Måndag, 1 juli 2024. Regn i natt, ett par små pölar på vägen. Ungefär femton grader, och ganska blåsigt. Molnigt.
Tänker inte åka in till Norrtälje idag, behöver inte handla annat än maggots. Kan vänta till mitten av veckan. Bara bra om jag gör slut på det jag har i kyl och frys. Åt de sista jordgubbarna nyss i frukostfilen, och sista rökta skinkan på mackorna.
Misstänker fortfarande att det var bilden på Marianne Lindberg de Geer och hennes dagbok, som fick Facebook att klassa min blogg som ”skräppost” – intressant och smått ironiskt att skräpposten min till en liten del handlade om kvinnors dagböcker. Som av litteraturkritiker och andra anses mindre intressanta än mäns. Dessutom är ju min blogg för det mesta en dagbok. En av mina läsare tyckte det var närmast smickrande att Facebook´s algoritmer fått fnatt av min text… Irriterad på FB´s mobbning, av mig och av min kända författarkollega, MLdeG.
Skickar påminnelse om betalning för Bokbörsen-bok. Händer emellanåt att kunden missar att betala, men jag har bara två några år gamla obetalda fakturor som jag väl aldrig lär få betalt för. Människor med betalningssvårigheter av olika skäl, som är där jag befann mig för ett antal år sedan. Tacksam att inte vara där längre.
Sitter ute och fikar i varierad molnighet, läser. Hänger tvätten, och klär på mig när klockan är halv ett.
Pratar med yngste sonen, han och hans vän kommer hit på onsdag. Släpper ut sådana där tunna små blå sländor som envisas med att irra runt i mina fönster. Molnen kommer och går, och jag med – in och ut igen, etcetera.
Lättstuvad färsk vitkål till de gamla revbenen, dagens middag. Gör klart stuvningen, och morrar över Icas buljongtärning som inte löses upp som den ska, som jag vill att den ska. Plötsligt får jag en klump buljongtärning i munnen när jag smakar av. Isch.
Timmerlass med släp åker sakta förbi. Nummer två idag. Har förstått att granbarkborren gjort stor skada, kanske är det sådan skog som fällts nu. Massor med skog.
När jag tittar på min blogg är det en rubrik som återkommer, som har sina läsare om och om igen. Sånger om kärlek av Eeva Kilpi, jag skrev av den dikten för snart tio år sedan. Tycker fortfarande om den. Och det blev på något sätt tisdag, med sol och frukost på altanen.

Inte min tekopp och tyvärr inte min tekanna heller – men jag gillar framför allt kannan!







