beskrivarblogg

Tisdag kväll – summering av ”bra idag” – pedikyr och manikyr; att jag hittade till och kom ihåg chatten med Bokskrivarakademin; att jag gått 8 000 steg, visserligen inte alla i en följd, men ändå; att jag bloggat även idag; att jag burit hem 13 liter vatten. Att jag hittade ett sopställe, och blev av med både tom vattendunk och soppåse.

Tacksam att jag håller.

I morgon onsdag ska jag försöka hitta hörlurar att stoppa i öronen – jag inser att jag hör för dåligt i chatt med enbart hörapparaterna – glömde ju mina hörlurar i min eller sonens bil… Jag ska också köpa det där lilla runda batteriet som hör hemma i personvågen; och is i påse, eftersom det inte finns något isfack här. Helst vill jag också hitta till ett ställe som säljer begagnade böcker, men tror det är svårt här i Puerto – det var största fördelen med att hyra i la Zenia nära Torremolinos en vinter. Massor av böcker, du betalade 1-2 Euro, läste och lämnade tillbaka, köpte nya. Hundar och katter och åsnor fick sitt. Engelska damer som skötte ruljansen.

Hitta på mat till middagen ska jag också, gärna fisk (även om jag inte känner igen fiskarna i fiskdisken på Alteza) – stora räkor känner jag igen, kan laga med svamp, lök, vitlök, paprika och ris. Kanske. Annars såg jag idag att det finns ”mat för avhämtning” på pizzakedjan med italienskt namn som jag just nu inte minns. Måste inte vara pizza, ska inte vara pizza. Ligger nära lägenheten. Är inte förtjust i att äta ute ensam.

Dagens klokskap från chatten med skrivcoach – ”skriv OM det du vill skriva om”, dvs berätta vad det är du vill berätta, (inte skriv det igen). Och, skriv en annan scen när du fastnar, allt behöver inte komma där och när det ska. När man kört fast och inte tycker sig komma vidare. Kanske något för mig att göra när det gäller demensboken. Så roligt, och förmodligen hjälpsamt, att ha ”skrivarfamiljen” att vädra sitt skrivande i. Ett helt år. Tacksam att jag bestämde mig fort, och betalade. Tacksam att Jeanette hittade mig på Duolingo och har uppmuntrat mig där. Det gjorde det säkert lättare för mig att fatta mitt beslut.

Onsdag morgon, vaknar förstås för tidigt eller snarare som vanligt, till Sverige-tid. Här är klockan nätt halv sex när jag gör mitt te. Soluppgång 20 minuter över 7. Det är svart därute. Kanske blir det regn till kvällen, och ”bara” 22 grader under dagen, halvklart. Låter skönt. Har tagit mitt piller.

Ska botanisera i allt som hör till Bokskrivarakademin, där finns många bra tips för skrivande. Men först ska jag skriva mig vaken, dricka mitt te, göra ett par smörgåsar om en stund. Kanske äta en yoghurt.

Undrar vad Agnes har för sig, hon är säkert vaken hon också. Hon är visserligen lite yngre än jag, men ändå gammal nog att ha tidiga morgonvanor. Och jämförelsevis tidiga kvällsvanor. Inte som när hon var ung och i farten. Numera går det mesta lite långsammare, också hennes promenader. Hon försöker komma ut och gå, eftersom hennes knän (och resten) behöver det. Och hon kör också igenom ett träningsprogram för artros flera gånger i veckan, precis som jag.

Hoppas hon hittar ett bra ställe för att få fötterna omskötta efter allt gående. Jag kan rekommendera Salon 72, på Calle Mequinez, som öppnar klockan 10 för hårvård och bokning av pedikyr och manikyr. Kvinnan som ”manikurerar” jobbar bara på eftermiddagen, börjar halv tre. Det är värt att vänta på.

Vi behöver träffas, kanske sätta oss på ett café och dricka en cortado tillsammans. Prata om livet och döden. Låter kanske inte så kul, men lite galghumor skadar inte i sammanhanget. Döden börjar bli alltmera en realitet, båda börjar vi begripa att den lär komma även till oss. Än kan vi hålla den i bakgrunden, än kan vi låtsas att den nog dröjer. Agnes är nog dessutom mindre melankolisk än jag. Hon skrattar oftare, är gladare. Det gör mig gott att vara i hennes sällskap.

Och så ska vi förstås prata om att leva ensam. Om det som är fint och bra med ensamlivet, och om det som är trist. Män har vi älskat och levt med och utan genom livet, båda hon och jag. Båda är vi tämligen övertygade om att vi aldrig mera ska leva på heltid tillsammans med någon man – ingen av oss vill bli vare sig ”nurse” eller ”purse” för en man. Uttrycket roade oss, jag hittade det på nätet. Jag har vårdat eller i alla fall varit den som var nära medan min fd make blev allt sämre i sin demenssjukdom och slutligen dog. Erfarenheter som jag på ett sätt är tacksam för, men definitivt inte vill uppleva igen.

Agnes har inte levt tillsammans med någon på flera år, och har inga tankar på att göra det nu. Båda vill vi gärna ha manligt sällskap – någon att föra vettiga samtal med, någon att äta goda middagar tillsammans med, någon att smeka och krama. Kanske till och med älska med – om vi fortfarande kommer ihåg hur man gör. Och mannen i fråga vill och kan.

Vi har mycket gemensamt, Agnes och jag. Mycket att prata om, skratta åt, gråta över också. Sorgen finns hos oss båda, den varierar i styrka och närvaro, men den är där hela tiden.

Tisdag tror jag visst att det är. 4 november. Klockan är åtta och det är redan 27 grader ute, och sol. Kan bli 34 grader idag. Regn är möjligt onsdag kväll, och lägre temperatur under dagen, bara 28 grader. Är nog efterlängtat.

Om en liten stund ska jag klä på mig och gå till Alteza (nästgårds) och köpa två större dunkar med vatten. Skönt att slippa bära sådant långt. Jag har orienterat mig i Bokskrivarakademins alla möjligheter nu på morgonen, skapat en Google kalender för möten och övningar.

Först min andra mugg med te. Har artrostränat. Duolingo får vänta tills jag är tillbaka från butiken. Alteza hade inte öppnat, så jag gick runt hörnet och köpte EN dunk vatten (8 liter), tung nog. Nu hemma igen, halv nio. Duolingo. Och så ut en sväng igen, för ännu lite mera vatten. En cortado och suspekt glas med apelsinjuice (nog blandat något med vatten), behöver inte beställa det igen. Kaffet okej.

Bokade pedikyr och manikyr till halv fyra i eftermiddag. Salongen bredvid hade inga tider förrän i december… Jag har trivts med kvinnan i Salon 72 tidigare, hoppas hon är densamma nu. Bar hem 5 liter vatten till, och handlade lök, potatis, en temugg som är lite större än de som finns här, tandpetare att kolla potatiskok med, mera yoghurt, ”pepparkakor” som är stenhårda och mera som med ingefära smaksatta Marie-kex.

Har redan gått 2 700 steg.

Skönt att vara ute tidigt, värmen hade inte slagit igenom förrän nu vid halv elva när jag gick hem. 33 grader enligt mobilen. Lär kunna bli 35.

Fikar hemma. Klockan 18 är det ”snack med coachen” Jeanette Niemi. Jag har inte skrivit något för kursen än, men hänger på. Har fullt sjå att hitta allt. Klockan fem här, förstås – jag kommer nog att missa tidsskillnaden här och där, men min kalender håller reda på tiden. Om jag kollar där…

Går ut i värmen igen, med tom plastdunk, och letar sopställe. Hittar ett i bortre delen av min gata, men bara en behållare för plast (tror jag). Slängde i alla fall dunken där. Såg också annat ställe med mera tydlig markering av sortering – ska nog leta mig dit med soppåsen som börjar bli full.

Börjar inse att min kalender för skrivkursen är viktig. Bra att jag lyckades lägga den på skrivbordet.

Klockan är kvart i ett, och jag funderar på att ta på mig solhatten och gå iväg med soppåsen. Det gjorde jag och hittade plats att slänga sopor på – men jisses så varmt. Nu har jag hängt solhatten på kroken härhemma, och sitter vid mitt bord med ett glas vatten inom räckhåll. 3 000 steg till. Och flera blir det idag.

Tror jag ska äta en liten yoghurt till lunch, resten av pyttipannan får vänta till kvällen. Hantverkaren en trappa ner har slutat tidigt idag, glad att slippa höra något borrande. Kanske har han en värmeklausul i sitt avtal!

Oj, så bra jag mår just nu – nära en och en halv timme för pedikyr och manikyr, hon var densamma som tidigare och så trevlig och bra. Mina fötter känns som nya, och naglarna på händerna är kortklippta och målade utan färg, tårna mörkt röda. 40 Euro (har gått upp 10 sedan sist) – värt det.

Jag slappnade av så att jag nästan hade svårt att gå den relativt korta vägen hem. Totalt har jag gått 8 000 steg idag, så många har jag inte promenerat på länge. Och efter pedikyren känns det ändå bra. Klockan är fem här, och jag får bråttom att ansluta mig till chatten med coachen Jeanette. Kul att se andra deltagare i ”skrivfamiljen”, kul att se och höra att tankar och svårigheter är ungefär desamma, oavsett genre. Det enda jag vet om genrer för min del är att jag inte skriver någon fackbok.

Halvtimmen gick fort, jag är fortfarande vilsen i all teknik, men det gör inget. Klarnar väl så småningom. Behöver skaffa hörlurar för att kanske höra bättre.

Värmer min pyttipanna och steker ett ägg. Äter, godare första gången. Blir mätt. Diskar, det finns ingen propp till diskhon.

Om vänster stortå ser lite konstig ut beror det på mig, inte pedikyristen, skadad nagel

Måndag idag, 3 november. Molnigt och 28 grader säger mobilen. Jag äter frukost och har mina ljus tända. Här är klockan nu bara tjugo i åtta och jag har varit uppe en stund. Har vikt och lagt undan ren tvätt, rena örngott på kuddarna. Allt torkade så småningom inne i lägenheten.

Har sopat golven igen, det där om att dammet ”builds up” ligger det nog något i. Jag ska inte längre tänka på min hyresvärdinna som någon som inte städat… Det var dammigt igen idag.

Ska se om jag kan hitta en stor temugg i någon affär, de som finns är avsedda för kaffe = för små. Och ett runt batteri till personvågen. Jag vill hålla koll på vikten. Har tagit mitt piller, löst wordle och sudoku. I wordfeud ligger syrran och jag nästan lika, jag leder med 1 poäng och det är hennes tur.

Duolingo. Ljuden från gatan och huset i övrigt hörs mera idag än under helgen. Jag tar ur hörapparaterna igen efter att ha gått igenom de spanska övningarna. Nu är det ”bara” 22 grader enligt datorn, och övervägande soligt. Jag får gå ut och kolla. Om en stund.

Hemma igen när klockan är ett, har ätit en liten yoghurt, fikade med en cortado när jag var ute. Handlat lite, men inte hittat något stor och fin temugg. Eller något litet batteri till vågen. Det är 26 grader och övervägande soligt, enligt datorns meteorolog. Det kändes, och det var väldigt skönt att komma inomhus igen. 4 800 steg idag var nästan för många. Glömde solhatten, den hade suttit väl. Som tur var kom jag ihåg att ta med vatten.

En hantverkare renoverar tydligen i en våning under mig, borrar ibland. Jag har lagt hörapparaterna på bordet. Kör några av lektionerna i skrivkursen – börjar med den om ”min bokidé”, skulle behöva en skrivare så att jag kunde skriva ut sidorna där jag svarat på diverse frågor; nu får jag titta och markera med rött, sådant som återkommer och kanske är bärande idéer; målgrupp och genre, hur man kan plocka och sammanföra olika temata från sådant som återkommer på listorna, och kanske hitta en ny och fräsch vinkling. Antagligen bra övningar, även om jag nu är trött i hjärnan. Sparar alltihop och tittar igen när jag är mera på bettet.

En titt på Avanza visar att jag ligger ungefär som börsen totalt, lite minus. Trist.

Nu ska jag duscha, och smörja in mig med den CeraVe-lotion jag precis köpt, den jag hade hemma fick stanna hemma. Kanske ska jag till och med ta en liten siesta, känns som om det skulle vara en bra idé.

I morgon kanske jag tar bussen till Punta Brava och får min cortado på Café Canaria, kanske träffar Palmyra. Orkar inte gå hela vägen i den här värmen, får inte glömma solhatten och vatten. Ska också boka pedikyr och manikyr hos Salon 72.

Har precis betalt hyran, fått kontosiffrorna rätt ordnade efter att banken talat om att de var fel… Fick foto på kontouppgifterna från Alejandra. Kokade ägg under tiden, och i och med bankkrånglet blev de väldigt välkokta… Nu kokar jag några potatisar för att göra pyttipanna av resterna från igår, plus lite fler champinjoner. Inser att jag glömt köpa lök. Får gå ändå.

Potatisen kokar en stund till. Jag ska bara skära svampen, en halv röd paprika och köttet i småbitar. När potatisen kallnat ska den också skäras. Ett par klyftor vitlök får följa med, kanske steker jag ett ägg till. Sallad. Bra middag.

Spisen avstängd, potatisen kallnar. Övrigt (utom köttet) är skuret i små bitar. Nu ska jag ta det lugnt en stund. Duschade, men siestade inte. Skalar potatisen först. Halv fyra här, halv fem där. Hantverkaren i våningen under min har plockat ihop och gått hem för dagen.

I morgon ska jag leta reda på butiken med begagnade böcker, den ligger nog på Calle Zamora, där Martti bor, bredvid biblioteket, jag bor på Calle Pérez Zamora – förvirrande. Ett tag trodde vi att vi bodde i samma hus, men så var det inte.

Har ätit min pyttipanna, med tyska cornichoner till, plus ett stekt ägg. Gott, och lunchmat kvar. Mätt. Hittar min påse med Dumle-kola, det blir efterrätt. Diskar om en stund. Behöver hitta sopstationen också i morgon. Påsen börjar bli full.

Jag behöver flera böcker att läsa; King är lärande/undervisning, Shafak är berörande och konstig, den spanska är svårläst…

Har stora blåmärken på båda armarna, efter remmarna till ryggsäcken och annat motsträvigt bärande som tuggat på mina armar. Nästa gång, mindre vikt i ryggsäcken. För all del också mindre i rullväskan. Mina armar tål inte skavande remmar. Tre långa svarta klänningar behöver jag inte, bara ett exempel. Räcker med två. Flipflops´en i läder kan jag lämna hemma, de är inte sköna. (Har redan börjat nästa resa.)

Hur skriver jag mig ur den ackumulerade sorgen i mitt liv? Kan jag? Kan någon? Sorg på sorg på sorg – ingen av dem försvinner någonsin. Några mattas av, föräldrar och mor-/farföräldrar, syster t ex. Omfattas utan att jag tappar taget om livet. Sorgen över vår sons död mattas inte, men blir lite mera hanterlig, liksom sorgen över ex-make och sorgen över Ulf. Kärlek känner jag aldrig sorg över, kärlek är en gåva också när den slår slint. Men jag sörjer över eget beteende i livet, sådant som sårat andra älskade människor. Och det är inte mycket jag kan göra åt det nu. Försöka acceptera, det och annat. Att bli äldre handlar för mig mycket om acceptans. Allt förändras fort.

Kanske vill jag inte ens bli av med sorgen, Den gör mig möjligen mera ödmjuk inför livets svängar. Får mig att ta emot det som sker, utan att morra och hoppas på annat.

Testar teven igen, hittar ljud, men inte några program som går att se på. En cowboy-film på dubbad spanska fungerar inte för mig. Acceptans. Har diskat. I morgon får jag bära hem en större dunk med vatten, och flytta över till den jag har som nu är tom.

I morgon sägs det bli varmare än idag, 34 grader. Jag får gömma mig inomhus. Det där med att gå ut och flanera i stan får jag glömma, någon busstur till Punta Brava likaså. Ingen brådska med det. Jag mår inte bra av värmen, så jag får ta hand om mig. Och kanske stanna inne. Kan alltid syssla med skrivandet, och kursen hos Bokskrivarakademin – orienterar mig just nu.

Behöver hitta större temugg

Måndag idag, 3 november. Molnigt och 28 grader säger mobilen. Jag äter frukost och har mina ljus tända. Här är klockan nu bara tjugo i åtta och jag har varit uppe en stund. Har vikt och lagt undan ren tvätt, rena örngott på kuddarna. Allt torkade så småningom inne i lägenheten.

Har sopat golven igen, det där om att dammet ”builds up” ligger det nog något i. Jag ska inte längre tänka på min hyresvärdinna som någon som inte städat… Det var dammigt igen idag.

Ska se om jag kan hitta en stor temugg i någon affär, de som finns är avsedda för kaffe = för små. Och ett runt batteri till personvågen. Jag vill hålla koll på vikten. Har tagit mitt piller, löst wordle och sudoku. I wordfeud ligger syrran och jag nästan lika, jag leder med 1 poäng och det är hennes tur.

Duolingo. Ljuden från gatan och huset i övrigt hörs mera idag än under helgen. Jag tar ur hörapparaterna igen efter att ha gått igenom de spanska övningarna. Nu är det ”bara” 22 grader enligt datorn, och övervägande soligt. Jag får gå ut och kolla. Om en stund.

Hemma igen när klockan är ett, har ätit en liten yoghurt, fikade med en cortado när jag var ute. Handlat lite, men inte hittat något stor och fin temugg. Eller något litet batteri till vågen. Det är 26 grader och övervägande soligt, enligt datorns meteorolog. Det kändes, och det var väldigt skönt att komma inomhus igen. 4 800 steg idag var nästan för många. Glömde solhatten, den hade suttit väl. Som tur var kom jag ihåg att ta med vatten.

En hantverkare renoverar tydligen i en våning under mig, borrar ibland. Jag har lagt hörapparaterna på bordet. Kör några av lektionerna i skrivkursen – börjar med den om ”min bokidé”, skulle behöva en skrivare så att jag kunde skriva ut sidorna där jag svarat på diverse frågor; nu får jag titta och markera med rött, sådant som återkommer och kanske är bärande idéer; målgrupp och genre, hur man kan plocka och sammanföra olika temata från sådant som återkommer på listorna, och kanske hitta en ny och fräsch vinkling. Antagligen bra övningar, även om jag nu är trött i hjärnan. Sparar alltihop och tittar igen när jag är mera på bettet.

En titt på Avanza visar att jag ligger ungefär som börsen totalt, lite minus. Trist.

Nu ska jag duscha, och smörja in mig med den CeraVe-lotion jag precis köpt, den jag hade hemma fick stanna hemma. Kanske ska jag till och med ta en liten siesta, känns som om det skulle vara en bra idé.

I morgon kanske jag tar bussen till Punta Brava och får min cortado på Café Canaria, kanske träffar Palmyra. Orkar inte gå hela vägen i den här värmen, får inte glömma solhatten och vatten. Ska också boka pedikyr och manikyr hos Salon 72.

Har precis betalt hyran, fått kontosiffrorna rätt ordnade efter att banken talat om att de var fel… Fick foto på kontouppgifterna från Alejandra. Kokade ägg under tiden, och i och med bankkrånglet blev de väldigt välkokta… Nu kokar jag några potatisar för att göra pyttipanna av resterna från igår, plus lite fler champinjoner. Inser att jag glömt köpa lök. Får gå ändå.

Potatisen kokar en stund till. Jag ska bara skära svampen, en halv röd paprika och köttet i småbitar. När potatisen kallnat ska den också skäras. Ett par klyftor vitlök får följa med, kanske steker jag ett ägg till. Sallad. Bra middag.

Spisen avstängd, potatisen kallnar. Övrigt (utom köttet) är skuret i små bitar. Nu ska jag ta det lugnt en stund. Duschade, men siestade inte. Skalar potatisen först. Halv fyra här, halv fem där. Hantverkaren i våningen under min har plockat ihop och gått hem för dagen.

I morgon ska jag leta reda på butiken med begagnade böcker, den ligger nog på Calle Zamora, där Martti bor, bredvid biblioteket, jag bor på Calle Pérez Zamora – förvirrande. Ett tag trodde vi att vi bodde i samma hus, men så var det inte.

Har ätit min pyttipanna, med tyska cornichoner till, plus ett stekt ägg. Gott, och lunchmat kvar. Mätt. Hittar min påse med Dumle-kola, det blir efterrätt. Diskar om en stund. Behöver hitta sopstationen också i morgon. Påsen börjar bli full.

Jag behöver flera böcker att läsa; King är lärande/undervisning, Shafak är berörande och konstig, den spanska är svårläst…

Har stora blåmärken på båda armarna, efter remmarna till ryggsäcken och annat motsträvigt bärande som tuggat på mina armar. Nästa gång, mindre vikt i ryggsäcken. För all del också mindre i rullväskan. Mina armar tål inte skavande remmar. Tre långa svarta klänningar behöver jag inte, bara ett exempel. Räcker med två. Flipflops´en i läder kan jag lämna hemma, de är inte sköna. (Har redan börjat nästa resa.)

Hur skriver jag mig ur den ackumulerade sorgen i mitt liv? Kan jag? Kan någon? Sorg på sorg på sorg – ingen av dem försvinner någonsin. Några mattas av, föräldrar och mor-/farföräldrar, syster t ex. Omfattas utan att jag tappar taget om livet. Sorgen över vår sons död mattas inte, men blir lite mera hanterlig, liksom sorgen över ex-make och sorgen över Ulf. Kärlek känner jag aldrig sorg över, kärlek är en gåva också när den slår slint. Men jag sörjer över eget beteende i livet, sådant som sårat andra älskade människor. Och det är inte mycket jag kan göra åt det nu. Försöka acceptera, det och annat. Att bli äldre handlar för mig mycket om acceptans. Allt förändras fort.

Kanske vill jag inte ens bli av med sorgen, Den gör mig möjligen mera ödmjuk inför livets svängar. Får mig att ta emot det som sker, utan att morra och hoppas på annat.

Testar teven igen, hittar ljud, men inte några program som går att se på. En cowboy-film på dubbad spanska fungerar inte för mig. Acceptans. Har diskat. I morgon får jag bära hem en större dunk med vatten, och flytta över till den jag har som nu är tom.

I morgon sägs det bli varmare än idag, 34 grader. Jag får gömma mig inomhus. Det där med att gå ut och flanera i stan får jag glömma, någon busstur till Punta Brava likaså. Ingen brådska med det. Jag mår inte bra av värmen, så jag får ta hand om mig. Och kanske stanna inne.

2 november, klockan två på eftermiddagen, mobilen säger att det är 30 grader här – och det känns så. Den talar också om ”diskret luftfuktighet”, det är fuktigt nog för min del.

Jag har handlat på Alteza, trist storbutik som ligger nära, och tog sedan en promenad till stranden. Och där satt Martti, som vanligt med en stor caña framför sig. Det var fint att ses igen och stämma av. Han har nu lämnat Tyskland och anställning, och är nöjd med överenskommelsen. Har varit här större delen av tiden sedan sist. Hyr en lägenhet, och vet inte var eller hur han ska leva resten av livet. Jag bjöds på en liten öl, vi pratade och så småningom gick jag ”hemåt”.

För varmt och fuktigt ute. Just ingen vind. Nu hemma och ska duscha om en stund, det behövs. Folk badade vid stranden, men havet såg inte så roligt ut. Och det är förmodligen måttligt renare än när skyltar avrådde från bad – det lär inte ha hänt mycket på fronten reningsverk.

Det blir sallad plus färdig ”salad russe” och en köttbit till middag, kanske stekta bruna champinjoner också om jag ids. Värmen gör mig lat. En av kylens öl till, något vin har jag inte köpt än.

En bok på spanska låg i en låda. Hay momentos que deberían ser eternos, av Megan Maxwell. Har bara läst ett par sidor, men tycker mig förstå det mesta. Asimismo trodde jag betyder samtidigt, kollar. Det betyder dessutom. Där fick jag för att vara stöddig. Men kul ändå att läsa på spanska, nu Duolingo.

Fikar med färsk liten baguette och inhemsk hårdost, irländskt smör (som jag nu ställt i kylen innan det blev flytande). Osten är som hård och torr Svecia ungefär, lite knastrig och lite smak. Ingen osthyvel förstås, och jag glömde min hemma. Får använda den enda stora kniv jag hittills hittat, den är STOR.

Saknar en skön fåtölj att sitta och läsa i. Jag får testa soffan, som lär ska gå att bädda. Men saknar lampa i närheten. I morgon ska jag botanisera i stan, tidigt på förmiddagen. Nu har datorn ändrat från Norrtälje till Puerto de la Cruz, och säger ”soligt” med bild på glödande sol, 25 grader. Por supuesto – naturligtvis. Har hittat skärbräda som ser väldigt oanvänd ut. Därmed har jag hackat vitlök, och skivat champinjoner grovt. Men än får middagen vänta.

Hittar ett rent lakan i förvaringslådan under sängen (man lyfter upp det hela, så visar den sig). Örngott hänger på stolarna för att torka riktigt till natten, har inte sett flera örngott någonstans.

Köket är fräscht och fint, bad- och toarummet likaså. Och det är skönt, gillar inte junkighet just på sådana ställen. Det är lite väl mycket pynt överallt för min smak, jag ställer undan. Plockar ner färgglada solfjädrar (ett ögonblick tvivlade jag på att det var rätt ord, låter så konstigt) från väggen i sovrummet. Där kan min morgonrock hänga i stället, bra krok.

Nu dusch. Brer ut min blöta handduk över ett par stolar. Ingen idé att hänga ut. Hittar hårtorken, och kommer efter en stund underfund med att handtaget går att vrida, så att det sitter ”normalt”. Letar i köket efter stekpanna, hittar ingen. Till slut, inkörd på sidan av ett djupt skåp så att jag måste stå på knä för att nå den, en ny stekpanna. Klockan är nu fem, men jag väntar ännu ett tag med att steka champinjoner och vitlök.

Det skymmer nu så pass att jag tänder batteriljusen. Kanske också några av de värmeljus som är utspridda här och där, i keramikljushållare. Konstgjort olivträd i hörnet vid teven, dito hängväxt på byrån nära ytterdörren, och en typ svärmorstunga på bänk under teven. Annat konstgjort blom i kruka vid soffan. Jag saknar mina blommande pelargoner, men de här slipper jag vattna.

Jag gläds åt mina fina silverljusstakar, lysningspresent från min mormor och morfar, när Jan och jag gifte oss 1962. De trodde nog inte att ljusstakarna en gång långt senare skulle följa med till Teneriffa.

Så har jag också hittat plastpåsarna med kosttillskott i ett av de många facken i min ryggsäck. Tror mig ha koll just nu…

Solnedgång här halv sju, om en nätt timme. Mobilen hävdar 28 grader. I morgon lite högre, och på tisdag ännu lite varmare. Därefter går det ner till mera uthärdliga 25-26 grader. Tror detta är ovanligt varmt, här så här års. UV-index lågt, luftfuktigheten 44 procent.

Kvart över sex, behöver tända taklampan i köket för att se vad jag gör. Dags att göra färdigt middagen, svamp och vitlök är klart. Nu ska köttet stekas, solomillo på spanska är mör fläskfilé. Tror det är vad jag köpt, det ser väldigt rött ut så ett tag liknade det oxfilé. Som heter något annat. Här finns ingen spisfläkt så öppet fönster gäller.

Nu har jag ätit solomillo, iberisk fläskfilé (från Brasilien tyckte jag mig se). Den var god, saftig och mör, och god var även svampen – men färdiggjord ”salade russe” behöver jag aldrig köpa mera. Nu gäller det bara att komma ihåg det också. Jag är mätt, halva köttbiten blir smörgåspålägg eller middag i morgon, med något annat till. En tomat som jag åt försiktigt för att verkligen känna smaken gjorde mig besviken – den var precis som tomater hemma, smaklösa.

Tänkte lyssna till spanska på teven, fick igång diverse kanaler – men inte ljudet. Så jag stängde av igen. Det känns fortfarande både varmt och fuktigt, men nu är det svart utanför mina få fönster. Jag har dragit ner persiennerna, den som eventuellt går i trappen behöver inte kunna se rakt in till mig. Huset verkar lugnt, och tyst – vilket kan bero på att mina hörapparater ligger på bordet.

Pratar en stund med Anders, som mår bra och ville veta att jag gör det också.

Två vägglampor, en vid bordet och en vid soffan, tänds tyvärr samtidigt som den skarpa lampan precis innanför ytterdörren – det sammantagna ljuset blir nästan plågsamt. Så nu är här klen belysning i form av en bordslampa på en byrå nära ytterdörren (byrån går inte att öppna mer än på ena sidan, spelar ingen roll).

Lakan på eftertork

Solomillo

torkställning…

I lägenheten började jag med att packa upp, efter att Alejandra och hennes man mött mig vid busstationen och kört mig hit. När Alejandra gått sopade jag golven, låste dörren – och skickade en bild på dammhögen till henne… Har nu duschat, i morgon ska jag tvätta de handdukar som låg i tvättmaskinen, tvätta badrumsmattan och köksmattan (separat), tvätta lakan och örngott i sängen.

Jag har bestämt mig för att sova i sängen som den är i natt.

Uppskattar att det stod en stor dunk med dricksvatten, att det fanns några öl och lite annat i skåpen. Slänger gammalt ”bregott”, kollar datum på resten. Okej.

Alejandra menar att det är möjligt att ”some dust and moisture have accumulated… It usually builds up this way”. Har lust att säga ”skitsnack”, men gör det inte, tackar i stället för vattendunk och öl och oliverna som fick bli middag.

Jag har gjort Duolingo 81 dagar i sträck, plus idag. I kväll. Nu äter jag oliver med sardeller, och påminns om när vi gjorde det, Jan och jag, för länge sedan. En öl till. Mina batteriljus står på bordet och fladdar lite lagom, taklampan är släckt, men en liten på hylla nära dörren är tänd.

Har plockat undan lite prydnadspinaler. En stor fläkt står här nära bordet, den ska jag nog också gömma.

Undrar var jag kan hänga lakan på tork, den lilla torkställningen utanför ett fönster förslår nog inte.

Jag har packat upp och stoppat undan.

Huset är ganska ruffigt i entrén, och nr 17 ligger inklämt mellan andra verksamheter. I morgon får jag kolla lite vad som finns här i närheten. Känner ju igen kvarteren, men har inte tidigare noterat just de här husen.

Undrar var man slänger sopor t ex. Ingen info från Alejandra. Routern hittade jag, och kunde läsa koden på baksidan så nu har jag internet i alla fall. Och en jättestor teve mitt framför näsan där jag sitter på dubbla dynor vid bordet. Har laddat mobilen.

Tro det eller ej – men jag glömde en grej till idag: min sittdyna ligger kvar i sätet på planet. Vet att jag anade att något inte var okej, men talade om för mig att jag hade det jag skulle ha när jag ställde mig i kön för att komma av…

Vilken höjdardag av glömska/stress; först mobilen (som Erik hittade på elementet i hallen), glömde hörlurarna i min eller hans bil, kimono i hans bil, sedan glömde jag att lämna in rullväskan – men fick tacksamt hjälp av en kvinna i gaten, och så till slut sittdynan. Tur det inte var datorn. Jag behöver assistans av och på flygplan, det är tydligt. Jag kom i alla fall till slut på rätt buss från flygplatsen, vid hållplats 30. Synd att de går så sällan till Puerto, söderut kom det flera medan jag väntade i en och en halv timme.

Vaknar och inser att jag inte ser ut direkt. Ett litet fönster högt upp i vardagsrummet och två till med samma utsikt som det i köket, mot huset mitt emot – jag får gå ut och njuta av utsikten. Bor nära ”muelle”, den gamla fiskehamnen mitt i Puerto.

Inser att man här har tid som är en timme tillbaka jämfört med hemma, nu har jag även datorn inställd på automatisk korrigering. Har tagit mitt piller, Duolingo får vänta tills jag är hemma igen. Har kört en tvättmaskin med handdukar, de hänger nu på tork utanför fönstret på torkställning. Tvättar nu gårdagens klänning – den var svettig – och örngott och lakan, som inte såg fräscha ut, men kanske var det. Skön säng, jag sov gott.

När den maskinen är klar ska jag gå på frukostjakt, och se om jag kan handla lite nödvändigheter. Tacksam att jag hade vatten idag. Dammar och torkar av ytor medan tvättmaskinen går.

Jag mår bra. Igår gick jag nära 5 000 steg på flygplatsgolv och mycket folk, med packning. Idag blir det nog trevligare promenad, även om det kanske blir tungt hem från den möjligen öppna affären…

Inte så kul, men det blir bättre när jag fått städa ordentligt – och tvätta det som behövs

Kvart över tio är huset dugligt dammsuget. Plockar undan sådant som möjligen kan locka möss, typ Philippe´s små akryltavlor. Kan de (mössen) tugga på plastlist i diskmaskinen, så… Har slaktat resten av pelargonerna, utom en – den får följa med till sonen tillsammans med kaktusen och är fortfarande vacker.

Ris och renskav ur frysen till middag, en halv röd paprika och lite sallad från kylen. En trött ostbit får gå i komposten. Två stora pizzor får ligga kvar i frysen, för eventuellt framtida behov. Cheesecake´n tar jag fram, den kanske blir lunch idag.

Det känns som om jag klarat av att inte handla sådant som inte går åt (eller kan följa med till Erik och Lotta).

Kallelserna till skrivtimmarna med Jeanette Niemi låg i skräpposten… Jag hade nämligen inte begripit att jag borde godkänna henne som avsändare. Snacka om kontroll hos Outlook. Det var alltså inget fel hos Jeanette, utan hos mig. Nu vet jag i alla fall var jag hittar skräpposten. Tar med mig länkarna till Teneriffa, kanske kollar jag där. Nu känns det inte aktuellt.

Pratar med kusin Lena i Avesta som önskar mig lycklig resa. Och önskar syster K välkommen hem.

Har tagit mitt piller, och gjort Duolingo. Det regnar rejält.

Vid tretiden är jag hemma efter besöket hos doktor Calle. Allt var helt okej, proverna och blodtrycket, och min gamla mätare. Ingen ökning av pillerdosen. Fick en kortisonspruta i höger knä, för säkerhets skull. Han är så go! Skönt att även detta nu är avklarat. Talade om att min mätare inte får plats i packningen; jag behöver inte mäta så ofta som jag gjort nu. Kanske någon gång, om jag hittar någon möjlighet, annars vänta tills jag är hemma igen och kan mäta själv i ett par månader. Därefter besök igen hos doktorn.

Ser på tredje kvällens skrivartimme med Jeanette N, försöker anmäla mig till Skriv – en skrivarfamilj, kommer till sidan, men kommer inte åt informationen, enbart rubrikerna. Lovar inte gott, när jag nu ville göra något. Skickar mejl och berättar, och får svar – de hade glömt någon knapp… Det var på vallen att jag gav upp, hoppas tekniken fungerar bättre i fortsättningen, för nu är jag anmäld för ett år framåt. Kursen är digital med möjlighet till kontakt och deltagande flera gånger i veckan, om man vill. Materialet finns där, jag kan ta det till mig eller låta bli. Det kanske kan få mig att prestera något. Vad jag ska prestera är fortfarande oklart.

Blir trött av datortekniskt strul, det är ju omöjligt att veta om det är mig eller något annat det är fel på. Och jag har inte lärt mig alla finesser med Outlook, men har i alla fall lagt in en protest mot att Jeanette placeras i skräpposten.

Får en beställning på Bokbörsen, måste åka in till Norrtälje med boken i morgon förmiddag, Rimbo som jag passerar på väg till Erik har inte Schenker. I morgon bitti semesterstänger jag Bokbörsen.

Klockan är snart nio, och jag längtar till sängen. Men det får nog bli en mugg med kamomillte dessförinnan.

Kroppen är fortfarande lite mör efter vaccineringarna. Jag åker till Erik i ”slappa kläder” som jag lämnar där, spar klänningen till resan (möjligen åker den på till middagen).

Kamomillte är vad som bjuds i det här huset nu – mitt vanliga svarta te är nerpackat, har bara kvar i burken så det räcker i morgon bitti. Tror inte jag någonsin kan komma att längta efter kamomillte, så gott är det inte. Men det är varmt, snällt, ganska veligt, och gör inte att jag ligger klarvaken i timmar om jag dricker det på kvällen. Att jag blir kissnödig är en annan historia, men det blir jag ju hur som.

Tömmer kylen, den får nu stå med dörren öppen. Hoppas bara att den inte åker igen, en avstängd kyl med stängd dörr lär inte vara så kul att öppna i slutet av mars.

Fredag morgon, 8 grader och ”regn kan förekomma”. Jag lägger undan mina kuddar och brer ett par tjocka fula stora gardiner över min säng, i ett försök att skrämma bort möss. Äter frukost med det sista av det mesta. Mejlar förvaltaren på gården, och ber honom se till huset och tömma brevlådan.

Ska åka in med Bokbörsen-boken (Flaubert, Madame Bovary) snart. Den boken bara måste levereras i tid. Bokbörsen-kontot semesterstängt. Jag har tagit mitt piller.

Lösa sladdar ligger i mikron, som är avstängd. Allt ”löst” som ska med samlas i min ”handväska”, där sittkudden också ska få plats. Mitt knä med kortison mår bra, kroppen i övrigt tycks ha hämtat sig efter vaccineringen.

Hemma igen efter boklämning, Duolingo och fika. Ordet abhor i wordle var för svårt idag, men sudoku gick bra. Plockar undan det jag kan, routern ska in i mikron, vattenkokaren står i den tömda kylen, lite otvättad tvätt i garderob… Laddar mobilen, byter batteri i hörapparat. Klockan är halv tolv.

Pratar med syster B som önskar lycklig resa. Hon försäkrar att hon vill fortsätta spela wordfeud med mig.

Tittar lite på materialet från Jeanette N, men sparar överblicken och övningarna tills jag är på plats i Puerto – det kräver bättre koncentration än jag har just nu.

”Du slipper julskvalet” skriver Ewa B som kommentar till mitt senaste blogginlägg – det gör jag. Tycker det bara är skönt, har aldrig varit särdeles road av julfirande. Min julafton kommer inte att bestå av alltför mycket julmat, Kalle Anka och julklappspapper överallt – men kanske av en god middag och ett gott vin på lagom flashig restaurant i Puerto. Någon är väl öppen. Annars god mat hemma.

Inbillar mig just nu att jag har koll på det jag behöver ha koll på. Packningen är klar, sådan den är. Kanske kan jag smuggla med mig en bok i min gula kasse/handväska, under sittdynan. Där ligger redan ett par lätta skor som inte fick plats annanstans.

Tar ur hörapparaterna ur öronen, tror inte jag behöver dem mera idag.

Lax och broccoli i färdigköpt räksås står redan i ugnen, de rensade räkorna lägger jag på när allt är klart. Potatis brydde jag mig inte om att köpa. Men jag hämtade en rulle gratis soppåsar, som var Icas gåva den här veckan.

Nu, halv fem, är det redan riktigt mörkt utanför fönstren. Moln och skymning.

Middagen var god, och jag är mätt. En mörk alkoholfri öl till, IPA, som smakar riktigt bra.

Jag funderar på Agnes.

Hon finns ju, och hon har förstås också blivit äldre, men hon är fortfarande hyfsat frisk och rörlig. Lite artros i knäna, men den håller hon i schack med träningsprogram, promenader  och en kortisonspruta en gång om året, senast i höger knä. Vänster får klara sig utan.

Och nu ska hon åka till Teneriffa igen. Jag undrar lite över att hon inte åker någon annanstans. Varför Puerto de la Cruz? Den tidigare hyresvärdinnan som hon tyckte sig ha en bra relation med, hyrde plötsligt ut den lägenhet Agnes skulle ha hyrt. De hade avtalat, men inte skrivit något kontrakt. Och värdinnan hade hamnat i någon sorts ekonomisk knipa, och kunde inte vänta till vintern med hyresintäkter.

Vilka känner hon annars? Miguel, mäklaren, honom behöver hon inte nu. Hon har hittat en annan hyresvärd, ännu en kvinna och en kvinnlig mäklare. Och nu lärde hon sig att det är uthyraren som betalar mäklaren, inte den som hyr (som det var med Miguel). 

Palmyra, den äldre spanjorskan som varje dag klockan tio gick sina varv på Plaza Ballesteros och pratade på engelsk spanska, efter många år i England. Där kallades hon Pam. Henne vill Agnes gärna träffa igen. Visserligen är det en lång promenad från Puertos centrum där hon bor nu och ut till Punta Brava, men hon får gå den några vändor och se om hon kan hitta Palmyra.

Och kanske kan hon också se om Martti finns kvar på ön. Den tyske, snart pensionerade och kontrollerat alkoholiserade mannen, med en pojkes smala kropp och väldigt få tänder. Men vänlig och ibland alldeles lagom pratsam, ibland alldeles tyst, som hon, medan de drack sin caña. Han en stor, hon en liten. En vilsam bekantskap. Agnes hoppas att han fått det han ville, avgångsvederlag från arbetsgivaren. Han vill gärna kunna leva på Teneriffa, även om hans pension nog är liten. Han har inte berättat mycket om sitt liv, men hon minns att han inte har just någon kontakt med sina syskon i Tyskland, och att han flyttade därifrån för gott när hans mamma dog för några år sedan. Han längtar inte tillbaka dit.

Agnes hoppas också att hon ska möta personalen på Café Canaria, där hon drack sin cortado varje morgon. De var vänliga och visste vad hon ville ha. Hon kände sig hemma. Hon behöver inte träffa ”die Katarina” igen, den äldre (än hon själv) tyska kvinnan som försökte se majestätisk ut – och lyckades ganska bra med det. Martti brukade hjälpa henne med sådant hon behövde hjälp med. Med näsan i vädret och det svartfärgade långa håret uppsatt såg hon ner på Agnes. Åtminstone kändes det så, ingen behaglig känsla.

Nu ska hon snart åka dit igen, hon ska stanna i fem månader, hon ska se till att gå mycket i en stad hon börjat lära känna. Kanske också möta nya människor, även om hon är dålig på att ta kontakt.

Hon vet inte ens om han lever, hennes kärlek här, de senaste två åren har hon inte hört någonting ifrån honom. Deras senaste kontakt var när han var på sjukhuset efter bilolyckan, hon stannade och tog hand om honom i ett par månader. Men sedan tog hans familj över, hans dotter och hennes söner var nog rädda att Agnes skulle få ärva om morfar inte skulle hämta sig. De gjorde klart för Agnes att hon inte var önskvärd – och hon åkte hem, utan att riktigt veta om hon var ledsen eller lättad.

Ett vet hon, hon saknar honom och har många gånger varit på väg att höra av sig. Men så intalade hon sig att hon var för gammal, att han också var för gammal eller kanske död, så det var ingen idé. Bättre att inte veta, då kunde hon vårda sina goda minnen och slippa skapa nya, kanske mindre goda.

Agnes ruskar på huvudet åt sig själv. Vilken tokig gammal käring hon är. Tur att hennes vuxna barn inte vet hur hon tänker, eller vad hon längtar efter. Det hon mest saknar är hans händer och deras samtal. De hade inget gemensamt språk annat än engelskan, hon hade visserligen lärt sig lite spanska och hans engelska var bra, efter många års arbete utanför Spanien. De hade utvecklat ett eget språk, en blandning av alla de språk någon av dem hade använt under livet. Och när orden inte räckte till, nådde de fram till varandra på andra sätt.

Hon skulle nog ändå försöka ta reda på hur han har det. När hon väl landat och bott in sig i lägenheten hon hyrt. Om någon vecka kanske. Hans söner har kanske fortfarande den lilla krogen i Puerto.

Nu ska jag fortsätta städa huset innan jag åker i morgon eftermiddag, till äldste sonen först och så vidare.

Middag igår

Onsdag, disig morgon, löven faller, många, hela tiden. Kanske blir det regn senare. 5 grader, lätt vind. Kvart i två ska jag vaccinera mig i Norrtälje, covid och influensa. Slänga sorterade sopor. Lämna böcker på biblioteket.

Nu Duolingo. Och wordle, sudoku. Wordfeud får vänta tills syrran kommer igång igen, det är hennes tur och hon leder. Jag har tagit mitt piller. Och artrostränat.

Vaknar lite för tidigt varje morgon, det tar tydligen tid att vänja sig vid vintertiden.

Yngste sonen ringer och berättar om en arbetskamrat som tydligen bär sig illa åt, gapar och skriker på jobbet. Andra arbetskamrater berättar/skvallrar om beteendet, som han också upplevt. Och Anders blir stressad.

Jag försöker säga att han inte behöver låta sig stressas, att det inte är hans bekymmer, att han ska prata med sin närmaste chef om det blir för mycket. Han var bekymrad. Tacksam att han ringer för att prata om det som är knepigt. Han var hemma idag för tandläkarbesök senare. Den nya arbetsplatsen är kanske inte lika trevlig som den tidigare – samtidigt som han nu har bättre arbetstider. Att vara anställd på Samhall är inte enkelt.

Fika, bullarna värms i vanliga ugnen nu, aningen bättre.

Kan tömma ena kylen, och stänga av den. Det blir de sista frysta räkorna, lax och broccoli till middag idag.

Något som inte heller verkar vara enkelt är att avsluta en gratis prenumeration på en sajt, som tillhandahåller verktyg för konsulter. När jag kollade närmare insåg jag att jag inte behöver dem. Vill avsluta innan jag måste betala, men anvisningarna fungerar inte. Så nu väntar jag på besked från supporten… Fick information, så nu har jag stängt av prenumerationen. Fått bekräftelse via mejl. (Ibland har jag för bråttom.)

Rensar räkorna och lägger dem i kylen. Klockan är bara tolv. I morgon ska jag skaka mattor och dammsuga. Väger mig med och utan ryggsäck, och verkar ha något nätt kilo tillgodo. Hoppas det stämmer.

Lövblåsning på gården, ett Sisyfos-jobb. Tror inte Mischa blåser löven på min tomt.

Får ett trist allmänt hållet mejl från gårdagens skrivcoach, Jeanette Niemi, som ”svar” på mitt mejl. Ingen förklaring till varför jag aldrig fick någon länk till kvällens timme (och inte lär få någon i kväll heller, vilket inte spelar någon roll, jag har tappat lusten). Såg på Facebook att åtminstone ytterligare en anmäld inte kom med i länkutskicket. Ingen bra reklam för hennes tjänster, även om de här tre timmarna var gratis.

Kämpar en stund med att få den låsbara remmen runt rullväskan, törs inte låsa den ännu, men fick den att bli lagom kort/lång runt. Har också testat att spänna fast ryggan på rullväskan, och det verkar fungera bra. Jag kanske till och med kommer nerför trappen med hela ekipaget utan att åka på öronen. Om det verkar svårt, får jag spänna loss ryggan.

Strax efter tre på eftermiddagen är jag hemma igen. Det var svårt att hitta till vaccinationsstället, men jag kom i tid, med några minuter tillgodo. Borde ha kollat vägen dit i förväg, trodde jag visste. Men det var lite oväntat, i apotekets lokaler bredvid Stora Coop – och där står inga gatusiffror på husen. Gick bra, pneumovaccin ska tas vart femte år, för min del blir det 2028. Nu blev det både covid och influensa.

Lämnade böcker på biblioteket, och hittade några i omloppshyllan. Bland andra Sara Kadefors Kast med liten kniv. Har inte läst något av henne (som jag minns). Stephen King The Stand (på svenska Pestens tid) och Sheila O´Flanagan På egna ben. Har nog inte plats för någon av dem i min packning, men de kan få vänta på mig härhemma.

Himlen mörknar redan, kanske kommer regnet snart.

Fick mitt Northmill-kort idag, så nu är jag kortförsedd (hade redan det digitala). Gäller bara att inte ha alla kort på samma ställe, om ficktjuvarna är framme. Vilket de ju är där på Teneriffa. Körkortet tar jag inte med mig alls, det får vila hos sonen.

Måndag, snart kväll, dimman är tillbaka och klockan är kvart över fyra. Jag har ätit middag. Och diskat.

Fortfarande trött efter packandet tidigare idag. Nu får jag vara nöjd. Inte tro att jag kan göra något bättre. Det får duga. Jag har en kasse med sängben till Anders, några böcker till Mileah som kanske passar och får följa med till Erik på fredag. Lite överbliven lök, några soppor, som bör konsumeras innan jag kommer hem igen, får också hamna i deras kök. Sedan kan jag få mig att tro att det mesta härhemma är skyddat för möss. Kyl och frys får stå på, båda två. Och rumselementen ställas ner på ungefär 10 grader. Ska skicka ett mejl till Örjan och be honom hålla lite koll på huset under vintern.

Pratar en stund med en gammal god vän, som ville veta hur det gått med mitt boende. Jag blir glad när hon ringer. Vi bestämde att vi ses i april, för att fira hennes och vår andra gemensamma väns födelsedag. Fortfarande som om vi vet att vi lever i april nästa år! Tror det är en bra utgångspunkt för fortsatt gott liv.

Mina lakan torkar färdigt inomhus, de var ganska blöta när jag tog in dem. Resten av den tvätt som finns behöver inte tvättas innan jag åker, den får jag stoppa in i någon garderob och vända tvättkorgen upp och ner. Vill inte ha några möss som trillar ner och dör i den. Samma sak gäller sophinken under diskbänken. Upp och ner.

I morgon ska jag nog ställa undan nerklippta pelargoner i källaren. Kanske spara några att glädjas åt till fredag morgon. De blommar fortfarande för fullt. Kaktusen släpper sina vissna blommor nu, och julstjärnan släpper blad. Den hamnar nog i komposten här hos mig, är inte vacker längre, den har gjort sitt efter flera år. (Jag har en komposttunna, där ”officiella” matrester och liknande hamnar, och en egen kompost för vissna blommor, grenar, potatisblast och liknande). Den senare får bli viloplats för julstjärnan och pelargonresterna.

Dimman, den är vacker däremot. Tar ett par bilder som inte gör den rättvisa. Kommer att sakna naturen så nära, där mitt i smeten i Puerto de la Cruz på Teneriffa. Samtidigt känns det fint att komma tillbaka till en stad som fortfarande är outforskad, trots mina långa och många promenader. Och Titsa-bussarna (guaguas) som kan ta mig över hela ön, till en billig penning. Gillar dem (utom när det går fort, och vägen är väldigt smal och stupen längs vägen lite väl djupa).

Fint samtal med Karin i Danmark via Messenger på Facebook. Det tar en stund innan jag kommer på att jag kan slå på videon – inte för att jag är så vacker, men för att det är kul att se varandra. Jag behöver ha mina hörapparater i öronen för att höra, men är de väl där så går det bra.

Klockan är bara halv sju, jag fortsätter läsa biblioteksboken som ska lämnas tillbaka någon dag. En måttligt engagerande fantasy, del 2, del 3 har jag också lånat, men kommer inte att hinna läsa. Den finns väl kvar för senare lån.

Känns skönt att ha fyllt ryggsäck och rullväska med sådant jag vill ha med mig. Hade bara tänkt provpacka, men nu får det vara som det är. När allt var instoppat såg jag min korta, sköna gröna klänning hänga på garderobens gångjärn… Jag fick in den, men den lär behöva strykjärnet när jag packar upp.

Nu tror jag att jag har med mig sådant jag saknade senast, och inte med mig sådant jag inte använde då. Om några dagar ska jag sluta tjata om min packning och min resa. Då ska ni få dela värmen i Puerto de la Cruz med mig.

Tisdagsmorgonen är molnig, men ingen dimma. 3 grader klockan åtta. Och just ingen vind, löven sitter kvar ett tag till. Vaknar vid halv sju. Frukost, wordle och sudoku. Syrran bjuder in till ny wordfeud-match. Idag ska jag bara slappa, och delta i en skrivtimme med Jeanette Niemi klockan 18. Nu dusch och kanske hårtvätt. Kanske klär jag på mig därefter, annars fortsätter jag dagen i Jans gamla utslitna sköna morgonrock. Den duger även för stegen ner till källaren med klippta pelargoner. Klipper dem på plats vid kompostgallret. Foppatofflor på fötterna. Blomfaten får stanna i köket och diskas.

Min kompost ser nu ut som en gravvård, med pelargonblommorna utströdda. Tack till mina fina blommor som glatt mig hela sommaren. Kanske överlever några vintern.

Höst.