beskrivarblogg

Det är sen eftermiddag och jag sitter nöjd vid datorn. Nöjd därför att allt fungerar som det ska, inte för att jag gör något viktigt.

När jag kom hit trodde jag att jag skulle jobba med Demensboken. Det har jag inte gjort och pappersbunten med de utskrivna sidorna åker i soporna i morgon. Vill jag kan jag skriva ut dem igen därhemma. Kanske har skrivandet av alla orden gjort sitt.

Något annat än bloggen har jag inte skrivit. Har inte funderat över manuskaraktärer eller namn, intriger, synopsis, misslyckanden, vändpunkter eller slut på någon roman. Jag har mest varit ensam med mig själv, två danska vänner och två fd vänner har varit här, min kära sondotter också. Nu är inga fler besök inbokade innan jag åker hem om tre veckor.

Har inte vägt mig alls här, och förmodar att min vana att dricka en caña med Martti (min tyska vän) satt sina spår, magomfånget har inte minskat. Men jag har gått flera steg så gott som varje dag, många fler än jag gjorde hemma. Och jag har tränat med artrosprogrammet, de senaste veckorna faktiskt varje dag. Och jag har inte lika ont i knäna som förut, även om jag blir väldigt trött när jag går för långt. Är också mycket stel om morgnarna, bättre efter artrossprattel, sitter nog lite för länge/i för långa perioder vid datorn.

Ölvanorna tror jag mig om att kunna lägga åt sidan väl hemma. Svårare antagligen att dra ner på Dry Martinis – men det blir för dyrt i Sverige, en bra hjälp på vägen. Ser fram emot att få Marezzo i stället för den torra vermouth jag hittar här. Vin har jag inte varit så hård på, har svårt att välja när jag vet för lite.

Tror också att jag ätit mera grönt och definitivt mera frukt här. Har tagit upp min vana hemifrån med havregrynsgröt till frukost, inte minst därför att jag häromdagen köpte en stor burk äppelmos (fanns inga små), och har havregryn i skåpet. Behöver göra slut på det. Och jag blir mätt. Några cortados blir det inte hemma. Kanske inte kaffe över huvud taget, tror inte det är svårt att avstå. Visar sig.

Glad över uppdrag för en författare som jag jobbat mycket med, sätter igång i morgon med det manuset. Han har förtroende nog för mig, så jag kan redigera direkt i manus, vilket förenklar det hela. Uppskattat.

Försöker hålla Trump/Putin et al ifrån mig. Kan inte bedöma vad som är sant och vad som inte är det, vill inte låta min hjärna invaderas av deras maktkamp – eller Kinas beredskap att ”fight to the bitter end” hur det nu kan heta på kinesiska. Kan bara hoppas att någonting ändrar den hotfulla världsbild som nu råder.

Då är det dubbelt glädjande att ta del av Anneli Westers nyheter på FB – två kvinnor som var illa ute har fått ett hus av en amerikansk man, Anneli gör vad hon kan för att hjälpa människor i Nepal, ”dammtroll” (smutsiga småbarn som lever på sophögar), deras mammor (papporna är inte alltid närvarande eller är våldsamma), och ”Jeppar” – drogberoende män (oftast) som också är hemlösa. ”Kan inte hjälpa alla, men det är ingen anledning att låta bli att göra det jag kan.” Så ungefär uttrycker sig Anneli – och jag har stor respekt för hennes klokskap och hennes energi – efter att hon själv haft ett tufft liv. Nu är hon på rätt plats – och hon får sådana som mig att bidra med det jag kan. Swish +46738462752, lite eller mera, vad du kan.

Före detta cortado

Så kom jag då äntligen ut på nätet igen, utom till mejlen, som länge vägrade att korrigera lösenordet. Jag får vänta någon halvtimme innan jag testar igen. Har ingen aning om vad som bidrog till att det fungerade – kanske var det något krångel med mitt lokala nätverk här i huset. Frustrerande, men okej nu. Även om jag ännu inte har Google Chrome som webbläsare, ett projekt för morgondagen. Gillar inte Microsofts läsare, oklart varför.

Himlen utanför fönstren är dramatisk, medan den ännu går att se. Snart är det mörkt. Ser ut som om det kan regna uppe i bergen, men kanske inte här nere nära havet. Har tänt mitt blockljus, men snart får jag tända bordslampan bakom mig också. Det blir svart fort.

Nu, fem i halv åtta, är det mörkt, men än syns himlen och de mycket svarta molnen. Det blir nog regn i natt, även över staden.

Sofia fick fin respons på sin engelska uppgift, och var glad. Det blir jag med, jag är fortsatt imponerad av denna unga kvinna som har bestämt sig för att det ska fungera att plugga nu. Tio år efter att hennes värld vändes upp och ner när hennes pappa, vår son, förolyckades. Hon vill jobba upp sina betyg för att kunna fortsätta att studera, och jag önskar henne all lycka. Mats skulle vara stolt, är stolt, var han nu än finns. Liksom mamma Teija, som fortfarande är med oss.

Får en fråga från en produktiv författare om jag vill titta på ett annat manus än det vi talade om tidigare – jag säger förstås ja. Vi får se vad han tycker om mitt förslag till arvode. Glad att jag kom åt mina mejl, och såg detta.

Så småningom gick jag förstås till sängs, och sov gott. Vaknade vid sjutiden och gjorde min artrosträning direkt – annars är risken att jag blir lat. Det har regnat i natt, gör det möjligen mycket lätt fortfarande nu när klockan är tio. Jag fikar hemma idag, väntar in vädret lite. Just nu har jag inte stor lust att gå ut. Nätet fungerar, jag har övergivit Microsoft Edge och tagit tillbaka Google – och sålt Avanza USA. Börsen går ner som svar på Trumps åtgärder.

Ringer tre olika samtal, ingen har tid att prata med mig. Yngste sonen ville, han är ledig idag och var fortfarande glad över möjligheten att få flytta på sig jobbmässigt. Fick respons på ytterligare två som jag sökt, bra samtal. Det regnar fortfarande. Ser ut att få bli en innedag, min första på ett halvår. Klockan är bara halv tolv, vad i all världen ska jag göra hela dagen? Även om jag nu kommer in på Kindle och kan läsa böcker där, så har jag ingen lust. Kollar bibliotekets (i Norrtälje) e-böcker, dito.

Kanske ska gå ut i alla fall, ta på mig regnjackan och röra på kroppen. Gjorde så, gick till Dino och handlade potatis, mandariner, lök, annat, tungt – drygt 3 000 steg, alltid något. I småregn. Inga fler promenader idag, även om det just nu ser ut att ljusna lite.

Lär mig att det finns en app, No Thanks, som bistår om man vill bojkotta produkter, t ex från USA. Världen är absurd, hittar informationen på Facebook. Produkter jag kan och vill låta bli, men FB får hänga med ett tag till. Liksom Kindle. Annat Amazon köper jag inte.

På eftermiddagen långt fint samtal med min yngsta kloka syster. Om det mesta som pågår, och det som kanske inte pågår, i våra liv – och i våra vänners. Starka fina lillasyster.

Jag har tagit fram en burk med vita stora bönor ur frysen, de får fylla på kycklinggrytan, så slipper jag skala potatis. Sallad till.

Nu har jag fått en kommentarsmöjlighet till höger i dokumentet – vill inte ha den, men den är där. Och fått bort den genom att klicka på ”ignorera” någonstans därupptill…

Äter min kyckling med bönor, gott. Mätt. Diskar. Laddar datorn. Mobilen räcker till i morgon. Himlen är grå fortfarande, men mera blå, mera öppen bland molnen. Kanske regnar det i natt, men låter bli i morgon? Mobilen tror att det blir regn även i morgon. Nu 17 grader. Klockan är fem.

Läser lite, pratar en stund med en vän/tidigare kund om livet, vänner, kvinnor, gemenskap, Carl Jung. Behov, och manipulation.

Sonsonen har berättat att min bil ska fixas, när han och hans pappa är tillräckligt friska – de har hostat länge. Det är bra, jag behöver bilen när jag kommer hem, och den behöver då vara besiktigad och utan körförbud. De har några veckor på sig.

Nu är brädkillen ute i havet igen, utanför mitt fönster. Han har våtdräkt, åtminsone upptill, som är det enda jag ser. Han for så långt in mot stranden att jag blev orolig, men fick syn på honom igen på väg ut för att möta vågorna. Där tog han sig igenom en stor våg. Men inte upp på nästa. Det kommer flera. Han paddlar omkring för att möta vågor som han kan stå upp i. Lyckas inte så värst, men jobbar på. Jag är glad så länge han har sin bräda väl förankrad. Där kom han upp, och nästan in till stranden. Nu får han paddla ut igen. Ser hur han bestämmer sig för att ducka in under en stor våg, och fortsätta paddla ut. Beundrar envisheten.

När jag vaknar på onsdagen är det sol, 16 grader klockan nio. Kör artrosprogrammet, det har nästan blivit ett behov – om än emellanåt lite tveksamt. Datorn är tillbaka till ”nätverksfel”, så trist. Behöver kolla med Asia om de har något problem med husets nätverk.

Ute på stan fungerar mobilen. Och när jag väl är hemma igen – efter 8 300 steg och en arepa bacon especiale (friterat majsbröd, sallad, tomat, krispig bacon och ett stekt ägg) plus en liten Dorada, på Areperan bakom kyrkan – så fungerar både mobil och dator. Förstår mig inte på detta, har inte sett Asia så att jag kunnat fråga. Får vara nöjd så länge det fungerar.

Jag behöver definitivt ingen middag idag.

Har köpt en liten börs, igen… Nu sitter jag vid datorn med morgonrocken på och tar igen mig. Dricker vatten, glömde ta med mig vattenflaska ut. 20 grader och sol nu på eftermiddagen.

Tittar på några dyra (50-60 Euro) tunna linneklänningar, men än har jag inte köpt någon. Billigare än hemma, och jag behöver ju ersätta min utslitna. Eller vill åtminstone.

18 grader och sol som gömmer sig bland molnen. Känns inte lockande, men jag ska ändå klä på mig och gå ut en sväng. Tar med regnskydd. Har haft lite Avanza USA i ”min börs” – säljer dem på måndag, oavsett pris. Ett litet inlägg i blockaden mot USA. Ska försöka tänka mig för när jag handlar, inte alltid lätt att veta varifrån produkter kommer.

Det blev 8 700 steg innan jag var hemma igen, runt klockan ett. Nöjd. En caña med Martti längs vägen, en cortado på Casa C dessförinnan. Var fiesta vid Charco under lördagsnatten, höll igång till fyra i morse. Martti bor nära, jag är glad att jag inte gör det. Fortsätter nog några dagar till.

En mycket lätt regnskur när jag kommit in. Behövde inget regnskydd. Förpackningen fortfarande obruten, får kanske ligga kvar till nästa hyresgäst. Önskar att det skulle regna ordentligt, ön behöver det. Och jag är trygg inomhus.

Sofia har talat om att hennes mamma och man mötte henne. Fint. Trump sägs vilja ha ursäkt av Zelenskyj, inte fint.

Plötsligt krånglar inloggningen på mejl och FB, och annat – jag kommer inte dit. Så då får det väl vänta, ingen ko på någon is. Måste vara ett gammalt uttryck, jag har ingen aning om varifrån. Men kan föreställa mig att en ko på isen inte är något bra, halkigt för klövarna och vad värre är, ko i en vak. Eländigt för kossan och ägaren.

Äldste sonen med hustru är rejält förkylda, sonsonen också. Och yngste sonen. Det verkar vara många som hostar just nu därhemma. Desto skönare här, jag är åtminstone (såvitt jag vet) frisk.

Drar av fönstren med skrapan, men de är inte tillräckligt blöta av regnskuren, så det blev just inte bättre.

Kunde förströ mig en stund med DNs ultrasvåra sudoku, där kom jag in – men inte annanstans. Hjälper inte att starta om datorn. ”Måste” därmed hålla mig här och skriva, kan inte börja med middagen redan. Och har inget att läsa, inte ens Kindle just nu.

Jack tyckte att jag skulle använde mina återstående veckor här till bland annat reflektion. God tanke. Varför är jag här/har varit här ett halvår när jag åker hem? Vad gör det med mig? Saknat vad? Uppskattat vad? Vill jag hit igen? Hur länge då? Det finns många reflektioner och frågeställningar att fundera över.

Just för ögonblicket är jag mest upptagen av om jag ska köpa nya solglasögon här eller vänta tills jag är hemma. Klippa håret en gång till här? Manikyr/pedikyr en gång till? Viktiga frågor…

Nu har jag lyckats ta bort widgetar från aktivitetsfältet – men det hjälper mig inte att få tillgång till nätet. Anslutningen till nätverket är okej, men det där irriterande ”i”, som säger att webplatsen inte är säker, spökar.

Laddar lurarna, och datorn, mobilen är full. Kommer in på Aftonbladet och Expressen, men inget annat. Förbereder middagen – det blir risottoliknande, med diverse – lite fläskfilé, lite pulpos, lite champinjoner, lök/vitlök, lite grädde.

Internet loggar ut så fort jag stänger av, det har det inte gjort hittills. Kanske är det något med nätverket. Trist är det i alla fall. Och visar på mitt beroende av nätet. Och min okunskap. Internetkrånglet fortsätter. Jag stänger av för i kväll och försöker i morgon igen. God natt, klockan sex. Läste Tomas Sjödin om Tomas Tvivlaren, den bok jag har och somnade vid halv nio. Vaknade halv tolv och var vaken tre timmar, sov så till halv åtta…

Måndag morgon, ”skurar i närheten, fortsätter sannolikt” – men jag ser moln och sol, 17 grader halv tio. Internet krånglar fortsatt, jag tar mig in på en del sidor, andra inte. Trist. Bank-id tar för lång tid på sig, ett exempel. ”Vänligen vänta”. Till slut ”nätverksfel”. Hela tiden ansluten.

Nu går jag ut, får inte ordning på det trots att jag återinstallerat nätverkskorten… Och inte gick det bättre när jag var hemma igen vid halv tre, efter en caña med Martti och en stunds småprat. Jag kommer in hyfsat på tidningar, på FB en stund, men så avbryts mitt inloggade läge. Och bank-id fungerar inte alls.

Har betalat hyran, kontant. Asia beklagade att hon inte sagt adjö till Sofia, jag lovade hälsa det. Hoppas du läser, kära sondotter.

7 600 steg blev det idag, och artrosträning i morse. Än inget regn, kanske senare. Har pratat med yngste sonen som bestämt sig för att gå ner till 75% arbetstid, och får börja praktik på jobb i Älvsjö, start klockan 7 och slut 14. Det låter bra, han var mycket lättad. Den arbetsplats i Jordbro som han funnits på de senaste åren har varit påfrestande. Hoppas det blir bra.

Mobilen säger regn, 19 grader. Jag märker inte av något regn här. Torkar fönstret där jag sitter.

Jag blir om inte galen, så i alla fall galnare (är detta möjligt?). Får inte datorn att fungera med någonting. Har lyckats avinstallera Google Chrome, och kan inte få det tillbaka. Och Bing, som hör till Microsoft Edge, säger hela tiden att anslutningen avbrutits – trots att den inte har det. Inget bank-id, ingen mejlkoll, emellanåt lite FB, och lite tidningar. Shit! (Vilket är ett ord som ger poäng i wordfeud, där jag tittar in lite någon gång…) Och nu har jag pillat så mycket här och där att jag inte vet vad som är opp och vad som är ner.

Mobilvädret är galet det också, säger att ”regnet fortsätter troligtvis” – det regnar inte i Puerto, kanske uppe i bergen.

Kommer förstås inte in i bloggen heller – så ingen får läsa detta otroligt läsvärda inlägg! Än.

Jag äter Ruffles original, chips som Sofia lämnade efter sig, har ätit upp mjölkchokladen gjord på alpmjölk, alltför söt. Har lite annat som hon inte fick vare i sig eller med sig, t ex en duschtvål som ”mikromasserar” – innebär att den är grynig när man tvättar sig i duschen.

Gläds i alla fall åt att fönstret är hyfsat rent – jag ser havet utan att tro att det är något fel på mina ögon. (Det är det nog, men något annat.) Jag ser flocken av duvor fara omkring på himlen, ser människor gå längs stranden.

Mannen snett nedanför mitt köksfönster, han med krogen som inte är öppen. Han har idag besök av släkt/vänner, har dukat de bord han igår spolade av, och sitter nu och pratar med en kvinna med stora gester. Resten av gänget verkar ha ätit färdigt och gått inomhus. Huruvida han har sina illrosa sneakers på fötterna kan jag inte avgöra härifrån. Jo, det kan jag och jo, det har han. Jag får en skymt under bordet.

Får igen för mig att det är Avast och dess säkerhet som ställer till det för mig. Nu har jag bara gratisprogrammet, men ska kanske avinstallera det också, och testa. I morgon, just nu är jag less på datorer och krångel.

Kom plötsligt in på bloggen, men inte så att jag kunde lägga in någon ny text.

Och så gick det plötsligt. Fråga mig inte hur. Här bild på nysaltad skärbräda med light foundation som Sofia hade och jag vill ha…

Det är lördagskväll, jag har hämtat ner torra lakan från terrassen och hängt frottéhanddukar på tork. I mitt sovrum, på torkställningen där, torkar småtvätt. Och golven är rena. Jag har ätit rester ur kylen, fläskfilé med svamp och potatismos. Är mätt, och nöjd med dagen. Gick 5 300 steg i morse, med Sofia till bussen och hem. Fick min cortado på Casa C.

Nu är Sofia på väg, planet startade för en kvart sedan. Hon tyckte att väntetiden gick rätt fort ändå. Hoppas någon möter henne när hon landar mitt i natten. Hoppas någon gör det när jag landar mitt i natten, den 29-30 mars…

Ser havet. Igår låg en brödbit i vattnet en bit ut, och jag såg hur en ganska stor fisk hoppade och åt av brödet. Då var inga metare inom synhåll.

Går upp på terrassen och kollar om handdukarna är torra. Det är de, och nu är de inlagda i respektive garderober. Skönt, nu är det bara ett par handdukar i tvättkorgen (alla fick inte plats när jag körde en maskin). Har gjort ren mikron. Känner mig husmoderlig. Häromdagen saltade jag, och gned med citron, skärbrädan av trä. Den blev fin och fräsch.

Molnigt och varmt, 19 grader klockan sex. Inget regn. Det är ny månad, försöker komma ihåg det – jag har 28 dagar kvar här i Punta Brava. Ska betala sista hyran på måndag. Har tagit ut kontanter. Nu är det svart därute, klockan är tjugo över sju.

Syrran berättar om middag med kalvsylta, rödbetor och potatis. Och Falu rutbröd – jag blir avundsjuk. Längtar nog hem, efter min vanliga vardag.

De stora molnen börjar ta över himlen, under de där fjäderlätta bomullslika. Kanske blir det regn till natten, det regnade i natt. Och diset börjat gömma bergen bortöver. Kvart i sju, än har den osynliga solen inte gått ner. Mobilen säger solnedgång fem över sju.

Igår kväll, när Sofia och jag gick hem från restaurangen, såg jag lite av en annan värld här i Puerto. Jag är ju aldrig ute på kvällarna, ensam. Men nu träffade vi på stora, levande kackerlackor, som fick Sofia att hoppa högt i sina ”nästan inte”-skor. Och krogar som jag inte sett öppna dagtid.

Fortfarande kändes det tryggt att gå på gatorna i Puerto, trots de ficktjuvar jag haft påhälsning av. Ficktjuveriet handlar mera om att jag själv må se till att mina pengar är säkra; att de finns där turister finns kan jag inte göra mycket åt. (Apropå semikolon, Sofia.) Och de (ficktjuvarna) känns inte hotfulla, bara väldigt obehagliga.

Solen har nu definitivt gått ner, det är svart utanför fönstren. Lampor lyser här och där. Bergen går inte att ana längre, och inte himlens moln heller.

Under veckan som kommer ska jag äta ur frysen och kylen. Behöver frosta av båda, och har mat, frukt och grönt.

Varför behöver Facebook fråga mig om jag just loggat in från Puerto, varje gång jag gör det, nu snart i ett halvår? Fixar inte deras algoritmer eller vad det nu heter sådant? Tröttsamt.

Söndagsmorgon ser jag meddelande från Sofia, halv ett, ”jag har landat”. Då sov jag, men är glad att veta att hon är hemma.

Det är molnigt, har nog regnat lite, och 16 grader – mobilen visar regnskurar resten av dagen. Det behöver inte stämma.

Jag har artrostränat, nu frukost – mandarin, te, en smörgås med skinka, en skål med typ fil och flingor. Så småningom en promenad. Det finns en oöppnad förpackning med heltäckande regnjacka i en låda i lägenheten. Den får följa med ut. Jag behöver gå.

Förrätt i fredags

Hemma igen efter först en vända till Dino, som inte hade det jag ville ha. Hem med potatis med mera, och ut igen för solomillo cerdo, fläskfilé. Det fanns hos slaktaren längs vägen in till gamla hamnen i Puerto. Bra. Gick hemåt på lagom trötta ben – 8 500 steg – och när jag ska ta fram nyckeln till porten, så är ryggsäcken åter öppnad. Utan att jag märkt något, men den här gången försvann ingenting. Pengar och kort var instängda i dragkedjeförsedda fickor. Obehagligt.

Det får bli sparsamt med ryggsäcksanvändande den här sista månaden på Teneriffa.

Roar mig med wordle, klarar ordet på fjärde försöket. Syrran leder wordfeud med 35 p, det är hennes tur. Nu ska jag bädda med rena lakan.

Sofia jobbar, jag skalar potatis för middag så småningom. Fläskfilé, lök, vitlök, champinjoner och grädde är klart i sin gryta, potatisen sätter jag på nu när klockan är sju. Har tänkt mig göra potatismos.

Kvällen är tämligen ljum, har fönstren öppna. Här är tyst och lugnt, några människor passerar på stranden nedanför köksfönstret, eller utanför på plazan. Palmyra har gått sina vändor, jag har gjort detsamma. Nu räcker det för idag.

Vi äter god middag, pratar och läser. Sover gott.

Fredagsmorgon – det har regnat. Syns på fönstren som nu är närmast ogenomskinliga. Sofia tar sin morgonpromenad innan jag kommer ur sängen.

Läser att polisen slagit till mot en välorganiserad liga av ficktjuvar här på Teneriffa. 13 personer gripna hittills. Fler gripanden väntar. Är förmodligen de som öppnat min ryggsäck och hittills inte haft så mycket för det – mindre summor pengar, tre portmonnäer och inga kort, inga andra dyrgripar (har inga). Har koncentrerat sig på äldre. Sommartid lär de flytta till de andra Kanarieöarna…

17 grader halv tio, mera regn lördag och de första dagarna i nästa vecka. Det behövs. Vi kollar busstider i morgon till flygplatsen, och inser att Sofia nog ska åka med bussen 9.40 från busstationen, enda alternativet är nästa buss som går vid två-tiden. Alltför nära (om något krånglar) hennes avresetid.

Jag går ut, utan ryggsäck. Sofia pluggar. När jag kommer hem vid tvåtiden är hon i solen på terrassen. Jag är svettig och behöver inte mera sol, nu får det bli en liten Dorada här hemma i stället. Såg inte till Martti. Men stora grupper av turister som vallas runt av en guide, som kanske eller kanske inte talar samma språk som turisterna. Tacksam att jag slipper ingå i sådant. Det blev en cortado på Casa C i morse, sedan gick jag i skuggan längs muren till Loro Parque, in mot Puerto och Martianez. Hittills idag 8 300 steg.

Vi planerar att gå in till Puerto och Rajwadi Thali, indisk restaurang som fått beröm. Jag ska boka om en stund. Då blir det flera steg… Kanske kommer jag ihåg att ta en bild av maten. Krogen har bekräftat min bokning med ett trevlig mejl – och lovar att berätta vad vi äter.

Vi gick och vi åt, perfekt service – förrätt, huvudrätter, lammgryta, get dito, kyckling, ris, såser, vegetarisk starkt kryddad skål. Samosas till efterrätt, tror inte jag riktigt begrep vad det var, inlagt i ett friterat knyte. Mandelkaka med grädde därtill… Rött vin, lite väl smörigt för Sofia, men det gick ner. Gillar stället, maten (det fanns mycket annat, detta var en traditionell indisk måltid).

Så småningom gick vi hemåt, vi satt kvar länge och drack vårt vin och pratade. När vi väl var hemma hade vi båda gått många steg, Sofia runt 15 000 och jag 14 700. Väl många tyckte mina fötter och ben. En fin kväll, den restaurangen kan jag verkligen rekommendera. Ganska ny, ett par driver den, allt är ”hemlagat”.

1 mars. Lördag morgon vaknar vi båda tidigt. Bussen till flygplatsen går 9.20 från busstationen. Någon taxi hittade vi inte när vi kom upp till ”stora vägen”, så vi promenerade – jag med Sofias ryggsäck på ryggen och hon med resväskan. Det gick bra, vi kom i mycket god tid dit vi skulle och folk började samlas. Jag satt på en bänk och vaktade väskan (och lade in den i bussen när det var dags), Sofia fick stå i kön. Nu är hon förhoppningsvis på flygplatsen, och har några timmar innan planet går.

När jag ska hem är det samma procedur. 5 300 steg fram och tillbaka härifrån till bussen. Ska nog kolla och beställa en taxi, kostar bara 4-5 Euro och handtaget på min väska går inte att dra upp efter resan hit. Jag fixar inte att rulla den hela vägen, nerböjd.

Nu hemma, vid mitt havsfönster. Har dragit över golven, satt på en tvättmaskin, morsat på Asia. Toalettrummet är fullt av frottéhanddukar som får köras i egen maskin, och ytterligare en maskin ”småtvätt”.

Det är molnigt, 19 grader och ”varningar för nederbörd”. Hoppas mobilen har fel, jag vill hänga tvätt på terrassen.

Sofia och jag har haft en fin vecka tillsammans. För kort, för fort – mycket glädje och lite sorg. Som livet. Tack kära sondotter.

Fortfarande onsdag. Klockan är halv sex, Sofia jobbar med att skriva om hur hon läst Amos Oz´ bok How to Cure a Fanatic. Jag har inte läst boken, men titeln låter onekligen passande nu. Sofia jobbar, läser samtidigt som hon skriver med en hand. Kul att ha henne här, mitt emot mig – hon med sin dator, jag med min.

Så småningom lagar ”vi” mat – det betyder att Sofia gör en jättegod och vacker sallad och kokar pasta, jag öppnar pestoburken (jag lyckades köpa rätt sort, Barillas) och tar fram tallrikar och bestick. Nu är vi båda två mätta och belåtna.

Disken är diskad, köket är i ordning. Soppåsen är full och får slängas i morgon bitti. Jag dricker ett glas rödvin till, Sofia tyckte det var för ”mjukt”. Jag gillar det. I morgon är det min tur att laga mat, har ingen aning just nu vad det kan bli. Kanske en fiskgryta utan morötter (som Sofia inte är förtjust i), typ bouillabaisse med aioli vid sidan. Och Sofia-sallad. Gäller att hitta bra fisk och fina gambas. Får kanske ta mig till Mercadona i morgon, Dino här har inte något stort sortiment.

Klockan är kvart i nio, Sofia ligger i soffan och kollar sin mobil. Jag sitter kvar vid bordet med batteriljusen tända, och bordslampan på det lilla bordet. Ute är det svart, förstås – och 17 grader. Kan bli regn över natten, enligt mobilen.

Jag blir lugn i hela kroppen, mår bra, är nog därmed också ganska snäll – i sällskap med Mats och Teijas dotter. Är så tacksam för den här chansen att få vara farmor, på ett sätt som jag nog inte klarade när jag borde ha gjort det. Jag läser hennes skoluppgifter, föreslår här och där någon ändring – men matteuppgiften kan jag inte ens läsa. Jag är tacksam för möjligheten att vara delaktig, lära känna mitt barnbarn – som inte är något barn längre, utan en klok och målmedveten ung kvinna. Vacker är hon också. Och gör vacker mat.

Torsdagsmorgonen är solig, 18 grader, kan bli 21-22. Något regn ser jag inte spår av. Sofia är ute och går, skavsår (med plåster på) gör springande olämpligt. Jag har artrostränat. Och ätit frukost nu när klockan är nio.

Onsdag, precis när vi lagt tvätten i Asias maskiner på terrassen, kom reparatören. Och fixade tvättmaskinen i min lägenhet. Glad att det är gjort, nu kan jag tvätta mina lakan också, utan att besvära Asia.

Det är varmt idag, solen steker och jag väntar faktiskt ett par timmar med att gå ut. Sofia jobbar med sina skoluppgifter, och ska sätta sig och sola en stund, om en stund. Det är inget för mig.

Vad vi ska äta till middag idag har vi ännu inte bestämt. Kanske finns det tillräckligt i kylen, men vi behöver ändå handla lite fräscha grönsaker med mera. Extra Dry Vermouth till exempel.

Någon vermouth blev det inte, men väl en fylld ryggsäck och en dito Lidl-kasse, modell större. Nu har jag tvättat håret och duschat, och lagt mina svettiga kläder i tvättkorgen. I mitt sovrum torkar morgonens tvätt på torkställning. Sofia var ner och vände, tog med sig lite att dricka, och gick upp till solen igen. Jag stannar härnere. Det blev bara 3 000 steg idag, men de var desto tyngre på hemvägen. Genomsnitt för veckan så här långt är ändå 6 300, och det är acceptabelt. Artrosträning i morse också, fyra dagar i rad.

Syrran skickar en Eeva Kilpi-dikt.

Den är bra.

Gläds åt syster som läser min blogg så fort hon hinner, och kommenterar, som nu med en dikt. Och som vinner wordfeud, varje gång, men ändå fortsätter spela med mig. Just nu är ställningen 206 till syster min, och 192 till mig. Inte förskräckligt övertag, än. Det ändrar sig snabbt.

Mitt hår torkar långsamt, öronen är befriade från apparater – alltid tacksam att jag kommer ihåg att ta ur dem innan jag ställer mig i duschen.

Lider av läslust som inte tillfredsställs via Kindle-gratisböcker. Om någon timme ska vi laga något till middag, Sofia fortsätter jobba ett tag med sina skoluppgifter, nu vid bordet mitt emot mig. Vi trivs.

Kväll, en tisdag i februari. Med Sofia, på restaurant Merlin, alldeles nära lägenheten. Vi åt olika rätter – Sofia en fisk som återstår att identifiera, hade en mängd små vassa tänder i det huvud som också serverades – resten var gott. Och jag åt en mängd olika skaldjur och ett par bitar torsk, gott det också. Varsitt glas vin, mitt torrt, Sofias ”afrutado”, sötare. Nu pratar Sofia i telefon med en kompis, nere på plazan – jag har bytt till morgonrocken, tvättat händerna efter gambas-rensandet och sitter skönt vid bordet i vardagsrummet.

Sofias pappa Mats var här i trakterna och fiskade merlin, och Sofia har ärvt det merlin-huvud som hemfördes efter en sådan resa. Väl konserverat. Vi pratar minnen av vår son och hennes pappa, tills jag behöver säga ”kan vi prata om något annat nu”. Det blir tungt ibland, av alla möjliga skäl. Ett är förstås att han är död sedan tio år, och ändå finns så levande hos oss, hos många. Han är saknad.

Har i kväll, innan vi gick ner till krogen, pratat med yngste sonen. Han är fortfarande sjuk och hostig, har ordnat med läkarintyg, men verkar inte just ha fått något besked om varför han hostar så. Sjukskriven veckan ut.

Sofia kommer upp, kackerlackorna verkar ha tagit över plazan. Och hon gillar dem inte, det gör inte jag heller. Men hittills har de inte fått fart på mig. Jag har torkat ur skåp och lådor, har skymtat dem – små – men försöker se till att de inte får fotfäste. Lämnar inte något ätbart öppet är ett exempel.

Nu går min fina sondotter ut en vända igen, förmodligen för att röka och jaga kackerlackor, och få prata i mobilen i fred. Utan åhörare, hur dåliga öron den möjliga åhöraren än har. Det är bra, vi har inga problem att anpassa oss till varandra, det är en glädje att hon är här och att jag också är det.

Ett dokument på datorn – att fylla med ord och tankar. Om jag kan. Kvällen är svart utanför fönstren, sondottern är ute på plazan en stund till, jag är hemma i morgonrock vid datorn. Ett fat med – inte chips, men sådana där fluffiga saker som jag minns att man fick på kinakrogen – vad de nu kan heta. Inte mitt inköp. Jag äter några och förundras över intigheten i det jag tuggar i mig.

Kanske ett tidens tecken, intighet.

När det inte handlar om krig och hot och galna presidenter både i öst och i väst, och däremellan. Fast då heter de inte alltid presidenter, kanske statsminister, kanske något annat på tillämpligt språk. Galna verkar flera av dem vara, makthungriga, män. Framför allt män. Finns förmodligen maktsugna kvinnor också, men de hörs inte lika högt. Gäller kvinnor i gemen. Vi hörs inte, även om vi sjöng ”Vi måste höja våra röster”… på 70-talet. Vi hörs fortfarande inte, just. Drygt femtio år senare.

Hur jag nu kom tillbaka dit. Ibland blir jag förvånad över hur mina ord skriver sig på skärmen. Vet inte alltid om jag är involverad. Fingrarna är medskyldiga.

När jag tittar på vad människor läser på min blogg – så är Eeva Kilpi och hennes en dikt ur Sånger om kärlek hela tiden läst. Hennes dikter påminner mig om Bodil Malmsten, starka känslor klädda i lakoniska ord, enkla ord. Men de går rakt in i mig, och tydligen också i andra. De står sig.

Ovanstående var igår. Nu är det onsdag, solen lyser och det är 19 grader halv tio. Sofia är ute och tränar innan hon sätter sig att plugga. Jag har gjort artrosprogrammet före frukost. Har ett lätt motstånd, men är nöjd när jag väl gjort övningarna. Det är kroppen som inte riktigt vill, hade lite ont i knäna i natt men sov gott ändå. Är väldigt stel på morgonen, och då känns det motigt att börja med bäckenlyft etcetera. Nu är frukosten avklarad, jag har löst wordle och sudoku, kollat nätet. Nyheterna om Ukraina och Trump/Putin är motsägelsefulla.

Här pratar jag (eller håller åtminstone i tidens telefon) på Arlas informationsavdelning, 50 år sedan

Måndag eftermiddag, jag sitter i köket och skriver, laddar datorn samtidigt. Eluttagen är på ”fel” ställen. Sofia jobbar med sina skoluppgifter, hon är så himla duktig, och så klar över att hon behöver göra det som ska lämnas in i början av mars. I morse var hon ute och sprang en vända innan jag kommit ur sängen, sedan har hon solat lagom mycket. Och nu sitter hon vid sin nya dator.

När hon är klar med filosofiuppgiften ska vi gå och handla, så att vi kan göra middag. Och hon kan fortsätta med plugget. I morgon går vi kanske ut och äter.

Solen lyser, det blåser och är nog varmt. Kan inte kolla eftersom mobilen laddas på annat ställe.

Träffade Martti, som inte röstat i det tyska valet, hade inte de papper här som krävdes (eller så). Någon tvättmaskinsreparatör har inte kommit idag, får se om någon dyker upp i morgon. Mötte både Asia och Palmyra i morse, båda talade om att man helst inte ska vara ute mellan 12 och 16, eftersom UV-strålningen är så stark. Asia hade frågat Sofia om hon smort in sig ordentligt, och det hade hon. Jag hade glömt solglasögonen när vi sågs, skulle ju bara slänga sopor och få min cortado. Båda sade strängt åt mig att se till att ha dem på mig, mina nordiska ögon tål inte solljuset här. Det har de nog rätt i – hoppas jag klarar mig utan solglasögonen hemma så småningom, i ett mindre starkt solljus.

Sofia jobbar ett par timmar med sina skoluppgifter. Sen eftermiddag går vi till Dino och handlar – middagen idag blir en pasta, med lax, lök, vitlök och färskost typ Boursin. Godis, med Sofias fina sallad till. Nu är klockan nio på kvällen, vi är båda mätta och trötta.

Jag har gått 10 900 steg idag, Sofia drygt 12 000. Jag vet att jag är både trött i benen, och nöjd. Tror min fina sondotter är det också.

Tisdag morgon lyser solen på oss, Sofia som är ute och springer och jag som just ätit min frukost, men tittar ut över havet och solen medan jag diskar. Har artrostränat idag igen, tänker försöka köra varje morgon. Skada kan det nog inte göra.

Löser wordle, lägger ett wordfeud-ord och klarar ultrasvårt sudoku i DN. Kollar nyheter på nätet, Trump verkar mer galen än inte. Solsmörja på, kläder också – och ut. Åtminstone uppför backen till cortadon.

Sofia följde med upp till Casa C, och hann också hälsa på Palmyra. Så gick vi hem, och jag tog min lilla väska och gick ut. Sofia pluggade och är nu på terassen – tror jag. Lägenheten var tom när jag kom tillbaka vid tvåtiden, efter 10 100 steg och en caña med Martti. Handlade CeraVe facial moisturizing lotion, har letat efter den i flera apotek. Idag hittade jag en tub. Har krämen av samma märke för kroppen, men den är lite för ”tjock” för ansiktet.

Äter lite pasta när jag kommer hem, bokar Marlin restaurant klockan sju, för middag i kväll. Väntar besked via mejl. Krogen ligger alldeles nära lägenheten, bekvämt när ingen vill gå långt. Har ätit där en gång tidigare, med mina danska vänner. God mat och perfekt service.

Lär mig något (på nätet) som sägs göra ren en skärbräda av trä – här har vi en sådan. Diska den först, salta sedan ordentligt och gnid in saltet med en halv citron. Låt stå i en kvart, diska igen. Ska testa, kommer väl inte att veta om brädan är fri från bakterier därefter – men det känns bättre än bara vanlig disk.

Sofia kommer ner, muttrande om kladdig solkräm. Någon tvättmaskinsreparatör har inte synts till idag heller, vi får nog låna Asias maskin på terrassen i morgon. Sofia äter lunch, och sätter så igång med sina skoluppgifter igen. Jag är imponerad.

Sätter mig i köket igen för laddning av datorn. Sol fortfarande därute, klockan är halv fyra. Än ingen bekräftelse på bokningen från Merlin, om den inte kommer går vi ändå ner och kollar. Det finns alternativ.

Wordfeudar med syrran, nu är det hennes tur. Jag leder lite och har just hittat ett bra ord att lägga, när det blir min tur. Om hon inte lyckas blockera det, innan jag hinner dit.

Gårdagens goda rödvin

Har bara gått 1500 steg idag, upp till Casa C och cortado, så till lilla butiken för inköp av två femliters dunkar vatten. Hem. Det blåser lite och är molnigt, inte riktigt skönt. Det är svalt även inomhus. Och lusten att gå många steg idag fanns inte. Bra dock att jag artrostränade i morse.

Sofia tog en liten siesta – hon behöver vila – och läser nu bok på engelska för plugget. Tror inte vi går ut och äter i kväll, gör kanske bara en sallad, ingredienser finns hemma. Klockan är fyra på eftermiddagen.

Jag gör så småningom en Dry Martini, som ska få räcka länge. Och jag har lärt mig ställa glaset på betryggande avstånd från datorn…

Idag var det nära att jag blev snuvad på 10 Euro när jag betalade min cortado. Lämnade 20 (hade ju ingen växel efter gårdagens ”fick”tjuv) och fick tillbaka på en tia. Det ordnade sig snabbt, var inget medvetet försök, utan snarare lite för mycket folk som ville ha uppmärksamhet samtidigt. No hard feelings.

Använder min lilla axelremsväska när jag inte behöver ryggsäcken. Den väskan har hängt med länge, och jag gillar egentligen inte att ha en axelrem hängande på snedden över bröstet. Men, mitt kort och mina lösa pengar är säkrare där än i ryggsäcken.

Syrran leder wordfeud, 314 poäng mot mina 259. Som vanligt alltså. Tänder mina batteriljus där jag sitter vid matbordet i det lilla vardagsrummet. Där blir ganska mörkt, även innan det är svart utanför fönstren. Sofia har fått låna rummet mot havet. Och hon sov gott där, till ljudet av vågorna. Syrran vann wordfeud.

Sofia är ute och springer en vända, jag har plockat fram sådant som kan komma att passa till middag lite senare, nu är klockan sex.

Läser Kindle.  

Vi åt en god sallad som Sofia gjorde, och pasta med tomatsås och riven ost. Godis. Så småningom gick vi till varsin säng, och jag vet att åtminstone jag sov gott. När jag väl kom ur sängen kvart över åtta var Sofia ute och sprang. Nu har jag ätit frukost, och kollat nätet. Inte upplyftande nyheter. Klockan är lite över nio.

Sol och 18-19 grader. Ser ut att fortsätta så åtminstone några dagar till. Torsdag till söndag verkar det regna om nätterna – men jag har lärt mig att vädret i mobilen kan skilja sig från vädret i verkligheten, så vi får göra som vanligt, titta ut genom fönstren.

En blommande palm utanför mitt sovrumsfönster

Blommande palm utanför sovrumsfönstret