beskrivarblogg

Fredag, promenad klockan elva – hemma vid två. 8 000 steg. Skönt väder, nu är klockan fem och det är 21 grader, lär bli blåsigt i helgen. Jag värmde soppa när jag kom tillbaka, och har nu fikat dessutom. H&I var till Al Campo och handlade en luftmadrass och några skjortor till Helen. Jag tog en cortado längs vägen, morsade på Martti och några av hans vänner. Glad att se att han satt där med andra människor, inte ensam. Vi växlade några ord och jag fortsatte in till gamla hamnen. Gick runt lite, satt och läste en stund, gick hemåt.

Nu har jag ägnat en stund åt att läsa Kindle-fantasy, stoppa in ett par word feud-ord till syrran som vinner även den här omgången med drygt hundra poäng (sonsonen gör annat), pratat med yngste sonen som nu är hemma hos mig, mössen har tydligen varit i gästrummet men inte gjort någon skada. Lotta undrade var riset fanns – hoppas mina kom-ihåg räckte för att de skulle hitta det. Löst wordle på sista försöket.

Klippt håret för 15 Euro hos kvinna nära hamnen, ”unisex”, pratade bara spanska men vi förstod varandra. Bra på att klippa, kändes fint när hon var klar, det gör det inte alltid. Jag är mycket nöjd.

Den nyköpta luftmadrassen saknade pump, och går inte att blåsa upp ”manuellt”. Nu kollar H om Asia har kvar någon av de pumpar de tidigare har lämnat kvar här… Den luftmadrass de lämnade senast fanns kvar, liksom pump – så nu ordnar det sig.

Jag tar ett glas viño verde, med oliver och en skiva Cheddar-ost, Arla-märkt. Smakar nästan cheddar. Klockan är sex, soppan mättar fortfarande, så det här är precis tillräcklig middag. Glad att jag körde igenom artrosövningarna i morse, så att jag slipper dåligt samvete. Har faktiskt inte missat de två passen per vecka en enda gång sedan starten i augusti. Och de har gjort nytta, kunde då inte gå som jag kan nu. Tacksam.

Kanske klimatet här gör sitt till också, men största äran ska träningsprogrammet ha, och min envishet. Heja mig!

Vad det är skönt att bo tillsammans med människor som gör det de behöver och låter mig göra det jag behöver. Plus lagar mat åt mig, jag har inte stått i köket på hela veckan. Jag äter gärna deras veganska mat, är inte säker på att jag fixar att laga mat som passar dem. Har inte självförtroende att ens testa, om jag kan slippa. När de fortsätter till nästa ställe får vi dela på matkostnaderna här.

Och om/när de åker till Al Campo för att returnera den icke uppblåsbara madrassen, följer jag med. Behöver orientera mig där igen, är ju tre år sedan sist. Var där när jag bodde i La Caleta, köpte bl a bra skrivböcker i butik med ”Copenhagen” i namnet (resten har jag glömt, tur att hjärnan städar lite ibland).

Nu är klockan halv nio, och jag och mina gäster går till sängs. God natt hoppas jag. Somnade efter ett par timmar och sov till morgonen. Som är molnig, blåsig och 18 grader, kanske regn till eftermiddagen. Känns ovant svalt.

I är ute och gör thai chi och köper vatten visar det sig, när han kommer in igen. Jag har ätit min frukost, nu äter de.

Duschat och tvättat håret, kör en snabb tvättmaskin. Har ingen stor lust att gå ut idag.

Det blir jul i Sundbyberg för Anders och Lotta. Möss i huset i Addarsnäs skrämde hem Lotta igår, Anders stannar till i morgon. Tråkigt. Hoppas de får en fin jul till slut i alla fall. Tur att Anders är snäll och förstående, och det är ju inte kul med möss som springer omkring. Hoppas de inte äter sönder allt innan jag kommer tillbaka.

Nyklippt

Nu ska jag skriva en stund med comic sans font (här blir det den vanliga, i manus comic sans) , som sägs underlätta skrivandet och göra skrivaren mera kreativ. Kanske stämmer det, en författande vän har testat och hävdar att det är så. Hon har just skrivit nio delar i en serie, ungefär en miljon ord, projekt påbörjat för ett år sedan. Handlar nog inte enbart om vilken stil orden skapas i, disciplin och research också. Tack för tips, Katarina.

Jag har inga sådana aspirationer, vill bara skriva. Något.

Har just varit upp till Casa C och fått en cortado. Köpte vatten med mig hem. Satt en stund på en bänk på plazan. Blev trött i benen. Nu uppe i lägenheten där jag har internet. Gillar faktiskt den här stilen. Ett tag i alla fall. Den är lite härligt vinglig, inte anspråksfull och stilig. Möjligen inspirerande, eller befriande eller något.

Min ex-make skulle förmodligen inte gilla den, grafiskt bildad och yrkesmässigt Monotype-anknuten som han var. Tur att han inte behöver ha någon uppfattning. Är det respektlöst att skriva så om den som är död? Tror han skulle skratta lite torrt åt mitt sätt att uttrycka mig, och mitt val av font just nu. Helen säger bara ”neejjj”, när jag nämner det för henne. Hon är estet. Jag har förstått att stilen inte är ”comme il faut”.

Det blir inga applåder från stegräknaren idag, 1 600 steg var allt jag mäktade. Och artrosprogrammet ligger också efter, men än hinner jag två träningsvändor den här veckan. I morgon och på fredag.

Här i beskrivarblogg.wordpress.com skriver jag om min vardag, inte varje vardag, men de flesta. Just nu tillbringar jag vintern på Teneriffa. En sorts dagbok kanske bloggen kan kallas.

Om jag skulle skriva mera om min inre vardag, hur skulle det se ut? Lite kryper ur mig i bloggen emellanåt, som nyss tankar om död och döende. Sådana tankar är inte allenarådande, de tränger sig inte på varje ögonblick – men ligger som en bakgrund och en botten för resten av mitt varande. Inte särskilt märkligt eftersom jag fyller 83 om ett par, nej, drygt en månad.

Ålder, åldrande, skrynklor – till och med örsnibbarna är rynkiga. Närmast döv utan hörapparater, som jag dessutom just nu tror behöver justeras. Och synen blev just inte bättre med specialslipade progressiva glasögon. Dem kan jag bara använda när jag kör bil, och det gör jag inte här. Om jag vill se något på långt håll är det lika dubbelt som före operation och nya brillor. Ytterligare något som behöver hanteras när jag är hemma igen i april.

Tänderna är okej ett tag till efter akut insats av Yana här i Puerto de la Cruz. Men visst behöver jag kontakta tandhygienist och tandläkare också, väl hemma.

Knäna fungerar bättre än väntat, cortisonsprutan i vänster knä har nog gjort sitt nu efter tre månader, men tack vare trogen träning kan jag gå utan att ha ont. Blir trött, men gnyr inte. (Annat än just nu på grund av utstådd magsjuka måndag-tisdag.)

Och vad ska den här uppräkningen leda till? Handlar just inte om mitt inre.

Kan fortsätta med att jag längtar efter kärlek och smek, beröring, närhet. Att ligga sked med en man jag vill ligga så med. Att vakna och kunna röra vid mannen bredvid mig, och veta att vi båda vill det. Att få en klapp i förbifarten när vi passerar varandra. Små, viktiga saker som varit självklara – och som nu fattas mig.

Sex – vad är det? Åtta år sedan Ulf dog, det känns som om min sexualitet också dog då. Orgasm för egen hand är inget för mig, enbart jobbigt och otillfredsställande. Sexleksaker har jag testat, inte hittat rätt. Slängt de jag inhandlat. De vi hade slängde väl de som städade ut Ulf ur lägenheten efter hans död. Hoppas de kunde le åt sin nyfikna pappa. Så just nu vet jag nog inte vad sex är, eller hur det någonsin gick till att bli intim med en främmande man. För de var ju främlingar en gång, även de män jag älskat. Med, eller älskat.

Det är inte synd om mig, bara ibland. Jag har en trygg ekonomi numera, jag är friskare än många i min ålder, såvitt jag vet. Är jag det inte, vill jag inte veta. Jag är inte spelmissbrukare längre, och jag är inte alkoholist heller, även om jag gillar min Dry Martini, ibland en whisky och ett gott vin. Eller en caña längs stranden efter svettig promenad. Drar ibland ner på alkohol, men ger inte upp helt.

Och jag hänger förmodligen alldeles för många timmar på internet, ibland för att det faktiskt är roligt och informativt, ofta bara av slentrian. Nu t ex ska jag läsa lite i en Kindle-bok, fantasy. Gillar sådant också. Och vill helst läsa på laptopen, mobilen är lite för liten läsyta.

Häromdagen kom jag inte ihåg vad ”helvete” heter på spanska. Det är ibland svårt att skilja på ”f” och ”v”, men nu kan jag kolla, infierno. Invierno betyder vinter. Apropå ingenting. Eller faktiskt, någon i en bok hade ”a daughter from hell”.

Klockan är halv tolv, och jag sover inte. Har just tassat ut på toan, försiktigt för att inte väcka mina vänner. Klipper för långa naglar, filar så gott det går. I morgon får det bli hårtvätt, och kanske lakanstvätt. Det blir sol och ”kanske något varmare än idag” i morgon, så tvätten kan torka på terassen. Har kanske med mitt inre välbefinnande att göra.

Torsdag. Hårtvätt blev det, lakanen får vänta. Gick ut för att känna av hur långt jag skulle klara att gå, tog mig ner till stan och gick runt lite, åt en glass med två kulor, amarone och vanilj à 3,90 Euro. Gick hemåt längs stranden och blev rejält trött innan jag kunde sätta nyckeln i låset.

När jag väl kom in efter den lite för långa promenaden (9 200 steg), står en kastrull och en tallrik på bordet – och en lapp. Riset var lagom avsvalnat, vad jag åt vet jag inte, men gott var det, med lök, vitlök, koriander och något som i alla fall liknade kycklingbitar, paprika, både röd och grön. Goda vänner! De bästa någon kan ha.

Sol och 23 grader när klockan är tre på eftermiddagen.

Tisdag 17 december, internet fungerar inte. Jag mår bättre efter magäventyret, men känner mig inte stark. Dricker te, äter en yoghurt och knaprar på ett kex med lite ost. Ungefär vad jag törs stoppa i mig. Har sovit ganska dåligt, inte så konstigt efter att ha legat hela måndagen och sovit lite då och då.

Duschat, mejlat förvaltaren på gården och bekräftat Anders och Lottas ankomst, och att de har telefonnummer till honom. Han svarade direkt att allt såg bra ut i huset och att han satt på elementen. Har messat Lotta. Tacksam att det fungerar åtminstone.

H&I ska strax ge sig ut, till Martianez där det bland annat finns en stor shoppingmall – som jag inte riktigt upptäckt. Nu vet jag att där finns Mercadona också. Jag stannar hemma, tar det väldigt lugnt, känner att orken inte riktigt är tillbaka. Inga långa promenader. Än. Sol och 27 grader klockan elva.

Nu när jag är ensam tar jag ut mina nydiskade hörapparater. Skönt. Har fått adressen till två hårfrisörskor, den ena finska, ”dyr och snorkig” enligt Isaac, den andra har ”unisex” salong och heter Lucy – båda finns på samma gata, varsin sida.

Sover en stund och så är klockan plötsligt halv två. Äter en mandarin, och en banan. Ska läsa en stund, A wedding in December av Anita Shreve. Möjligen läsbar. Just nu tar det en ”evighet” att ens få upp skrivbordet och det här dokumentet. Undrar när Asias son kan komma och starta om routrar etc – eller om de måste vända sig till Movistar, något som brukar ta tid (erfarenhet frå La Caleta häromåret). Så jag stänger av och läser.

Asias son har startat om routers – och det hjälpte inte.

Mobilen stökar också, Helen försäkrar mig att det inte har med nätverket att göra. Den fungerar som den ska en stund, går in på 4G, och nästa gång jag vill spela wordfeud t ex, kommer jag inte dit. Då syns heller inte något 4 G upptill… Pratar med yngste sonen, glad så länge det går. ”Mobilnätet svajar”, Helens kommentar. Nu går H ner till Asia för att se till att hon kontaktar Movistar. Det var ingen hemma. Jag fortsätter skrivandet av diverse.

Isaac gjorde en god enkel buljongsoppa, av hänsyn till min mage. Omtänksamt. Hittills har det gått bra, eller, jag mår bra efter måltiden. Klockan är fem här, och det är 24 grader ute. Jag har bara tittat ut genom fönstren idag.

Calima på gång, inte bra för någons lungor. Vi stänger fönstren när vi vädrat. Jag testar om det går bra att dricka en liten whisky, utspädd med vatten. Det verkar gå bra.

Isaac har vilat en stund, nu fixar Helen lite mat igen, tror det är vegansk chorizo. Jag hoppar över det. Vi pratar om en kinesisk restaurang de hittade när de var ute tidigare – kanske går vi dit och kollar någon dag.

Klockan är kvart i tio på tisdagskvällen. Jag somnar inte. Har ju vilat idag också, kanske sovit lite på dagen. Vi gör tidig kväll här, ungefär som jag hemma, kanske till och med lite tidigare. Idag strax efter sju.

Nu sitter jag på sängkanten och skriver detta. Av pur sömnlöshet, inte någon stark drift att just skriva. Vet att jag borde disciplinera mig, hitta det som ska skrivas innan jag dör. Tänker ofta på hur kort framtiden nog är, har inte satt siffror på den, vill inte. Törs inte. Tror inte jag är rädd för döden, men det som föregår den. Döendet, ett åldrande som gör mig till en annan än den jag inbillar mig att jag fortfarande är. Ett paket av något slag i någon sorts så kallad omvårdnad. Att bli riktigt gammal – i Sverige – är såvitt jag begriper inte kul, inte stimulerande för de funktioner som kanske finns kvar.

Det lilla jag såg av ”dagvård” i Sundbyberg med Jan gjorde varken honom eller mig glad. Vi tackade nej till stressen att vänta på färdtjänst som ibland kom, ibland inte. Och när han väl var på plats handlade det om att sitta på en stol, kanske titta på teve, för den var igång de få gånger jag var där. En eländigt tjock kvinna satt och klinkade på ett piano, hela tiden. Det gick inte att kalla det pianospel. Och ibland kom visst någon ”från kyrkan” dit, och då skulle det sjungas allsång. Inget som Jan någonsin varit intresserad av.

Jag menar definitivt inte att jag var ett mera stimulerande sällskap för min vän och ex-make. Och det var skönt några gånger att få ett par timmar för mig själv. Men nej, det var inte mycket att ha. Så kom covid och dagvården stängdes.

Apropå döden och döendet.

Nu ska jag göra ett nytt sovförsök, det har gått tjugo minuter. Jag sov gott till onsdags (?)morgonen.

Onsdagen är molnig, 17-18 grader på morgonen. Blåser. Går ut efter frukosten, vid halvtio. Hejar på Palmyra som går sina vändor, fram och tillbaka på plazan. Handlar med dramaten på Dino, kom nästan inte uppför trapporna med alltihop. Gick ut igen, köpte ny julstjärna, potatis och gröna bananer. En caña med Martti. Hemma igen, lagom trött, kvart över ett.

6 700 steg. Plus några till, uppför backen för att köpa ett par tonic, har lite gin kvar, lagom till en gin tonic i kväll. Klockan är halv tre.

Middagen blev tonfiskröra med crème fraîche, majonnäs, en aning senap och svartpeppar, färsk gurka och spetspaprika i små bitar, finhackad vitlök – till detta en liten bakad potatis. Gott, och vad som fanns i kyl och skåp.

Har läst ut Lee Child, ska kanske börja på Den sista migrationen av Charlotte McConaghy. När läslusten infinner sig. Har tvättat ett antal frottéhanddukar, ensamma, efter att äntligen ha lärt mig att de luddar av sig hur många gånger de än tvättas. Nu hänger de på tork i mitt sovrum, har ställt torkställningen där. Den stod tidigare i ett av gästrummen, men nu ska de två tomma rummen fungera som gästrum från lördag kväll.

Pratade jul med Martti idag, han har tydligen också vänner som kommer över juldagarna. Därhemma i Tyskland har han två bröder och en syster, men han har ingen lust att besöka dem över helgen. Inga barn. Var i Tyskland för några veckor sedan, ”det räckte”. Han är inte pensionär ännu, har några år kvar till 67, men kan inte avskedas eftersom han jobbat länge inom samma företag (om jag hörde och fattade någonting rätt). Så han bor och lever så billigt han kan, och hoppas att hans pension och sparande räcker att försörja honom framöver. Jobba här på Teneriffa är inte en gångbar idé.

Jag är en privilegierad svensk pensionär, med en pension som trillar in varje månad – och som hittills förslår för mitt leverne. Med lite påfyllning från sparande på börsen (som just nu inte gläder mig).

Torsdag morgon, 17 grader klockan åtta, ”mestadels klart. Regn möjligt fredag eftermiddag”. Det visar sig. Har precis kört igenom artrosprogrammet, och känner mig nöjd.

Försökte lägga in en bild på några av artrosövningarna, men formatet ville inte…

Molnig måndag, 6 700 steg innan jag var hemma igen vid halv två. Nu fika. Luftfuktighet 81 procent, ”några få skurar” i eftermiddag. 21 grader nu. Artrosträningen får vänta till i morgon. Frostar av den lilla frysen, det tar en stund. Och läser lite mer i The Gates of Rome. Här har visst varit jordbävning, jag märkte inget – är tydligen ganska vanligt med lätta skalv.

Det blåser, och vågorna drar långt upp på stranden. Inga badande just nu. Jag får nog köpa en ny julstjärna innan mina vänner kommer på lördag kväll. Den jag har börjar tappa blad…

Värmer kycklinggryta med tillägg av ett par potatisar i tärningar. Blir nog bra, och förmodligen för mycket mat för mig. En gång till. Nåja, champinjonerna från kylen hamnar också i grytan.

”Frukt och bröd” är vad jag behöver ha hemma, när mina veganska vänner anländer. Och det kan jag kanske klara, övrig mat får de själva ordna med så småningom. Det får bli mandariner, bananer, avocados, kanske en papaya, och färskt bröd.

Tisdagen börjar molnigt, kanske någon regnskur mitt på förmiddagen. 18 grader och vind som ger stora vågor nedanför köksfönstret. Jag äter en långsam frukost medan jag kollar nätet. Lätt städning (sopat) av golven, och lite plocka undan. Lätt att sprida ut pinaler lite överallt när man är ensam. Nu en vända ut i blåsten, tror att det är varmt nog utan tröja, men den får åka med i ryggsäcken.

Fick en cortado och bar hem två dunkar med vatten. När jag så gick ut igen för min promenad, regnade det. En kraftig skur, jag gick upp igen. Paraply har jag inget, och det skulle inte fungera i vinden. Regnjacka, ja – men jag väntar ett tag och ser om regnet försvinner. Går ut igen.

Det kom inget mera regn, åtminstone inte medan jag var ute. 7 400 steg, nöjd. Köpte avocados som kan behöva ligga några dagar, tomater och mandariner. Ett bröd och en kaka hos det närmaste en bagare jag hittat, nere vid gamla hamnen. Kakan är kanske en mallorkinsk mandelkaka, vad vet jag. Smakar mandel och är uthärdligt söt.

Vinkade åt Martti som liksom jag var på väg hem, han åt andra hållet. Tror jag såg honom sitta inomhus i serveringen när jag gick ut. Nu är klockan kvart över två, jag fortsätter läsa om romarna. Boken tog slut när Gaius blev Julius Caesar, och Marcus Brutus…

Börjar bli lite tveksamt bland böckerna jag fortfarande inte läst, men Lee Child och Jack Reacher går kanske an, Midnattslinjen. Föredrar att läsa böckerna på engelska.

Middag idag, färsk pasta och köttfärssås ur frysen, hemmariven spansk hårdost. Tomater. Blir nog bra, senare. Det blev bra, jag är både nöjd och mätt. Belåten kanske, svärmor tyckte att man skulle säga ”belåten” i stället för ”mätt”, som jag lärt mig hemma i Dalarna. Långt från Göteborg. Vi lärde oss att älska varandra ändå till slut, olikheter till trots.

Läser Child´s bok, förstrött. Den är skickligt hopkommen, och jag tycker den är rätt ointressant. Det är länge sedan jag tyckte att thrillers, och detektivromaner, var spännande och kul läsning. Numera har jag lättare att bli intresserad av relationsromaner, och fantasy – knäppa historier om magiska drakar och annat konstigt. Så otroligt att jag gärna läser om det. Mera troliga, och hemska, berättelser om nutid gör ont. På fel sätt. Läsning må göra ont, men då ska det ändå vara någon mening med det onda. Påhittade fasor är ofta för verkliga för min del.

Jag har tänt mina batteriljus, blockljuset står borta framför den oanvända teven, och två ljus i stakarna som jag tog med hemifrån, på bordet bakom datorn. Att jag dessutom har en bordslampa tänd bakom ryggen gör inget, ljusen är fina. Gillar att de fladdrar lite, hur det nu går till. De får definitivt följa med på nästa resa. Däremot behöver jag inte ta med värmeljus och Ikea-hållare till dem – de får stanna här, jag använder dem inte.

Har sms-at syster B som fått kontakt med sin läkare. Hon behöver inte operera den skadade senan i ryggslutet, men träna. Kan ta tid. Skönt att höra, tyckte vi båda. Kanske gjorde hon sig illa när hon föll i skogen för något år sedan. Gamla ben är inte pålitliga, det kan jag känna varje dag jag går så långt jag orkar. Emellanåt ”loggar ett knä ut”, vill inte det jag vill, släpper taget. Och så går det bra igen, hittills har jag kommit hem varje dag.

I natt vaknade jag av att jag hade ont i knäna, båda två. Bytte ställning, och det gick över så småningom. Vill inte ta smärtstillande. Tror kortisonet i vänster knä har gjort sitt, det är ungefär tre månader sedan jag fick det. Och höger knä fick aldrig någon spruta. Ska försöka boka tid tills jag är hemma i april för ny spruta, i båda knäna om doktor Calle vill.

Och förstås fortsätta träna, smet idag – i morgon är en ny dag. Syrran hävdar att jag är ett föredöme på artrosträningsområdet, får försöka leva upp till det. Hon är ett föredöme, sedan några år, när det gäller att inte dricka någon alkohol. Där är jag inte. Än.

Innan det blev mörkt såg jag regnbågen bortåt ”stan” till. Här och där gluggar i molntäcket. Nu, kvart i sju, mörkt därute.

Söndag, aningen svalare i morse, bara 18 grader och nu, halv två, 23. Skön vind. Har varit ute på min vanliga vända, ner till gamla hamnen och lite runt, en cortado på Casa C före promenaden, och en caña med Martti längs stranden på hemväg. Hade glömt telefonen hemma, så ingen stegrapport. Har väl gått nära 6 000 steg, tror jag. Nöjd med det.

Ljuvligt tyst när jag kan ta hörapparaterna ur öronen. Paragliders högt däruppe, ser någon ta sig ner, pricksäkert. Snö på Teide enligt Martti, som såg det när han flög hem till Tyskland förra veckan.

Pratar med syster B, som ska äta soppa hemma hos dotter och barnbarn. Jag äter en hård smörgås med kokt skinka och senap (efter att ha tagit bort svålen som tycks vara ett måste här). Fika med en palmerita (inte alltför söt kaka, smördeg, lätt glaserad, formad som en liten handlflata, kolla recept om du vill veta mera) därefter. Vad det blir till middag har jag ännu inte bestämt, inte ens om. Klockan är fyra.

Annat skrivande än de här ganska dagliga anteckningarna blir det inte. Minnesbilder dyker upp och försvinner, jag drömmer ofta om det liv som inte är längre. Som är ett annat, tacksam att det ändå är liv. Gott liv, även om jag knorrar över allt som åldrande innebär. Saknar en del av det som var jag, är glad att annat är förgånget, och borta. Jag letar efter glömda namn, och blir förvånad över de namn jag hittar lätt.

Det är svårt att känna igen mig när jag ser mig i spegeln. Hjärnan vet än så länge att det där är jag – men jag är osäker. Vem nu jag är.

Läser Iggulden´s Emperor – The Gates of Rome. Loppisköp. Mycket död och slaveri, överhet och alla andra.

Teides topp syns inte bland molnen, jag kan därmed inte kolla om det är snö där eller inte. Tror mig ha förstått att snö på toppen är viktig för allt liv längs berget och nedanför. Luftfuktigheten just nu 87%, regn möjligt under natten, och även måndag. Det visar sig.

Middag blev varmkorv med senap och ketchup, och saltgurka. Tysk sådan. Korvarna var kanske tyska de också. Mätt.

Läser om romare en gång för länge sedan. Mänskliggjorda genom en författare idag. Konstigt. Men jag som sitter här i Puerto de la Cruz i Spanien, i stället för hemma utanför Norrtälje, är nog inte lika eller mindre konstig eller konstigare än dem. De?. Dom.

Sitter här gör jag, skriver lite gör jag, läser. Tjatig är jag också. I morgon är det måndag igen.

Mulen måndagsmorgon, 19 grader och molnigt, klockan åtta. Regn i eftermiddag.

Fortfarande torsdag, jag är hemma vid två-tiden. Gick till skandinaviska turistkyrkan och åt ärtsoppa med hårda ärter, hälften fick vara oäten, våfflan var däremot god. Allt som allt 8,5 Euro. Det blir inte flera torsdagssoppor där för min del. Får se matbetalningen som ersättning för de gratis böckerna, tre idag också. Dessutom behöver jag ingen stor middag i kväll, räcker med lite rester från igår, plus några extra gambas och sallad.

9 100 steg blev det idag.

Läste ut Tom Malmquists bok på en bänk ute. Intensiteten minskade efterhand, och det gick fortare att läsa. En mycket bra bok. Nu mera lättsam litteratur, Emma Hambergs Larma, släcka, rädda i Rosengädda. Från kyrkans bokhylla.

24 grader klockan tre på eftermiddagen, lagom varmt och skönt. Nu kan jag ha fönstren öppna igen, det blåser inte alls som tidigare i veckan.

Köpte vatten, hushållspapper och toapapper i butiken vid Casa C, ingen cortado, men väl en caña innan jag gick nerför backen och hem. Kollar restaurangen som Martti nämnde, och den heter nog Malu, bra priser och god kyckling med mera. Ska kanske ta mig dit någon dag och kolla, har lagt vägbeskrivning i mobilen. Inte alltför långt borta.

Syrran vinner wordfeud igen, men inte med lika många poäng som vanligt. Sonsonen tar paus.

Den här datorn är lurig. Det är väldigt lätt att hamna fel med ”skrivpilen” och tappa bort text om man inte är uppmärksam och ångrar direkt. Det är det enda jag inte gillar (och att den fick repareras för kortslutning när den nätt och jämnt var använd) – annars är den toppen. Anslaget är perfekt för mina fingrar, skärmen tillräckligt stor och den är lätt. Den får ändå sällan följa med i ryggsäcken när jag går ut – det finns inte tillräckligt bra bänkar att sitta i någorlunda fred och skriva. Det var bättre i La Caleta de Interian. Kanske handlar det om att där var betydligt färre turister, vilket innebar flera tomma bänkar.

Nu läspaus. Och middag med resterna av ”paellan” plus fräscha gambas och en avocado. Gott, liknade mera en risotto idag.

Vaknar till en mörk morgon, klockan var bara halv sju. Körde igenom artrosprogrammet när jag ändå var vaken. Nu frukost, 18 grader och halvklart, blir nog 24 fram på dagen. Tvättar sängkläderna och ska hänga dem på terassen innan jag går ut. Regn kanske kommer till natten.

Kvart över tio hänger tvätten, jag har torkat golven och klätt på mig långärmad tunn tröja och tights, känns lite svalt därute i det halvklara. Men nu går jag ut och får en cortado på Casa C.

Hemma igen efter 7 700 steg och drygt tre timmar. Och en cortado till, vid gamla hamnen. Många paragliders högt däruppe, jag handlade och gick hem fullastad. Blev förstås svettig innan jag var hemma. Hårtvätt i morgon bitti, innan jag försöker mig på att hitta till loppis vid Centro Taoro, All Saints Church klockan 10. Har vägbeskrivning sparad i mobilen.

Tvätten torr och hemtagen. Dra-på-lakanet inte lika snyggt vikt som när Asia gjorde det, men duger.

Tror det blir potatismos och röktlax till middag idag, med lite sallad till. Det blev det, en god middag. Pratade med syster K. Sov gott.

Lördag morgon går jag ut efter frukost, för att ta mig till Tauro loppis. Lärde mig av Palmyra att det uttalas tau´ro, inte som jag trodde. Och fann när jag väl gått dig per mobil, att det är överst i huset där både Dino och vanliga loppis huserar på lördagar, i bottenplanet. Hittade en linneskjorta i obestämbar ljusbrun/beige färg för 3 Euro och tre böcker för detsamma. Nu kommer jag på vad skjortans färg kan kallas – Ulf skulle ha benämnt den ”ankskitfärgad”. Han lär ha haft en Saab (?) i den färgen en gång. Ska tvätta skjortan när väl min gröna svettiga klänning är färdigtvättad. Tog en caña med Martti längs stranden, vi fick en liten pratstund.

Har duschat och tvättat håret, vattnet blir för det mesta kallt mitt i hårtvätten. Och varmt efter en stund igen. Nästa gång hårtvätt först. Klockan är två. 22 grader och halvklart, skön lätt vind. En segelbåt långt ute på havet, den första jag sett.

6 500 steg när jag var hemma, gott nog. Nu ska jag ta hand om potatismoset från häromdagen, och göra potatisplättar. Har tyvärr ingen bacon, det får gå ändå. Bra middag så småningom, smeten får stå till sig lite och klockan är bara kvart i fyra.

Klänningen hänger på tork, och den nygamla skjortan dansar runt i tvättmaskinen. Behöver köpa tvättmedel i veckan.

En djup tallrik får duga när inga bunkar finns

Tisdag, 21 grader klockan nio, sol. Har tagit fram hyrespengarna så att jag inte glömmer. Och ätit frukost, nu påklädning. Betalade hyran, Asia såg ut som om jag väckte henne klockan tio. Tog min sväng via cortado på Casa C, ner till gamla hamnen och satt där en stund och läste, tittade på folk. Handlade grön paprika och avocado plus två öl, efter vägen. Försökte fråga vad de taggiga väldigt ljusgröna sakerna bland frukt och grönt var för något – vi förstod kanske inte varandra, men expediten ruskade på huvudet.

På strandcaféet satt Martti med en öl, jag anslöt och tog en caña. Vi pratade och jag fick veta att han är från Tyskland, Bavaria, blir här över jul och kanske längre. Har ännu inte begripit om han är pensionär eller vad. Trevligt att prata med honom hur som helst. Förkylningen verkade hänga i, han hostar och röker. Rekommenderade Don Camillo för pizza, och Mali för fisk. Får kolla den senare och se var den ligger.

Hemma klockan två. 7 400 steg, eller 5 km enligt stegräknaren. Genomsnitt hittills för veckan och per dag är 6 300, lite mer än vad Rehab rekommenderat. Bra, i morgon dags igen för träning med artrosprogrammet.

Har mejlat förvaltaren på gården därhemma att Anders och Lotta vill vara där i jul, och bett honom att värma upp huset. Han svarar rappt, att det gör han.

Middag blir ännu en stor sallad med endive, gurka, saltgurka, halv halva papaya, ett hårdkokt ägg och två korvar. Ett glas öl till. När klockan är fem är jag mätt. Disken fickvänta en stund, men nu är den klar. Den var inte stor.

Har laddat ner ett antal gratisböcker från Kindle, men har just ingen lust att läsa dem. Löser wordle i stället, och lägger ett wordfeud-ord. Syrran leder som vanligt.

Kollar lite på Rapport, stänger av. Kaos i Syd-Korea, vad innebär det för världen? Vill inte ha mera elände, och politiskt spel av alla sorter.

Eftersom klockan bara är halv sju här, får det bli en stunds läsning i Tom Malmquists bok.

Onsdag morgon, sol och varmt. Tog mig till Lidl efter lång väntan på bussen. Handlade, ryggsäcken full, och väntade på buss tillbaka. Fick lov att ta 382 i stället för 381, och landade på busstationen, väntade utanför en stund igen, men bestämde mig för att gå hemåt.  Pust.

När jag väl kom hem blev jag glad att jag inte behövde gräva i ryggsäcken efter nyckeln, Asia och hennes man gick just ut och släppte in mig. Uppför trapporna, plockade ur ryggsäcken för att komma åt börsen med nycklar. Hittade ingen. Letade igen, noll nycklar. Gick ut en stund på plazan med kvast i dörren så att den inte skulle blåsa igen, gick in och upp till min våning. Letade en gång till, och den här gången tog jag också upp påsen med apelsiner. Under den låg börsen. Nu är jag svettig inne i min lägenhet, och försöker koppla av. 4 800 steg, bussresa…

Klockan är halv två, det får bli en fika härhemma. Casa C är stängt idag.

Middag i kväll blir ris, champinjoner, schalottenlök och vitlök, färska gambas, grön paprika.

Nu ska jag läsa någon struntbok från Amazon en stund, den viktiga boken av Tom Malmquist får vänta. Läst en stund och lagat mat en stund. På spisen väntar nu grönsaker av diverse slag att så småningom blandas med ris, och rensade gambas som än så länge ligger i kylen. Men än är klockan bara fem.

23 grader ute och mycket kraftig vind. Tur att jag inte tvättat och hängt något på terassen.

Har mejlat Anders och Lotta om julen. Och köpt ett par ETF´er med anledning av Avanzas 25-årsjubileum, inga extra avgifter idag. Köpte samma spanska som jag redan har några, de har varit bra, även om ”bra” i det här fallet betyder att de var dyrare nu än då.

Torsdag morgon verkar vinden ha lugnat sig något, 19 grader och halvklart. Frukost som vanligt, plus röd banan som nu mognat. Kollar nätet. Klockan är bara kvart i nio när jag är klar att gå ut.

Ett rasande hav utanför köksfönstret

Måndag, hemma igen halv två, efter 6 900 steg, en cortado och en caña. Ingen buss idag. Köpte en papaya, nu måste jag kolla hur man äter den, kommer inte ihåg.

Den blir bra som efterrätt till den middag jag ännu inte bestämt mig för. Något ur frysen. Men ingen soppa idag. Möjligen endivesallad med avocado, tomat, vitlök och vanlig slanggurka, och något till. Spansk skinka? Tysk wienerkorv?

Det blev en halv papaya och en mandarin till sen lunch, medan jag satt vid köksfönstret och nästan metade. Via mannen som sitter på klipporna, betar sin krok och slänger i lite bröd eller någonting för att locka dit fisken, innan han följer upp med flöte och lina. Han har fått en fisk, inte så stor. Och jag kan se att han inte har långt mellan krok och flöte, förmodar att han vet hur fisken brukar bete sig där han sitter. För det gör han ofta.

Mannen med orange badshorts vandrar sina vändor på stranden, jag såg honom när jag var ute, innan han började promenera. Därmed kan jag räkna ut att han går åtminstone en timme fram och tillbaka, mest varje dag. Jag har inte koll jämt.

Nu en stunds läsning i Malmquists bok I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Den boken behöver jag läsa sakta, och lägga ifrån mig emellanåt. Inte min vanliga lässtil, men den här kräver det. Jag vilar en stund i att lösa wordle, och går för att titta på min metande gubbe. Som har gått hem, en mås och några duvor äter vad han lämnat efter sig bland klipporna.

Solen går ner om tio minuter, och det är fortfarande 22 grader varmt, ganska molnigt. Men inget regn som Asia och Palmyra trodde i förmiddags när vi möttes. Bergen gömmer sig bland molnen.

Jag är fortfarande svenskt fascinerad av att det kan bli svart så fort, när solen drar sig tillbaka. Mitt batteriblockljus flämtar lätt, hur man nu fått till det. Trevligt.

Ser att det regnar hemma i Norrtälje-trakten, och är 6 grader varmt.

Middagen blev två wienerkorvar och en stor sallad, så nu är jag mätt. Den andra halva papayan får vänta till i morgon, kanske till frukosten.

Min var lättare att få tag i

Buss hem från Alteza, ryggsäcken full. Därmed bara 4 800 steg idag, men vatten fick jag med mig från butiken vid kyrkan. 26 grader, ”lite lägre än igår” enligt mobilvädret. Varmt nog säger jag. Hemma igen halv två.

Hittade saltgurka, får se om den smakar som jag vill. Och rödvin, dito. Skönt att vila öronen när jag tar ur hörapparaterna. Huvudet känns fullt av ljud en lång stund efteråt. Började läsa Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. En grymt (bokstavligt) välskriven berättelse om liv och död, sorg och kärlek. Jag kan inte läsa boken i ett svep, det blir för mycket. Författaren har fått flera pris för sin bok, som kom ut 2016 på Natur&Kultur. Det här är hans romandebut, han är annars poet med flera prisbelönta böcker.

Här en länk till läsvärd artikel i tidningen Vi, https://vilaser.se/tom-malmquist-carolina-setterwall-bocker-om-sorg/

Middag söndag blev soppa igen, med rester från igår plus lite pulpos och gambas. Helt okej. Men jag längtar efter färsk fisk. Den tyska saltgurkan var bra.

Kvällen har jag använt till att läsa, fundera, kolla nätet. Suttit stilla lite för länge, och är stel i kroppen när jag ska röra på mig. Fixat med Facebook efter att någon använt mitt namn till vänförfrågningar, ändrat vem som kan se min vänlista till ”bara jag”. Tack vänner som uppmärksammade försöket. Detta är ingen kapning av kontot, men en ”impersonation” och ett försök att närma sig mina vänner för oklara syften. Passade på att byta lösenord också.

Turistkyrkan har vandring på fredag, Orotava – Puerto de la Cruz, men det låter lite för långt för min del och mina knän. Har gått upp till Orotava när jag bodde i La Caleta de Interian, för några år sedan. Klev av bussen på ”stora vägen” och gick, och gick. Besökte ett märkligt gammalt hus, smalt som attan, flera våningar, med inredning som förr en gång. Gav mig mest vånda för att det var så trångt. Minns bilder av kvinnor som skapade spetsar. Sedan gick jag igen, nerför alla backarna till bussen hem.

Jag är nog ingen bra turist. Syrran tycker att jag borde intressera mig mera för öns historia, än det turistliv som pågår nu. Som är mitt också. Hon skulle gilla Orotava och många andra historiska platser här. Jag behöver dem inte. Jag har aldrig gillat ”samlandet” av turistminnen, det där flängandet från den ena märkligheten till den andra. Minns en gång i Köpenhamn, när en av de som ingick i gruppen från jobbet for runt och bockade av nedskrivna ”måste besöka/se”. Jag och några andra tog (minst) en dansk öl, och lyssnade till ”Papa Bue” i stället…

Här är jag glad åt Palmyra som vinkar åt mig och pratar lite varje dag när vi ser varandra – hon går sina vändor på plazan utanför huset, jag går mina ner till Puerto längs havet. Ibland finner vi varandra på Casa C. Alltid några vänliga ord och en klapp på armen. Många spanjorer – manliga och kvinnliga – gillar att röra vid varandra, männen med manliga klappar på axlarna. Fint att se hur människorna bekräftar varandra. Punta Brava är nog ett minisamhälle där de flesta känner varandra, och så vi turister. Har bara sett en lapp med ”tourist go home”, och känner inget turisthat.

I Sverige ska man nu baka lussekatter och göra julgodis. Såg ett recept på nougatchoklad som jag kanske ska testa, har i alla fall sparat det. Har ingen ugn så jag behöver inte baka. Och julskapande har aldrig varit någon stark sida hos mig, inte något stort behov heller.

Här och nu tycker jag det är skönt att slippa fundera på julklappar, slipper laga julmat (även om jag gärna skulle äta en god Jansson, eller några skivor bra julskinka). Med Helen och Isaac här lär det inte bli någon sådan mat – de är fenomenalt duktiga på att laga vegansk mat, båda två. Det ser jag fram emot.