beskrivarblogg

Värmeljusen brinner snällt på mitt köksbord, i Ikeas gamla glasljusstakar (de platta, tunga) på en utsirad plåtbricka från någon auktion för länge sedan. Det är svart utanför fönstren.

Jag skriver en skvätt här och en där, ingen ordning alls. Har bloggat. Och kollat kvällspressen och övrigt internet. Får aviseringar så snart någon vän (eller fd vän) gör något på Instagram – gillar inte oväsendet där, pratet och musiken som jag bara hör om jag har hörapparaterna i öronen. Undviker att gå in, men tar inte bort kontot. Det fick nytt liv när Alejandra (mäklare Teneriffa) använde det för att visa mig lägenheten i Puerto.

Syrran leder förstås wordfeud med vad som nog är ett betryggande försprång. Där fick jag användning för ett sällsynt ord, i min vokabulär (ett till). Just nu ser hon förmodligen på nyheter på teve, något jag slipper. Klockan är drygt halv åtta. Får kanske börja sätta på teven i Puerto, för att träna spanska. Oavsett vad som visas så är det på spanska.

Ställer undan solenergilampan som inte får, eller ger, mycket energi så här års. Den får stå på en hylla och vänta på våren. Klockan närmar sig nu halv tio och jag kan gå till sängs. Är trött.

Vaknar vid fyratiden på fredagsmorgonen av att en bil kör förbi, med helljus. Lyser upp mitt sovrum, där rullgardinen inte är helt nerdragen, eftersom det står en rad pelargoner i vägen. Somnar inte om, traktorn far förbi, flera bilar. Jag går upp vid kvart över fem, då brinner stora facklor längs vägen – det är förmodligen jakt. Vildsvin kanske, eftersom de verkar börja medan det är mörkt.

Jag äter härmed en mycket tidig frukost.

En mängd bilar passerar och kör vidare in mot skogen på gården, det regnar och mitt te kallnar. Två timmar senare åker flera åt andra hållet, facklorna har slocknat. Vad hann bilförarna göra under den korta tiden? De som åker härifrån är kanske ”cateringpersonal” som nu gjort sitt? Fantasier. Mina värmeljus brinner på köksbordet. De är verkliga.

Syrran påpekar att jag glömde skriva i receptet igår att cheesecake´n ska in i frysen. Hoppas ingen gjorde misstaget att stoppa den i ugnen…

Bär ut en stor spindel som valt diskhon som nattlig bostad. Jag har tagit mitt piller.

10 grader, regn, blåst. Dagens väderrapport. Klockan är bara åtta, det blir en lång dag. Tror det får bli en mugg kaffe direkt efter mitt te. Det ljusnar, och är helmulet. Löv faller, några fångas av vinden och flyger som fåglar, andra trillar bara rakt ner.

Gården är vaken, undrar vad den tänker om att väckas bryskt tidigt på morgonen – när det annars är tyst och stilla, också under dagen. Undantag från stillheten när de stora gräsytorna klipps per motor. Några gånger om året kommer många bilar och deras förare hit för att jaga. Bilar med plats för jakthundar. Här är stora skogar och stora jaktmarker, och ett hjorthägn där det också jagas.

Ansar pelargonerna och undrar vad jag ska göra med dem om en vecka. Klippa ner och ställa högt på en hylla i källaren? De blommar fortfarande frenetiskt.

Jag kan inte använda mina hörlurar just nu, men hör musiken när jag har hörapparaterna i öronen. Ingen störs ju när jag är ensam. Saknar att ha musik omkring mig, när jag kommer hem igen ska jag nog skaffa en bra CD-spelare så att jag kan spelar alla mina skivor.

Cohen´s Dance me to the end of love, till exempel.

Jag blåser ut ljusen, och släcker lampor som inte behövs längre. Det är visserligen mulet, men ändå ljust nog.

Paketerar ännu en Bokbörsen-bok, Zafon´s Ängelns lek. Den hade jag tänkt läsa när jag är tillbaka i Sverige igen. Torsdag nästa vecka ska mitt konto semesterstängas, då hinner jag skicka eventuella beställningar.

Duolingo. Börjar bli lite trött på alla korta meningar, fortsätter ändå. Tar in lite mera ved, den kan behöva ligga i köksvärmen ett tag. Det regnar inte just nu, men är grått, novembergrått.

Jag försöker få Alejandra på Teneriffa att svara per mejl, hon envisas med röstmeddelanden på what´sapp. När jag lyssnar noga hör jag att hon fått betalningen av deposit 2, att allt är okej och att hon möter med nycklar när jag kommer. Jag skickar flygtiden igen, per mejl.

Min mångåriga julstjärna tappar blad i rumsvärmen. Om den fäller de flesta bladen, får den inte följa med till sonen för förvaring medan jag är borta. Kaktusen får följa med.

Inte min SeekZack, men nästan

Onsdagskväll, det är varmt ute, 11 grader drygt. Mörkt. Jag har en lampa som saknar skärm i köket, för att se vad jag gör. Av någon anledning tycker jag den är bättre än taklampan, som är lite för stark. Har ätit en halv krabba med min hovmästarsås, gott. Den andra halvan blir min middag i morgon, eftersom Anders inte gillar krabba. Han kommer på fredag.

Har också signerat kontraktet (21 sidor), och skickat betalning av deposit 2 (går i morgon). Är lite mallig över att jag lyckades signera. När jag tittar på bilderna ser jag mycket ”dekorationer”, men ingen ugn, bara en mikro. Och spis?? Skickar fråga till Alejandra – inser att det kanske gick lite fort… Well, well.

Just nu struntar jag i vad som finns och inte finns – på något sätt löser det sig. Jag är glad att jag har en adress, och får nycklar av Alejandra när jag kommer. Tillit.

Torsdag, somnar om vid sextiden och vaknar halv nio. Gör inget, ska bara tvätta håret idag. Min vackra kaktus vissnar snabbt i inomhusvärmen. Den får byta plats med en pelargon, som inte verkar vara lika känslig. En lätt dimma, eller kanske dis, borta över kullarna mot skogen. Hann precis ställa ut soptunnorna innan sopbilen kom.

Har tagit mitt piller, och ätit frukost. Behöver kolla lite senare om betalningen av deposit 2 har gått iväg. Det hade den inte, men nu har jag gjort den igen och den har skickats. Jag har skickat kvittens till Alejandra. Tydligen kan jag inte lägga in en utlandsbetalning för utförande dagen efter – som jag kan på svenska. 100 kronor lägre kostnad den här gången tack vare Euro-kursen.

Byter brickor på wordfeud, hoppas få någon vokal. Fick ingen. Löser wordle och sudoku. Packar undan ett par kuddar och ett täcke som inte ska användas mera innan jag åker.

Kan inte ansluta mina hörlurar till datorn. Får använda mina experter i Norrtälje, igen, nästa gång jag åker in. I morgon, innan jag hämtar Anders. Nu Duolingo. Och det känns som om jag redan gjort övningarna, men gör dem ändå. Packar en Bokbörsen-bok. Haren springer fort, fort över gräset på andra sidan vägen.

Fika.

Lägger in mina från Telia kopierade kontakter i Outlook. Nu finns de jag vill ha kvar där. Många vet nog inte att jag ändrat min e-post till

margaretaaddarn@outlook.com

Kollar Telias webmail, och kommer in, de verkar ha fått ordning på det hela – tar bort, läser och besvarar de mejl som kommit. Kontot försvinner snart.

Nu har jag gjort en cheesecake till helgen, och kunde samtidigt göra en liten till mig, som efterrätt till kvällens krabbhalva. Läser vidare i Mödramärg, av Tina Harnesk. Något för dig, Karin i Danmark, som tycker om att läsa om samisk historia.

Halv fyra, jag går för att kolla brevlådan, tror att Postnord lämnar post på torsdagar. Försäkringskassan var snabb, jag fick mitt nya EU-sjukförsäkringskort. Väntar kort från Northmill, bra att ha ett extra om något händer med det jag mest använder, Norwegian Bank.

Det skymmer, ett ord jag sällan använt, vackert. Mitt emellan ljus och mörker, skymning mellan dag och natt. Gryning mellan natt och dag. Då ljusnar det, finns det ett annat verb för det som händer i gryningen? Dagen gryr, kanske. Annat?

Tror det får bli tidig middag idag, i brist på lunch. Tar fram krabban, såsen och en alkoholfri öl. En stund senare har jag ätit en mycket god middag, krabban var perfekt matad, inte för blöt, mycket rom. Och köpt till halva priset, datum går ut om en vecka. På Ica Flygfyren, som annars brukar sätta lägre pris bara på varor som går ut ”i morgon”.

Det går att dricka alkoholfri öl även till krabba, men nog är vin godare. Det får vara så här en vecka till. Därefter hoppas jag på en DM någon gång och ett glas vin till middagen, mindre ofta än tidigare. Drygt två månader utan alkohol har känts bra, enkelt och något jag absolut kan tänka mig att göra om.  

Nu väntar min lilla personliga cheesecake. Den får stå i rumstemperatur och tina lite innan jag kan äta den. Det går inte direkt någon nöd på mig.

Recept: 3 äggulor vispas poröst med 1,5 dl socker och 2 tsk vaniljsocker. 3 dl vispgrädde vispas ungefär som om du ska äta den till efterrätt, de tre äggvitorna vispas hårt i absolut fettfri bunke. Blanda den första vispade smeten med 200 gram färskost, vänd sedan ner vispgrädden och sist äggvitorna. Smaksätt med lite citron om du vill. Krossade digestivekex i botten på formen (inget smör, går lika bra utan), häll smeten ovanpå, och så lite av kexsmulorna överst.

Jag har ett blött och urvridet bakpapper i formen för att förenkla disken. Och, det går att fördela alltihop i små skålar, då utan bakpapper. Har också testat att göra med mascarpone i stället för aningen syrlig färskost (philadelphia), går alldeles utmärkt. Godis.

Diset/dimman har inte riktigt övergått i regn utanför mina fönster, än. Nu regnar det, vägen blänker i gatlampornas svaga sken. Jag gör mig en mugg roiboos-te (kan ha stavat fel, vet inte var de dubbla o-na ska vara).

Jag fattar små beslut hela tiden, just nu handlar det mest om vad jag inte ska packa med mig. Vill försöka få det som är tungt att hamna i den rullande ganska lilla väskan, och bära det som är lättare i min ”organizer”, som bärs på ryggen eller spänns fast på rullväskan (behöver testas).

Hänger tvätt ute och passar på att fotografera en trotsig, fullt utslagen kaprifol på den gamla torra växten som slingrar sig runt ett före detta träd. Tvättar bort fågelskit på bilen och ett par fönster. Livet är kontrastrikt.

What´s app-meddelande från Alejandra, hyresinbetalningen ska in under de första sju dagarna i månaden, inte fem (jag tyckte det var väl snabbt). Hon möter och överlämnar nycklarna. Inventarielistan är fortfarande inte fylld, jag har skickat en fråga igen. Listan kommer med kontraktet som ska signeras.

Har fikat, bloggat. Nu wordle och sudoku. Min laptop har tydligen skickats, och lär finnas på Flygfyren – men jag har ännu inte fått något meddelande därifrån (eller så ligger det i Telias e-post).

Kollade med butiken, datorn var skickad och kunde hämtas på Flygfyren i Norrtälje – ändrade min e-post även hos Ica, använde Postnord-appen och kunde hämta datorn. Åkte hem och packade upp. Nu jobbar datorn med att försöka återställa det som fanns… Tror att den just nu kopierar mobilens fotografier. Och det lär ta en stund. Jag försöker tro att det ska fungera, medan jag använder den gamla datorn. ”Nästa” är inte aktivt på den renoverade, ännu. Hoppade över det steget. En del bilder från gamla datorn är överförda, långt ifrån alla.

Har installerat om skrivaren, det tog en stund.

Aktuella dokument och annat är synkat över.

Jag är alldeles tom i skallen och virrig och utmattad, tekniska utmaningar gör så med mig. Snart vet jag inte vad som är upp och vad som är ner i min laptop. Den hade tappat bort väldigt mycket. Trist. Inga klargörande kommentarer från datorföretaget, bara att inga fel hittats på hårdvaran.

Jag har gjort en tillfällig bild som kommer upp när jag öppnar datorn, kommer inte ihåg hur jag får över ett vettigt foto (av de få som finns kvar). Får börja föra över från mobilen, ser inte fram emot det. Men det kan vänta tills jag sitter i värmen och undrar vad jag ska göra.

Hämtar in tvätten i mörkret, den glömde jag för datorpulande. Har diskat. Inser att jag nu har svårt att få fingrarna att hitta rätt på den här mindre klaviaturen – hade tydligen vant mig igen vid den gamla.

Onsdag morgon fasta inför nya prov till doktor Calle. Fixar det med samma skickliga sköterska som senast, handlar och lämnar Bokbörsen-bok, samtidigt som jag hämtar Elif Shafaks 38 minuter och 10 sekunder i en märklig värld.  Boken jag köpt var smart förpackad, i två gratis kompostpåsar, ordentligt tejpade.

Blev rejält blöt när jag slängde sorterade sopor. Nu hemma med fika, böcker att läsa, en vedspis att elda i och Duolingo, snart. Har tagit mitt piller. Och gjort Duolingo, nu.

Fönstren är strimmiga av regn, bra, det sköljer bort spåren av min slarviga avtorkning igår. Har flyttat kaktusen till köksbordet, det blir för varmt på fönsterbrädan. Äter lunch, eftersom jag inte fick någon frukost i morse. En gammal grillkorv ur frysen, fyra överblivna äggulor efter Karins marängbak – en omelett som var ätbar, en smörgås med ost till. Och vatten. Jag börjar läsa Shafaks bok, men lägger den åt sidan. Just nu känns den för smärtsam, för full av elände – den får vänta.

Har pratat med Anders, han är inte förtjust i krabba – så i kväll äter jag krabba med hemgjord sås. Tar kanske till och med ett glas vitt vin till. Ett.

Det är verkligen ruskväder idag, ingenting lockar mig ut. Så jag ”plockar” med diverse inomhus i stället. Kollar vilka ljusstakar som kan tänkas följa med till Puerto – de jag brukar ha på köksbordet är för tunga. Bara silverstakarna, lysningspresent från mormor och morfar, återstår. Kanske kommer de med, att sätta batteriljusen i.

Ser till min glädje att mobilens kontakter är synkade över till e-posten. Inte för att jag ofta har mejladresserna i mobilen, men jag slipper en del av jobbet med att göra en vettig kontaktlista i min nya e-post.

Bokbörsen jobbar vidare med sina servrar – i morse gick det inte att komma in, nu får jag se morgonens annons, som jag levererat, så fort jag öppnar Google.

Igår

Datorbutiken låter meddela att de ska kolla om det går att skicka hem min laptop… De bad om ursäkt för sina konstifika informationer också. Det är ju bra, nu vill jag bara ha tillbaka datorn, i fungerande skick.

Försöker komma ihåg var jag kan behöva ändra min e-postadress – har gjort det på Google, Facebook, Bokbörsen, men det finns förstås flera. Bank t ex. Har nu ändrat de jag kommit på.

Äldste sonen ringer och bjuder på middag kvällen innan jag åker – efter lite dividerande fick de ändra sig om tiden. Jag åker lördag morgon, inte söndag… De ska försöka få ihop hela gänget. God tanke.

Tisdagsmorgonen är mulen, 7 grader varmt, lite blåsigt. Gräset är fortfarande grönt, träden har gulnat, men just nu faller inga löv så att jag ser det. Många ligger redan på backen, och där får de tillbringa vintern. Två stora ”plogar” med gäss av någon sort flyger förbi, på väg söderut, även om riktningen här var mera öster. Och min kaktus är så vacker, den gör mig glad vid frukostbordet. Tända värmeljus, övriga ljus är slut och nya införskaffas inte nu. Blir bara musföda medan jag är borta.

Har kört igenom artrosprogrammet och tagit mitt piller.

Började igår läsa Mödramärg av Tina Harnesk, författare även till Folk som sår i snö. Hennes språk och sätt att väva sina meningar och berättelser är enastående. Och hon delar med sig av samehistoria som jag inte alls haft någon kontakt med hittills. Hon gläder mig.

Plockar fram några påsklämmor som jag ska ha med mig. Mina små högar med diverse ”nödvändigheter” växer, det får bli en radikal gallring när jag väl provpackar. Efter helgen, när jag kan bre ut mig i hela huset. Tyvärr kan jag inte ta med mig några böcker, det blir för tungt. Men det finns en ”second hand bookstore”, alldeles nära lägenheten. Och biblioteket i Puerto ligger också tämligen nära.

Skafferiet är hyfsat mussäkrat, resten får ske sista veckan. Kuddar i plastpåsar högt uppe ovanpå garderober, täcken inplastade i skrubben, madrasser ställda på kant i sängarna (inbillar mig att de är mindre inbjudande än om de ligger ner). Någon katt och därmed doftande kattsand har jag tyvärr inte längre, så det får gå ändå. Inga skor framme, de som inte ska med får hamna i garderob. Elementen ska ställas ner på 10 grader, det räcker även när det blir riktigt kallt. Och så vidare.

Duolingo. Llaves betyder nycklar.

Beställer nytt europeiskt sjukförsäkringskort, det jag har går ut i november. Fungerar utan, men är kanske enklare med.

Sätter fast remmar på min ”organizer” från ZeaSack. Bra att inte ha långa naglar, det var knepigt. Men nu kan jag spänna ihop rullande väska med denna, och om jag har den på ryggen så kan jag ha magstöd. Har också ställt om låset på den extra remmen till rullväskan.

Provar ett par gamla chinos (som också kan fungera som shorts) – jag kan ha dem. Magen har minskat i omfång! De får nog följa med.

Söndag, det mörknar, klockan är snart sex. Karin har jobbat större delen av dagen, men tar nu en promenad. ”Måste röra på mig”. Hon har jobbat bra och är nöjd.

Vi ska äta sallad med ägg och räkor i kväll, melon till efterrätt. Eller mango om den är tillräckligt mogen, eller ananas, dito. Lättlagat alltihop.

Jag eldar i vedspisen, gillar att se hur elden speglas i köksfönstret. Spisen brinner som aldrig förr, efter den proffsiga sotningen av kvinnlig sotare senast. Det går att ha luckan lite öppen utan att det ryker in, därför kan jag se spegelbilden bakom pelargonerna.

Har fått en rykande färsk bild på Anders, skickad via SMS från Lotta. Nu kan Karin få se hans flammande röda långa hår, som konkurrerar med löv och jacka. Tack Lotta.

Syrran har wordfeud-paus, hon leder och det är hennes tur. Karin är hemma igen. Och middagen var god även idag, samtalslusten håller för oss båda. Anders färgstarka uppenbarelse roade även Karin. Wordfeud lever igen, och jag tog faktiskt in på min systers försprång, nu är det bara två poäng. Hennes tur.

Vedspisen får ta igen sig för kvällen. Nu har Karin mosters fina gröna vaddstickade täcke runt benen – hon är mera frusen av sig än jag. Men jag längtar till värmen på Teneriffa, om två veckor är jag där (förutsatt att jag får kontraktet). Alldeles lagom till att det blir frostigt, halt på vägarna och kallt härhemma.

Måndag förmiddag, Karin är på bussen in till Stockholm och vidare färd mot Helsingborg och Helsingör. Jag är hemma igen efter att ha handlat lite, bland annat en krabba. Något verkar fel med Duolingo, så det får vänta. Mejlar datorbutiken för att få besked om min dator – skickad eller inte. Har just diskat frukostdisken och ser i solen hur dammigt det är överallt. Behöver skaka mattor och torka golv… Har tagit mitt piller.

Wordfeud, syrran och jag har samma antal poäng. Hennes tur. Eventuella mejl hos Telia ligger där de ligger, kommer inte in. Outlook fungerar för de som fått min nya adress. Duolingo har rättat till sig och jag går igenom dagens övningar. Flera ”nygamla” ord – otra vez, igen; a veces – ibland.

Nu har jag torkat golven i kök, hall och toarum. Mitt sovrum och resten väntar. Fast inte längre, nu är det städat även där. Och revben i Römertopf i ugnen, med lök och vitlök, korinter, och marinad. Tänkte torkade plommon eller äpplen, hade inga. Låg värme, kall ugn från början, lång tid. Åker in i frysen tills Anders kommer på fredag.

Gör hovmästarsås till krabban och kan inte bestämma mig för om jag ska äta hela krabban ensam, eller om Anders kanske också vill ha. Får fråga honom i kväll.

Alejandra lämnar ett röstmeddelande på whatsapp, och pratar så fort att jag inte riktigt hör vad hon säger. Skickar henne ett meddelande om att jag vill ha kontraktet och ev bilder till min nya e-post. Får just nu ett bokstavsmeddelande ”Done”! Kanske tar det lite tid innan det kommer, än är det inte där. Hade kommit och låg i skräpposten. Nu har jag läst och försökt förstå, skickat frågor till Alejandra och väntar på svar. Som tur är fick jag en engelsk version av kontraktet också, inte bara en spansk. Min spanska förslår definitivt inte för kontraktsspråk!

Så inser jag att Alejandras dokument är scannade med något som heter CS scanner – laddar ner den och testar att använda. Vore skönt att slippa fotografera alla sidorna som ska skrivas under av både mig och uthyraren… Kanske fungerar det, fick åtminstone in första sidan. Gör inget mera nu innan Alejandra har svarat på mina frågor.

Och syrran vinner igen, Wordfeud förstås.

Om jag varit ung och vacker med långt svart hår – kunde bilden ovan ha illustrerat min lösenordsvånda den senaste timmen… Nu är problemet löst.

Lördag, vi har handlat och bestämt oss för renskav till middag, med champinjoner och ris eller potatis, sallad. I morgon blir middagen Icas lösfrysta stora räkor, med sallad och kanske hårdkokta ägg. De räkorna är bättre än de danska, enligt Karin. Hittade idag öl som var både alkoholfri och utan gluten.

Vi fikar hemma, en hård smörgås med rökt lax och en av Karins maränger med mandelmjöl är gott tilltugg. Solen lyser därute. Jag gjorde artrosprogrammet i morse, nu Duolingo. Klart. Wordfeudar med syrran, hon leder knappt.

En vända ner till sjön och så småningom tillbaka hem, i solen. Satt en stund på bänken vid sjön, men ville inte bada. 3 500 steg idag, bra.

Karin jobbar med sitt manus, men tar en promenadpaus nu innan solen försvinner. Middagen lagar vi när hon är hemma igen. Hon går den längre rundan runt hjorthägnet, jag försäkrar att vildsvinen inte kommer att anfalla.

Rullgardinen behövs ännu ett tag för att skymma solen. Kaktusen blir bara vackrare med fullt utslagna blommor i en fin laxrosa färg. Den har tjuvstartat november, och det gläder mig. När Karin ville se en bild på yngste sonen och hans vackert rödrosafärgade långa hår – hittade jag ingen. Jag vet ju att jag är dålig på att ta bilder, men nog trodde jag att jag hade någon tämligen nytagen bild. Får se till att fotografera när han kommer hit till nästa helg.

Karin är hemma igen, renskavsgrytan är klar med lök, vitlök och svamp, men kan stå och puttra lite. Ris ska kokas i min formidabla riskokare (köpt på auktion i Broarna för liten slant och länge sedan), sallad ska blandas. Men inte än.

Vi åt en god middag, glömde salladen. Och pratade, om livet, och allt det andra. Vi kan prata med varandra, och lyssna. Lära av varandra. Det är gott.

Söndagsmorgonen är dimmig och kall, frosten försvinner nu när klockan är runt halv nio och temperaturen stigit till 1,7 grader.

Jag gör artrosprogrammet före frukost, bästa tiden att få det gjort. Vevar med armarna medan jag drar med benen i det gröna artrosbandet runt bordsbenet i köket. Kollar nätet med måttligt intresse, Telias webmail fungerar fortfarande inte. Tittat in på Bokbörsen direkt, inga beställningar.

Dimman är skön, inifrån köket. Tända ljus på bordet och det som ser mjukt och omslutande ut, därute. Nog inte lika inbjudande om jag kliver ut på trappen. ”Ser ut” och ”är” skiljer sig ibland åt. Tror att jag tagit mitt piller.

Bilen är täckt av nerfallna löv, och de fortsätter att falla. Karin bakar maränger med mandelmjöl, amaretti morbidi. Det sista ordet betyder ”mjuk” på italienska. En kopp kaffe får avsluta en lång och skön söndagsfrukost. Och nu har dimman försvunnit.

Nu Duolingo. Och wordle, sudoku. Wordfeud leder syster min, men bara med elva poäng. Det är dock hennes tur, så det kan bli många fler.

En stunds läsning, två rutbrödmackor med ägg och kaviar, kanske en promenad i solen lite senare. Har varit ner till sjön och suttit där en stund, vinden var kall. Kanske såg jag en knipa lite längre bort mot vassen. Gjort ren bilen från fågelskit, tagit bort löv. Meningslöst, eftersom det hela tiden trillar ner nya blad. Vinden bidrar till fallandet. Har rensat tinade räkor till kvällens middagssallad.

”Un/El problema”, maskulin form på spanska – därför att ordets ursprung är grekiskan, och ord som slutar på -ma är därmed maskulinum. Lärde Karin mig idag, via AI, när jag var lite förvirrad av ”a” som sista bokstav och ändå ”un”.

Behöver fortfarande få kläm på skillnaden mellan ser och estar. Kollar Google/AI: ser avser permanenta egenskaper, estar mera tillfälliga tillstånd – ser handlar om VAD någon är (identitet, yrke, kön, nationalitet), estar handlar om HUR (vilket tillstånd någon befinner sig i, ledsen, glad, ensam).

Nu gäller det att komma ihåg också…

Fika med Karin och samtal. Sedan fortsätter hon med sitt manus.

”Min” sjö

Torsdag. Nu har det blivit molnigare, kan kanske heta halvklart på väderspråk. Jag sitter fortfarande i morgonrock vid köksbordet. Har re-bloggat en gammal text om ”slutet först” och kollat nätet. Klockan är tio och det är dags för fika. Ska bara ta fram tofflorna till Karin först, medan jag kommer ihåg det. Vattnar mina blommor, lite. Har tagit mitt piller.

Har fått meddelande om att laptopen skickas till mig, bra att slippa vändan in till Stockholm och hem igen.

Tyst om Teneriffa, Alejandra väntar antagligen på hyresvärdens kontraktsunderskrift.

Duolingo. Förvirrade besked angående min laptop, nu ”finns den att hämta” i butiken i Stockholm. Har bett dem, igen, att skicka den hem…

Apropå min bloggtext slutet först, säger syster B att jag ”måste” läsa Elif Shafaks bok 10 minuter och 38 sekunder i en märklig värld. Syrran tycker sig se likheter i synen på döden. Ska söka boken på biblioteket och på Bokbörsen. Den fanns på Bokbörsen, och nu har jag beställt den till det facila priset av 50 kronor, pocket. (Något är fel när porto är dyrare än boken, 62 kronor.) Läser ut författarens bok Bastarden från Istanbul, bra.

Klockan elva har jag just klätt på mig och tagit fram räkor ur frysen, att skala. Kanske till en sallad i kväll. Hårdkokar några ägg, och tinar även några wanname-räkor, ”ansvarsfullt odlade”. Har sallad, färska champinjoner, tomater, paprika, gurka, en av Karin odlad padrone.

Wordle gick bra, sudoku inte.

De senaste dagarna har min brevlåda svämmat över av ”suspected spam” – alla möjliga konstiga ”erbjudanden”. Jag tar bort, men det kommer nya. Och Telias webmail som jag använder har ibland en beta-version, ibland inte. Vad pågår? Skickar fråga till Telia. Får SMS om att Telia mottagit mitt ärende.

Tar in lite mera ved, det kanske blir kallt.

Mötte Karin vid halv åtta på kvällen, vi åkte hem, minus en grad. Åt en god sallad, pratade, pratade och gick till sängs. Nu är det fredagsmorgon, solen lyser på frostnupet gräs. En grad ”varmt”. Karin går ner till sjön, jag fikar i köksvärmen.

Kommer inte in alls på mejlen idag, har bytt lösenord, och får ändå meddelande om fel lösen eller användarnamn. Har informerat Telia, eller snarare frågat vad som pågår. Ska jag behöva byta mejlleverantör, är det här krånglet ett steg för att bli av med mejlanvändare?

Kaktusen har slagit ut! Jag gläds åt livskraften i ett blomster jag nästan slängde i våras. En sommar utomhus i relativ skugga var tydligen bra medicin.

Duolingo. 68 dagar i följd. Bra jobbat!

Ska börja använda Outlook i stället för Telia Webmail. Hur får jag över mina kontakter från Telia till Outlook? Kommer ju inte in på Telia-kontot… Får ingen respons från Telia, annat än den igår om att de mottagit ärendet. Irriterande. Vid sextiden får jag SMS från Telia, som talar om att man haft ”lite strul med e-posten. Prova gärna igen senare i kväll.” Ingen info om hur jag får över mina kontakter till Outlook.

Har nu ändrat min e-post till Outlook – margaretaaddarn@outlook.com. Och informerat vännerna på Facebook, testat med Karin att det fungerar, ändrat på Bokbörsen. Via SMS har jag meddelat att jag vill flytta mina kontakter till Outlook, och avsluta Telia webmail. Har även meddelat Alejandra, mäklare i Puerto, som i sin tur ville ha min postadress (igen) för att göra kontraktet färdigt.

Karin bakar, matbröd och mandelbiskvier. Godis. Nu jobbar hon vidare i sitt rum, utan att jag stör henne. Jag går en sväng ner till sjön och runt, tillbaka till huset – det blev i alla fall drygt 2 500 steg. Bättre än inga.

På måndag får jag antagligen åka in till Stockholm och hämta min dator, om jag inte får annat besked från butiken.

Vid sextiden äter vi middag, lätt kokt torsk med kokt potatis, stekta champinjoner, wokgrönsaker och broccoli som bara fått vila i lätt saltat hett vatten några minuter. Wanname-räkorna som vi inte åt igår serverades också, men vi var överens om att de inte smakade just någonting. Inget jag behöver köpa igen, det också.

Nu är disken diskad och torkad, och undanplockad. Karin jobbar igenom några kapitel av sin bok ytterligare en stund. Jag börjar läsa Zafon´s bok Ängelns lek, men känner att den kräver en koncentration som jag just nu inte har. Det får bli en mycket lättläst feelgood i stället, Lucy Diamond´s bok En sommar i Devon.

I morgon åker vi in till Norrtälje och handlar lite.

Onsdag, sol när dimman försvunnit. 7 grader vid halv tio.

Skaffar ett Northmill-kort (virtuellt, det fysiska kanske inte hinner komma, men har beställt). Får 101 kronor på köpet. Bra komplement till mitt Norwegian-kort som jag är mycket nöjd med. Lär mig på nätet också att man ska undvika bankomater som inte är kopplade till ett bankkontor, och att alltid välja den lokala valutan vid betalning – för att slippa onödigt dyra växlings- och andra kostnader.

Dags för fika, utan bulle. Med Duolingo, wordle och sudoku. Lär mig till exempel att Dúo är ett namn på spanska. Correo electrónico är e-postadress. Barato betyder billig, vissa ord vill inte fastna.

Hemma igen efter en Norrtälje-vända. Måste dra ner rullgardinen i köksfönstret, solen faller mig i ögonen. Klockan är två. Syster K är på Arlanda och väntar på att komma ombord på flyg till London.

Får besked om att datorn är klar på verkstan, jag mejlar butiken och ber dem skicka datorn till min hemadress, så att jag slipper åka in och hämta den. Får se om det går, mejlet från verkstan går inte att svara på.

C har ingen partiledare, igen. Inte för att jag tänkt rösta på det partiet, men orsaken till avgången är hot och hat. Och det är eländigt, att det går så långt att ett partis ledare inte orkar fortsätta sitt politiska jobb. Oavsett vem han eller hon är. Hatarna och de som hotar blir allt otäckare i sina angrepp, allt vanligare. Många har uppenbarligen klivit över en gräns för vad som är rimligt vad gäller personangrepp. Sverige blir allt mera likt ett mycket större land västerut.

Torsdagsmorgon, lätt vind, lite sol och lite moln, 10 grader. I kväll kommer Karin från Danmark. Det ser nästan ut som om kaktusen tänker slå ut just idag. Jag läser en av mina gamla bloggtexter, Slutet först, från november 2019. Ska kanske väcka liv i Agnes igen, när jag är i Puerto. Så att hon kan få sluta sina dagar…

Här är texten: Publicerat den 2 november, 2019 av beskrivarblogg

”Skriv slutet först.” Jaha, då skriver jag slutet – mitt och Agnes.

Hon var lycklig. Inte visste varken hon eller någon annan riktigt varför, men alla var nöjda med att hon var nöjd. Hon klagade inte där hon låg på ”boendet” som man lärt henne att det hette, hennes nuvarande hem. Sönerna kom emellanåt och satt bredvid hennes säng, ibland tog de ut henne i rullstolen. Hon andades frisk (Stockholms-)luft och gladdes åt att se annat än sina väggar och några tavlor som mest av misstag följt henne hit.

Minnen var som vaga skymtar av något som kanske eller kanske inte hänt en gång. Om hon försökte berätta något, var det ingen där som kunde varken hålla med eller protestera. Biträdena, människorna som tog hand om henne, kände henne inte och hade inte tid att lyssna eller lära känna den här kvinnan i rum 10. Det fanns så många andra som behövde dem.

Fortfarande kunde hon komma på sig med att fundera över döden. Hon trodde att hon var klar med den för länge sedan, men så var det nog inte. Alla hon älskat (utom två av sönerna, och barnbarnen) var döda. Hon var rätt ensam, och försökte begripa hur det gått till. När dog mannen hennes? Och barnens pappa? Varför ville hon veta någon dag eller månad eller år – det var ju ingenting som betydde någonting längre. Bara någon rest av ett behov av att få sig att tro att tillvaron lät sig kontrolleras. Hon kunde bara hoppas att också den resten skulle försvinna med den tid hon hade kvar.

Fortfarande tyckte hon att livet var skittrist. Inget hon sade högt, men inom sig. Så tråkigt, så omåttligt enahanda, så utan något roligt. Ingenting att skratta åt, ingenting att ens bli rejält förbannad över. Ingen att skratta med. Bara varje dag som den förra. Frukost, piller, dusch ibland (numera brydde hon sig inte), sängbäddning, påklädning ibland och ibland inte. Lunch, mellanmål/fika och middag, tidigt i säng (som om hon inte legat där hela dagen). Piller igen, kanske sömn. Drömmar, hon försökte förstå sina drömmar, men gav för det mesta upp och accepterade dem. De var inte begripliga, åtminstone begrep hon dem inte. I natt drömde hon att mannen hennes skulle ha auktion och hon skulle hjälpa till – eller vara i vägen, beroende vem som tyckte något.

Hon fick inte ihop det. Han hade nu varit död i nästan tjugo år, hon hade levt ensam och utan honom så länge, och så kom han tillbaka och skulle sälja ut allt han hade på auktion. Här slutade hon försöka förstå. Nu hoppades hon att han skulle stanna där han var och låta henne vara ifred, den tid hon hade. Sedan kunde de kanske mötas igen annanstans, i fred och frihet, utan ägodelar och auktioner och allt som funnits tidigare i deras gemensamma liv.

Å, hon var gammal. Kroppen talade om det hela tiden. Den ville inte längre att hon tog sig ur sängen på egen hand, ville att hon skulle ringa på hjälp. Eller stanna där hon var. Det här livet var inget hon önskade. Nu ville hon bara att det skulle ta slut och att hon skulle vara lugn och glad och frisk (!) när hon väl drog sitt sista andetag. Ibland kunde slutet ju faktiskt vara så.

Hon vred på huvudet och såg på den lilla gamla novemberkaktusen på sängbordet. Den härstammade från mannen hennes och hans arvekaktus. Hans hade varit stor och kraftfull, den här har i alla år varit liten, men med en stark livsvilja. Nu blommar den snart igen, det är november, och knopparna är sprickfärdiga. Hon vill att någon tar hand om den när hon är borta, men vet inte vem hon kan anförtro den åt. Ett lyxbekymmer, javisst, men hennes. Hon har inte några världsomvälvande bekymmer längre. Just nu är hon sysselsatt med att långsamt, men lite fortare än hittills, avsluta sitt långa liv. Dö. Det är det hon gör, precis som alla andra, lite grand varje dag. Hennes tempo är numera högre än mångas. Högre än hennes har varit hittills. Nu är det snart dags.

Mera kan hon inte berätta. Hon är inte här längre, hennes söner och barnbarn har samlats i rummet. De är allvarliga, och ser ledsna ut. De borde vara glada och tacksamma att hennes liv nu är färdiglevt, och att hon har frid. Eller de kan åtminstone inbilla sig att hon har frid. Ingen vet. Äldste sonen ser gammal ut han också, det är han och hans hustru som får ta hand om allt som hör till en människas bokslut. Alla papper som ska göras färdiga, begravning si eller så, etcetera. Allt det där som hon själv inte behöver bry sig ett dyft om. Hon har talat om att hon vill tappas bort i Östersjön i skärgården utanför Stockhom, gärna långt ut, nära Fredlarna. Om någon ser till att det blir så kommer hon inte att veta. Kanske är det för krångligt, kanske är det lättare att stoppa ner askan i samma grav där sonen och före detta maken finns i. Vilar vete sjutton om de gör, någon av dem.

Innan hon dog tänkte hon ibland att det skulle vara kul att delta i sin egen begravning, levande på något sätt då förstås. Nu

Photo by Kasampaida Steve on Pexels.com

blir det inte så, hon vet åtminstone att det inte blir så. Hennes familj vet inte ens att hon hade de där konstiga tankarna, och de lär inte kunna avgöra om hon faktiskt är där i någon form eller inte. Nej, det får vara. Det där angår henne inte längre. Det handlar om dem, inte om henne.

Hennes liv är klart. Färdigt, om än ofärdigt. Hon har funnits i många år, och flera av dem har hon levt. Några levde hon just inte, bara överlevde. De och alla andra år är nu ingenting. De är borta, de har varit, hon är fri och finns eller inte finns i någon annan dimension. Om hon kan så är hon nog tacksam över sitt liv, över de hon älskat, över sin familj och alla människor hon mött på olika sätt.

Hon kan till och med om hon anstränger sig lite vara tacksam för det elände hennes spelmissbruk förde med sig. Det fick henne att skriva, det fick henne att bestämma sig för att skämmas och leva ändå. Fortsätta leva, och fortsätta skriva. Nu är hon färdig med att leva, och hon förmår inte skriva längre. Därmed är livet inte hennes, det är beroende av andra människors hantering av henne, av att personal på boendet ser till att hon inte dör av uttorkning eller svält, eller av liggsår, eller trillar ur sängen. Det är inget liv, det är bara ett andetag till, och så ett, och ytterligare ett. Nu får det vara nog. Hon har bestämt sig, det kanske tar ett tag innan kroppen tar till sig budskapet, men hon vet nu vad hon vill. Det sista hon medvetet vill. Slut.

Tisdag 14 oktober, idag börjar vaccinering mot covid och influensa – den första tid som fanns i Norrtälje var 29 oktober. Tur att jag kollade, har nu bokat. Rekommenderat av doktor Calle, som jag ska träffa dagen efter.

Har gjort det mesta i skafferiet oåtkomligt för möss, lagt diverse lätt söndergnagda förpackningar i plastbackar och en stor rostfri brödburk. Återstår att placera säkert: två (!) oöppnade förpackningar makaroner. De får nog bo i mikron, tillsammans med de laddningssladdar jag inte tar med mig – vet ju att mössen tar över när jag är borta tillräckligt länge.

Om några timmar hoppas jag att banken tillåter mig att betala första deposit till mäklaren på Teneriffa. Får fotografera och skicka bild på gjord inbetalning.

Provpackandet får vänta tills jag kan ta fram det som ska med, utan att behöva plocka undan igen – dvs till efter Karins besök nu i veckan och Anders helgen innan jag åker. Tror jag har det mesta, saknas något hinner jag skaffa. Har just kollat att jag har tillräckligt av blodtrycksmedicinen och tandkrämen på recept.

Vill betala min deposit till Teneriffa, men banken hänger kvar vid ”fördröjningen”. Undrar hur långa deras 24 timmar är, mina har just gått ut… Äter upp det sista av ananasen medan jag väntar. Med en kvarts extra fördröjning gick min betalning äntligen iväg. Nu får jag vänta tills kontraktet är klart och skickat till mig, så att jag kan betala deposit 2. Krångligt det här.

Mäklaren har bekräftat att bilderna på kvittensen från banken kom fram. En stund senare vill hon ha ytterligare en bild av ”the signed proposal, a better one, to send to the owner”. Jag försöker och skickar igen. Det dög inte, begrep nog inte varför, men gör ett nytt försök och skickar. Apropå krångligt. Det senaste försöket fungerade. Eller så var arbetsdagen slut. Inga fler whatsapp-röstmeddelanden i alla fall.

Ingen ny info om min laptop.

Hejar på Philippe på Instagram, och får veta att han målar mycket och trivs med livet, och att jag är välkommen till Paris om jag tänker mig till Frankrike. Fint att veta att han mår bra. Jag behöver nog bli flitigare användare av Instagram, det verkar som om många av mina vänner lämnat Facebook. Kanske har de tröttnat (som jag gjort) på det mesta där.

Jag ska inte köpa skivad blodpudding igen, svårt att skilja på skivorna när de skulle stekas. Och så har jag fyllt huset med baconstekos, stekte i stekpanna i stället för att mikra, bacon blir lite trist i mikron. Fläkten var igång, ytterdörren har stått öppen, men doften är kvar. Gott blev det i alla fall, Lidl´s lingonsylt är inte i närheten av den egna, men i år har jag inte gjort någon. Den fick duga.

Har tagit fram köttfärssås och färdiga makaroner ur frysen till i morgon. Gör nog en gratäng av det hela, med ost ovanpå. Gillar sånt, vilket säkert framgått. Sallad med små tomater och paprika till.

Försöker göra mina ”handla-lappar” så minimala som möjligt nu, men i morgon ska jag köpa Brooklyn-öl, alkoholfri. Gillar den lite mörkare ölen. Kostar 16 kronor burken, men jämfört med alkoholstarka alternativ är det okej. Skriver också upp gröna artrosträningsband.

Jag har utvecklat en ovana på sistone, i stress över icke-boende kanske. Jag ”tuggar” på tänderna. Onödigt, och förmodligen skadligt för mina tänder. Försöker bli medveten om att och när jag gör det. Nu kan jag ju låta bli, eller har i alla fall inget att skylla på vad gäller boende.

Diskat. Tänder mina ljus. Kvart över sex är det mörkt, inte svart, men mörkt. En kvart senare svart. Skriver upp FB-tips om restauranger i Puerto, i min ”alltid-med-mig”-anteckningsbok med fina läderpärmar. Från Paper Republic.

Får göra en påminnelse igen, på Bokbörsen. Två beställda och skickade böcker har inte betalts, total 314 kronor. Det är enkelt att göra, bara att informera inkassoföretaget, så får beställaren en chans att betala innan kravet går till Kronofogden. Kostar beställaren 60 kronor dock. Bokbörsen fungerar igen nu på kvällen, efter att ha fixat med servrar hela dagen.

Kamomill-te, drycken för kvällen. Det mesta går att vänja sig vid. Känns bra att den alkohol som finns i huset står orörd sedan nära två månader. Också något som var förvånansvärt lätt att vänja sig vid (att låta den stå).

Syster B´s föredrag om den palestinske poeten och författaren till självständighets-förklaringen, Mahmoud Darwish, gick bra. Hon rekommenderar honom som ”en mycket läsvärd poet”. Förmodar därmed att hans poesi finns på t ex engelska. Han finns till och med på svenska, i Lyrikvännen no 5, 2006 – på Bokbörsen för 89 kronor. Ska kolla på biblioteket i Norrtälje.

Nu slutar jag gymnastisera fingrarna för idag. I morgon är förhoppningsvis en ny dag. God natt.

En kaktusknopp som gläder mig också innan den slår ut