beskrivarblogg

Idag är det som finns kvar – en tacksamhet cch en glädje, skrivfamiljen på Bokskrivarkademin. tack. Ni får mig att tänka annorlunda. Behövligt.

Fredag, hemma igen efter varm vända i stan, engelska biblioteket nära lägenheten är stängt på obestämd tid. Har inte hittat någon second hand bokhandel. 24 grader, sol. Solhatt, solskydd och vatten hänger med varje gång jag går utanför dörren. Vilket jag gjorde efter lunch (tidsmässigt). Gick till Alteza och handlade mat och vatten, alkoholfri öl. Två citroner, någon diskpropp har jag ännu inte.

Nu trodde jag att jag skulle ha ”skrivhive” halv två här, men det verkar inte stämma. Informationen från Zoom säger både att mitt möte har öppnat – och när jag väl kommer in på rätt ställe, att man ”väntar på att värden ska öppna mötet”. Något är fel med min tidsuppfattning… Mötet öppnade 14.30. Jag lyssnade mest. Förstod nog att jag behöver börja använda Instagram aktivt.

På ”måndag morgon” börjar Ewa Åkerlinds kurs om utgivning, fyra måndagar i rad. Väldigt aktivt på många fronter. ”Skriv” med Jeanette fyller snart min kalender. Något händer – jag kan välja att vara med aktuell tid eller kolla efteråt – så gott som varje dag nästa vecka.

Har läst flera gamla texter om Agnes, och är just nu lätt överväldigad. Kanske hittar jag trådar att nysta i och ord som duger även idag. En annan dag, just nu är jag vimsig. Men jag har ätit gambas (langoustinos här) med champinjoner, lök, vitlök och ris. Gott. Duger även i morgon. Kylen är för liten för mina excesser.

5 000 steg idag.

Hittar nästan för mycket på mitt USB-minne, behöver läsa igenom med yrvakna eller nyvakna ögon. Drygt 50 000 ord. Och kanske ska jag flytta henne några år närmare döden. Kanske fösa ihop henne med någon annan, och ge upp drömmen om Andrès. Som han drömmen om Agnes. Dock ingen som inte är lika frisk som hon.

Tror hon fortfarande är tämligen frisk, skrynkligare och tröttare, men vill ännu resa och skriva. Att hon just nu deltar i en skrivkurs är ett tecken på det. Kanske orkar hon inte längre än så, men det må vara okej. Nu ska hon få vara i fred för idag. Klockan är snart sju, och jag har diskat.

I morgon är det lördag och (tror jag) loppmarknad vid Mercado municipal, där uppe efter den långa backen. Kanske går jag dit och kollar, möjligen kan de ha någon läsbar bok. Om inte, kan jag sätta mig inne i stora hallen och bara ta igen mig, kanske få en cortado, innan jag går hemåt igen.

Vaknar vid sextiden på lördagsmorgonen och kör igenom artrosprogrammet, duschar och smörjer in kroppen. Ansiktet får en vända med dagkräm innan solskyddet ska på när jag går ut. Frukosten står på bordet, två rostade grova brödskivor med spansk skinka, en liten yoghurt och en stor mugg te. Kanske blir det en banan också. Vatten förstås. Wordle avklarat på två försök, sudoku gick också bra. Syrran fick 39 poäng för ordet ”avsteg” i går kväll, leder nu med ungefär femtio poäng. ”Grodd” ger mig 14 poäng…

En anka på fel ställe, mitt i stan

Kvart i tio, torsdag. Nu ska jag strax gå ut en vända, ska bara klä på mig först.

Gick ut, lätt vind som gjorde det skönt att gå. 24 grader, inget regn. Först till en Dino och så till nästa – uppför långa backen. Inga diskproppar, bara sådana som fångar upp skräp. Lärt mig via Google att diskpropp heter tapón del fregadero på spanska.

Hittade diskborste och svamp med grön sida. Och buljongtärningar. Drack cortado med en alltför söt kaka (alla bakverk här är sockrade), köpte vatten – 3,50 Euro. Glömde solhatten hemma, liksom vattenflaskan.

Nu, halv tolv, hemma igen, byter till min tunna morgonrock. 6 500 steg, stjärnorna i stegräknaren regnar över mig. Bra, och trötta fötter, mindre svullen vänsterfot idag.

En liten yoghurt och en kanarisk banan blir lunch, vägde mig i morse på vågen med nytt batteri, 65 kg. Också bra.

Hittade rätt i Bokskrivarakademins alla delar och kunde därmed svara Ulrika som kommenterat en text – jag hade skickat min respons till Jeanette, som talade om det utan att skriva mig på näsan att jag gjorde fel för andra gången. I morgon eftermiddag är det något som kallas ”skrivhive” – vad det innebär vet jag ännu inte. Förmodar någon sorts flödesskrivande och prat.

Ställer undan en liten vas med tre rökelsestickor, som doftar påträngande utan att ens vara tända.

Är inte helt nöjd med den här lägenheten – att den är liten gör inget, men att den inte har fönster ut mot någon sorts utsikt är illa. Fönstren vetter mot trapphuset och mina andra fönster. Noll känsla av himmel, väder, hav. Saknar framför allt havet. Uppskattar att Alejandra mötte mig vid bussen, och körde mig hit första kvällen.

Något att lära mig inför en annan resa – kolla kök, kyl och frys och annan utrustning som ugn (mikro finns här, jag lär inte använda den ofta), vattenkokare (finns här), brödrost (finns också), antal kastruller (här tre, och bra stekpanna), mindre färgrikt porslin (här är det lätt att tappa aptiten när maten ligger på en orange tallrik), utsikt, soplämning, hiss (här finns hiss och det är bra), sängutrustning (har hittills bara hittat ett dra-på-underlakan – det som ligger i sängen, finns kanske flera i lådan under sängen). Sängen är skön. Kuddarna bra.

Dusch och toalettrum fräscha (frånsett en smutsig och lurvig blå matta som jag varken tänker tvätta eller lägga på golvet). Köket också fräscht, men för litet, ingen arbetsyta. I morse välte jag min burk med löst te…

Det gick för fort den här gången, jag var stressad av att inte ha något boende – och accepterade denna lägenhet, som dessutom är dyr. Nästa gång, boka inga flyg innan jag har boende, eller boka flyg med möjlighet att boka om.

Inser att jag är svenskt bortskämd med bra prylar där jag bor. Även om huset är gammalt och dåligt isolerat, och mina inventarier inte direkt är nya.

Ica talar om för mig att det är kladdkakans dag, och ”kvällstidningarna” pratar om supermåne. Igen. Diverse kändisar och kanske influencers – vad vet jag – babblar hit och dit. En av dem vill bli minister. Andra kallar varandra för fula ord. En lanserar glögg. Så trist alltihop.

Parallellt med den andra världen, där krig pågår, barn svälter eller dör på andra sätt. En numera fd kompis hävdar att svälten i Gaza bara är en skröna. Och lutar sig tillbaka på turistsemesterorten – hen också – någonstans i den icke-krigande världen. Skönt då att vara här och inte förstå vad som kanske pågår, på teve till exempel. Hinner bara uppfatta ett ord här och ett där. Ökar inte min förståelse för någonting.

Idag blir det croque monsieur till middag, det har jag nog redan berättat. Sallad till. Men än är klockan bara halv tre. Här.

Människor här är vänliga. Varubilar som måste parkera på trottoaren för att alls kunna lasta av, ser mig på håll och vinkar vänligt fram mig, medan de håller bildörrarna åt sidan så jag inte ska gå på dem. De ler. Och det gör jag med, tackar dem för vänligheten. Kanske handlar det om att jag är gammal, kanske är det faktiskt så enkelt som att de är omtänksamma och snälla. Och säkert finns de som har problem med att turister som jag blir för många, och bor där de inte har råd att bo. Än har jag inte mött dem.

Mannen som springer från långt härifrån med flera hundar och badar med dem i ”muelle” (gamla fiskehamnen) i Puerto – han är också vänlig. Ler och säger ”bon día” (eller så), när jag gör det. Kollar och lär mig att det sägs på morgonen, kanske katalanskt. Oavsett vad som sägs, så ser människor varandra här. Känns inte alltid så därhemma.

Jag funderar hit och dit, vad ska/kan jag skriva om jag ska jobba om demensboken? Har inget klart för mig just nu, mera än att det kanske är rätt att lägga in mera av mina tankar, min sorg, min rädsla i det som var Jans sjukdom. Den blev ju i hög grad också min, så som demens blir. Drabbar inte enbart den sjuke, utan också alla runt omkring.

Agnes är mera fritt flygande, där kan jag hitta på vad jag vill – om jag vill. Än har hon inte riktigt kommit tillbaka till mig, men hon är nog på väg. Gladare och mindre allvarsamt än manuset om demens.Hon är till och med fnittrig emellanåt. Tror hon sjunger ibland också, även om hon aldrig lärt sig hålla ton. Musikdirektör König i Avesta satte outplånliga spår i henne, när hon inte fick vara med i kören i skolan. Hon kunde ju inte hålla ton. Det kan hon fortfarande inte, men det struntar hon i. Numera. Även om hon hellre sjunger ensam än i sällskap.

Kör en tvättmaskin med min gröna sköna klänning, den är för svettig nu. Och den får tvättas ensam eftersom den fortfarande fäller. Köpt här i fjol, spansk färgning? Tvättad många gånger.

Plommon behöver jag inte köpa igen, de är torra när de väl inte är stenhårda. Jag lär mig, frågan är om jag kommer ihåg.

Perfekt middag, min croque monsieur – eller hur det nu stavas – var så goda. Lär bli flera sådana framöver. Nu ska jag så småningom diska, med min nya diskborste. Och jag ska dricka upp det rödvin jag hällt upp. Och peta i mig kosttillskotten, inga som jag borde ha tagit i morse (artikel om när du bäst tar dina kosttillskott, järn behöver jag inte, så det går bort). Tar dem nu i kväll i stället, som oftast.

Onsdag, 7 500 steg idag, till Punta Brava (där Casa Canaria var stängt och ingen Palmyra på promenad) och tillbaka, plus handlat på Alteza, som är en väldigt trist butik. Får nog ibland dra iväg till Super Dino, som är längre bort. Det blir pasta med köttfärssås till middag i kväll.

En cortado efter vägen, och ett glas färskpressad juice, idag var det riktiga apelsiner. Kostade 47 kronor. Varmt även idag, 27 grader, halvklart säger mobilen, men solen skiner för fullt. Idag var solhatten med och solskydd i ansiktet.

Köpte batterier till vågen, såldes i 2-pack enbart, dyrt – 10 Euro. Nåja, jag kan väga mig, kanske kan någon efter mig också göra det. Brydde mig inte om att leta efter hörlurar, och hittade ingen is på Alteza. Inget isfack heller.

Nu en fika även härhemma, klockan är strax ett. Orkar ingen lunch.

Är svettig och mör i kroppen, och nöjd att ha gått så många steg. Får fortsätta så, så länge knäna håller. I morgon bitti ska jag köra artrosprogrammet igen. Varannan dag är lagom för min del.

Syrran vann wordfeud. Vi kör en ny omgång. Gjorde Duolingo i morse, nu dags för wordle och sudoku. Gick bättre än wordfeud.

Köket är för trångt att laga mat i. Jag gör köttfärssås, diskbänken som är den enda ”arbetsytan” blir snabbt full. Hackar och steker lök och vitlök. Köttfärsen är grovmald, går inte att finfördela. Det gick att riva ost på rivjärnet, det finns ett durkslag så pastan kan rinna av, tomaterna var passerade, inte krossade… Och som sagt, ingen propp till diskhon. Men det blir mat som går att äta till slut i alla fall. För mycket förstås, men en del får hamna i frysfacket. Har ökat kylan i det gamla fristående kylskåpet, som flyttar sig så fort jag öppnar dörren.

Tre kastruller, en stekpanna – allt i gott skick. Så småningom ska jag koka spaghettin i en ny och oanvänd IKEA-kastrull som rymmer mycket vatten, det öppnade paketet står tills vidare i ett mycket högt ölglas. Google/AI säger att jag kan koka pastan i kranvatten, kan få smak av avsaltning, men det är renat. Testar.

Vänster ankel sväller i värmen. En vanlig biverkning av blodtrycksmedicinen. Ofarligt, och otrevligt.

Det tog en stund innan jag kom på att durkslag heter durkslag på svenska. Colander (engelska) fanns i mitt huvud, och nu har jag kollat – colador eller escurridor på spanska.

Än så länge har jag enbart nytta av AI – alla varningar till trots. Använder det som uppslagsverk. Och får svar på de frågor jag ställer. Hur pålitliga svaren är vet jag förstås inte. Men mina frågor är enkla, och svaren inte alltför komplicerade.

För den som vill veta är det diskret luftfuktighet även idag. Skapar en påminnelse om en obetald levererad bok på Bokbörsen. Mitt konto är semesterstängt, men Bokbörsen borde ha en tjänst som talar om när en faktura behöver påminnelse. Nu får jag kolla själv. Har några fakturor som ska betalas.

Det blev middag, och en god middag. Med rödvin till, Viña Albali, Gran Reserva 2018. Korkskruv fanns, här är skruvkorkar sällsynta. Kostade runt 60 kronor. Köttfärssåsen såg inte ut som vanligt, men smakade bra. Och pastan också. Glömde det där med att spara lite av pastavattnet, allt åkte ut i vasken. Blandad egenriven ”parmesan” och färdigriven köpt ost fungerade. Och jag har mat för åtminstone en gång till. I hemifrån medförda plastpåsar, plastburkar här finns nästan inte. In i frysfacket när kallt. Det finns en kork som passar till vinflaskan.

Har nu diskat under rinnande vatten igen, i morgon får diskpropp vara prio ett. Snart ska jag duscha. Det blir skönt. Klockan är snart kvart över sex. Här.

Och det blev torsdag, vaknade vid femtiden och gjorde artrosträningen. Nu är klockan snart halv åtta, jag har ätit frukost och just avslutat med ett gott päron och ännu en mugg te. Mobilen talar om att ”regn kan förekomma” ungefär nu, 21 grader och övervägande molnigt. Blir sol och varmare längre fram på dagen. Det drar faktiskt lite svalt från de öppna fönstren. Skönt.

Tisdag kväll – summering av ”bra idag” – pedikyr och manikyr; att jag hittade till och kom ihåg chatten med Bokskrivarakademin; att jag gått 8 000 steg, visserligen inte alla i en följd, men ändå; att jag bloggat även idag; att jag burit hem 13 liter vatten. Att jag hittade ett sopställe, och blev av med både tom vattendunk och soppåse.

Tacksam att jag håller.

I morgon onsdag ska jag försöka hitta hörlurar att stoppa i öronen – jag inser att jag hör för dåligt i chatt med enbart hörapparaterna – glömde ju mina hörlurar i min eller sonens bil… Jag ska också köpa det där lilla runda batteriet som hör hemma i personvågen; och is i påse, eftersom det inte finns något isfack här. Helst vill jag också hitta till ett ställe som säljer begagnade böcker, men tror det är svårt här i Puerto – det var största fördelen med att hyra i la Zenia nära Torremolinos en vinter. Massor av böcker, du betalade 1-2 Euro, läste och lämnade tillbaka, köpte nya. Hundar och katter och åsnor fick sitt. Engelska damer som skötte ruljansen.

Hitta på mat till middagen ska jag också, gärna fisk (även om jag inte känner igen fiskarna i fiskdisken på Alteza) – stora räkor känner jag igen, kan laga med svamp, lök, vitlök, paprika och ris. Kanske. Annars såg jag idag att det finns ”mat för avhämtning” på pizzakedjan med italienskt namn som jag just nu inte minns. Måste inte vara pizza, ska inte vara pizza. Ligger nära lägenheten. Är inte förtjust i att äta ute ensam.

Dagens klokskap från chatten med skrivcoach – ”skriv OM det du vill skriva om”, dvs berätta vad det är du vill berätta, (inte skriv det igen). Och, skriv en annan scen när du fastnar, allt behöver inte komma där och när det ska. När man kört fast och inte tycker sig komma vidare. Kanske något för mig att göra när det gäller demensboken. Så roligt, och förmodligen hjälpsamt, att ha ”skrivarfamiljen” att vädra sitt skrivande i. Ett helt år. Tacksam att jag bestämde mig fort, och betalade. Tacksam att Jeanette hittade mig på Duolingo och har uppmuntrat mig där. Det gjorde det säkert lättare för mig att fatta mitt beslut.

Onsdag morgon, vaknar förstås för tidigt eller snarare som vanligt, till Sverige-tid. Här är klockan nätt halv sex när jag gör mitt te. Soluppgång 20 minuter över 7. Det är svart därute. Kanske blir det regn till kvällen, och ”bara” 22 grader under dagen, halvklart. Låter skönt. Har tagit mitt piller.

Ska botanisera i allt som hör till Bokskrivarakademin, där finns många bra tips för skrivande. Men först ska jag skriva mig vaken, dricka mitt te, göra ett par smörgåsar om en stund. Kanske äta en yoghurt.

Undrar vad Agnes har för sig, hon är säkert vaken hon också. Hon är visserligen lite yngre än jag, men ändå gammal nog att ha tidiga morgonvanor. Och jämförelsevis tidiga kvällsvanor. Inte som när hon var ung och i farten. Numera går det mesta lite långsammare, också hennes promenader. Hon försöker komma ut och gå, eftersom hennes knän (och resten) behöver det. Och hon kör också igenom ett träningsprogram för artros flera gånger i veckan, precis som jag.

Hoppas hon hittar ett bra ställe för att få fötterna omskötta efter allt gående. Jag kan rekommendera Salon 72, på Calle Mequinez, som öppnar klockan 10 för hårvård och bokning av pedikyr och manikyr. Kvinnan som ”manikurerar” jobbar bara på eftermiddagen, börjar halv tre. Det är värt att vänta på.

Vi behöver träffas, kanske sätta oss på ett café och dricka en cortado tillsammans. Prata om livet och döden. Låter kanske inte så kul, men lite galghumor skadar inte i sammanhanget. Döden börjar bli alltmera en realitet, båda börjar vi begripa att den lär komma även till oss. Än kan vi hålla den i bakgrunden, än kan vi låtsas att den nog dröjer. Agnes är nog dessutom mindre melankolisk än jag. Hon skrattar oftare, är gladare. Det gör mig gott att vara i hennes sällskap.

Och så ska vi förstås prata om att leva ensam. Om det som är fint och bra med ensamlivet, och om det som är trist. Män har vi älskat och levt med och utan genom livet, båda hon och jag. Båda är vi tämligen övertygade om att vi aldrig mera ska leva på heltid tillsammans med någon man – ingen av oss vill bli vare sig ”nurse” eller ”purse” för en man. Uttrycket roade oss, jag hittade det på nätet. Jag har vårdat eller i alla fall varit den som var nära medan min fd make blev allt sämre i sin demenssjukdom och slutligen dog. Erfarenheter som jag på ett sätt är tacksam för, men definitivt inte vill uppleva igen.

Agnes har inte levt tillsammans med någon på flera år, och har inga tankar på att göra det nu. Båda vill vi gärna ha manligt sällskap – någon att föra vettiga samtal med, någon att äta goda middagar tillsammans med, någon att smeka och krama. Kanske till och med älska med – om vi fortfarande kommer ihåg hur man gör. Och mannen i fråga vill och kan.

Vi har mycket gemensamt, Agnes och jag. Mycket att prata om, skratta åt, gråta över också. Sorgen finns hos oss båda, den varierar i styrka och närvaro, men den är där hela tiden.

Tisdag tror jag visst att det är. 4 november. Klockan är åtta och det är redan 27 grader ute, och sol. Kan bli 34 grader idag. Regn är möjligt onsdag kväll, och lägre temperatur under dagen, bara 28 grader. Är nog efterlängtat.

Om en liten stund ska jag klä på mig och gå till Alteza (nästgårds) och köpa två större dunkar med vatten. Skönt att slippa bära sådant långt. Jag har orienterat mig i Bokskrivarakademins alla möjligheter nu på morgonen, skapat en Google kalender för möten och övningar.

Först min andra mugg med te. Har artrostränat. Duolingo får vänta tills jag är tillbaka från butiken. Alteza hade inte öppnat, så jag gick runt hörnet och köpte EN dunk vatten (8 liter), tung nog. Nu hemma igen, halv nio. Duolingo. Och så ut en sväng igen, för ännu lite mera vatten. En cortado och suspekt glas med apelsinjuice (nog blandat något med vatten), behöver inte beställa det igen. Kaffet okej.

Bokade pedikyr och manikyr till halv fyra i eftermiddag. Salongen bredvid hade inga tider förrän i december… Jag har trivts med kvinnan i Salon 72 tidigare, hoppas hon är densamma nu. Bar hem 5 liter vatten till, och handlade lök, potatis, en temugg som är lite större än de som finns här, tandpetare att kolla potatiskok med, mera yoghurt, ”pepparkakor” som är stenhårda och mera som med ingefära smaksatta Marie-kex.

Har redan gått 2 700 steg.

Skönt att vara ute tidigt, värmen hade inte slagit igenom förrän nu vid halv elva när jag gick hem. 33 grader enligt mobilen. Lär kunna bli 35.

Fikar hemma. Klockan 18 är det ”snack med coachen” Jeanette Niemi. Jag har inte skrivit något för kursen än, men hänger på. Har fullt sjå att hitta allt. Klockan fem här, förstås – jag kommer nog att missa tidsskillnaden här och där, men min kalender håller reda på tiden. Om jag kollar där…

Går ut i värmen igen, med tom plastdunk, och letar sopställe. Hittar ett i bortre delen av min gata, men bara en behållare för plast (tror jag). Slängde i alla fall dunken där. Såg också annat ställe med mera tydlig markering av sortering – ska nog leta mig dit med soppåsen som börjar bli full.

Börjar inse att min kalender för skrivkursen är viktig. Bra att jag lyckades lägga den på skrivbordet.

Klockan är kvart i ett, och jag funderar på att ta på mig solhatten och gå iväg med soppåsen. Det gjorde jag och hittade plats att slänga sopor på – men jisses så varmt. Nu har jag hängt solhatten på kroken härhemma, och sitter vid mitt bord med ett glas vatten inom räckhåll. 3 000 steg till. Och flera blir det idag.

Tror jag ska äta en liten yoghurt till lunch, resten av pyttipannan får vänta till kvällen. Hantverkaren en trappa ner har slutat tidigt idag, glad att slippa höra något borrande. Kanske har han en värmeklausul i sitt avtal!

Oj, så bra jag mår just nu – nära en och en halv timme för pedikyr och manikyr, hon var densamma som tidigare och så trevlig och bra. Mina fötter känns som nya, och naglarna på händerna är kortklippta och målade utan färg, tårna mörkt röda. 40 Euro (har gått upp 10 sedan sist) – värt det.

Jag slappnade av så att jag nästan hade svårt att gå den relativt korta vägen hem. Totalt har jag gått 8 000 steg idag, så många har jag inte promenerat på länge. Och efter pedikyren känns det ändå bra. Klockan är fem här, och jag får bråttom att ansluta mig till chatten med coachen Jeanette. Kul att se andra deltagare i ”skrivfamiljen”, kul att se och höra att tankar och svårigheter är ungefär desamma, oavsett genre. Det enda jag vet om genrer för min del är att jag inte skriver någon fackbok.

Halvtimmen gick fort, jag är fortfarande vilsen i all teknik, men det gör inget. Klarnar väl så småningom. Behöver skaffa hörlurar för att kanske höra bättre.

Värmer min pyttipanna och steker ett ägg. Äter, godare första gången. Blir mätt. Diskar, det finns ingen propp till diskhon.

Om vänster stortå ser lite konstig ut beror det på mig, inte pedikyristen, skadad nagel

Måndag idag, 3 november. Molnigt och 28 grader säger mobilen. Jag äter frukost och har mina ljus tända. Här är klockan nu bara tjugo i åtta och jag har varit uppe en stund. Har vikt och lagt undan ren tvätt, rena örngott på kuddarna. Allt torkade så småningom inne i lägenheten.

Har sopat golven igen, det där om att dammet ”builds up” ligger det nog något i. Jag ska inte längre tänka på min hyresvärdinna som någon som inte städat… Det var dammigt igen idag.

Ska se om jag kan hitta en stor temugg i någon affär, de som finns är avsedda för kaffe = för små. Och ett runt batteri till personvågen. Jag vill hålla koll på vikten. Har tagit mitt piller, löst wordle och sudoku. I wordfeud ligger syrran och jag nästan lika, jag leder med 1 poäng och det är hennes tur.

Duolingo. Ljuden från gatan och huset i övrigt hörs mera idag än under helgen. Jag tar ur hörapparaterna igen efter att ha gått igenom de spanska övningarna. Nu är det ”bara” 22 grader enligt datorn, och övervägande soligt. Jag får gå ut och kolla. Om en stund.

Hemma igen när klockan är ett, har ätit en liten yoghurt, fikade med en cortado när jag var ute. Handlat lite, men inte hittat något stor och fin temugg. Eller något litet batteri till vågen. Det är 26 grader och övervägande soligt, enligt datorns meteorolog. Det kändes, och det var väldigt skönt att komma inomhus igen. 4 800 steg idag var nästan för många. Glömde solhatten, den hade suttit väl. Som tur var kom jag ihåg att ta med vatten.

En hantverkare renoverar tydligen i en våning under mig, borrar ibland. Jag har lagt hörapparaterna på bordet. Kör några av lektionerna i skrivkursen – börjar med den om ”min bokidé”, skulle behöva en skrivare så att jag kunde skriva ut sidorna där jag svarat på diverse frågor; nu får jag titta och markera med rött, sådant som återkommer och kanske är bärande idéer; målgrupp och genre, hur man kan plocka och sammanföra olika temata från sådant som återkommer på listorna, och kanske hitta en ny och fräsch vinkling. Antagligen bra övningar, även om jag nu är trött i hjärnan. Sparar alltihop och tittar igen när jag är mera på bettet.

En titt på Avanza visar att jag ligger ungefär som börsen totalt, lite minus. Trist.

Nu ska jag duscha, och smörja in mig med den CeraVe-lotion jag precis köpt, den jag hade hemma fick stanna hemma. Kanske ska jag till och med ta en liten siesta, känns som om det skulle vara en bra idé.

I morgon kanske jag tar bussen till Punta Brava och får min cortado på Café Canaria, kanske träffar Palmyra. Orkar inte gå hela vägen i den här värmen, får inte glömma solhatten och vatten. Ska också boka pedikyr och manikyr hos Salon 72.

Har precis betalt hyran, fått kontosiffrorna rätt ordnade efter att banken talat om att de var fel… Fick foto på kontouppgifterna från Alejandra. Kokade ägg under tiden, och i och med bankkrånglet blev de väldigt välkokta… Nu kokar jag några potatisar för att göra pyttipanna av resterna från igår, plus lite fler champinjoner. Inser att jag glömt köpa lök. Får gå ändå.

Potatisen kokar en stund till. Jag ska bara skära svampen, en halv röd paprika och köttet i småbitar. När potatisen kallnat ska den också skäras. Ett par klyftor vitlök får följa med, kanske steker jag ett ägg till. Sallad. Bra middag.

Spisen avstängd, potatisen kallnar. Övrigt (utom köttet) är skuret i små bitar. Nu ska jag ta det lugnt en stund. Duschade, men siestade inte. Skalar potatisen först. Halv fyra här, halv fem där. Hantverkaren i våningen under min har plockat ihop och gått hem för dagen.

I morgon ska jag leta reda på butiken med begagnade böcker, den ligger nog på Calle Zamora, där Martti bor, bredvid biblioteket, jag bor på Calle Pérez Zamora – förvirrande. Ett tag trodde vi att vi bodde i samma hus, men så var det inte.

Har ätit min pyttipanna, med tyska cornichoner till, plus ett stekt ägg. Gott, och lunchmat kvar. Mätt. Hittar min påse med Dumle-kola, det blir efterrätt. Diskar om en stund. Behöver hitta sopstationen också i morgon. Påsen börjar bli full.

Jag behöver flera böcker att läsa; King är lärande/undervisning, Shafak är berörande och konstig, den spanska är svårläst…

Har stora blåmärken på båda armarna, efter remmarna till ryggsäcken och annat motsträvigt bärande som tuggat på mina armar. Nästa gång, mindre vikt i ryggsäcken. För all del också mindre i rullväskan. Mina armar tål inte skavande remmar. Tre långa svarta klänningar behöver jag inte, bara ett exempel. Räcker med två. Flipflops´en i läder kan jag lämna hemma, de är inte sköna. (Har redan börjat nästa resa.)

Hur skriver jag mig ur den ackumulerade sorgen i mitt liv? Kan jag? Kan någon? Sorg på sorg på sorg – ingen av dem försvinner någonsin. Några mattas av, föräldrar och mor-/farföräldrar, syster t ex. Omfattas utan att jag tappar taget om livet. Sorgen över vår sons död mattas inte, men blir lite mera hanterlig, liksom sorgen över ex-make och sorgen över Ulf. Kärlek känner jag aldrig sorg över, kärlek är en gåva också när den slår slint. Men jag sörjer över eget beteende i livet, sådant som sårat andra älskade människor. Och det är inte mycket jag kan göra åt det nu. Försöka acceptera, det och annat. Att bli äldre handlar för mig mycket om acceptans. Allt förändras fort.

Kanske vill jag inte ens bli av med sorgen, Den gör mig möjligen mera ödmjuk inför livets svängar. Får mig att ta emot det som sker, utan att morra och hoppas på annat.

Testar teven igen, hittar ljud, men inte några program som går att se på. En cowboy-film på dubbad spanska fungerar inte för mig. Acceptans. Har diskat. I morgon får jag bära hem en större dunk med vatten, och flytta över till den jag har som nu är tom.

I morgon sägs det bli varmare än idag, 34 grader. Jag får gömma mig inomhus. Det där med att gå ut och flanera i stan får jag glömma, någon busstur till Punta Brava likaså. Ingen brådska med det. Jag mår inte bra av värmen, så jag får ta hand om mig. Och kanske stanna inne. Kan alltid syssla med skrivandet, och kursen hos Bokskrivarakademin – orienterar mig just nu.

Behöver hitta större temugg

Måndag idag, 3 november. Molnigt och 28 grader säger mobilen. Jag äter frukost och har mina ljus tända. Här är klockan nu bara tjugo i åtta och jag har varit uppe en stund. Har vikt och lagt undan ren tvätt, rena örngott på kuddarna. Allt torkade så småningom inne i lägenheten.

Har sopat golven igen, det där om att dammet ”builds up” ligger det nog något i. Jag ska inte längre tänka på min hyresvärdinna som någon som inte städat… Det var dammigt igen idag.

Ska se om jag kan hitta en stor temugg i någon affär, de som finns är avsedda för kaffe = för små. Och ett runt batteri till personvågen. Jag vill hålla koll på vikten. Har tagit mitt piller, löst wordle och sudoku. I wordfeud ligger syrran och jag nästan lika, jag leder med 1 poäng och det är hennes tur.

Duolingo. Ljuden från gatan och huset i övrigt hörs mera idag än under helgen. Jag tar ur hörapparaterna igen efter att ha gått igenom de spanska övningarna. Nu är det ”bara” 22 grader enligt datorn, och övervägande soligt. Jag får gå ut och kolla. Om en stund.

Hemma igen när klockan är ett, har ätit en liten yoghurt, fikade med en cortado när jag var ute. Handlat lite, men inte hittat något stor och fin temugg. Eller något litet batteri till vågen. Det är 26 grader och övervägande soligt, enligt datorns meteorolog. Det kändes, och det var väldigt skönt att komma inomhus igen. 4 800 steg idag var nästan för många. Glömde solhatten, den hade suttit väl. Som tur var kom jag ihåg att ta med vatten.

En hantverkare renoverar tydligen i en våning under mig, borrar ibland. Jag har lagt hörapparaterna på bordet. Kör några av lektionerna i skrivkursen – börjar med den om ”min bokidé”, skulle behöva en skrivare så att jag kunde skriva ut sidorna där jag svarat på diverse frågor; nu får jag titta och markera med rött, sådant som återkommer och kanske är bärande idéer; målgrupp och genre, hur man kan plocka och sammanföra olika temata från sådant som återkommer på listorna, och kanske hitta en ny och fräsch vinkling. Antagligen bra övningar, även om jag nu är trött i hjärnan. Sparar alltihop och tittar igen när jag är mera på bettet.

En titt på Avanza visar att jag ligger ungefär som börsen totalt, lite minus. Trist.

Nu ska jag duscha, och smörja in mig med den CeraVe-lotion jag precis köpt, den jag hade hemma fick stanna hemma. Kanske ska jag till och med ta en liten siesta, känns som om det skulle vara en bra idé.

I morgon kanske jag tar bussen till Punta Brava och får min cortado på Café Canaria, kanske träffar Palmyra. Orkar inte gå hela vägen i den här värmen, får inte glömma solhatten och vatten. Ska också boka pedikyr och manikyr hos Salon 72.

Har precis betalt hyran, fått kontosiffrorna rätt ordnade efter att banken talat om att de var fel… Fick foto på kontouppgifterna från Alejandra. Kokade ägg under tiden, och i och med bankkrånglet blev de väldigt välkokta… Nu kokar jag några potatisar för att göra pyttipanna av resterna från igår, plus lite fler champinjoner. Inser att jag glömt köpa lök. Får gå ändå.

Potatisen kokar en stund till. Jag ska bara skära svampen, en halv röd paprika och köttet i småbitar. När potatisen kallnat ska den också skäras. Ett par klyftor vitlök får följa med, kanske steker jag ett ägg till. Sallad. Bra middag.

Spisen avstängd, potatisen kallnar. Övrigt (utom köttet) är skuret i små bitar. Nu ska jag ta det lugnt en stund. Duschade, men siestade inte. Skalar potatisen först. Halv fyra här, halv fem där. Hantverkaren i våningen under min har plockat ihop och gått hem för dagen.

I morgon ska jag leta reda på butiken med begagnade böcker, den ligger nog på Calle Zamora, där Martti bor, bredvid biblioteket, jag bor på Calle Pérez Zamora – förvirrande. Ett tag trodde vi att vi bodde i samma hus, men så var det inte.

Har ätit min pyttipanna, med tyska cornichoner till, plus ett stekt ägg. Gott, och lunchmat kvar. Mätt. Hittar min påse med Dumle-kola, det blir efterrätt. Diskar om en stund. Behöver hitta sopstationen också i morgon. Påsen börjar bli full.

Jag behöver flera böcker att läsa; King är lärande/undervisning, Shafak är berörande och konstig, den spanska är svårläst…

Har stora blåmärken på båda armarna, efter remmarna till ryggsäcken och annat motsträvigt bärande som tuggat på mina armar. Nästa gång, mindre vikt i ryggsäcken. För all del också mindre i rullväskan. Mina armar tål inte skavande remmar. Tre långa svarta klänningar behöver jag inte, bara ett exempel. Räcker med två. Flipflops´en i läder kan jag lämna hemma, de är inte sköna. (Har redan börjat nästa resa.)

Hur skriver jag mig ur den ackumulerade sorgen i mitt liv? Kan jag? Kan någon? Sorg på sorg på sorg – ingen av dem försvinner någonsin. Några mattas av, föräldrar och mor-/farföräldrar, syster t ex. Omfattas utan att jag tappar taget om livet. Sorgen över vår sons död mattas inte, men blir lite mera hanterlig, liksom sorgen över ex-make och sorgen över Ulf. Kärlek känner jag aldrig sorg över, kärlek är en gåva också när den slår slint. Men jag sörjer över eget beteende i livet, sådant som sårat andra älskade människor. Och det är inte mycket jag kan göra åt det nu. Försöka acceptera, det och annat. Att bli äldre handlar för mig mycket om acceptans. Allt förändras fort.

Kanske vill jag inte ens bli av med sorgen, Den gör mig möjligen mera ödmjuk inför livets svängar. Får mig att ta emot det som sker, utan att morra och hoppas på annat.

Testar teven igen, hittar ljud, men inte några program som går att se på. En cowboy-film på dubbad spanska fungerar inte för mig. Acceptans. Har diskat. I morgon får jag bära hem en större dunk med vatten, och flytta över till den jag har som nu är tom.

I morgon sägs det bli varmare än idag, 34 grader. Jag får gömma mig inomhus. Det där med att gå ut och flanera i stan får jag glömma, någon busstur till Punta Brava likaså. Ingen brådska med det. Jag mår inte bra av värmen, så jag får ta hand om mig. Och kanske stanna inne.

2 november, klockan två på eftermiddagen, mobilen säger att det är 30 grader här – och det känns så. Den talar också om ”diskret luftfuktighet”, det är fuktigt nog för min del.

Jag har handlat på Alteza, trist storbutik som ligger nära, och tog sedan en promenad till stranden. Och där satt Martti, som vanligt med en stor caña framför sig. Det var fint att ses igen och stämma av. Han har nu lämnat Tyskland och anställning, och är nöjd med överenskommelsen. Har varit här större delen av tiden sedan sist. Hyr en lägenhet, och vet inte var eller hur han ska leva resten av livet. Jag bjöds på en liten öl, vi pratade och så småningom gick jag ”hemåt”.

För varmt och fuktigt ute. Just ingen vind. Nu hemma och ska duscha om en stund, det behövs. Folk badade vid stranden, men havet såg inte så roligt ut. Och det är förmodligen måttligt renare än när skyltar avrådde från bad – det lär inte ha hänt mycket på fronten reningsverk.

Det blir sallad plus färdig ”salad russe” och en köttbit till middag, kanske stekta bruna champinjoner också om jag ids. Värmen gör mig lat. En av kylens öl till, något vin har jag inte köpt än.

En bok på spanska låg i en låda. Hay momentos que deberían ser eternos, av Megan Maxwell. Har bara läst ett par sidor, men tycker mig förstå det mesta. Asimismo trodde jag betyder samtidigt, kollar. Det betyder dessutom. Där fick jag för att vara stöddig. Men kul ändå att läsa på spanska, nu Duolingo.

Fikar med färsk liten baguette och inhemsk hårdost, irländskt smör (som jag nu ställt i kylen innan det blev flytande). Osten är som hård och torr Svecia ungefär, lite knastrig och lite smak. Ingen osthyvel förstås, och jag glömde min hemma. Får använda den enda stora kniv jag hittills hittat, den är STOR.

Saknar en skön fåtölj att sitta och läsa i. Jag får testa soffan, som lär ska gå att bädda. Men saknar lampa i närheten. I morgon ska jag botanisera i stan, tidigt på förmiddagen. Nu har datorn ändrat från Norrtälje till Puerto de la Cruz, och säger ”soligt” med bild på glödande sol, 25 grader. Por supuesto – naturligtvis. Har hittat skärbräda som ser väldigt oanvänd ut. Därmed har jag hackat vitlök, och skivat champinjoner grovt. Men än får middagen vänta.

Hittar ett rent lakan i förvaringslådan under sängen (man lyfter upp det hela, så visar den sig). Örngott hänger på stolarna för att torka riktigt till natten, har inte sett flera örngott någonstans.

Köket är fräscht och fint, bad- och toarummet likaså. Och det är skönt, gillar inte junkighet just på sådana ställen. Det är lite väl mycket pynt överallt för min smak, jag ställer undan. Plockar ner färgglada solfjädrar (ett ögonblick tvivlade jag på att det var rätt ord, låter så konstigt) från väggen i sovrummet. Där kan min morgonrock hänga i stället, bra krok.

Nu dusch. Brer ut min blöta handduk över ett par stolar. Ingen idé att hänga ut. Hittar hårtorken, och kommer efter en stund underfund med att handtaget går att vrida, så att det sitter ”normalt”. Letar i köket efter stekpanna, hittar ingen. Till slut, inkörd på sidan av ett djupt skåp så att jag måste stå på knä för att nå den, en ny stekpanna. Klockan är nu fem, men jag väntar ännu ett tag med att steka champinjoner och vitlök.

Det skymmer nu så pass att jag tänder batteriljusen. Kanske också några av de värmeljus som är utspridda här och där, i keramikljushållare. Konstgjort olivträd i hörnet vid teven, dito hängväxt på byrån nära ytterdörren, och en typ svärmorstunga på bänk under teven. Annat konstgjort blom i kruka vid soffan. Jag saknar mina blommande pelargoner, men de här slipper jag vattna.

Jag gläds åt mina fina silverljusstakar, lysningspresent från min mormor och morfar, när Jan och jag gifte oss 1962. De trodde nog inte att ljusstakarna en gång långt senare skulle följa med till Teneriffa.

Så har jag också hittat plastpåsarna med kosttillskott i ett av de många facken i min ryggsäck. Tror mig ha koll just nu…

Solnedgång här halv sju, om en nätt timme. Mobilen hävdar 28 grader. I morgon lite högre, och på tisdag ännu lite varmare. Därefter går det ner till mera uthärdliga 25-26 grader. Tror detta är ovanligt varmt, här så här års. UV-index lågt, luftfuktigheten 44 procent.

Kvart över sex, behöver tända taklampan i köket för att se vad jag gör. Dags att göra färdigt middagen, svamp och vitlök är klart. Nu ska köttet stekas, solomillo på spanska är mör fläskfilé. Tror det är vad jag köpt, det ser väldigt rött ut så ett tag liknade det oxfilé. Som heter något annat. Här finns ingen spisfläkt så öppet fönster gäller.

Nu har jag ätit solomillo, iberisk fläskfilé (från Brasilien tyckte jag mig se). Den var god, saftig och mör, och god var även svampen – men färdiggjord ”salade russe” behöver jag aldrig köpa mera. Nu gäller det bara att komma ihåg det också. Jag är mätt, halva köttbiten blir smörgåspålägg eller middag i morgon, med något annat till. En tomat som jag åt försiktigt för att verkligen känna smaken gjorde mig besviken – den var precis som tomater hemma, smaklösa.

Tänkte lyssna till spanska på teven, fick igång diverse kanaler – men inte ljudet. Så jag stängde av igen. Det känns fortfarande både varmt och fuktigt, men nu är det svart utanför mina få fönster. Jag har dragit ner persiennerna, den som eventuellt går i trappen behöver inte kunna se rakt in till mig. Huset verkar lugnt, och tyst – vilket kan bero på att mina hörapparater ligger på bordet.

Pratar en stund med Anders, som mår bra och ville veta att jag gör det också.

Två vägglampor, en vid bordet och en vid soffan, tänds tyvärr samtidigt som den skarpa lampan precis innanför ytterdörren – det sammantagna ljuset blir nästan plågsamt. Så nu är här klen belysning i form av en bordslampa på en byrå nära ytterdörren (byrån går inte att öppna mer än på ena sidan, spelar ingen roll).

Lakan på eftertork

Solomillo

torkställning…

I lägenheten började jag med att packa upp, efter att Alejandra och hennes man mött mig vid busstationen och kört mig hit. När Alejandra gått sopade jag golven, låste dörren – och skickade en bild på dammhögen till henne… Har nu duschat, i morgon ska jag tvätta de handdukar som låg i tvättmaskinen, tvätta badrumsmattan och köksmattan (separat), tvätta lakan och örngott i sängen.

Jag har bestämt mig för att sova i sängen som den är i natt.

Uppskattar att det stod en stor dunk med dricksvatten, att det fanns några öl och lite annat i skåpen. Slänger gammalt ”bregott”, kollar datum på resten. Okej.

Alejandra menar att det är möjligt att ”some dust and moisture have accumulated… It usually builds up this way”. Har lust att säga ”skitsnack”, men gör det inte, tackar i stället för vattendunk och öl och oliverna som fick bli middag.

Jag har gjort Duolingo 81 dagar i sträck, plus idag. I kväll. Nu äter jag oliver med sardeller, och påminns om när vi gjorde det, Jan och jag, för länge sedan. En öl till. Mina batteriljus står på bordet och fladdar lite lagom, taklampan är släckt, men en liten på hylla nära dörren är tänd.

Har plockat undan lite prydnadspinaler. En stor fläkt står här nära bordet, den ska jag nog också gömma.

Undrar var jag kan hänga lakan på tork, den lilla torkställningen utanför ett fönster förslår nog inte.

Jag har packat upp och stoppat undan.

Huset är ganska ruffigt i entrén, och nr 17 ligger inklämt mellan andra verksamheter. I morgon får jag kolla lite vad som finns här i närheten. Känner ju igen kvarteren, men har inte tidigare noterat just de här husen.

Undrar var man slänger sopor t ex. Ingen info från Alejandra. Routern hittade jag, och kunde läsa koden på baksidan så nu har jag internet i alla fall. Och en jättestor teve mitt framför näsan där jag sitter på dubbla dynor vid bordet. Har laddat mobilen.

Tro det eller ej – men jag glömde en grej till idag: min sittdyna ligger kvar i sätet på planet. Vet att jag anade att något inte var okej, men talade om för mig att jag hade det jag skulle ha när jag ställde mig i kön för att komma av…

Vilken höjdardag av glömska/stress; först mobilen (som Erik hittade på elementet i hallen), glömde hörlurarna i min eller hans bil, kimono i hans bil, sedan glömde jag att lämna in rullväskan – men fick tacksamt hjälp av en kvinna i gaten, och så till slut sittdynan. Tur det inte var datorn. Jag behöver assistans av och på flygplan, det är tydligt. Jag kom i alla fall till slut på rätt buss från flygplatsen, vid hållplats 30. Synd att de går så sällan till Puerto, söderut kom det flera medan jag väntade i en och en halv timme.

Vaknar och inser att jag inte ser ut direkt. Ett litet fönster högt upp i vardagsrummet och två till med samma utsikt som det i köket, mot huset mitt emot – jag får gå ut och njuta av utsikten. Bor nära ”muelle”, den gamla fiskehamnen mitt i Puerto.

Inser att man här har tid som är en timme tillbaka jämfört med hemma, nu har jag även datorn inställd på automatisk korrigering. Har tagit mitt piller, Duolingo får vänta tills jag är hemma igen. Har kört en tvättmaskin med handdukar, de hänger nu på tork utanför fönstret på torkställning. Tvättar nu gårdagens klänning – den var svettig – och örngott och lakan, som inte såg fräscha ut, men kanske var det. Skön säng, jag sov gott.

När den maskinen är klar ska jag gå på frukostjakt, och se om jag kan handla lite nödvändigheter. Tacksam att jag hade vatten idag. Dammar och torkar av ytor medan tvättmaskinen går.

Jag mår bra. Igår gick jag nära 5 000 steg på flygplatsgolv och mycket folk, med packning. Idag blir det nog trevligare promenad, även om det kanske blir tungt hem från den möjligen öppna affären…

Inte så kul, men det blir bättre när jag fått städa ordentligt – och tvätta det som behövs