beskrivarblogg

Tisdag i midsommarveckan, drygt 15 grader varmt, lätt vind och sol. Gläds åt mina lupiner.

Hyresgästerna i stora huset far fram och tillbaka i de små fyrhjulingarna som tydligen ingår i hyran. Välkammade yngre män i skjorta (och brallor). Vad de gör vet jag inte, kanske hämtar de matvaror borta i slakteriet. Väcker min nyfikenhet.

Artrostränade i morse. Kör en tvättmaskin med linneskjorta, hoppas den inte krymper. Klarar wordle på tredje försöket, imponerar på mig själv. Har hängt min lilla tvätt, och sitter nu på altanen efter fikat inomhus. Hittar en gammal Fjällräven-jacka som jag faktiskt fortfarande kan ha, och på samma galge ett par byxor med många fickor. Jag har för mycket kläder, trots att jag nästan enbart köper skor och trosor, sockor, tights numera. Borde rensa och skänka.

Inbillar mig att det förbereds stor fest i stora huset – kock-klädda personer går från slakteriet till huset med vad som verkar vara livsmedel av olika slag. Flera bilar på parkeringen.

Kollar nyheterna – kriget Israel/Iran verkar eskalera. Och den skära sopdrottningen döms till fängelse i sex år, medan den tidigare VDn Karlsson frikänns, ett brott har hunnit preskriberas. Han är dock fortfarande anklagad för ekonomiska brott, dom senare. Rättegången har kostat multum, sanering efter dumpade sopor än mer. Kvinnan i sammanhanget lär ha bytt namn sexton gånger… Galet.

Molnen börjar samlas, men än är det skönt på altanen. Vinden ökar lite den också. Jag har ätit lunch, Falu rutbröd med skivat hårdkokt ägg och kaviar. Klockan är kvart i ett. Tvätten är torr.

Läser en bra feelgood roman, Rött, vitt & kungligt blått, av Casey McQuiston. ”Äkta kärlek är inte alltid diplomatisk”. Nu är klockan snart halv sex, det är lite molnigare, men jag har suttit ute till nu, vinden tilltar och solen försvinner.

Har klippt av slokande lupiner. Min Open Mind är fin igen med sina blommor. Tror det är första gången jag använt den som vas.

Har pratat med yngste sonen, han var ledigt glad. I morgon jobbar han igen, och gör det t o m fredag.

Vaknar till en molnig onsdagsmorgon, drygt 16 grader och kraftig vind. Kollar nyheterna – hittar inga goda sådana. USA verkar göra sig redo att ingripa aktivt i Israel/Iran-konflikten – tecken på detta lär vara kraftigt ökad pizzaförsäljning nära Vita Huset… Tre mördare döms för morden på två unga pojkar, fast inte för mord på den ena – jag begriper ingenting. Och vad innebär en livstidsdom idag?

Jag äter min havregrynsgröt med blåbär, dricker te och äter två smörgåsar med leverpastej och färsk gurka. Klockan åtta är wordle och sudoku avklarade, frukosten undanplockad. Disken återstår.

Kör en tvättmaskin, vilket innebär att jag inte kan åka in till Norrtälje förrän tvätten hänger på strecket. Provar byxorna jag hittade under jackan igår, de är obekvämt tighta runt magen. Går att knäppa, men… De är förmodligen inhandlade för sådär femton år sedan, jag har vuxit med åren som gått.

Hängde tvätten, och åkte in till Ica, lämnade bok, handlade så lite jag kunde och skyndade mig därifrån. Fullt i butiken, fullt på parkeringen, vilsna pensionärer stod med skyltar och försökte lotsa stressade bilförare. Jag hittade en plats på ”fel” sida. Idag kostade potatisen bara 4,95 per kg, så jag köpte några till. Och digestive-kex plus Philadelphia-färskost (USA, vet, men den är bäst till fryst cheese cake), som jag tror att jag ska göra i morgon när jag är hemma efter tandläkarbesöket. Hoppas jag sparade receptet när jag slängde flera häromsistens.

Kokar färskpotatis (lägger dem i kokande vatten) och steker några frysta köttbullar plus ett ägg till lunch/middag. Är hungrig. Ringde syster K som var i affären när jag ringde, hon kommer igen. Och syster B har annat för sig, har lämnat meddelande till henne att vi hörs. Sitter ute i ömsom sol, ömsom skugga. Skönt hur som helst.

Så kom det en kraftig regnskur, precis när jag tagit in tvätten och plockat in det jag hade ute på altanbordet. Jag hann äta min mat.      

Och när solen tittar fram igen passerar en ”köksklädd” man med en bricka buren på servitörsvis, på axeln – säkert med något läckert att äta. I förmiddags när jag åkte till Norrtälje var det flera bilar med gul nummerskylt som stod på parkeringen vid stora huset, en stod parkerad på den lilla vägen ner till sjön, och såg ut att hålla ett öga på det som hände.

Ibland beklagar jag att min syrenhäck är så hög just ovanför vedboden och mitt emot ”möteshuset” – jag ser inte ett jota av vad som försiggår. Kan bara fantisera medan jag diskar. Och fundera över att jag är yr och utan energi idag, än har jag inte åkt på öronen, men jag är ”yrslig”. Går försiktigt.

Ingen stroke på gång, jag kan le och gå rakt, och prata med mig själv utan att det låter konstigare än annars. Har inte ont någonstans. Kanske kristallsjuka, men den brukar nog vara brutalare? Jag tar det mycket lugnt, inget vin eller DM idag. Om inte annat så ska jag ju till tandläkaren i morgon, 10 över 12, och få min krona av mera bestående sort än den förra.

Mitt stökiga köksbord

Idag kliar det i fingrarna. Jag vill skriva, vet bara inte vad. Eller hur för den delen. Jo, hur vet jag nog, lärde mig det på Stockholms stads handelsskola1962 (tror jag) av fru Lindström (hustru till mannen som kom på att göra mulltoaletter, jag menar att hennes insats var än viktigare). Idag välsignar jag henne, då gjorde jag det inte. Någon mulltoa har jag inte längre. Vi satt där vid skrivmaskinerna med täcke över tangenterna, och skulle skriva rätt och fort. Det var inte lätt. Stenografin har jag glömt, fingersättningen är för evigt (hoppeligen) inpräntad. Mina fingrar kommer fortfarande ihåg hur de ska göra, också när hjärnan numera är lite segare.

Jag är tillbaka med fingrarna på tangenterna. Vinden är lugn igen. Jag har solhatt på, om solen kryper emellan parasoll och mig. Vinden varierar, det är nog det jag bör skriva, lugn är den inte.

Försöker läsa lite i Funke´s Inkdeath, men tröttnar. Förvaltaren far förbi, Mischa kommer efter i ett litet gult fordon jag inte begriper mig på. Hoppas de väntade hyresgästerna är värda all den här omsorgen. Vore kul att veta vad det kan kosta att hyra här en vecka… Lär överstiga min hyra per månad. Och det är första gången såvitt jag vet, som huset hyrs ut.

Fäller ihop parasollet som inte gör någon nytta, nu när solen gömmer sig i linden innan den drar runt hörnet. Klockan är snart fyra på eftermiddagen. Lyckas öppna rosévinet, den BiB var extremt svåröppnad. Vinet hyfsat. Någon vän av rosévin lär jag inte bli, tycker inte detta är särskilt gott, hoppas på sonen och hans vän.

Middagsdisken ligger i hett vatten i diskhon, jag väntar ett tag med att diska.

Trasmattan i hallen är nu tvättad, och hänger på tork över altanräcket. Vid stora huset pågår uppställning av tält och annat… Det lyser i huset. Vilka är de som hyr och vad ska de göra? Min nyfikenhet växer. Jag sätter mig på altanen en stund, vinden är lugnare och värmen är kvar. Och jag har ryggen åt det som kanske eller kanske inte händer i ”stora huset”.

Bilar far fram och tillbaka förbi mitt hus. Ibland tror jag mig veta att det är förvaltarens bil, ibland är det någon okänd. Hur som helst så är det fint att det blir lite liv omkring mig, att det stora huset används till någonting. Att det inte står tomt som annars.

Har flyttat routern till fönsterbrädan i sovrummet. Jag slipper därmed vifta med laptopen när jag vill att internet ska klicka in och jag sitter ute med datorn. Och placeringen fungerar även när jag är inomhus. Om det kommer gäster med behov av internet flyttar jag routern igen.

Klockan är strax sex, det är en så skön sommarkväll. En sådan som jag vill minnas, när vädret är annorlunda. I kväll har jag inte bråttom in och i säng. Jag vill sitta här, jag vill känna den ljumma vinden och värmen, jag vill bara vara. Här, nu.

Halv åtta känns det en aning svalare, men inte kallt. Jag sitter kvar. Läser lite i Funke´s Inkdeath, tror att jag lugnt kan hävda att den första boken, Inkheart, var bättre.

Orkade inte göra i ordning melonen till efterrätt, det fick bli en Dajm i stället.

Göran Rosenberg skriver klokt om Israel, om att vara jude och vad kriget i Gaza gör med de judiska människorna, i Sverige och annanstans. Hans sorg över det som sker nu går fram i hans ord. Han har min respekt. Till skillnad från fanatiker, åt endera hållet. Åt vilket håll som helst, vill jag säga. Kan inte avgöra just nu om det blev rätt.

Pratar några minuter med yngste sonen. Ser fram emot att han och hans vän kommer hit på fredag. Han jobbar, så det blir sen eftermiddag.

Måndagen är svalare, och disigare, syrenhäcken svajar lätt. Halv nio har jag ätit frukost, idag blev det melon i stället för gröt. Har tre Bokbörsen-böcker att leverera idag, plus lite handlande till helgen. Kanske besök på biblioteket så att jag har något att läsa i helgen.

Hemma igen med böcker och lupiner, plockade i lätt regn längs hemvägen. De fick hamna i min Open Mind. Nu är kylen full av diverse mat, har inte riktigt midsommarmaten klar för mig, men det blir nog flapsteak en kväll, gubbröra, rökt och gravad lax med räkor och skagenröra (kanske portionskavring med fyllning), en sillbit någon annan dag. Vi lär inte svälta. Har fyllt på med alkoholfri öl, glömde läsk – tror den får vara glömd. Vattenmelon. Grönsaker.

På väg ner till sjön för dagens dopp, pratar jag med förvaltaren. Han berättar att stora hustet (och andra hus) är uthyrda nästa vecka, gästerna kommer i morgon. Bra, då vet jag att jag inte går ner till det privata badhuset och badar. Uthyrningen förklarar allt putsande de senaste veckorna, husmålning, staketlagning möteshuset, klippta häckar och gräsytor. Vilka som hyrt vet jag inte, förvaltaren är bra på att inte skvallra. Fick också klart för mig det jag misstänkt, mitt telefonnummer till bommen fungerar bara för mig. Koden kan jag ge till de mina som ska in. Övriga får ringa telefonnumret på stolpen.

Påminde om mitt trasiga altanräcke, och om syrenhäcken som ska klippas… Inser att Mischas jobbande på helgdagar nog inte har med hans semester att göra, men mera med uthyrning och att här ska vara fint. Tur att ingen ska inspektera mitt hus.

Såg nyss ett godispapper på fönsterbrädan i köksfönstret. Det var en fd halv fransk nougat, inte enbart papperet, härligt smält och kletig, som tur var lätt borttorkat. Så kan det gå när jag inte vill äta två bitar choklad på kvällen, och lägger en i fönstret, där det då är svalt…

Det var skönt med ett snabbt bad, men vinden låg på så att vågorna plaskade över mig när jag ville in till stegen. Nu hänger handduk och baddräkt (det stod en främmande bil nere vid badhuset, så det blev baddräkt på) på tork utanför ytterdörren.

Mobilen säger 28 grader just nu. Kan nog stämma, det var ju 19 grader redan klockan åtta i morse. Nu är klockan halv två.

Det blir en laxbit med stekt potatis och dito champinjoner, plus pepparrotsfärskost, till middag idag. Galia-melon efter. Kanske ett glas rosé till, köpte sådan till midsommar, Mulderbosch, BiB. Hoppas det är bra även i år.

Det här med att sköta om sina fötter blir allt besvärligare, kroppen är stel och vill inte. Tror jag får försöka få en tid hos fotterapeuten här i Norrtälje, efter midsommar. I Puerto har jag hittat en perfekt kvinna, hon sköter om både fötter och fingrar i samma sittning. Och blir varje gång lika förvånad över att jag inte vill ha färg på fingernaglarna. Här verkar den här samtidigheten inte vara möjlig.

Vinden tilltar, snart dags att fälla ner parasollet. Då blir det tyvärr också dags för mig att gå inomhus, solen blir för stark. Jag kan gå ut igen efter klockan tre, då solen smiter runt hörnet på huset. I kväll får jag komma ihåg att vattna blommorna.

Brödet jag bakade i morse kunde ha stått i ugnen lite längre än de gjorde. Nu satte jag in dem igen efter ett par timmar (och när jag delat en ”limpa” och insett att den nog varit lite för lite i ugnen). En kvart till i 200 grader, nu verkar de lättare. Kom inte ihåg tidigare att ”väga” bröden i handen, känns de tunga är de inte färdiga. Jag lär mig, ibland sådant jag lärt mig och glömt.

Vinden är inte konstant, just nu ingen vind alls. Jag vinklar soffan jag sitter i – och bordet – så att jag har skugga från parasollet. Så kommer en vindpust, eller lite längre och kraftigare (vad kan det heta?). Parasollet fladdrar, eftersom jag tagit ner vindfånget lite. Det står på snedden igen, men det står än så länge. Ett annat parasoll, jag har bara foten kvar, stod inte kvar – det for över altanräcket och gick väldigt sönder.

Vet vad jag borde göra, i stället för det jag gör. Översätta några sidor i min bok. Har ingen lust, men ska jag vänta på den så lär det inte bli mycket gjort. Kanske i morgon dock.

Ena syrran sade häromsistens att skrynkliga armar var det värsta med åldrandet. Jag kan tillägga att skrynkliga ben inte är roligare, liksom konstiga fläckar framför allt på benen. Huden, liksom resten, är inte riktigt skapat att hänga med så här länge (83 år). En del går att laga än så länge, tänder t ex, annat är som det är. Då behöver man prata förstånd med sig själv, säga sig att det som är jag idag är kontentan av alla mina tidigare jag – och jag lever. Skrynklig och obegriplig emellanåt, även för mig själv. Fast det har jag nog alltid varit. I alla fall har jag alltid haft ett behov av att förstå mig själv mera och bättre, inte lyckats särskilt väl. Kanske är det meningen med livet, att här och där överraska sig själv. Ibland goda överraskningar, ibland den andra sorten. Här har det varit ”blandu”.

för ögonblicket stillsamt parasoll

Lördag eftermiddag, åkte in med en bok och handlade vin mm till midsommar – yngste sonen och hans vän kommer hit. Eftersom jag glömde lappen i kassen med vin, i bilen – så kom jag hem med bara lite av det jag tänkt mig. Men det går flera tåg. Och jag har en del i frysen.

När jag tagit hand om det handlade, tog jag mig ner till sjön. Och i sjön. Så skönt när det är så varmt som idag. Baddräkten förblev torr även idag. Nu känner jag mig lite fräschare. Har läst ut Neverwhere av Gaiman, och den var bra. Konstig och spännande, med fascinerande illustrationer som jag bara måste visa sonen. De påminner om hans bilder.

Nu sitter jag på altanen, parasollet är uppfällt men det börjar blåsa så det får nog tas ner snart. Solen gömmer sig i linden och försvinner om en liten stund till framsidan på huset.

Tvättade sängkläder i morse, täcket också – allt är nu intaget och torrt. Dammsög kök och sovrum, resten en annan dag. Ska bädda åt mina gäster också, även det en annan dag. I morse trodde jag att jag skulle vilja ha fiskgratäng till middag, har en i frysen. Den ska in i ugnen i 40 minuter, djupfryst. Nu känns det inte så aktuellt. Kanske blir det sniglarna från frysen i stället. De går inte att jämföra med de vi plockade i Västmanland, jag och Ulf – och han hanterade så att de gick att laga till. De här är Lidl´s och de duger.

Om en stund får det bli en Dry Martini, köpte extra dry italiensk vermouth idag. Tyvärr har de inte Marezzo på systemet i Norrtälje. Vet att jag kan beställa.

Mischa jobbar även idag – tror att han kanske samlar timmar för att kunna förlänga sin semester. Familjen brukar åka hem till Polen när det är dags för ledighet.

Det är ljuvligt när vinden är så här sommarljum. Också i skuggan. Hoppas vädret stannar över midsommar, det vore fint om sonen och hans vän fick njuta lite av sommarvärme.

Potatisblasten växer, hoppas det finns något därunder också.

Merlin hävdade att jag hade en svarthätta här. Vet inte vad det är för en, känner inte igen namnet. Svartmes? Nej, när jag googlar får jag besked, den heter svarthätta, hör till familjen Sylvior, och är vanlig t ex här längs Östersjökusten. Är glad att jag lyckades fixa inställningarna i Merlin så att jag slapp fågelnamnen på indonesiska…

Läser också på nätet att den runt 80-åriga kvinnan med en hund som varit försvunnen i flera dagar, har hittats. Hundens skällande ledde de som hittade henne. Glad att hon lever, men undrar hur hon faktiskt mår efter att ha varit försvunnen så många dagar.

”Locket” till stuprännan längs huset på altanen har trillat ner. Det tog en stund innan jag begrep av det var. Förmodligen är det alldeles fullt med löv och annat i rännan, och trycket blev för starkt. Nu får den ligga där under rännan, jag varken kan eller vill klättra upp för att rensa och sätta den på plats. Mitt klättrande på stegar de senaste dagarna räcker länge. Idag var jag på stegen igen, och lade upp böcker som sonen vill sälja, ovanpå en bokhylla – så att jag vet när jag säljer hans böcker. Och jag blev av med en kasse böcker som tog plats i en garderob. För ögonblicket är jag skyldig honom 35 kronor för en bok, han får vänta på betalning tills det blir lite mera.

Igår stod jag och såg jag på en bok i en av hyllorna, Folksamhuset – och tänkte att den kommer jag aldrig att sälja, hur vacker den än är. Idag beställdes den, och jag har levererat. Ibland tar det tid, men många böcker hittar sin köpare till slut. Det gläder mig. Och betalningarna trillar in, de flesta utan påminnelser och inkasso. De håller mig med Dry Martinis. Och påminner mig om tider då de var nödvändigare än så, när jag levde på det som kallas ”existensminimum” och betalade av på skulder – på grund av spelmissbruk. Tacksam att den tiden nu är historia.

Min hare sitter och äter borta vid tomma huset, och springer så iväg. En humla funderar på om pelargoner är bra att landa på, men drar vidare. Getingarna som brukar besvära mig är annanstans. Och några mygg finns bara inte, inte här i alla fall. För torrt antagligen.

Några röda ”odlade” vallmor gläder mig längs vägen hem. Vi hade rosa sådana i Västmanland, vackra – tills vännens hundar bestämde sig för att gräva precis där. Inte vet jag om hundarna hittade det de grävde efter, men blommorna kom inte igen. Nu lever någon annan där, jag hoppas att husets invånare älskar och sköter om det andra som växer där.

Det ”rosa paret” promenerar förbi. Kallade så eftersom kvinnan för det mesta har kläder som är rosa – idag dock turkos. Mannen är mera beige. De går förbi varje helg och ibland däremellan, går sin runda och tillbaka hem till ett hus i tomtområdet, inbillar jag mig. De är bestämda i sitt promenerande, det är inte jag. Mera bestämd på Teneriffa än härhemma…

Jag fantiserar om de som går förbi, gör de detsamma om mig? Det lär jag aldrig få veta, och kanske är det bra. Men det är lite intressant att fundera kring hur vi människor kanske invaderar, fel ord, tar oss in i andra världar, på ett, för all del, vänligt sätt. Skapar nya sammanhang som förmodligen inte har ett dugg med verklighet att göra. Tanken roar mig.

Har ätit middag, fiskgratäng. Få mig att komma ihåg att inte köpa sådan igen. Ätbar. Inte ens tillagda räkor gjorde den mera än just ätbar. Den här hette Icas fiskgratäng med räksås. Jag undrar fortfarande var räkorna och såsen var. Rekommenderas inte. Var den enda jag hittade i frysdiskarna på Ica. Jag längtar efter en god fiskgratäng, drypande av god sås och med gott potatismos och fin fisk. Får nog laga den själv. Men jag blev mätt.

I morgon ska jag tvätta håret, och baka matbröd. I vilken ordning visar sig. Nu stänger jag ytterdörren, solen får finnas därute utan mig. Ska diska om en stund.

Sängen är skönt nybäddad, även om jag insåg att det nya dra-på-lakanet jag köpt på Jysk var fel storlek, 120 cm bredd, borde varit 140… Fungerar nätt och jämnt. Ibland förstår jag inte hur JAG fungerar.

Söndag tidig frukost, går upp halv sju. Kollar nätet, israeler bunkrar och sitter i bunkers, rädda för Irans svar på attack. Som kom, några döda, flera skadade. Förstås. När ska det israeliska folket bli rädda för Netanyahu? Tacksam att jag för ögonblicket slipper se fanatiska pro Israel inlägg på Facebook, efter avvännande.

Vacker himmel med än så länge bara lätta moln, drygt 19 grader. Mobilen varslar om svalare luft och lägre temperaturer, också under midsommar. Wordle avklarat på sjätte och sista försöket.

Håret tvättat och torrt, matbröd i ugnen. Parasollet uppfällt på altanen, solen är varm. Nu ska jag bara komma ihåg att bevaka brödet också. Har fikat, så det är avklarat. Och jag har sänkt temperaturen i ugnen från 250 till 200 grader. ”Mitten av ugnen”, syrrans tips till plåtplacering. Svårt när mitten inte är i mitten. Flyttar upp plåten ett snäpp. Tar med mig äggklockan ut. Nu står den mitt framför näsan, på bordet på altanen. Även om jag inte hör den, borde jag se den.

En humla i lavendeln, gläder mig. Pelargonerna verkar inte så intressanta. Har faktiskt också sett bin, inte bara getingar.

Parasollet lutar lite betänkligt. Har just flyttat det till bättre skuggläge, kanske flyttade jag också stången som inte står riktigt stadigt i den tunga foten. Det gick att dra skruven som håller stången lite, så nu ser det rakt ut. Ingen vind, så parasollet kan vara helt uppfällt. Skönt när solen skiner som nu. Tänker vara ute så mycket jag bara kan idag. Och tror att det blir ett dopp i sjön även idag.

Nästan färdiggräddat

Uppkopplingen härute är inte den bästa, routern når inte riktigt hit. Men jag är tacksam att den ändå fungerar som den ska, när jag åkte hemifrån i höstas trodde jag att den gjort sitt. Nu är den som ny, även om den är tejpad för att hålla ihop. Jag får vifta med laptopen i riktning mot det öppna sovrumsfönstret, när routern sackar.

Har druckit upp mitt kallnande te, dags för en kopp kaffe, klockan är drygt tio. Just nu skuggar ett högt träd solen, och det är faktiskt ganska skönt. Inte ett moln inom synhåll. 18 grader. Bara lätt vind. Vattnar mina blommor, och fikar.

Kollar snabbt senaste nytt om Iran/Israel. Israelerna sägs trängas i butikerna för att fylla på matförråden. Dags att göra detsamma även härhemma? (Har en mindre prepperkartong som jag försöker hålla ”up to date”, vilket är knepigt. Det mesta där är sådant som tål lagring, länge. Inga vattendunkar dock.)

Noterar även att orden ”fitta” och ”fittigt” förekommer på två ställen denna dag, i det som förut var kvällspress – i intervju med Hanif Bali som säger att det var ”fittigt” att skriva som han gjorde om intervjuande journalisten, och i bortklippt inslag i teveprogrammet Förrädarna (som jag inte sett), lagt i munnen på Samir (som vann tillsammans med en kvinna). Trist ordval. Fattigt språk.

Märkligt att sitta här i sommaridyllen, titta ut över grönska och blomster, och försöka förstå vad som pågår i världen, i Gaza, Ukraina och överallt där människor dödar andra människor. Drivna av fanatiskt hat, religion, pengar, makt, hämnd. Hämnd tar aldrig slut, den bara fortsätter tills ingenting finns kvar. Som snart i Gaza.

I USA fortsätter en annan galning sitt angrepp på demokrati och frihet. Han är president i det land han just nu attackerar och hotar. Det lilla jag orkar se av hans framträdanden ger en bild av en man nära sammanbrott, berusad av att vara den som bland annat kan beordra militär att gripa både legala medborgare och framför allt immigranter, många illegalt invandrade från Sydamerika. Utan dem kan många delar av USA inte fungera. Det märks kanske inte omedelbart, men de här ”illegala” människorna jobbar för löner som inga andra vill acceptera, i arbetsmiljöer som ingen USA-medborgare vill finnas i, med arbetstider som ofta är omänskliga.

Parallellt gör vi i Sverige det vi gör. Skillnaden jämfört med USA ligger möjligen i att vi har en tyst statsminister, en statsminister som duckar när han pressas. Vi/Migrationsverket utvisar människor med hänvisning till en nystiftad lag som retroaktivt tar ifrån invandrare deras uppehållstillstånd. Här spelar det ingen roll om personerna är barn som vuxit upp i Sverige, de utvisas – ibland ensamma – till länder de inte vet något om, inte har någon anknytning till. Vi gör oss av med yrkesverksamma, viktiga människor som länge arbetat och betalat skatt. Många finns inom vårdyrken – hur ska någon vård kunna fortsätta att fungera utan alla de här människorna? Migrationsverket och ministern med de kalla ögonen saknar totalt någon som helst förmåga till empati – lutar sig bara mot tvivelaktiga lagar och regler. Och förstör människors liv.

Nu tar sig solen fram utanför trädets skugga, det blir varmt i Jans gamla morgonrock. Lättar på den och sitter i sovtröja, trosor och solhatt, ingen ser mig.

Snart halv tolv, eftersom jag fikade med tre hemgjorda bullar så hoppar jag över lunch idag. Middag blir troligen den entrecôte jag inhandlade igår, med kort datum. Bruna champinjoner med vitlök till, färskpotatis. Galia-melon till efterrätt. Senare.

Ska läsa lite i American Gods av Neil Gaiman. Paus från verklighetens monster, till fantasins.

När jag tittar upp på himlen har två flygplan gjort spår som korsar varandra exakt där solen är. Artrostränar innan jag tar på mig baddräkten och Yasuragi-rocken och går ner till sjön. Av med alltihop för badpremiären, kallt och skönt. Sitter en stund med en handduk runt kroppen, såg för en stund sedan att jag premiärbadade i mitten av maj förra året. Kall vår i år. Nu är jag tillbaka på altanen, i skuggan av parasollet. Lite mallig för att jag kom i sjön. Och upp igen efter en mycket kort simtur.

Klockan är halv två. I morgon blir det varmare än idag, enligt mobilen. Tröttnar på American Gods, den behöver jag inte läsa ut. Har en till av samma författare, kanske är den mera i min smak. Det visar sig.

Fortsätter sitta på altanen. Har fällt igen parasollet, vill ha lite mera sol en stund. Det enda som stör mig just nu är att getingar flyger runt benen, förmodligen vill de in under brädorna på huset, bor säkert någonstans där, kanske på kattvinden. När jag var nere vid sjön såg jag den stora snoken ligga blick stilla bland stenarna, de mindre syntes inte till. När jag gick förbi försvann den stora ner i något hål.

Snart slinker solen runt husknuten, vill jag ha mera sol får jag flytta till en av två obekväma stolar som har sol lite längre än soffan här på altanen. Praktiskt med ”barlucka” (sovrumsfönstret öppet på hasp bakom ryggen) – jag slipper bära det jag vill ha härute, kan bara ställa det på fönsterbrädan när det ska in eller ut.

Mischa kör med röjsågen borta vid tomma huset. Utan hörapparaterna störs jag inte. En humla tror att det kan vara bra att landa på mig, det tror inte jag. Behöver inte jaga bort den, den letar sig vidare utan min hjälp.

När jag kollar statistiken över bloggens besök och vad man läst – så roar det mig att se att en del av mina gamla inlägg fortfarande lockar till läsning. Ibland gillar jag det jag läser av det gamla, ibland är det plågsamt, ibland obegripligt – är det jag som har skrivit det där? Tyvärr är det inte många av de som besöker bloggen som också kommenterar – trogna läsare är bergalott och Angeli, båda kommenterar, Angeli mera kortfattat. Och vännen Jack läser när han hinner, och kommer med många goda tips och kommentarer. Liksom några andra, Gösta är en av dem. Syster B kommenterar ibland via mejl. Uppskattar detta mycket.

Om jag inte hade bloggen att prata med, skulle jag antagligen tappa talförmågan. Jag lever ensam, är ensam för det mesta – och det är som jag vill ha det, nästan alltid. Men det blir inte mycket samtal, utom när jag pratar högt med mig själv. Då är skrivandet nästan varje dag viktigt, det får mig i alla fall ibland att reflektera över dagen, världen, livet, kärleken och döden.

badbevis

Kaprifol

Sitter ute en stund, men när solen försvinner runt husknuten blir det för kallt i vinden. Nu inne och har diskat efter lunchen, resten av makaronerna från igår. Har rensat räkor som kanske ska ätas till kvällen, om jag då är tillräckligt hungrig. Köpte ”ätmogna” avocados som känns väldigt hårda.

I år verkar det inte bli något premiärbad i sjön förrän till midsommar. När det blåser som nu plaskar vågorna i badstegen och stänker ner mig långt innan jag kommer i sjön – och det gillar jag inte. Läser på FB att Playa Jardin, alldeles nedanför lägenheten där jag brukar bo, i Punta Brava, Puerto de la Cruz – ska öppnas för bad nästa vecka. Något må då ha hänt med det otjänliga badvattnet. Undrar vad. Om det ens är sant. Idag är det svårt att veta.

Har satt dagens nyinköpta pelargoner i krukor, utan att plantera om dem. Kan kanske vara intressant att se hur de blommar och beter sig, jämfört med de omplanterade. Behöver hur som helst köpa mera blomjord.

En av mina två röda pioner slår ut nu, den andra väntar lite. Tänker alltid på Ulf och hans begravning den 10 juni 2016, jag hade med mig en granruska och en röd pion till kistan. Som han ville. Och idag är det elva år sedan vi begravde vår son Mats. Minnen.

Jag gick ut och fotograferade bland annat den utslagna pionen. Solen lyser och vinden har mojnat, så jag satte mig en stund på trappen och läste. Neil Gaiman American Gods. Har inte läst något av honom tidigare.

Nu har jag gjort en sallad med tomater, småbladig sallad (har glömt namnet), räkor, röd paprika, lite umami, lite salt och dito svartpeppar, mozzarella och fetaost. Forellrom att blanda när jag äter. Avocadon får ligga till sig.

Mätt och belåten kommer jag just ihåg att skicka recept på korintkakor till sonhustru Lotta – att hon törs, efter att ha sett mina idag. Diskar och plockar undan. Klockan har hunnit bli tio på kvällen, ovanligt sent för att vara jag.

En snabb koll på bloggstatistiken visar att Washington har 18 ”views” idag…

Och det blev fredag, en fredag där Iran och Israel tycks befinna sig i fullt krig. De också. Världen går sönder lite överallt. Jag fotograferar pelargoner och annat som växer runt huset. Mischa har kafferast just nu, stängslet på möteshuset är reparerat och ställningen nertagen. Syrenerna har blommat färdigt, och snart blir häcken klippt. Hoppas det blir bra.

Sitter i solen på altanen, solhatt på och laptop i knät. Ser hyfsat vad jag gör. Frukostdisken får vila på diskbänken, jag har det bra. Syster B har meddelat att hon klippt isär min gamla älskade svarta linneklänning för att göra mönster. Läser på FB om en svensk kvinna, lika gammal som jag, som köpte en husbil och numera kuskar runt, i Sverige och Spanien, med den. Önskar jag vore lika modig, men det är jag inte. Så jag hyr mitt boende på Teneriffa, för liksom den här kvinnan vill jag slippa vinter i Sverige. Så länge jag kan.

Pion i fd rabatt

Klippfärdig syrenhäck…

Ser just nu en mindre hackspett, hona, som klättrar uppför lindens stam. Inte större än en gråsparv. Den ser ut att hitta det den söker. Kul, kan inte minnas att jag sett en sådan liten hackspett tidigare.

Klockan är halv fem, jag har just ätit makaroner med stekt korv och ketchup – och det var gott. Lärde mig hur det ska smaka när jag var liten och pappa lagade detta. Han var duktig på att laga mat, också. Fortfarande kan jag drömma om hans färskpotatis, och nästan, men tyvärr bara nästan, känna smaken. Detsamma gäller äpplena som vi lindade in i tidningspapper på hösten. Är inte säker på att jag då uppskattade det efter förtjänst, eller talade om det för honom. Vi (jag och mina systrar) tog det för givet.

Ännu en Bokbörsen-beställning, verkar som om ”folk” laddar upp med böcker inför sommar och semester.

Datorn har uppdaterat sig, jag tryckte visserligen på ”…och stäng av”, men det gjorde den inte. Så jag är här igen.

Nu är det torsdag och jag funderar på om det var sophämtning förra veckan eller om det är idag. Tror det var förra veckan. Svalt därute, bara 10 grader nyss (klockan är åtta). Och som vanligt, blåst. Lätta moln, solen orkar inte riktigt fram. Om det var en sk blodmåne igår kväll, så såg jag den inte.

Wordle gick bra (=på fjärde försöket), ultrasvår sudoku inte alls idag.

Så skulle jag baka korintkakor, enligt syrrans recept – fick inte ihop degen, den fortsatte vara smulor hur jag än försökte. Slutade med att jag hällde ut en del i form av ”kakor”, en del i större form av ”kaka”. Första plåten blev välgräddad, dessutom. Återstår att se om de är ätbara, syrrans är himmelskt goda. Törs inte ge mig på brödbak enligt andra syrrans recept, det får vänta på att jag blir mera på bakhumör.

Testar en kaka, stenhård. För mycket mjöl säger mig mina icke-kunskaper i bakning. Ändå tog jag bara 3,5 dl i stället för receptets 4 dl. Har lyckats hyfsat tidigare med samma recept, begriper inte vad som gick fel nu. Får konsultera familjens expert. Tacksam att det finns bakpapper.

Nåja, min rena ugn och mina nydiskade plåtar är härmed invigda. Efter kaffet ska jag klä på mig och åka in med beställda böcker. Solen kämpar på, och tar sig emellanåt fram mellan molnen. Blåsten tilltar, och temperaturen har stigit till nära 12 grader. Klockan är tio.

Min blogg har även igår haft 20 besök från Washington, USA. Känner ingen som bor där, vad jag vet. Presidenten är ju inte en av mina vänner…

Så är jag hemma efter färden till Norrtälje. Köpte fem pelargoner (igen) för 100 kronor, var till biblioteket, handlade dra-på-underlakan på Jysk, och diverse på Ica. Lämnade Bokbörsen-böcker. Vinden har inte minskat, snarare tvärtom. Klockan är kvart i två.

Nu skäms jag inte för att öppna ugnsluckan.

Jag blir illa berörd av inlägg på Facebook som är hatfyllda och otäcka, och riktade mot Greta och resan till Gaza som Israel stoppade. Några av de som skriver är FB-vänner sedan länge, och även judar. Har hittills inte haft svårt för judar, men fanatiska judar är lika otäcka som andra fanatiker, Hamas till exempel.

Vet inte riktigt hur jag ska hantera detta, har hittills bara scrollat vidare. Men det elaka, vassa, hatfyllda blir bara värre och värre. Jag var naiv nog att tro att människor som hittills verkat både bildade, vettiga och kloka medmänniskor, inte någonsin skulle skriva och uttrycka sig som dessa nu gör.

Det Israel gör i Gaza är folkmord, ingenting annat.

Parallellt läser jag om Trump´s insatser i Los Angeles, i hans eget hemland. Skrämmande. Det också. Ännu en mer eller mindre galen, åtminstone maktgalen, man, med för mycket hotfulla resurser inom räckhåll. De börjar bli många, de här männen. Har nog alltid varit många, men något har fått dem att bli synliga. Tyvärr gör de inte som trollen, spricker i belysningen. Än.

Tacksam, trots att vi just nu har den regering vi har, och skuggregenter därtill, tacksam att jag ändå lever här i Sverige. Putin finns lite för nära för att det ska vara riktigt lugnt och bekvämt, men än kan vi tro att vi är trygga.

Idag onsdag är en ny dag. Somnar om vid sextiden och vaknar åtta. Lite väl sent, men har inget program idag, så jag tar det lugnt. Glad att jag fixade gardinstången igår, idag kanske jag ska ta hand om ett annat ”borde”, baka matbröd. Eller de där dammiga ovansidorna på kylskåpen. Det ska visst regna mer eller mindre hela dagen. Blåser nu och är 13 grader.

Borde också skicka de två tunga böckerna om LO under fem årtionden, beskrivna av Ragnar Caspersson, född i min hemstad Avesta ser jag när jag kollar stavningen. Kan vänta till i morgon.

Undviker Facebook idag, funderar på om det är vettigt att lägga ut en engelsk text ur Free Spin på min svenska blogg. Inget beslut just nu.

När Mischa far förbi i fyrhjulingen inser jag att klockan nog är nio, kafferast som han tar hemma. Det stämmer.

Nu har jag åter klättrat upp och ner på stegen, denna gång för att torka rent ovanpå kylarna, och diska det som står där. Skönt att veta att det inte är lika dammigt nu som det var. Tog en timme. Kafferast för min del också. När jag slagit in de två tunga böckerna.

Medan jag ändå är husmoderlig, så gör jag rent plåtar och ugn också – plåtarna med tips från någon tidning: 2 msk ättika, 1 tsk diskmedel, en halv liter ljummet vatten – allt i sprayflaska, spraya plåten och täck med plastfolie, låt stå en halvtimme. Diska – fungerar rätt bra, är inne på plåt nr två och ska låta den stå lite längre tid. Har sprayat ugnen också, med starkare medel… Och slänger diskhandskarna, hål i dem – hittar andra under diskbänken.

Nu regnar det, och i Uppsala häller det ner, berättar syster K. Tyvärr står min bil under lövverket från linden, och blir därmed inte ”tvättad”. Gratulerar yngste sonsonen till hans födelsedag.

Det luktar ugnsrengöring i köket, usch. Och ugnen är svår att få alldeles ren, jag har slarvat. Bättre blir det dock, sprayar en vända till och försöker att inte andas in. Ugnen är renare, men inte fläckfri. Får duga. Smörjer in händerna. Sprayar sista plåten, den blir också renare, men…

Kommer just på ett annat ”borde”, filtret till fläkten. Lägger det i blöt, i hett vatten och diskmedel. Nu får det vara nog för idag. Brödbaket får vänta. Tar fram smör för att kanske göra korintkakor i morgon. Klockan är två. Det blir mjölkstuvade makaroner på pappas sätt (med riven muskotnöt, det tror jag inte han hade, men en nypa socker till saltet) och en stekt frukostkorv till middag idag, ett par tomater till för syns skull. Men inte riktigt än.

Tittar in på Facebook, även idag hatfyllda, hånfulla kommentarer kring Greta, och arroganta kommentarer till de som ifrågasätter hatet. Trist – jag loggar snabbt ut igen.

Ännu en bok beställd på Bokbörsen, bra att jag bestämde mig för att vänta till i morgon med att åka in med LO-böckerna.

Och, som sagt, syrran vann wordfeud.

Rent…

Noterar med förvåning att min blogg har 20 ”views” från Washington, USA. Hum.

Tisdagsmorgonen är sådär lite halvdisig, temperaturen runt 13 grader. Det blåser lite. Har flyttat syren- och kaprifolvasen till bänken vid andra köksfönstret, på lite håll är blommorna fortfarande vackra. Ikväll hamnar de nog i komposten.

Har ätit min frukost, muttrat över att Icas Basic äppelmos ”med äpplen av lite olika urprung” är misstänkt vattnig numera. Ska kanske återgå till att köpa ett par äpplen, skala och klyfta och koka upp med en aning socker och en aning vatten. Lägga i frysen, i lagom portioner.

Halv nio har jag klätt på mig, upptill en absolut outslitlig Polar&Pyret-tröja i ribbad (på tvären) bomull, långa ärmar, mörkblå. Nertill urblekta bomullstights från H&M, ribbade på längden. Ostyrigt hår och trötta ögon. Te kvar i muggen, att avslutas sakta.

Har kollat nätet, ser att Trump fortsätter att provocera fram våld i Los Angeles, Ryssland och Ukraina fortsätter också, båda sidor, att döda varandra. Nuvarande svenska utrikesministern anklagar förra statsministern, Magdalena A, för lögn, och skakar hand med israelisk politiker vid besök i Israel nyligen. Kanske israelisk minister, minns inte. Gaza demoleras, vår regering är räddhågat tyst. Demonstrationen i helgen för Gaza är det enda som får mig att tro på att något kan förändras. Men vi (Migrationsverket, med stöd av regeringen) fortsätter att avvisa flyktingar till länder de lämnat, eller om de är barn – aldrig varit i. Jag skäms, flera borde göra det.

Översätter några sidor till engelska, Free Spin på Substack. Inser att jag inte ännu begriper mig på saker där – mitt första kapitel låg kvar som ”draft” och hade inte publicerats… Gjorde det nu, och det jag skrivit idag – hoppas det blev begripligt för de få prenumeranter jag har.

Nu ska jag fika. Och senare, strax efter tolv, gick jag ut – och det kom omedelbart en skur. Jag gick in igen. Kanske var det en kort och mycket lokal skur. Testar om en stund. Snopet, med bra promenadskor på fötterna och hörapparater i öronen…

Har bokat flyg till och från Teneriffa. Med SAS, är less på Norwegian. Rimligare avgångs- och ankomsttider dessutom, och ”kampanjpris” på ditresan – totalt med valda sittplatser 4 227 kronor, det blir allt dyrare. Bryr mig inte om någon flygmat. Och kan logga in en väska (plus kabinväska? och ryggsäck under sätet?), är osäker. Kollar, står ingår, men står också lägg till inloggad resväska 295 kronor… Jag får försöka klara mig med den lilla kabinväskan och ryggsäcken. Kabinväskan får väga max 8 kg!

Gick ut igen, under en mörknande himmel, men kom hem utan regn- 2 400 steg idag, ner runt sjön och genom skogen upp till bommen och lilla vägen hem. Det får räcka. Klockan är halv två. Vinkade åt Örjan som målade staketet på ”möteshuset” och talade om att jag stängt av fläkten som stått på i källaren hela vintern. Han kan hämta den när det passar.

Lyckades ändra språket på Merlin till indonesiska när jag var ute (ser inget utan brillor) – och har ändrat tillbaka till brittisk engelska, men fåglarna har fortfarande indonesiska namn…

Och jag inser att syster B vinner wordfeud även denna gång, men marginalen minskar. En vacker dag…

Nu regnar det rejält, ser jag på fönstren. Skönt att det kommer ner och jag är inomhus. Jag äter en lätt uppvärmd bit ugnspannkaka med lingon till sen lunch. Om det blir en bit till och då kallas middag, låter jag vara osagt. Tills senare.

Nu har jag borrat, skruvat och gjort om för det blev fel, tror hållarna sitter kvar, orkade bara dra i en lång skruv – och gardinstången jag trodde jag skulle använda var för kort, men jag hade som tur var en likadan, som var alldeles för lång.  Men, det fick bli två gardiner på vardera sidan i stället för en, de korta slutändarna fungerade, och jag fick ta bort en tavla nära kylen. Nu blir det enklare att öppna kyldörren. Och så såg jag hur dammigt det är ovanpå mina två kylskåp – men det tar jag en annan dag. Nu är den här kroppen trött, har klättrat upp och ner per stege och stol och stått på bordet – som ingenting rubbar. Frågan är nu, var ska jag hänga tavlan jag tog bort?

Jag har gjort mig förtjänt av en Dry Martini, men har ingen Marezzo eller ens italiensk vermouth – det får bli en svag Gin tonic i stället. Ordningen på köksbordet är återställd, ljusbrickan står där den ska, anteckningsböcker, hörlurar och laptop likaså. Mobilen är laddad. Och min gamla skruvdragare/borrmaskin är tung, för tung.

Det har slutat regna, ser nästan lite ljust ut, de mörka molnen är borta.

Vardagsmåndag – lättare att hålla reda på dagarna. Annandag pingst har ersatts av nationaldagen. Akleja, kaprifol och syren står inte länge i vas inomhus, men än är de tillräckligt vackra för att få stå kvar på mitt köksbord. En lätt doft av syren i huset stör mig inte heller.

Tretton grader ute, lätt molnig himmel. Frukost inne.

Läser vännens blogg med rubriken ”ingen lust att skriva” – nej, lust infaller inte ofta numera. Men ”skriv ändå” är ett gott råd, som jag också tillämpar. Inte har jag lust att skriva alltid, inte vet jag heller vad jag kommer att skriva. Men jag låter fingrarna löpa och det blir ord, ibland för många. Bryr mig sällan om att redigera mina blogginlägg.

Yngste sonen ringer, han har fått en läkartid idag. Äntligen. Får honom att skriva en lapp med frågor till läkaren, hoppas han får någon koll av sin långvariga hosta. Jag är tacksam att han till slut ändå fick en läkartid.

Jag har min Yasuragi-rock på mig, hellång (manlig storlek) och skön. Tacksam igen, för fd svärdotters med man generositet. Jag gillar de här rockarna och har slitit ut två. Nu får den här följa med på nästa resa. En av de viktigheter som ska rymmas i min lilla kabinväska.

Senare på förmiddagen är jag hemma igen efter att ha tankat bilen och lämnat betalda böcker. Handlat också förstås. Noterar att Arla krympt Bregott-asken, från 750 till 500 g. Idag för 45 kronor, orkar inte räkna ut vad den skulle ha kostat om den varit lika stor som tidigare. 60 kr kanske, min matematiska ådra är inte särskilt välutvecklad. Klockan är elva, det är hög tid för förmiddagsfika.

När jag hör köksklockan ticka inser jag att jag ju kan ta ur hörapparaterna när jag är ensam hemma. Då blir det ljuvligt tyst omkring mig. Passar på att diska de diskbara delarna också. Regn sen eftermiddag säger mobilen.

Hemma, svettig och orimligt trött i ben och fötter, efter en timmes promenad, runt hjorthägnet. Såg hjortar, plockade blommor, och tog mig hem – 7 000 steg, heja mig! Det här behöver jag göra varje dag, mina ben har glömt hur man går… Trodde jag hade fågelappen Merlin påslagen i fickan, men inga fåglar har registrerats.  Mina nya svarta Icebugs är inte bra att gå i, jag pronerar (heter det så när foten drar åt vänster i höger sko?). Jag var tvungen att köpa ett halvnummer större än de jag har – men det verkar inte så smart. Trist. Får försöka hitta en stadigare sko för mina längre promenader.

Himlen mörknar redan nu, regnet verkar inte vara långt borta. Nu en dusch. Och nu regnar det, skönt att jag fick duschen inomhus.

Sonen ringde och berättade att läkaren konstaterat att det var en viral virusinfektion, att den var på tillbakagång, och att han nog skulle kunna jobba på onsdag. Han fick sitt läkarintyg till jobbet. Han lämnade också någon sorts prov, jag begrep inte vilket. Någon lunginflammation var det inte. Det verkade som om sonen var nöjd med besöket, hoppas nu bara att hostan också försvinner.

Promenaden gjorde mig hungrig, så det blev tidig middag redan vid halv tre – resterna av rostbiffen och potatissalladen, plus ett par små tomater. Nu är jag mätt, och har börjat läsa en gammal bok av Eddings, Belgarath Besvärjaren. Är inte säker på att jag orkar läsa ut den.

Regnet var bara en skur, men det är fortsatt molnigt så det kommer kanske mera. Gör mig inget, jag ska inte ut mera idag. Ska inte hänga någon tvätt på tork ute heller.

Hittade en rosa akleja idag, övriga är blå. Några små prästkragar där det tidigare funnits många och stora, plus några andra blomster. Buketten är fin i det jag nästan tror är mormors märkligt fula snurriga gulgröna vas – men kanske har jag hittat vasen på någon auktion för länge sedan. Jag lämnade hörapparaterna hemma när jag gick ut – insåg när förvaltaren mycket sakta körde om mig att jag nog bör ha dem även när jag promenerar härhemma. Jag hörde inte bilen, bara förnam den. Och han körde som sagt mycket långsamt, vet att jag är mer eller mindre döv.

Borde kanske baka matbröd, men jag har annat bröd i frysen som får duga några dagar. Har bullar kvar också, kom ihåg det innan jag köpte några dyra och tråkiga på Ica.

Mischa satt uppflugen i skopan på traktorn (med kollegan vid spakarna) och putsade häcken runt stora gården, när jag kom hem från Norrtälje. De fick tyvärr lov att avbryta jobbet för att backa och släppa fram mig.

Ett annat borde är att översätta några sidor ur Free Spin. Det lockar mig inte. Så jag prokrastinerar. Ett ord jag inte kände till förrän en bloggande vän för några år sedan berättade hur hon gjorde det. Jag kände igen mig. Måste fortfarande kolla stavningen, prokr.. eller prok..? Datorn rödmarkerar, men jag tror det blev rätt. Betyder ”skjuta upp”.

Har sett förvaltaren åka förbi med det långa släpet. När jag gick ut stod släpet borta vid magasinet, med en mängd tomma pappkartonger, märkta ”levande djur”. Nyfiken. Vilken sort? Kartongerna var inte stora, men kunde nog rymma en eller kanske två änder, dito fasaner – eller flera, om små/halvvuxna. Vad kan man annars tänkas släppa ut här? Eller kanske inte här, kanske i annan skog/sjö med samma ägare. Jag får fortsätta vara ovetande.

Någon dag ska jag nog klättra upp på mitt stadiga köksbord, ta ner gardinerna och den provisoriska gardinstången (en av mormors lattor till vävstolen, som har suttit där sedan jag kom hit, sisådär femton år). Jag ska borra hål, sätta i plugg och skruv och fästen för en oanvänd, alldeles vanlig gardinstång, en sån där som går att förlänga efter behov och som för ut gardinen lite från fönster och vägg. Nu vet jag att jag kan hantera skruvdragaren, bara jag laddar den. Och på bordet står jag säkert, jag kan dra det så att jag når bra på båda sidor. Men inte heller det idag. Just nu är kroppen mör och opålitlig.

Så i stället för att göra ”nytta” har jag använt ett par timmar till internet – mejl, FB, etcetera. Wordle och sudoku. I wordfeud leder syster B med 14 poäng, nog det minsta hittills. Och nu är det min tur. Så nu leder jag med 1 poäng. Och det är hennes tur.