beskrivarblogg

Torsdag förmiddag, jag gör en bulldeg enligt recept på mjölpåsen. Nu får den jäsa en timme.

Kollar börsen och konstaterar än en gång att Lysa är det som går bäst, även om Avanza och aktier är ”roligare”. Ökningen i procent är många gånger flera på Lysa. Än fungerar mina köp och insättningar, bättre än bankränta. Har sparkonto också, och undviker att ha för mycket på mina konton hos Handelsbanken, usel ränta.

Bulldegen blev så småningom bullar med varierande form – det var ett ägg i degen, och det minns jag inte att jag bakat bullar med förr. Degen var kladdig, jag var kladdig, fyllningen var smetig och fastnade för mycket här och för lite där. Den ”rulle” jag småningom fick till ville inte låta sig skäras i snygga bitar… Och ja, jag ska köpa en brödpensel. Jag ska inte bli bagare i nästa liv (även om bullarna är goda, med mycket smör och kanel, har provsmakat).

Himlen rymmer just nu både sol och mörknande moln. Vinden ökar lite. En av killarna på gården har tagit hand om mina nerfallna grenar, och hittar sådana på andra ställen på gården också. For nyss förbi med skopan full.

Satte mig på altanen, tänkte att jag alltid kunde låtsas att det inte skulle regna. Det hjälpte inte, nu vräker regnet ner. Jag hann in med bok etcetera innan allt blev blött. På något sätt är det lite skönt när det regnar som nu, bara det inte håller på i flera dagar. Klockan är halv ett, två bullar får vara lunch idag.

Middagen blev tunna pannkakor med stekta rimmade fläsktärningar, alldeles för gott. Lingonsylt till. Tidig kväll med full mage, och en stunds läsning i sängen. Sov mig igenom blåsten, som fortsätter idag fredag. Kör en tvättmaskin med lakan, det ska förmodligen inte regna igen förrän i morgon eftermiddag.

Har bytt batteri i köksklockan, den låg en timme efter. Nu är ordningen återställd. Frukosten är avklarad, flädersaften upphälld, det sista får stå och rinna av en stund.

Kanske åker jag in till Norrtälje och handlar – mjölk, mjöl, smör, socker, sådant som tagit slut efter de senaste dagarnas bakande. Kanske stannar jag hemma, läser, hänger tvätt och slappar. Skriver. Behöver översätta flera sidor ur Free Spin. Det tar emot.

Plockar fram lakan till sängen, att bädda tar också emot numera. Jobbigt med påslakan, glad att sonen satte hjul på min säng så att den går att förflytta.

Solen lyser från en blå himmel, haren skuttade nyss förbi, fort, fort, på vägen. Det var bara 11 grader när jag steg upp, nu är det 14. Men vinden får mig inte att längta efter bad, vill inte bli blöt redan med en fot på stegen.

Har städat hall och toalettrum, torkat golven, skakat mattorna. Nu fika på altanen, klockan är snart nio. Tar städningen i portioner, allt på en gång tar också emot. Efter fikat tog jag hand om sovrummet, hängde tvätten, bäddade rent i sängen. Slog sönder lampan med glaskupa som stod i köksfönstret när jag fastnade med moppen i sladden… Tog hand om det med. Bullarna gick att äta, men ser inte bull-iga ut.

Regnet kom av sig, den kyliga vinden också, och solen hittade hit igen. Nu sitter jag på altanen, med parasollet uppfällt. Skönt. Har varit på biblioteket och lånat böcker, tjocka fantasy, flera delar. Så nu har jag läsning, om jag gillar dem – en annan bok fick också följa med hem, 100 år med Lenni och Margot, av Marianne Cronin. Låter som en mycket annorlunda bok, om två gamla kvinnor, åtminstone en av dem på en terminalvårdsavdelning. Tror inte att min smak för böcker går att etikettera, annat än med ordet diversifierad.

Har fått ett myggbett (hoppas det inte är en fästing, svårt att se) på ryggen. Kliar, men känns inte som fästingar brukar göra. Med handspegel och hallens spegel försöker jag bestämma arten.

Hoppas sonen njuter av sol han också, på sin lediga onsdag.

Fick tips från Västkusten, där man slänger räkskal och liknande i havet, som mat till där levande djur. Och slipper lukten.  Är det ett bra tips? Och är det bra även i en insjö, som är stor, men förstås inte lika stor som Västkustens hav? Bensindrivna båtmotorer är förbjudna i Addarn, men räkskal är onekligen mera naturvänliga. Jag vet inte, någon annan som vet? Inget misstroende, Viveka, mest nyfikenhet!

Läser, tar ned parasollet när solen drar runt hörnet. Varmt. Vinden ökar lite. Himlen är lite disig, men inte mörkt molnig. Får samtal från Bulgarien, svarar inte och blockerar. Kollar, troligen inte telefonsäljare enligt någon sajt på Google. Lite senare ett meddelande på mobilens svarare – en babblande kvinna, vet inte vilket språk. Tar bort – tror det hänger ihop med Bulgarien-samtalet… Less på såna här samtal.

Äter syrrans pistagenötter och försöker pricka altangolvets springor med skalen. Härunder finns nog diverse, numera också cypriotiska pistagenötskal.

I morgon ska jag kanske baka bullar, vill göra ett nytt försök. Syster K rekommenderar receptet på mjölpaketet, inte Special för bullar. Har jäst, kanel, socker och smör, tillräckligt med mjölk också. Hon försökte visa hur hon gör sina goda, snurriga bullar, kanske förstod jag. Det visar sig.

Middag idag blir rostbiff och potatissallad, picklad rödlök och dito syltlök, kanske lite kapris i potatisen. Lättlagat. Eftersom rosévin är det enda vin jag har, så blir det sånt till maten. Får nog inhandla lite Lat42 Rioja och ha på lager (vinhyllan som kompoststället med påse står på) i köket. Är inte så förtjust i rosévin.

Klockan är fyra. Misstänker att syster B spelar bridge idag, och inte har tid med wordfeud. Hon vann förstås förra omgången och vi har startat en ny.

När jag hämtade bilen i förmiddags såg jag något på ett fält lite längre bort mot andra sjön. Kunde inte riktigt bestämma mig för om det var en stor hare eller en gås – med brillorna på var det en ensam grågås. Flera fanns i sjön tidigare när jag badade. Och de har lämnat sina spår på den lilla vägen ner till badhuset. Haren och jag har haft olika tider de senaste dagarna.

Nu, runt fem på eftermiddagen, hänger regn eller åska i luften. Det är fortfarande varmt, men…

Jag har ätit ganska tråkig rostbiff med dito potatissallad (Icas, best in test, vem testade?), någorlunda hjälpt av mina inlagda rödlökar och syltlök, kapris och svartpeppar. Nåja, det var lättlagat, och jag har två skivor rostbiff kvar till smörgåspålägg. Men, varför går det inte att få den rostbiff jag minns? Den som var god och lagom blodig och god, ja, just det, god. Ica Flygfyren hade tre sorter, en vinmarinerad – som jag testat och befunnit tråkig – den jag köpte (också trist), och en grillad rostbiff. Kanske skulle ha köpt den senare (billigare än de andra), begrep inte förklaringen jag (kanske) fick när jag frågade om skillnaden.

Det lär dröja innan jag tror att jag vill ha färdiglagad rostbiff igen. Kan tänka mig den jag gör själv, med Anna Bergengrens recept, men då behöver jag ha flera ätande människor än mig. Också lättlagad, i ugnen på låg temperatur och i marinad ett par dagar därefter. När jag gjorde sådan hade jag en skärmaskin, det har jag inte idag. Men jag har bra knivar. Kanske när sonen och hans vän kommer hit nästa gång.

Fast då kanske jag ska göra renskavsgryta med svamp och lök och grädde. Det gillar vi alla.

I morgon, tror jag, ska jag göra tunnpannkakor – en del med fläsktärningar, de flesta utan. Jag kan längta efter mina egna pannkakor, gräddade i min gamla pannkakslagg (även om jag sent i livet lärt mig att det går att göra pannkakor även utan den laggen, på Teneriffa t ex). Tunna pannkakor med fläsk är så gott, och det lärde mig Ulf. Jag hade dessförinnan enbart ätit fläskpannkaka gräddad i ugn. Gott det med, men variation förnöjde. Ulf lärde mig också att salta lite på det rimmade fläsket, som inte är så salt som det var.

Ovanstående var igår, nu på torsdagsmorgonen (måste tänka efter) har det regnat, men är nästan 18 grader varmt. Tidig frukost, inomhus. Har inte bestämt mig, ska jag bada eller inte?

Första dagen i juli lovar gott. Har badat, efter frukost på altanen, fikar nu efter badet. Humlorna surrar, glad att jag inte sett några getingar. Nere vid badhuset hade snokarna bytt skinn. Såg dock enbart de tomma skinnen. Reste upp en stol som blåst omkull någon av de senaste dagarna. Idag rör sig bara en mycket lätt vind, och himlen har inga moln (som jag ser).

Räkskalen (eller lukten av dem) jag slängt i komposttunnan stör mig, trist med hämtning bara varannan vecka. Ska jag anpassa mitt räkätande till sophämtningen? Två dagar kvar till nästa tömning… Ska kanske passa på att äta räkor i kväll? Stekt ris med wokgrönsaker, lätt, men stark, currysås och räkor?

Tacksam för mitt Bokbörsen-konto – ett tämligen regelbundet inflöde av betalningar, de flesta ganska små, men ändå en bra påfyllnad. Och bra med några böcker som funnit nya läsare.

Vid tolvtiden svajar parasollet i vinden, som ökat. Jag äter lunch, två lagom kokta ägg, två rutbröd med skivad kokt potatis och kaviar. Läser ut Harris´ bok. I morgon får biblioteket ett besök igen. Klockan är ett. Såg nyss en lärkfalk som snabbt for förbi.

Har tagit fram räkor att tina, och gjort såsen. Riset ska stekas med wokgrönsakerna, räkorna skalas och bara vändas ner i riset. Blir bra. En geting här ute gör mig lite nervös. Vill inte svimma av ett getingstick, som jag gjorde för ett par år sedan. Nu är jag ensam hemma, då hade jag vänner hos mig och det gick bra.

Huset är fullt av hål i brädorna, och det gillar getingar. Tror de bor på kattvinden, som de gjort tidigare. Då kom en sanerare hit i full utrustning, fick ett stick men använde sin därför avsedda ”penna” och mådde bra. Och getingarna trillade så småningom ner lite här och där, döda.

Det är varmt, också under parasollet och med lätt vind. Mobilen säger 28 grader, kanske blir det regn i morgon natt och torsdag förmiddag. Har just varit ner till sjön och doppat mig igen, lika varm när jag väl är hemma igen. Vinden låg på mot badstegen nu.  Uppskattar vinden, även om jag snart måste dra ihop parasollet. Blir nog lagom tills solen drar runt hushörnet.

En man joggade förbi badhuset innan jag klev i sjön, det verkar närmast farligt att springa, när det är nära 30 grader varmt. Det blir några tusen steg varje vända till sjön och hem igen. Mer än så här orkar jag inte promenera idag.

Har plockat fram en bok ur bokhyllorna, The Child Thief, av BROM. En för mig okänd författare (och artist/illustratör också enligt baksidestexten), om en stund vet jag om boken är något för mig eller inte. En variant på temat Peter Pan. Av någon anledning har den aldrig lockat mig, men nu kom jag inte på något annat. Kanske har jag värjt mig mot att boken sägs vara ”authentically dark”, tycker nog bättre om fantasy som inte är så autentisk.

Jag har rensat räkorna och satt in dem i kylen i väntan på middagstid. Och så småningom åt jag min middag utomhus, bestämde mig för att boken ovan inte var något för mig, och plockade fram en annan. Pratade med yngste sonen som fått byta ledig dag, från tisdag till onsdag – och idag var det ”segt”. Det förstår jag, hoppas han får en skön dag i morgon. Jag har gått in, det får nog bli vidöppet fönster i natt, och bara ett påslakan över mig. Så här varmt är för varmt för mig. Har diskat.

Sov tämligen bra med rullgardinen på halv stång och fönstret öppet. Vaknade för gott vid sju, åt frukost (vattenmelon i stället för gröt) och gick ner till sjön när klockan var nio. Det blåste lite kallt, och kändes frestande att hoppa över badet – men nu är jag glad att jag kom i sjön. Det var skönt att vakna ordentligt, före färd till biblioteket, och en lätt regnskur på hemvägen. Nu pratar mobilen bara om åska och regn, så badandet får kanske vila några dagar.

Så här vacker var sjön i morse.

Klockan fem har jag gått in från altanen, fixat min middag och ätit den kanske lite märkliga fiskgrytan. Den var fullt ätbar, och jag blev mätt. Glad dessutom att inte ha mera potatisgratäng, eller färskost, kvar i kylen.

Det blåser fortsatt, och solen lyser, lite moln på himlen. Har läst ut boken om hattaffären på hörnet, fort gjort. Syrran stickar kanske, wordfeudar ibland. Kollar recept på flädersaft, inser att jag inte har någon citronsyra. Det och citroner står på ”handlarlappen” för i morgon.

Det verkar komma några spridda regndroppar på fönstret. En lätt skur ser jag när jag tittar lite ordentligt. Blåsten lägger sig åtminstone tillfälligt. Mycket tillfälligt, den återhämtade sig snabbt. Mobilen säger ”kanske åska”. Nu, klockan sju, regnar det rejält och blåser. Riktigt oväder. Och en blixt. Jag stänger av datorn.

Måndag morgon äter jag min gröt och försöker kolla mejl. Internet är fullt, men tar för lång tid på sig. Det blåser kraftigt även idag, och nattens vindar har lagt ett par grova kvistar på min tomma parkeringsplats. Glad att inte bilen stod där. Vid vedboden har ett nerfallet halvt träd lagt sig över elstängslet, tacksam att vedboden klarade sig. Jag har lagt de grenar som låg nära mitt hus på en hög utanför häcken.

Sol är det, 13 grader.

Kollade försiktigt under ett potatisstånd, hittade inget, var antagligen för försiktig. Nu får de stå någon vecka till innan jag drar upp ett stånd för att få besked.

Tror det får bli fika på altanen redan nu, direkt efter frukosten. Känner för att sitta i solen en stund innan jag åker in och köper citroner och citronsyra till flädern.

Det gjorde jag och nu står det som ska bli flädersaft och kallnar i bunken på diskbänken. Molnen gömmer solen emellanåt, så det passade bra att gå in och fixa med citroner och blommor. Snart dags att fundera på middagsmat…

Blev god kalvsylta (med kalvkött), rödbetor och kokt potatis (som inte var så kul, skadad, fick skära bort mycket).

Tisdag morgon, sol, ingen blåst! Varmt, sitter ute med frukosten, och går ner till sjön strax efter nio – årets andra dopp. Svalt, och skönt. Blir kanske flera denna dag. Fika på altanen efter badet.

Merlin talade om för mig att den hörde fiskmås, sävsparv, kungsfågel, svarthätta, talgoxe, sädesärla – borde ha hört hussvala också, för den såg jag, liksom skäggdoppingen med familj, två ungar och hona.

Läser Joanne Harris I persikoträdets skugga, om Vianne Rocher som återvänder till Lansquenet. Välskriven, läsbar.

Fredag, mulet. Har varit in till Norrtälje, tvättat bilen i en sån där obehaglig borssttvätt – vi överlevde – lämnat böcker och handlat. Lånat böcker. Biltvätten kostade 399 kronor. Har nu parkerat bilen härhemma borta vid magasinet, för att slippa kladdet från trädet vid min plats. Nöjd med att ha tvättat bilen.

Tre kinesiska städer har intresserat sig för min senaste blogg. Undrar varför.

Fikar. Klockan är halv ett. Har färdig potatisgratäng i kylen, blir nog det med rikligt med ost överst och en god ”tjockkorv” från Lidl till middag, bifftomat, salladsärtor, röd paprika och gurka till.

Ica Flygfyren försökte sälja kalvlever med ”kort datum” – och det kanske man kan säga, eftersom datum var igår…

Diskar min lilla disk. När jag sitter vid köksbordet igen kommer jag på mig med att sitta så som moster gjorde, när hon var gammal och trött. Hopsjunken, med händerna i knät, och ögonen ingenstans. Väldigt stilla. Så jag rätar snabbt på ryggen, lägger händerna här på klaviaturen i stället, och ser på det jag skriver. Men jag är slö idag, skyller på vädret som bara väntar på att få regna.

Gick ut en stund, sopade altanen, kajorna (?) hade rafsat ner en del av innehållet i stuprännan. Trodde jag skulle sitta ute, men solen försvann snabbt. Nu inne och har förberett middagen – dvs blött och kramat ur ett bakpapper, lagt det i lämplig ugnsform och i med potatisgratängen, aningen förbättrad med svartpeppar, Mozzarella och vanlig hyvlad ost. Får vänta några timmar på att hamna i ugnen. Den tjocka korven är snittad, grönsakerna skurna i bitar.

Jag gör mig en Dry Martini, äter syrrans från Cypern hemförda rostade pistagenötter och börjar läsa en bok av Marc Levy, Någon som du. Verkar läsbar, handlar om en fd indisk hiss-skötare och fruns brorson som kommer från Indien, plus folket som bor i huset där den antika hissen finns. Sekwa förlag.

Det som är trist i den här boken, och i de andra böcker jag nyligen läst (bl a från Lind&Co) är att korrekturfelen är frekventa, avstavningar som my-cket är ett skräckexempel (inte ännu i den bok jag läser nu). Korrekturläsning är tydligen något som inte förekommer längre, auto-correct sköter (inte) det jobbet.

Mobilen hävdade att det skulle regna hela dagen idag – det gör det inte. Lite ”räven kommer” över de där väderförutsägelserna. Nu, kvart över tre, regnar det. Soffan på altanen är prickig av regndroppar, min regnmätare. Den fula pinnen med en grön plastbehållare får ligga kvar i källaren. Jag behöver bara se att det regnar, eller att det inte gör det.

Pratar just med syster B, hon har tråcklat ihop min linneklänning, jag behöver prova. Åker dit i morgon och stannar över natt, tar med sängkläder. Älskar min lillasyster av många anledningar, detta är bara en.

Har ätit min middag och diskat, när klockan är kvart över fem. Och nu regnar det. Potatisgratängen blev bra med osttilläggen. Och Lidl´s tjocka korv får klart godkänt.

Ännu en Bokbörsen-beställning, gläder mig. Kan lämnas i Uppsala i morgon. En blöt cyklist far förbi mitt köksfönster.

Jag sjunger, för mig själv – inte någon känd melodi, förmodligen inte någon melodi alls. Här och där med ord, men mest utan – och sången gör mig glad, hur den än låter. Det är bara jag som hör mig. De senaste veckorna har gamla barnsånger sjungit sig i mitt huvud – ”jag ser min fru, jag vaggar henne nu”, ”en sockerbagare här bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen, han bakar stora, han bakar små, och är du snäller, så kan du få, men är du stygger så får du gå”. Vilken elak sockerbagare! Fast inte tänkte vi på det när vi sjöng som barn.

Jag minns, tror att jag minns, att vi sjöng hemma – schlagers, ”högt uppe på berget finns ingen polis”, och andra som jag glömt. En röd liten sångbok. Tror också att det var fina stunder.

Jag var inte den av systrarna som kunde sjunga, och musikläraren (vill inte minnas hans namn, men gör det) i folkskolan talade om att jag inte kunde hålla ton – och därför inte fick vara med i någon kör… Han förhindrade min sång länge – men den lossnade i Frankrike, högt uppe bland bergen ovanför Nice. Där sjöng jag alla psalmer och barnvisor jag kom ihåg – och min publik (som också sjöng) var tacksamt fascinerade. Jag var befriad, fri att sjunga som jag kunde.

Sorgligt att den där musikdirektören fick mig att inte sjunga så länge. Det var förmodligen inte hans avsikt. Men jag tog det så. Numera sjunger jag ibland, men helst utan åhörare. Kan nog inte heller nu hålla ton. Ensam gör det mig inget.

Provade klänningen som blir så fin. Andra syrran kom över och vi fikade, hon hade med sig goda bullar. Hade tänkt ta med mig en brödhalva, men det glömde jag. Vi löste wordfeud, syster B vinner snart sagt varje gång – men det är kul i alla fall.

Söndag morgon åt vi tidig frukost, och vid 10-tiden åkte jag hemåt i solen. Väl hemma ställde jag bilen uppe vid magasinet, och då såg jag, och kom ihåg, flädern som sträcker ut sina grenar över elstängslet. Plockade en jordgubbskasse, och ställde i kylen. I morgon ska jag köpa citroner, och så ska det bli flädersaft. Härligt.

Nu sitter jag på altanen (hade glömt sovrumsfönstret på haspen, inget regn som tur var). Det blåser rejält men jag sitter i lä. Vinden har lagt de vita ”klämblommorna” mitt för ingången till altanen från berget. Och potatisen blommar, ska nog kolla om det finns något under ett stånd. Har ätit en stor bit vattenmelon, och har mycket kvar.

Lade telefonen till laddning i fönstret bakom mig, det blev för varmt. Nu är den flyttad till skugga i köket. Routern blev nog också lite för varm, för den vill inte hitta något nätverk just nu. Och det behövs inte, ville bara kolla vad blomstret som vält heter, smällglim kanske.

Läser av syrran lånad bok, Secrets of the Sea House, av Elisabeth Gifford. Hon rekommenderade också en författare som var okänd för mig, Eli Shafak. Jag ska leta på någon bok av henne och läsa, född i Turkiet, skriver på engelska och franska förutom turkiskan, bor i London (tror jag att jag minns). Förmodligen sitter min kära syster nu och pluggar arabiska. Vi har olika idéer om vad som är kul…

Inte min sjö, men vacker ändå

Onsdagseftermiddag – jag har just ätit två nybakade brödskivor med extrasaltat Bregott på. Gott. Med lunchens två varmkorvar behöver jag just nu ingen middag. Kan ändra mig om jag vill.

Känner mig nöjd med det jag gjort idag, städat skafferi och garderober, bakat. Tvättat en kulört tvätt, som fick hänga inomhus. Vädret är opålitligt, även om det just nu ser ut att ljusna tack vare lite tveksam sol.

Nu är här lugnt efter förra veckans aktiviteter, stora huset har kanske fortfarande några gäster, men inte som i midsomras. Åtminstone står ett par bilar kvar på parkeringen. ”Möteshuset” var nersläckt och tomt igår kväll, efter att ha varit fullt upplyst en dryg vecka. Jag tycker det är skönt att fyrhjulingarna nu står i sina garage, de enda som rör sig är de som används av Mischa och hans kollega. Den senare var vänlig nog att klippa min gräsmatta idag. Den låga vitklövern som nu försvann kommer kanske tillbaka och gläder bin och humlor.

Halv fem, en onsdag i veckan efter midsommar, juni 2025. Svårt att omfatta att det har gått 25 år sedan millennieskiftet, 11 år sedan Mats dog, 9 år sedan Ulf dog, 5 år sedan Jan dog. Sorgsna år, många ju äldre jag själv blir. För så är det ju. Och än lever jag, och våra två söner med familjer, barn och barnbarn som är vuxna nu, ett litet barnbarnsbarn som blir stor så fort, hon också. Tid. Ett obegripligt begrepp. (En konstig mening.)

Någon på Substack ställde en fråga – ”vad skulle vara modigt för dig, att skriva om, idag”? Det känns som om jag kan gömma mig bakom att jag redan har varit modig, inte behöver vara modig numera. Har skrivit om det jag inte ville att någon skulle veta. Har sörjt det liv och den kärlek jag förlorade. Och glatt mig åt det jag också fick, i och med att mitt liv förändrades så radikalt för drygt femton år sedan.

Vad skulle utmana mitt mod idag?

Att skriva om ensamheten – både den jag gillar, och den som gör mig ledsen, och just ensam.

Att berätta om nätter när jag inte sover som jag borde, utan ligger där ett par timmar och tuggar mitt dövande mantra för att få tyst på tankarna.

Att försöka klä döden, min död, i ord som jag kan skriva, ord som jag kanske kan få mig att tro på utan att kippa efter andan.

Att berätta hur jag sörjer över att aldrig mera älska någon som jag älskade mannen min, som nu är död. Att aldrig bli smekt som då, få en orgasm som då, längta som då och veta att han ändå levde och fanns. Också när han inte längre var mannen min.

Att hålla mina största rädslor i schack – att flera av de mina ska dö före mig. Att jag ska förlora mig själv innan jag dör, bli dement. Eller få ALS, en fasansfull sjukdom, som kanske, kanske inte, har en koppling till murklor (som jag alltid älskat och ätit åtminstone någon gång per år, noggrant hanterade).

Modet gömmer sig idag, kanske behöver det växa, bli mera nödvändigt. Är inte där just nu. Fegar ur, eller bara låter bli att gå dit där mod krävs.

Tror jag nöjer mig med att skriva om brödbak och tvätt, artrosträning och icke-promenerande, längtan till Puerto de la Cruz och höst. Förhoppningar om badlust, vackert väder och tvätt som fladdrar i sommarvinden. Det där modiga är för jobbigt. Samtidigt som det lockar mig, får mig att vilja se vad som kan komma ur hjärna och fingrar, om… Men, inte nu, inte nu.

Jag ser två inspirerande promenerare mest varje dag. En man och en kvinna går rundan, hon är idag svartklädd, ofta annars orange eller röda kläder. Han är nog beige varje gång jag ser dem. Jag beundrar deras spänstiga gång förbi mina fönster.

En man vinner ett häcklopp någonstans i USA, och har shorts som är för små, snoppen smiter ut medan han springer och vinner. Orsaker skriverier och stora lappar över förmodad snopp. Vad är så märkligt, annat än att han kanske planerade det hela. Han vann loppet, det borde vara det viktiga. Knepigt att sådant väcker anstöt, när inte mycket annat gör det (som borde).

En av gårdens fyrhjulingar far förbi, flaket ser ut att vara fullt av blommor – kanske sådana som nu inte behövs i stora huset? Hoppas de kommer till glädje någonstans.

Eftermiddagen gick över i kväll och sömn – även om jag som vanligt vaknar ett par gånger under natten. På torsdagen var jag ur sängen vid halv sju, och ute på altanen för frukost. Och sedan har jag blivit sittande härute, i sol som faktiskt krävde parasoll. Har fikat och ätit ett par köttbullssmörgåsar, och fortsätter sitta härute. Har en biblioteksbok att läsa.

Livet är gott när det är vackert väder. Och det är det idag, i morgon ska det visst regna igen. Jag håller mig ute tills solen viker runt hörnet, nu är klockan fyra och jag är inne. Det blir nog en fryst Thai Pad (eller Pad Thai?), 4 minuter i mikron, till middag om någon timme. Har läst ut ännu en av dessa mycket lättlästa feelgood-böcker. De tar slut fort, fantasy på engelska räcker åtminstone lite längre. Och min egen bok, översättningen, lockar mig inte alls idag.

I morgon blir det Norrtälje och bibblan. Men nu, halv sex, har jag både ätit middag och ”picklat” rödlök (på svenska, lagt in, 1 dl vatten, 1 dl socker, en halv dl ättika, koka upp, skiva löken tunt, lägg i och låt svalna). Något ska en ju göra. Till den ganska tråkiga pad thai´en passade min rabarberchutney bra.

Tur att jag gillar att hålla på med mat och sånt som har med mat att göra.

Tisdag, solen tränger sig fram en liten stund, mellan molnen. Jag låtsas inte om att det nog kommer att regna igen, kör en tvättmaskin med lakan. När den är klar ska jag åka in till Norrtälje och handla, och gå till biblioteket.

Och ja, det blåser idag också.

Får tips från Karin i Danmark om den finska författaren Katja Kettu, och en bok som kanske bara finns på finska, italienska (?) och danska – Den sanningssökande katten. Ska kolla på biblioteket om de har den. Det finns en bok översatt till svenska, Kattens undersökningar, kanske är det den. Och den är alldeles ny för i år, finns ännu inte på Bokbörsen.

Väntar på tvättmaskinen. Fikar. Och åker och handlar, på hemväg börjar det dugga lätt. Får fort in tvätten att torka färdigt inomhus. Och min kära lillasyster tycker inte att boken jag nämnde i förra blogginlägget – En misslyckad kvinnas bekännelser – passar in på mig, ”bekänt har du ju gjort och misslyckad är du inte”. Älskar henne.

Nå, nu är jag, tvätten och kassarna med böcker och det jag handlat, inne i köket. Kattboken ovan fanns inte på biblioteket, den har kanske inte ens kommit ut på svenska än. Jag tänker inte sticka näsan utanför dörren mera idag.

Nu. När klockan är tre på eftermiddagen, har jag stekt champinjoner, salladslök och vitlök på vedspisen (blev nästan för varmt). Jag har hyvlat parmesan över färdigköpt potatisgratäng som ska in i ugnen, tagit fram liten stekpanna till den lilla biten oxfilé som jag ämnar steka. Men inte än.

Tvätten torkar vidare här inomhus, svept över soffor och fåtöljer, träningscykeln är också bra för torkande tvätt. Såvitt jag begriper har det inte regnat mera idag – men det kommer kanske.

Gläds åt en väns kommentar – ”Tack för orden som ändå blev” – de orden gör mig tacksam för de vänner som läser.

Hur kan jag få mig att förstå, och acceptera, att det liv jag just nu har, är det som är. Det jag har att leva, det jag kan glädjas åt eller muttra över, det som är mitt. Nu.

När klockan är sex har jag ätit middag, diskat och plockat undan. Det regnar inte, men är  grått. Som jag, inombords. Grå. Frågvis, grå. Utan tydliga frågor, och utan några som helst svar. Förstås.

Glad åt att syster K klarade vurpan i helgen med cykeln så bra som hon gjorde, glad att syster B fanns där när hon behövdes, och att akuten talade om att inget var farligt. Trottoarkanter som inte är markerade är farliga för oss alla, även icke-cyklister. Syster K gick hemåt med sin cykel, och idag cyklar hon igen, med hjälm.

Äter en mazarin (fyra för 18 kr på Ica), borstar tänderna noga därefter. Häller upp ett glas rosé. Dricker det, men… Har läst ut boken om den misslyckade kvinnan. Tar en fantasy från biblioteket nu, A Promise of Fire av Amanda Bouchet. Hittade tyvärr bara del 1 och 3 på hyllorna, så del 3 får vänta ett tag.

Onsdagens morgon är grå, den med. Det ser inte ut att blåsa just nu. 14 grader. Har tagit in ved och ska nog elda i vedspisen även idag.

Jag äter jordgubbar i jordgubbsyoghurt (kvar sedan helgen med sonen och hans vän), dricker te och petar i mig en smörgås. Tappar ett av kosttillskotten – magnesium – på golvet, såg var det föll, hittar det inte. Tar ett annat, det förkomna lär dyka upp, om inte annat så när jag dammsuger.

Inget jag behöver göra idag, jo, vika ihop de torra lakanen förstås. En bil med båtsläp utan båt far förbi. Och översätta några sidor Free Spin till min Substack. Kanske städa skafferiet, och se efter vad som gömmer sig längst in. Det är svåröverskådligt. Möjligen baka matbröd, har ett paket jäst kvar.

Nu, klockan 10, är det ordning i skafferiet igen, och rent. Jag har t ex inte muskotnötter i två burkar längre, räcker med en. Inser också att jag definitivt inte behöver köpa currypulver på länge… Eller torr pasta, eller ris. Krossade tomater räcker också ett bra tag.

När jag ändå höll på så tog jag ett tag i garderoberna också – provade jeans och andra byxor, skärp, som var för små. De hamnade i en hög för sig, liksom några andra plagg som jag inte vill ha eller behöver. Har inte bestämt mig för hur jag ska hantera Lofoten- och Chevalier-byxor, kanske sälja på den där loppisen som jag inte verkar komma iväg på. Eller på Tradera? Övriga plagg får gå till Stadsmissionen, om jag hittar inlämningsställe. Har inte sett något på sopstationen, men nu är det några veckor sedan jag var där.

Två matbröd i ugnen, ett par minuter på 250 grader som sedan sänks till 200, ungefär en halvtimme. Den här gången har jag lagt bröden i bakpapper i varsin lång form, får se om det blir bra. Äggklockan står på köksbordet så att jag ser den, om jag förmodligen inte hör den. Den här gången ska jag inte ta ut bröden för tidigt. 30-35 minuter säger syrran, de här fick stå 45 minuter drygt, och det som är en aning större känns ändå lite tungt. Jag får se hur det ser ut när jag skär brödet. Ska kallna utan duk, enligt min bakvana syster.

Vädret fortsätter vara lite hit och dit, just nu sol, men himlen är fortsatt mörk och molnig. Satt en stund i sovrummet med fönstret öppet mot solen, som nu försvunnit i molnen igen. De där skyfallen som SMHI varnade för i helgen har jag inte sett skymten av. Mina altanblommor får stå där de är lite skyddade mot vind och regn, tills vädret kanske blir lite stabilare. När ska jag vilja bada igen?

Har nu provat en brödskiva från vardera bröden – gott.

Måndag, 23 juni, regn. Har regnat och kommer säkert mera, och det blåser. Får mig att vänta med lakanstvätt. Någon sol syns inte. Jag vaknar vid sextiden, men går inte ur sängen förrän vid sju. Artrostränar och duschar, före frukost.

När jag tittar på bloggen, ser jag att någon läst ett inlägg från 2011 – långt, en bra bild av hur mitt liv såg ut då. Tacksam för skillnaden. ”Skrivardrömmen” är nog ungefär densamma som då, skriva och beröra den som läser. Basen för drömmar och skrivande är radikalt annorlunda.

Idag ska jag t ex översätta några sidor igen, ur min bok Free Spin. Och publicera på min Substack. Det går lite för lång tid mellan gångerna, men de få läsare som hittat dit klagar inte så att jag hör det. Jag begriper fortfarande inte riktigt hur jag ska publicera mina inlägg – men tror att jag lyckades till slut.

Det regnar ordentligt, kanske sköljer regnet bort lite av lindens kladd. Någon annan biltvätt blir det inte. Eldar i vedspisen. 12 grader ute, är glad att det här vädret väntade till idag. Jag flyttar blomkrukorna på altanen till möjligen mera skyddade platser inför det hällregn som kanske kommer. Översätter ett par sidor till som får vänta på publicering.

Det här är en dag då jag är rastlös – fick leta efter rätt ord. Men rastlös beskriver nog mig just nu, vill och vill inte, vet inte vad. Har för all del böcker att försöka fördjupa mig i, men ingen stor läslust. Ingen vidare skrivlust heller. Kanske är det tillbakablickandet via Free Spin som påverkar mig. Eller helt enkelt vädret.

Det är som om något behöver skrivas, något behöver komma ner på skärmen i stället för att stanna där de här orden kanske är. I mig, även om jag faktiskt inte vet vilka de är, eller varför de spökar just nu. Jag är på ett trist humör, tur att jag är ensam – yrseln från förra veckan är borta, och det är jag glad för.

Kanske behöver jag skriva något annat än om middagsmat, tvätt och städning – eller översättande av några sidor i taget av Free Spin. Det är inte kul att gå tillbaka till de här åren, och återuppleva hur eländigt det mesta var då. För ungefär femton år sedan. Vad man än gör eller har gjort, så länge livet finns, så går tiden. Eller så.

Orden vill inte med mig idag. Jag eldar i vedspisen och nu är det skönt i köket där jag sitter. Ute blåser det och regnar, SMHI varnar för skyfall senare, och än mera vind.

När jag skriver ser jag mina händer lite för bra – de är inte längre min mammas, det hävdade jag för några år sedan. Hennes blev aldrig så här gamla. Inte så här fula heller, med grova ådror och antydan till blåmärken här och där. Tror mig ha förstått att blåmärkena hör till åldrandet, de också. Liksom rynkor som blivit skrynklor, hår som numera är av en annan kvalitet än förr, och lossar lätt. Grått är okej, men inte att det tunnar ur. Än har jag dock inte skaffat hårförlängning. Lär nog inte göra det heller.

”Tantmage” såg jag häromdagen att någon ville slippa. Det är väl det jag också har, men har hittills mest tillskrivit den mitt alltför goda leverne – god mat och dryck, för lite motion. För få promenader, även om jag plikttroget gör min artrosträning. Inte det faktum att jag kanske numera är en tant. Hur som helst så gör min nutida mage att jag inte kan ha en del kläder längre, främst långbyxor som inte är elastiska i midjan. Jag klarar mig ändå med de jag kan ha. Och när jag reser till Puerto i november ska jag ha de mest skrymmande, linnebrallorna med resår, på mig. Min lilla kabinväska rymmer inte mycket.

Jag har ätit middag när klockan är fem. Trist rest av marinerat tunt revbensspjäll, färdiggjort i ugnen, med stekt potatis till. Bra att slippa se spjället i frysen. Blev mätt, salladen äter jag kanske i kväll, annars i morgon, med fetaost. Ingen olja på, så den håller sig.

Läser Inkdeath av Funke, inte så fängslande. Första delen, Inkheart, var bättre.

Det där jag trodde jag ville skriva har inte dykt upp, vare sig i fingrar eller huvud. Hittar en annan bok i hyllorna, En misslyckad kvinnas bekännelser, av Alexandra Potter. Den passar kanske bättre idag.

Midsommardagen sitter vi ute på altanen efter frukosten. Skönt, och varierande vind. Anders ritar sina fantasifigurer, Lotta stickar, jag läser och skriver. Har klarat av Wordle och sudoku. Även idag far fyrhjulingar och bilar fram och tillbaka längs vägen utanför huset – gästerna verkar vara kvar i stora huset även idag.

Med hörapparaterna i öronen hör jag fåglarna som väsnas. Merlin registrerar svarthätta, steglits, kaja, fasan, talgoxe, blåmes, koltrast och grönfink. Jag hör mest kajorna, som är högljudda idag, kanske varje dag, men då utan att jag hör dem.

Lupinerna hamnade i komposten idag, efter att de flesta blomresterna först fallit ner på bord och golv. Allt verkade rasa samtidigt. Sopat. Smällglimmen (tror den heter så, den höga plantan med vita rundlagda blommor) står mitt i ingången till altanen via grinden. Den kommer igen varje år, liksom krolliljan nedanför kökstrappan. Små gula blommor växer i mossan på berget, och de blå veronikorna i gräset kommer igen hur mycket gräset än klipps. Det gör den låga vitklövern också – och det gläder mig. Förmodligen även bin och humlor.

Nu är solen framme, molnen är vita och spridda över himlen. Det är sommar.

Min cheese cake igår uppskattades av oss alla, den blev väldigt god. I kväll blir det flapsteak med ris och champinjoner, jordgubbar som efterrätt. Tror vi äter cheese cake som mellanmål på eftermiddagen, om jag bara kommer ihåg att ta fram den så att den får tina lite. Det gjorde jag och den var god idag också.

Senare åt vi minikrustader med räkröran som var kvar och tog ett glas vin, medan jag förberedde flapsteaken till middagen, stekte champinjonerna med lite grädde, sköljde sallad och rädisor, snoppade jordgubbar. Köttet är brynt, och väntar på ugnen. Riset ska kokas (i cooker, enkelt och blir bra).

Vi mår bra, klockan är strax fem, men vi väntar en stund med middagen. I morgon åker de tillbaka till Sundbyberg med bussen vid tiotiden, för att förhoppningsvis slippa värsta trängseln. Jag passar på att lämna tre Bokbörsen-böcker när jag ändå åker in till Norrtälje.

Vid åttatiden är vi mätta och belåtna, disken är diskad och allt undanplockat. Några rädisor och några jordgubbar kvar på bordet. De går nog åt innan vi går till sängs. Det blåser fortfarande.

Tidig söndagsmorgon vid frukostbordet, mina gäster sover fortfarande – eller ligger åtminstone kvar i sängarna. Jag äter jordgubbar och yoghurt, smörgåsar och dricker mitt te. Solen skiner, det blåser förstås, och är 13 grader när klockan är halv åtta. Fyrhjulingarna far förbi på vägen.

Jag löser wordle och sudoku. Runt tio åker vi in till Norrtälje och bussen. Jag lämnar mina böcker (har fått betalt också för förskottsböckerna, skönt att kunna skicka alla som är beställda) och far hemåt – vid busshållplatsen nära rondellen in till stan står en lång rad människor och väntar. Får meddelande från Lotta att bussen var full, men att de var vid Tekniska högskolan och snart hemma. Bra att veta.

Sitter ute, molnen skymmer solen, men det är ändå skönt. Har ätit jordgubbar och cheese cake, har en bit kvar till i morgon. Kör en tvättmaskin med lakan.

Just nu är jag mätt, klockan är halv tre, och jag har inga funderingar på middagsmat. Än.

Några fyrhjulingar far ännu fram och tillbaka här, allt folk har inte lämnat stora huset.

Min potatis har börjat blomma, och jag letar information om det betyder att potatisen är klar att skörda. Förmodligen inte, kan nog vänta någon/några veckor till. Och testa med att dra upp ett stånd… Synd att jag inte lärde mig något av min pappa, eller att han inte lärde mig något.

Har nu gått inomhus, solen är på andra sidan huset. Och jag har planterat om ett par av pelargonerna, från små plastkrukor till andra. Såg att jag har ytterligare ett par att ta hand om. I morgon, eller så. Tvätten hänger och torkar, ska kanske kolla om den är torr innan det blir kväll. Än är klockan bara tjugo minuter över fyra.

Jag har rensat de sista jordgubbarna (köpte 3 ”liter” före midsommar), och kokat ett par ägg till kvällens färska räkor. Ica ville bli av med dem, hade satt ner priset. Jag köpte 2 hg, trots att jag har frysta stora räkor i frysen. De här små färska är godare. I kylen har jag nu en stor (mini) vattenmelon, en halv galia-melon – ingen av oss längtade efter melon i helgen. Jag får frossa. Men i kväll blir det en smörgås med ägg och räkor. Bra middag, efter cheese cake´n.

Behöver tvätta bilen. I morgon kanske jag törs åka in i en sån där borstapparat – gillar dem inte, tycker det är lättare med Mekonomens variant, med vatten som jag kan spruta på bilen för hand. Men, här finns inte den sorten. Linden har börjat kleta av sig, och bilen behöver bli av med sitt extra lager av någonting. Och när alla gäster är härifrån kanske jag kan ställa bilen borta vid magasinet, utom räckhåll för läckande lindträd.

Jag vann wordfeud med elva poäng. Första gången på länge som jag vann ”på riktigt”. Har bjudit in till ny match. Och har ätit min middag, två runda smörgåsar med ägg och räkor, gott och mättande. Galia-melon efter, så nu tar den inte plats i kylen längre. Men vattenmelonen är kvar…

Blev stoppad av trevliga motorcykelpoliser idag, på väg in till Norrtälje. Fick visa körkort, tala om att lamporna till skylten baktill numera var okej, och blåsa i en alkometer – för första gången i livet. Allt var som det skulle, en positiv polisupplevelse.

Tar in den torra tvätten, kör ännu en maskin i morgon. Diskar middagsdisken, snart gjort. Klockan är fem minuter i sju, ska kanske kolla Rapport på SVTplay om en halvtimme. Vad händer i Iran, vad gör USA? Tittar en stund, tröttnar på spekulationer. USA vill inte störta regimen i Iran, vill bara (!) att Iran inte ska utveckla kärnvapen… Antar att den svenska regeringen är tyst, orkar inte vänta på något prat därifrån.

Jag nöjer mig med att hålla mig härhemma i Roslagen, spela wordfeud med syrran, laga mat åt sonen och hans vän, äta gott och dricka gott. Tvätta och städa utan R-avdrag (vet aldrig om det är Rut eller Rot), laga tänder som behöver det och glädjas åt att de för ögonblicket är under kontroll. Tro att jag ska åka till Teneriffa igen sista oktober, kanske bada i Playa Jardin (nedanför mitt köksfönster) och promenera i Puerto, bli starkare i benen än för ögonblicket. Världen går sönder, och jag kan inte göra någonting åt det. Bara muttra, sörja och oroa mig, vilket jag väljer att försöka inte göra. Oro hjälper föga. Jag läser fantasy i stället…

Torsdag med allehanda kommunikation – bil till Rösa, buss därifrån till Tekniska högskolan och därifrån T-bana till Johannelund, promenad till tandläkaren. En timme i stolen för att få kronan på perfekt plats, tack Ulrika och tack till din sköterska. Så hem igen – hemma vid halv fyra. Körde bil till och från Rösa, trots att jag var lite yr.

Nu har jag ätit sniglar och avocado, druckit en DM, och börjar känna igen mig. Tror till och med att yrseln gått över. Stegräknaren säger 3 700 steg idag, mer än de flesta dagar på sistone.

Folk rör sig omkring mig, per fyrhjulingar, till fots – fest är på gång i stora huset. Undrar förstås vilka det är som är där. Lär aldrig få veta, och kan leva med okunskapen.

Hittade sista delen i serien om De sju systrarna, Atlas, The story of Pa Salt, när jag gick in på Läkarmissionens Second Hand alldeles nära tandläkaren. 30 kronor, kan nog säljas för åtminstone detsamma. Bra ställe att besöka när jag kommer för tidigt till tandläkaren. Nästa besök sent i oktober, till tandhygienisten, innan jag åker till Teneriffa igen.

Har rensat räkor, kokat hårdkokta ägg – riktigt vad jag ska ha det till är inte fixerat. Kanske en skagenröra, kanske ägg med rom. Har tagit fram form till fryst cheese cake, men inte gjort mer än så. I morgon. Har marinerat flapsteak i plastpåse, den får ligga till lördag då vi nog ska äta den – med champinjoner, kanske crushade potatisar med parmesan/potatissallad, sallad till.

Borde egentligen baka matbröd också, men det jag har får duga, har annat att fylla på med. Och kavring, köpte en och trodde att jag skulle göra någon sorts silltårta med den, men nej. Orken räcker inte.

Sonen ringde och berättade att han faktiskt får sluta klockan ett, istället för fyra på midsommarafton. Bra, då kan jag hämta dem lite tidigare i Norrtälje, slänga sorterade sopor och lämna beställda böcker. Trafiken lär vara långsam, det var bussen idag.

Morgon midsommarafton, frukosten avklarad när klockan är halv nio. Fortfarande yr, får ta det lugnt i helgen och kolla blodtrycket därefter på vårdcentralen. Lupinerna börjar vissna, men får stå idag. Pionerna i ”rabatten” har blåst sönder.

Tidigt i morse, vid femtiden, såg jag haren ligga och sova på gräset på andra sidan vägen, öronen nerfällda, den såg ut som en liten, brun boll. Väldigt öppet för attack uppifrån. Men kanske örnar och harar sover samtidigt?

Nu har jag gjort cheese cake som står i frysen, och ”skagenröra” (fuskvariant, med salladslök, räkor, gul och röd paprika) – den står i kylen. Det blir ingen gubbröra, vi får nöja oss med en sillbit, rökt och gravad lax, färskpotatis, kanske köttbullar från Scan, hårdkokta ägg med rom och en dillruska.

Låter nu dagen veckla ut sig i långsam takt, tills det är dags att hämta sonen med vän. Ska nog köpa jordgubbar.