beskrivarblogg

23 januari 2025, tid går fortare och fortare. Idag är här 16 grader och varning för skurar när klockan är halv tio på fredagsmorgonen.

Min bloggvän Gösta föreslår att jag ska göra det jag skrev igår, med många ”kanske” inblandade – titta på ”dåets tankar och nuets”. Gå tillbaka till gamla blogginlägg och samla ihop dem med mera nutida. Det skulle i alla fall intressera honom, och bara det gläder mig.

Gör en kopp kaffe efter frukostens te. Varningar om engelsk snö i Danmark och Sverige. Här ser himlen inte direkt inbjudande ut, med stora moln – så regnet kommer nog. Kanske blir det en av få innesittardagar. Än är jag enbart iklädd morgonrock, har ingen brådska någonstans. Det enda jag vet att jag behöver göra är hitta tillbaka till den tyska butiken som sålde te i lösvikt, och det är inte bråttom. Har lite kvar plus någon tepåse, och flera påsar kamomillte. Går till nöds att dricka. Dito kaffe. Bryggkaffet är fortfarande oöppnat i sin påse.

Igår kväll åt vi en god middag på krog i närheten – jag valde grillspett med gambas och kummel, lite sallad till och skrynkliga potatisar. Ett glas vin. Smakade mycket bra, huset bjöd på ett litet glas efteråt, spansk örtlikör, hierbas.

Det regnar.

Så vi samsas vid bordet i vardagsrummet, skriver och kollar mobilerna. Gör det vi behöver och vill. Pratar, på engelska så att jag ska hänga med, och K slippa växla mellan danska och svenska. Engelskan klarar vi alla tre.

Halv fyra är jag tillbaka i lägenheten, efter cortado först och hamburgare senare på Casa C. Regnskurar fick mina vänner att ta en taxi in till stan. Jag gick och köpte två dunkar vatten efter att till slut ha fått ett bord igen, och ätit. Fjuttiga 2 900 steg idag, skyller på regnet. Behöver ingen middag idag. Däremot en Dry Martini.

Talar med äldste sonen, det blir barnkalas i helgen, Milea fyller två år. Just nu är hon rädd för sin egen skugga… De mådde bra, bilen ska åtgärdas när beställda delar kommer. Och Erik och Lotta åker till Portugal i mars, en resa de fått avbeställa tidigare.

Försöker läsa lite i en Kindle-fantasy, men ids inte. Är rastlös, ofokuserad. Förmiddagens allvarliga samtal – som inte hade ett dugg med mig att göra – var nog ändå påfrestande. Och bra, som sådana samtal för det mesta är.

Mina gäster har just meddelat att de är på restaurang och äter kanin respektive get. Hoppas det smakar bra, Karin skrev enbart att det SMAKAR. Får fråga när de är tillbaka vad det innebär, vi pratade häromdagen om att man äter get här. Jag har aldrig ätit det, har fått för mig att det är skarpt i smaken, kan vara inbillning. Kanin har jag ätit, som barn och som vuxen i Frankrike, är inte förtjust, tycker det smakar lite för sött och jag vill absolut inte se kaninen innan den är styckad i småbitar som inte går att identifiera. Mat, vanor och föreställningar kopplade till mat är spännande.

Inser att gårdagens kummel i mitt huvud blandades ihop med kattfisk – på spanska heter kummel merloza. En utmärkt god fisk, dock inte lika dyr som kattfisk, bagre. Lubina är havsabborre, och rodaballo piggvar. Tänk om jag kunde komma ihåg det här nästa gång jag står framför fiskdisken och undrar vad som är vad. Har koll på gambas, bläckfiskar i olika former, langoustas och snäckor – men inte olika fisksorter. Klarar sardin. Angula är ålyngel. Ska man verkligen äta dem? Har sett dem i butikerna och gissat vad det var. Tur Google i alla fall kan bistå med översättningar.

Och Kindle´s gratisböcker är också bra, fyller på biblioteket trots att jag inte alltid är så förtjust i mina ”köp”.

Äter en mycket saftig apelsin mad skalet avknivat och skuren i bitar, droppar förstås på T-tröjan. Den jag hade på mig i morse lyckades jag spilla tandkräm på.

Tittar tillbaka i bloggen, till början – och blir mest deprimerad. Ledsen över min lätta ton, min låtsasvärld som i slutet av 2009 skulle rämna totalt. I början av året var det mest loppis och auktioner, livet på den lilla gården utanför Sala och mannen min. Katt och goda grannar. Så småningom blev det annat, men just idag vill jag inte läsa om detta ”annat”.

Och Grimwalkers ligger etta på alla möjliga listor, men skriver ändå sina åtagna 25 (eller flera) sidor per dag. Disciplin. Har ännu inte läst något av någon av deras böcker, vill kanske inte bli besviken. Men också för att deras (vad jag tror) våldsamma böcker inte riktigt är vad jag vill läsa.

Jag läser hellre fantasy utan någon som helst anknytning till någon verklighet. Eller, ibland, välskriven romance, mera sällan numera feelgood. Är trött på den genren. Böcker med historisk bakgrund och väl genomförd research gillar jag också, ibland förser mig yngste sonen med den sorten. Här på ön får Kindle duga, ibland något loppisfynd för max 1 Euro, eller lån från Skandinaviska turistkyrkans bokhylla. Dit jag får se till att bära tillbaka böcker innan jag åker hem, vill aldrig slänga böcker som fortfarande håller ihop och går att läsa.

Nu är vännerna hemma igen, och gillade både kaninen och geten – riktigt var krogen ligger förstod jag nog inte, men hittar kanske ändå dit. Vore kul att testa get – den här restaurangen hade dessutom en meny som enbart innehöll två rätter med gluten. En glädje för K, orsak: innehavaren hade själv problem med gluten.

Fick telefonfråga, ”finns socker”, jag svarar ja – men när vi skulle plocka fram det fanns det inte. Obegripligt, jag har bara använt det när jag gjort pannkakor. K går upp till lilla butiken för att kolla om det är öppet. Och har socker. Maken vill ha det på sina pannkakor. Liksom jag. Var min sockerpåse med det bruna sockret gömmer sig visar sig kanske.

Pixel-pancakes, not ours

18 grader klockan nio på onsdagsmorgonen. Kanske åskväder längre fram på dagen, ”ta med ett paraply”. Vi får se.

Trump har benådat 1500 fångar, bland andra de som var inblandade i attacken på Capitolium, någon lär ha suttit på hedersplats under installationen. Liksom tre av USAs miljardärer. Världen lär inte bli bättre av Trumps beslut, de redan fattade och de framtida. USA går ur WHO och Paris-avtalet är andra exempel på Trumps beslutsfattande.

5 100 steg i hotande åskväder. Himlen är mörk. Varken cortado eller caña längs min väg. Vännerna har åkt för att bestiga Teide, hoppas dimman och molnen inte skymmer sikten. Nu regnar det här, glad jag hann hem. Mörkt i lägenheten, jag tänder taklampan medan jag laddar datorn, bara ett uttag nära i väggen.

Pratat med Asia om mina danska vänners besök – det som jag trodde Miguel informerat henne om. När de saknade mina andra vänner och såg dessa, så blev hon lite fundersam. Nu är det uppklarat.

Jag tittar på statistiken över bloggen, vad har mina besökare tittat på, vilka rubriker i arkivet har lockat. En sådan rubrik igår var Nödvändiga drömmar. Jag skrev inlägget 2015, och jag kan ta mig tillbaka till känslan i orden då. Mina drömmar är nog ungefär desamma, jag har större ekonomisk frihet nu än då, och saknar den gemenskap jag ändå hade då – medan ”båda mina män” levde. Nu är de döda. Jag skulle gärna vilja veta vad i rubriken som lockade någon, och om läsningen infriade de eventuella förväntningarna. Men inte alla som besöker bloggen kommenterar.

Och så kommer en hjärtevärmande kommentar från Gösta, som inte bryr sig så mycket om antalet steg varje dag, men – ” … du spelar roll för mig, det är nog det jag vill skriva och att du ska veta”. Tack Gösta.

Kanske borde jag gå igenom mitt arkiv i WordPress – sedan 2009 – och plocka ut sådant jag själv tycker är bra. Kanske hitta temata och tankegångar som fortfarande är mina, och som tål att upprepas, kanske översättas, kanske publiceras på t ex substack. Det blev många kanske…

Regnet vräker ner därute. Och då blir det svalt i lägenheten, också när fönstren är stängda. Jag tar på mig min hittills oanvända fleece.

Jag läser i Ann Linn Palm Hansens bok Cirkel for cirkel, hur hon skriver upp namnen på alla sina vänner, alla hon kommer ihåg, från hela livet och från Facebook. Och hon ser mönster i hur hon minns dem, i vilka grupperingar de hamnar när hon skriver namnet. Fascinerande tankar om vad som gör att vi minns, vad som kanske spelar en omedveten roll. Denna författare är så innehållsrik, så utmanande och spännande att jag faktiskt bara orkar läsa några sidor i taget. Orden kräver att jag tar dem till mig, låter dem landa i mig, låter dem göra något med mig.

Kopplar av efter en stund genom att läsa lite i den sega Solvarg, boken om rosornas krig i England. Kontrasterna kunde inte vara större. Min hjärna vilar i det sega. Har del 4 också, den kan vara bra att ha i reserv om annat läsande inte finns. Nu är i alla fall den här andra delen avslutad.

Regnet är borta, men oj, vad det forsade vatten ur muren nedanför köksfönstret rakt ut i havet, och från ett ställe som såg ut att ligga alldeles under ett ”lock”. Några kommunanställda var här och kollade något här nedanför, vattenkvaliteten? Det jag såg av tillflöde till havet fick inte min badlust att öka. Usch. Duvorna vet inte bättre, de går och pickar i sig ”mat” där vattnet nyss rann.

Och det kom en kraftig regnskur igen, samtidigt som jag från köket kunde fotografera en fin regnbåge. Stänger fönstren. Stengolven är visserligen lätta att torka, men blir också farligt hala av blötan från öppna fönster.

Vännerna har bokat bord till kvällen på närliggande restaurang. Har regnjacka, och det ligger även ett ”regnfodral” i lådan under teven.

Försöker läsa lite i Lewis resa av P O Enquist. Har börjat läsa för flera veckor sedan, och är annars förtrollad av författarens språk och tankar. Men den här boken gör motstånd, eller jag gör det. Kanske är det temat, frikyrkligheten, som också var författarens bakgrund en gång, som hindrar mig från att ta boken till mig. Den får hänga med ett tag, kanske följa med hem – någon gång är det möjligen dags även för mig att läsa den. P O Enquists Ett annat liv är den bok som jag läst och läst om flera gånger. En av de böcker jag inte försöker sälja på Bokbörsen därhemma.

Tomt dokument som tjatar på mig – skriv! Så jag gör det, utan mening, utan egentligt syfte. Vill bara låta fingrarna löpa. Kaffe och en palmerita efter frukostens temugg. Deprimerande titt på Trump och hans agerande. Världen i övrigt är inte mera uppmuntrande. Jag fortsätter ägna mig åt min lilla värld.

Idag ska jag gå ut på min vanliga promenad, vad mina vänner vill göra vet jag ännu inte. Tror de just bestämde sig för något, vad vet jag inte eftersom ordutbytet var väldigt danskt. Det visar sig. Liksom det möjliga regnet i eftermiddag, än syns det inte. Botaniska trädgården är vännernas plan idag. Jag gör mitt.

Vi fikade på Casa C och vännerna gick till bilen för färd till Botaniska. Jag gick, men var hemma igen efter bara 3 700 steg. Luftfuktigheten ligger på 87% och det får mig att närmast drypa av svett. Väntar med duschen tills kroppen lugnat sig lite. Klockan är bara tolv, det blir kanske regn, molnen är mörka. Och havet är rasande. Skönt att vara inomhus.

Tar mig an Wordle och DNs ultrasvåra sudoku. Wordle idag klarade jag inte. Sudoku gick bättre. Och syrran leder som vanligt wordfeud, men bara med drygt tjugo poäng.

Gör en tonfiskröra till hårt bröd och en liten öl, lunchen idag. Gott och enkelt. Än har det inte regnat, men himlen är molnig. Duschar.

Både Skandia och Alecta var dåliga pensionsförvaltare för 2025. 42 respektive 34 kronors höjning. Vanliga pensionen höjdes med 638, bättre. Totalt 714 kronor plus.

Går ut med soporna, och upp till lilla butiken vid Casa C – fyra avocados för 2,95 Euro. De brukar vara bra. Hade tänkt köpa frukt, men hittade inget som lockade i Fruterian. Härmed blev antalet steg idag 4 500.

Mina andra vänner kommer inte hit ett par dagar i slutet av månaden innan de åker hem till Sverige. De har chans att testbo en lägenhet i Santa Cruz och vill ta den möjligheten. Kanske hyr de den framöver. Låter som ett klokt beslut.

Tuggar i mig några sidor ur Iggulden´s bok om Rosornas krig – den är seg. Ändå har jag svårt att bara lägga boken åt sidan, varför vet jag faktiskt inte. Kanske för att jag vet att jag inte vet just någonting om den tidens engelska/franska historia, under mitten av 1400-talet. Vet inte speciellt mycket om dåtida svensk historia heller, Gustav Vasa? Nej, han var senare, dog 1560 minns jag (från historielektionerna i skolan). Nåja, har jag levt så här länge utan detaljerad kännedom om längesedan gångna sekler, lär jag klara mig ett tag till. Och om lusten att veta blir alltför påträngande kan jag ju alltid googla. Men inte just nu.

Här verkar inte komma något regn, men i Cristianos har det regnat, enligt Facebook och medlemmar i Teneriffa-gruppen. Regnet behövs, här och där.

Danmark har tydligen lanserat något som liknar svenska swish – Vipps. Berättar min danska vän. Så nu blir det enklare att skicka pengar mellan de nordiska länderna inklusive Finland. Det har varit orimligt krångligt de få gånger jag behövt göra det.

Två tvättade klänningar hänger på tork i mitt sovrum. En grön, en svart. Tyvärr måste de köras i varsin tvättvända, den gröna fäller och jag vet inte hur den gamla fd svarta tar emot den färgen… Har en känsla av att jag kommer att överge båda, efter den här vistelsen. Väl använda, trötta, får ge plats för annat. Hemma eller här.

Den urblekta hellånga svarta linneklänningen var en gång ett smart köp på Indiska, rea. Tror att jag minns att den kostade 99 kronor. Den har hängt med i åtminstone tjugo år. Duger som exempel på att inte köpa nytt.

Den gröna köptes här på Teneriffa för fyra år sedan (om jag räknar fel må någon rätta mig), det året jag hyrde i La Caleta de Interian. Fastnade för färgen, någon tyckte att den var väl kraftfull, jag gillade den. Fånig design med ”utväxt” på vardera sida om sidsömmarna, men fickor och skön bomull. Jag låtsas inte om det där som vecklar ut sig lite vid sidorna.

Annars, många gånger tvättade T-shirts, en gång ärvda av min vän Birgitta i Västmanland, utanför Sala. De börjar också ge upp, sömmarna glipar lite här och där. Kanske kan de också bidra till att min resväska hem blir lättare än den var hit. Vore bra, eftersom handtaget som styr väskan fastnat i låst läge, där nere. En konsekvens av Norwegians (eller någon annans) hantering av bagage.

Svarta tights i bomull, också de lite blekare än de var en gång. Jeansen hänger i garderoben, har hittills känts som för varma att ha på sig. De får vänta till hemresan, liksom Stan Smith-skorna. Här använder jag växelvis mina flipflops, från Birkenstock, och mina Icebugs, utan dubbar, snart utslitna.

Två par shorts, som använts flitigt. Ett par köpta till fd maken, linne – passar mig utmärkt numera. De andra var sonens, hade en gång också förlängning per dragkedja till benen, inte längre.

Ytterligare några par tights, som hittills inte behövts – varmare, tightare. Och några svarta T-shirts som också ligger i garderobslådan. Använder en gammal Boss-tröja som sovplagg. Har också en fleece, som hittills inte använts, liksom en regnjacka – dito. Baddräkt, oanvänd.

De tredelade gåstavarna är jag tyvärr också dålig på att använda. Med ryggsäck blir det lite för mycket att hålla reda på. Så, de får väl nyttjas när jag väl är hemma igen, och inte behöver ha ryggsäcken varje gång jag går ut.

Nu blåser det kraftigt, den vind man varnat för i flera dagar, verkar vara här nu. Jag drar igen fönstret i sovrummet så att bara en liten glipa finns. I köket får det vara öppet ett tag till.

Har målat tånaglarna, som var lite för tomteröda, med det från min danska vän övertagna mörkare nagellacket. Blandningen blev bra. Ingen lär inspektera eventuella slarvigheter i målandet.

Nu skriver jag igen, utan att veta vad eller varför. Sitter här i lägenheten, ensam vid det skrangliga bordet i ”vardagsrummet”. Mina vänner är kvar på terrassen. Jag sitter bra, har en förstärkt Dry Martini bredvid mig, åt nyss en gräddkola i spansk tappning. Okej, den är precis lagom mjuk/hård för att jag inte ska riskera några tänder. Smakar faktiskt smör eller gräddkola.

Vågorna hörs, fönstret är öppet och hörapparaterna i öronen. Batteriljusen tända på bordet, ett glas vatten utom räckhåll för datorn. Sladden i, så att bordslampan bakom mig lyser, dator och mobil tillräckligt laddade. Sparar dokumentet, raderar texten i mallen. Klockan är kvart i sju.

Ibland kan jag längta hem till rutinerna jag har där. Här skapar jag nya, nästan varje dag. Och det är ibland härligt, ibland obekvämt. När jag har sällskap, blir det också lite annorledes. Men, jag säger ju att jag vill ha utmaningar, att jag inte vill somna i en letargi som bara vill bevara sig – hur jag nu tänkte där.

Oklart ofta hur jag tänker, men jag lyckas fortfarande tro att jag tänker. Tills överbevisad, vilket händer ibland. Kollar tittarstatistiken på bloggen – och undrar vem/vilka som läser eller tittar in, i USA. Hela tiden någon, vet inte vem. Inga klargörande kommentarer.

Nu står mina danska vänner i köket, jag sitter vid min dator. De lagar mat, jag äter tacksamt vad det än blir. Ris och gambas, lök (och vitlök hoppas jag, liksom paprika som finns i kylen, tänker inte ta fram). Vill inte lägga mig i matlagningen. De letade efter risotto-ris, hittade inte, liksom jag inte heller hittat. Ibland förundras jag över skillnaderna i matlagning och ingredienser mellan Italien, Spanien och Frankrike. Så relativt nära varandra geografiskt, så olika när det handlar om mat.

”åldern den stora förvekligaren” – taget ur Conn Iggulden´s bok Solvarg. Av alla böcker jag läser. Kan bara instämma, även om jag ännu inte känner mig totalt förvekligad. Men, att inte kunna gå i skogen som jag vill, ta mig över diken utan att behöva blöta ner mig helt, gå de vägar jag vill utan att behöva ropa ”taxi” innan jag är hemma igen. Har hittills aldrig hänt, men vem vet?

Vi pratar lite, min danske vän som är gift med min danska vän. Jag har känt K mera och oftare än hennes man, men det är fint att få möta även honom. Vi bekantar oss lite försiktigt, hittar punkter vi kan prata om, han på danska och jag på svenska. Det går.

K lagar fortsatt mat i köket. Det doftar gott.

Och det var mycket gott, en välsmakande risotto trots ”fel” ris. Gick till sängs så småningom, mätt och belåten. Idag tisdag sägs det ska regna under eftermiddagen, kanske gör det så. Just nu när klockan bara är kvart över nio lyser solen och det är 19 grader, blir 22 längre fram på dagen.

Inte vår risotto, tror vår var godare, med guacamole till, inga pilgrimsmusslor men väl goda gambas

Måndag 20 januari 2025, glömde sätta på stegräknaren, så idag kan jag inte ange något exakt antal steg… Till Martianez och lite runt, buss hem – gissar på 7-8 000 steg. Känns så i benen.

Åt en bra hamburgare på Casa C, behöver nu ingen middag eftersom klockan redan är fyra. Delade bord med två norska kvinnor, som frågade om de fick sitta vid mitt bord. Det fick de, och när jag talade om att jag kom från Sverige, log de och sade att jag ”såg nordisk ut”.

Mina vänner är fortfarande ute på stan, hoppas de hittar bussen hem så K slipper gå alltför mycket med ömtålig fot. Vi bar hem fyra dunkar vatten efter kaffet i morse, och det är skönt att slippa bära vatten på några dagar. Lyckades riva sönder ett blåmärke på armen, som tur var hemma, med plåster inom räckhåll. Otrevligt med så skör hud, blöder som attan. Duschar och byter plåster.

Spelar ny omgång wordfeud med syrran – hon leder redan med dubbelt så många poäng som jag (som bara haft konsonanter att bidra med, fick just en vokal).

Luften här beskrivs just nu som ”måttlig”, av mobilens väderapp – undrar hurdå? Förmodligen måttliga luftföroreningar, typ calima och annat. Sol och 21 grader under eftermiddagen.

Har min snart alldeles utslitna tunna morgonrock på mig efter duschen, Yasuragi-modellen. Vill gärna ha en sådan igen, men de har bytt design på sina rockar, och de är dyra. Kanske kan jag vänja mig vid min grå alldeles för stora (estniska) linnerock, och använda den i stället. Om jag skaffar ett skärp till den. Kommer ändå aldrig att ha den på mig ute ”bland folk”, den bara hänger i garderoben. Här och hemma. Kollar på nätet, det finns ett ganska stort utbud av yukatas, som de tydligen heter.

Kör ultrasvårt sudoku i DN och wordle. Inga nya bud i wordfeud från syrran.

Halv fem är det dags för min Dry Martini. Med trist Extra Dry Martini från Italien, den enda vermouth jag hittar här som går att använda. Tacka vet jag Marezzo (som numera är finskt, var svenskt, kryddningen skapad av en kvinna).

Trump är redan igång, har ”räddat” TikTok, och Biden har i sista minuten benådat ytterligare fem personer – vet för lite om vilka. Sonen har han redan tidigare benådat, kanske rimligt. USA är märkligt. En dömd brottsling blir president, hans hustru (och förmodligen han) lanserar en kryptovaluta som drar iväg, folk i USA hoppas på underverk av denne man. Som just nu pratar om massdeportering, förmodar av sydamerikanska, antagligen olagliga, immigranter. Han har bara börjat. Antalet dollarmiljardärer ökar snabbt.

I Sverige åker en slarvig, statsministern närstående, tjänsteman för skattepengar till flickvän i Tyskland. Betalar sin resa själv först när han avslöjas. Moderat ”moral”?

Undrar om jag lever så länge att jag får uppleva en reaktion på allt som är fel världen över just nu.

Kvart i sex är vännerna hemma igen. De har gått väldigt många steg, och är legitimt trötta i benen. Det gick bra för K, med en bra stödlinda för foten. Så småningom kanske de lagar mat, risotto med räkor etcetera – men just nu sitter de båda en stund i kvällssolen på terrassen. Jag är nöjd, har fått tillräckligt med sol idag. Och jag blir glad att de gör det de vill, båda två.

I morgon sägs det bli regn här, den som lever får se. Förutsägelserna är inte pålitliga. Regnet behövs, men kanske vill vi inte ha det just nu. Mina vänner har bara några dagar kvar här. Jag har resten av januari, februari och mars, till den 29 då jag flyger hem. Behöver inte ”jaga” sol.

Läser idag att mina andra vänner trivs fint i Punta del Hidalgo, och kanske vill återvända dit snarare än till Puerto. Får mig att fundera på att försöka hitta något annat till hösten. Norra Teneriffa definitivt, men kanske inte Puerto. Eftersom jag inte hör något från Miguel (mäklare), uppfattar jag att jag inte bokat definitivt här, bara bett honom undersöka om det är möjligt. Södra Teneriffa är jag inte intresserad av, är inte ung nog.

Jag tror nästan inte det är sant, att jag sitter här och funderar på var jag ska hyra boende i höst. Vet att jag inte vill vara i Sverige, när det blir vinter, kallt och snö (även om det just i år verkar ha varit lite konstig vinter). Vet att jag är gammal, att vad som helst kan hända som hindrar mig från att göra det jag tror att jag vill. Vill ändå. Bestämmer mig för att agera som om.

Ska kolla annonserna från Idealista, hittills har jag bara raderat dem eftersom jag hyr där jag gör. Den bekväma tanken var ju att hyra här igen. Nu kanske inte. Är inte intresserad av ”airnb” eller hur det nu skrivs – bokade ju innan den här lägenheten blev ledig, i Bajamar, och det gick utmärkt enkelt att annullera bokandet och få pengarna tillbaka. Men ändå. Vill nog helst hitta mäklare och uthyrare som inte är ”airnb”.

Söndag 19 januari 2025 – svalt, bara 18 grader halv elva. Blir varmare. Vännerna besöker vänner nära Cristianos, jag går ut i solen. Om en stund. Behöver köpa bröd, och vatten.

Vattnet missade jag även idag, skyller på att jag gick hem längs stranden. Men bra bröd köpte jag inne i Puerto, och jag åt en cheesecake med cortado där jag köpte brödet. Lite senare blev det en caña med Martti på strandcaféet. En stunds samtal om allt från ”skönare här än i Tyskland eller Sverige”, vapenstillestånd i Gaza, till Putin och vad som kan tänkas hända om Putin ”försvinner” på samma sätt som många av hans kritiker gjort. Vi pratar på, ibland hör och förstår jag inte, ibland inga problem. Och det ena eller det andra spelar ingen stor roll.

Inser att jag just nu kan låta öronen vila utan apparater, jag är fortfarande ensam här hemma. Klockan är halv tre. 8 444 steg idag, duger bra. Och syrran vann förstås wordfeud, med bara två poäng om jag minns rätt. Kan vara önsketänkande.

Tar hand om brödet jag köpt, lägger i frysen. Nu klarar vi oss några dagar igen.

Någon klagar på Facebook över dåliga uthyrare här på Teneriffa. De finns säkert, eftersom det väl hela tiden finns turister som betalar dyrt för undermåliga hyreslägenheter. Mina begränsade erfarenheter är goda, i La Caleta de Interian precis efter pandemin var det lite si och så med både det ena och det andra, men det ordnade sig.

Här i Punta Brava, Puerto de la Cruz, där jag nu hyr tre rum i ett halvår (åker härifrån i slutet av mars), vill jag nog säga att det är perfekt (utom att det är två trappor upp utan hiss, vilket handlar om mina knän och inte hyresvärden). Tror det är viktigt att hyra via renommerad mäklare, och försöka tala om vad man letar efter. Sajten Idealista visar annonser enligt dina önskemål, och känns pålitlig. Om jag har råd att hyra igen i höst får visa sig. Lägenheten kostar idag 850 Euro per månad, och då är el, gas och internet inkluderat. Mäklararvode tillkommer, liksom förskottshyra som du får tillbaka när hyresperioden är avslutad utan problem.

Läser Conn Illgulden´s bok om Rosornas krig i mitten av 1400-talets England, Solvarg. Andra delen i serien. Blodigt, svårt att hålla reda på vem som stödjer vem och därmed förtjänar att dödas på det mest grymma sätt. Eller leva. Läser ett tag till. Enbart för att tid ska gå, vilket är ett nästan otillåtet sätt att använda livet till. (Raderar ”i min ålder”.) Gör mig en Dry Martini, har ätit några stora oliver och lite ost, tapas i svensk tappning.

Har tagit fram råstekt potatis med lök och champinjoner ur frysen, kanske blir det min middag.  Kan tänka mig att mina vänner ätit bra lunch med sina vänner. Eller så går jag ner till krogen härunder, den är i alla fall öppen ännu när klockan är halv fem.

Såg att stället som serverar arepas har semesterstängt. Synd eftersom vi nog bestämt oss för att gå dit någon dag. Finns kanske andra, som jag inte känner till. Såg ett recept på Facebook, en fransk rätt som var misstänkt lik Jansons frestelse – potatis, lök, ansjovis och crust. Möjligt att det sistnämnda är skillnaden. Men lite skorpmjöl brukar man ju också ha överst på Janson. Kul att se likheter och olikheter i det vi äter, antagligen för det mesta beroende på vad som finns där vi finns.

Måndag morgon är det 17 grader och sol, kanske lite blåsigt.

Arepas

Lördag 18 januari 2025 – 7 000 steg, in till Puerto och hem, efter först en cortado och på hemvägen en caña. Glömde köpa vatten, får göra det i morgon. Körde igenom artrosprogrammet i morse, kändes bra. Lunchen blev två varmkorvar (goda sådana, tyska) och tomat plus saltgurka, Emmenthaler-ost i bit därefter. Kaffe med en palmerita. Mätt.

Blir glad över reaktionerna på gårdagens blogg, Jag finns – fortfarande. Jack och Maria tog tillfället i akt att prata med varandra om 1av3.se, som de båda startade, flera andra har givit mig goda ord om mitt sätt att skriva. Det stärker mig.

Mina danska vänner är på utflykt per bil. Boken jag skrev om i förra bloggen har min syster just inhandlat, efter att ha lyssnat till samtal med författaren. Med livet i behåll, av Anna Kåver. Så nu vet jag att jag kommer att läsa den när jag är hemma igen. Kul när sådana sammanträffanden inträffar.

En författare som Karin introducerat är Ann Linn Palm Hansen, med böcker som Cirkel for cirkel, och Igjennem landskabet. Båda finns såvitt jag vet enbart på danska, men jag har läst lite i Karins böcker och fascineras av språk och sätt att berätta. Författaren är mångsidig, med design och konst utöver författandet, född 1984. Spännande bekantskap.

Upptäckte just att ett av mina skjutbara fönster i sovrummet var halvöppet. Det förklarar varför det kändes ovanligt svalt i natt och idag. Nätterna nu kräver stängda fönster, liksom stillasittande vid datorn under dagen. I köket får det vara öppet så att vågorna hörs. Klockan är klockan fyra på eftermiddagen, det är dags för min Dry Martini (kan inte bestämma mig för hur drinkens namn ska skrivas, med gemena eller versaler, gör som jag brukar).

Syrran och jag har exakt samma poängställning i wordfeud – nu kan hon i alla fall inte vinna med hundra poäng över mig. Misstänker att hon vinner hur som helst. Varsitt ord till, samma poängställning.

Det ligger ett tak av moln över Puerto just nu, och är fortfarande 21 grader varmt. De som spår väder tror att det ska bli varmare under kvällen. Tack vare molnen? Några badar, stranden ligger i skugga.

Ägnar lite tid åt nyheter och annat på nätet – törs vi tro på hållbar vapenvila i Gaza och så småningom slut på det folkmord som pågått så länge? Törs de, som väntar på att överlevande bland gisslan ska få komma hem, tro att det är sant? Än känns det osäkert. Alltihop.

Klockan är halv sex, mannen med en restaurang, som aldrig är öppen (han har kanske semester just nu), sitter på sin balkong med en kompis, något drickbart och möjligen också något ätbart. Så detaljerat ser jag inte från mitt köksfönster. Krogen nedanför mitt fönster har några gäster hela dagen idag. Bra, för det är inte alltid så. Möjligt att de också har gäster inomhus, det ser jag inte. Tror många restauranger och caféer här förlorat kunder på att det inte går att bada från Playa Jardin på grund av dålig vattenkvalitet.

Människor protesterar, igår såg vi ett par som åkte stan runt och klistrade upp lappar med protestupprop. ”Överallt”. Vad som pågår politiskt har jag ingen inblick i. Om något pågår.

Kvart i sju, mina vänner är fortfarande på vift – hoppas de äter en god middag och inte ägnar mig en tanke. Själv går jag snart till sängs med laptop och böcker, stänger dörren till mitt sovrum. Lämnar två batteriljus lysande på bordet i ”vardagsrummet”. Liten glipa i köksfönstret. Resten av min drink på nattduksbordet bredvid sängen. Kudden bakom ryggen för att medge skrivande på datorn, som balanserar i mitt knä i sängen.

Tror jag ska köra artrosprogrammet även i morgon, kanske fortsätta med tre gånger per vecka, i stället för de två gånger som rekommenderas. Det känns som om kroppen behöver det, för att gå smärtfritt. Idag checkade något knä nästan ut någon gång, men inte allvarligt. Gillar dock inte att knäna inte går att lita på.

Leder med två poäng i wordfeud, det är syrrans tur… Och visst vann hon, med två poäng! Så jag tar mig!

De här gossarna har varit ute och fiskat hela dagen, nu drar de upp sin trampbåt (som också har en liten motor)

Hittar batterier till det av mina ljus som behövde det, två som någon lämnat i lådan under teven, ett kvar av de jag hade med mig. Bra.

Nästa resa ska jag ha med mig en rimligt lång ”reservsladd” med flera uttag – här sitter eluttagen på ”fel” plats ofta. Och ofta är uttaget i väggen lite obehagligt löst. Osthyvel behöver jag också, med mera. Har en lista.

Nu är mannen i det här gänget tillbaka och tar igen sig på sängen. Var han åt lunch vet jag inte. K och jag har befunnit oss i olika rum, skrivit och mått bra. Det är fint med vänner som faktiskt gör det de vill, och inte det de kanske tror att jag vill – eller tvärtom.

Dämpar hörapparaterna så att jag nästan inte hör ”klappret” från tangenterna. Har fortfarande inte lyckats ändra namnet som inte är tillåtet i ”molnet”, där lyser ett illande rött kryss i nederkant av skärmen. Får vara där.

En av lökarna i tallriken ovanpå mikron skickar ut en härligt grön, vaddå? Grodd? Skott? Något heter det säkert, och det är härligt att se. Äter förmodligen upp löken inifrån så småningom, men vad gör det? Det finns flera lökar. Två små avocados mognar lite för fort, åker förmodligen i soporna i morgon. Vitlökarna verkar klara sig än ett tag. K köpte papaya idag som var perfekt mogen, på Fruterian nära Casa C.

Nu tar K sin enskilda vända ut ur lägenheten, hur lång eller hur länge vet jag inte. Eller vart. Bra att hon gör det hon vill, jag och hennes man klarar oss. Eftersom åtminstone jag vet att jag vill vara kvar här, och han nyss varit ute. För mig som numera lever ensam större delen av min tid, är det intressant att se hur jag och andra fungerar tillsammans och ensamma. Hittills har jag inte upplevt att någon av oss haft några problem. Trots att, eller tack vare, att vi är olika åldrar, olika med våra krav på gemenskap och enskilt liv. Och mat. Kul. Gillar det här livet.

Nu kan jag strax tända lampan bakom mig, och sluta ladda laptopen (alternativ eltillgång apropå skarvsladdar). Oliverna är slut, min drink räcker en stund till. Med ett glas vatten bredvid. Klockan är drygt fem på eftermiddagen. K är tillbaka.

Nu, halv sju, väntar jag på att ”vi” ska bestämma om vi ska ut och äta eller inte. Jag behöver inte, men… Det visar sig. Pratar om artrosprogrammet Icura (danskt) med min danske vän, han kollar nog när han är hemma igen. Jag talar om hur det hjälpt mig, för det har det. När han frågar mera tekniska spörsmål, kan jag inte svara – säger bara ”kolla själv”. Glömde berätta att det var en app inblandad. Nu har han kollat själv.

Har jag sagt att jag körde igenom artrosprogrammet i morse? Det gjorde jag, och ska i morgon igen för att ha gjort de två vändor jag ska denna vecka. (Vet aldrig när en vecka tar slut och en ny börjar.)

Lördagen börjar med träning, i sängen och utanför. Så är det gjort, nya omgångar nästa vecka. Mina gäster åker på utflykt med bilen idag, jag stannar hemma och går min promenad på ett par timmar. Om en stund, efter min andra kopp te.

Fredag morgon, sval sådan, 16 grader, blir långsamt varmare i solen. Shorts idag. Kör en tvättmaskin som vi nog väntar in innan vi går ut. Långsam skön frukost, med en mugg kaffe efter te, mackor och mandarin.

Klockan är halv elva.

Har klarat Wordle på fyra försök, och ultrasvårt sudoku. Bloggat, kollat börsen som går lite uppåt igen. Lite. Noterar ett viño verde, Alba Rhino, som lär vara prisvärt (i Sverige) enligt expert i någon av ”kvällstidningarna”.

Läser mera om substack på nätet, åsikterna och informationen går lite isär. Plattformen har funnits sedan 2016, är amerikansk och sägs i en artikel betala kändisar för att publicera sig där. Och förstås locka flera dit. Sant eller osant är svårt att veta. Acceptabelt eller inte, är också svårt att bestämma sig för.

Läsvärd bok, tror jag – Med livet i behåll, av Anna Kåver. Om åldrande, frihet och förluster.

Vi gick ut längs stranden och upp till Dino och handlade. Till Casa C för fika, hem med det vi handlat. 3 100 steg bara, men K och jag stannar nog hemma resten av dagen, L-E gick ut för att hitta lunchställe. Klockan är halv tre. En hård smörgås med kokt potatis och spansk jamon duger som lunch för min del. Såg en större falk, och mina fågelkunniga vänner berättade att tornfalkens hona är betydligt större än hanen. Så det var nog en hona vi såg.

Jag lägger ett förstrött wordfeud-ord, leder med något tiotal poäng – vilket brukar ändra sig. Syrran är proffs.

Tänker på boken ovan, av Anna Kåver. Den som lär handla om åldrande, om frihet och förluster – och visst är det så. Att bli gammal har givit mig frihet – jag tänker numera enbart på mig själv (lite överdrivet), men jag behöver inte ta ansvar, kan inte ta ansvar för någon annan än mig. Har väl inte kunnat ta ansvar för andra tidigare heller, men ofta inbillat mig att jag både kunde, borde och skulle. Friheten ger en hel del ”för första gången”, glädje och upptäckarlust. Frihet att resa och vara borta länge. Friheten att ha en ekonomi som fungerar, igen. Frihet att äta och dricka det jag vill, utan att behöva anpassa mig till någon annan (mer än när jag har gäster, och det är inget problem).

Förlusterna hör också hit – sorg, saknad och längtan, mycket ”aldrig mera”. På ett mera definitivt sätt än tidigare i livet. Ett tag för länge sedan slutade jag springa efter bussar. Jag kunde springa, men valde att låta bli. Nu har jag enbart valet att låta bli – kan inte springa längre, efter bussar eller något annat. Ingen direkt förlust, men en skillnad.

Om jag alls ska gå i skogen får jag gå sakta och försiktigt – vill inte, törs inte ramla och kanske bryta både armar och ben. Förr kunde jag lita på att ben och kropp parerade för felsteg, det sker inte längre. Tränar på att gå långsamt, min artrosträning under de gångna fem månaderna har hjälpt mig och knäna gör inte lika ont längre. Så kanske kan det bli några svampvändor när jag väl är hemma igen. Det längtar jag efter.

Andra fysiska förluster – min hörsel är sämre än någonsin, men än fungerar det någotsånär med hörapparaterna. Och det är en frihet att kunna stänga av dem, eller ta dem ur öronen helt, när jag så vill.

Synen är också sämre, glasögonen efter starroperationerna är jag fortfarande tveksam till. Ibland sticker rädslan att både se och höra allt sämre upp sitt elaka tryne, jag motar så gott jag kan. Rädsla är sällan hjälpsamt, alltid framåtriktad mot något som ännu inte inträffat, undantag om uppenbar livsfara föreligger.

Hjärnan jobbar med att faktiskt förstå det här med mitt åldrande. Att jag snart fyller 83 år. Att jag också kommer att förlora ännu mera av det jag klarar idag. När vet ingen, men att är ganska säkert. Jag lär inte bli den första som aldrig dör.

Att fullt ut omfatta tanken på att behöva bli omhändertagen mer eller mindre väl, kanske sängliggande som svärmor under sina sista år – det går inte. Att inte själv kunna bestämma vad jag vill ha för mat, när jag vill duscha, vilka kläder jag ska ha på mig. Att kanske inte ens kunna prata med de människor som finns i min närhet. Eller använda min laptop, skriva det jag vill, läsa de böcker jag väljer. Nej, där vill min hjärna släppa ämnet – tills vidare. Passar mig utmärkt just nu.

Jag gör mig en Dry Martini och äter några oliver, tar det försiktigt med kärnorna. Vill inte förlora några tänder. En lugn och skön eftermiddag, med fingrar som vill skriva. Och fortfarande klarar fingersättningen.

Ofiltrerad, osminkad, solkysst – framför allt på nästippen

Torsdag, 17 grader när klockan är halv nio. Soligt. Blir en fin dag. Igår kväll åt jag och mina vänner en härlig fiskgryta med allehanda havets läckerheter. På en liten krog nära lägenheten, en som inte ser inbjudande ut utifrån. Väl inne omges man av snäckor i alla de former, på väggarna. Kitsch, kanske. Maten var fantastisk. Och vi fick med oss hem, det vi inte orkade äta.

Vad vi ska göra idag är inte klart, jag har precis ätit frukost, Lars-Erik gör kanske sin i köket just nu, och Karin gör sin lite senare.

Fick tips av Mary-Ann om gott och i Sverige dyrt rött och vitt vin El Grifo, och Malvasia. Lokala viner båda. Tack. Kanske kan vi hitta dem här.

Vi gick ut vid halv elva, och drack kaffe på Casa C innan vi gick in mot gamla fiskehamnen i Puerto. Lunch på Boca de Riego, vi smakade på varandras stekt ost, tortilla med fisk och kokt skinka… Öl till.  Mera promenad, ner till Lago Martianez för att se poolerna, tillbaka till busshållplatsen vid Martianez, och tack och lov kom en 381 lagom så att vi fick sitta under färden tillbaka. Ytterligare en kaffe på Casa C, och Karin hittade papaya på fruterian nära. Sedan hem. Skönt. Kvart i fem, 6 900 steg. Räckte.

21 grader och soligt säger mobilen.

Karin och jag pratar om Substack, och hur det kanske kan vara något att publicera sig på, kanske till och med ta betalt för läsning. På engelska, eftersom det nog är det språk som fungerar bäst. Men riktigt hur man/jag till exempel skulle kunna locka läsare – utan att vara någon influencer – är fortfarande oklart. Jag får väl börja med att överge svenskan och skriva på engelska. Med de misstag jag som icke infödd med det språket kommer att göra.

Stimulerande att samtala som sådant, för oss båda vågar jag tro. Båda hade vi svårt att förstå ordet ”substack” – men kom fram till att det kanske vill tala om ”sub” inte som ”under”, men kanske som ”subscribe” – och stack som de lager av texter alla bidrar med. Never mind vad någon tänkt, om vi begriper hur vi kan använda plattformen räcker det.

En fråga i sammanhanget – törs jag vilja ha betalt för det jag skriver? Törs jag kräva att människor prenumererar för att läsa mina ord? Är de och jag värda det? Och vad säger mina läsare på svenska som gratis hittills i många år kunnat följa mig? Vill de fortsätta med det, och betala något för det? Vad har jag att förlora?

Frågor att hitta mina svar på. Laddar laptopen medan jag ser ut som jag tänker. Inser förstås att jag inte kommer att veta något, innan jag testar. En fråga till – ska jag översätta mina texter, eller ska chatvaddennuheter göra det? Jag behöver orientera mig i AI-världen.

Nu nöjer jag mig med att orientera mig i den verkliga världen, en fredagsmorgon med sol och 14 grader klockan åtta, blir 20-22 fram på dagen.

could be here, is not