beskrivarblogg

Söndag 5 maj 2024 – himlen är lite hotande mörkblå bort över skogen. Solen gömmer sig, kanske blir det någon form av nederbörd idag. Elva grader när klockan är tio. Blåser lätt. Känns kallt.

Kör en tvättmaskin, hänger ute om det inte regnar. Annars har jag inget på programmet, annat än att adressera (och i morgon skicka) Bokbörsen-böcker. Kanske ska jag klä på mig också. Läsa, försöka komma på vad som väckte mig i morse – det lät som om något ramlade i golv, inne eller ute. När jag kollade stod altanborsten där den ska, så den var det inte. Och något annat nerfallet har jag inte hittat. Kanske drömde jag.

Har pressat tre apelsiner som efterrätt till frukosten. De spanska är bäst, och de är bättre i Spanien. Egyptiska, billigare på Ica, är torra och sura. Kallas ”klipp”.

Trappen var prickig av regnstänk precis när jag skulle gå ut och hänga tvätten. Det blev torkställning inomhus.

Nu fika med två tunna belgiska mandelkakor till. Får mig att tänka på mandelkvarnen därhemma, gul med grön kant och trä”plugg” för att hålla mandeln på plats, skruv för att sitta stadigt i en bordskant. Har ingen sådan, undrar vart den tog vägen. Var nog ingen av oss systrar som hade förstånd nog att ta hand om den.

Mandelkvarnen leder vidare till tankar på allt jag själv har i skåp och lådor, loppiskartonger och annat. Får mig att sucka lätt uppgivet. Dags att göra som svärmor, ge bort till barn och barnbarn sådant som de kanske vill ha. Och tåla att de inte vill.

Några gamla pärlhyacinter har hittat fram där scilla tidigare gömde dem. Tacksam för blomster som sköter sig själva. En påsklilja har hittat hem till syrenhäcken bakom huset. Nu väntar jag på kungsängsliljan på dess vanliga plats, lite längre bort.

Det blev (än så länge) inget långvarigt eller kraftigt regn. Men den här söndagen är så lång och jag har inget viktigt att göra. Har just diskat sopskyffeln, som såg lortig ut – ungefär den nivån på sysselsättningar. Klockan är halv två.

Den blev kvart över tre när jag flyttat runt lite tavlor och letat spik till krokarna. Är halvnöjd. Flyttar nog en del igen om någon dag. Borde byta gardiner i köket, har tunna vita i ett fönster. Det syns att de hängt där ett bra tag. Kanske morgondagens projekt. Gardinstång är en latta från mormors vävstol, upphäng ett par starka stålnypor. Jag tager vad jag haver.

Syrran vinner wordfeud med mer än 200 poäng. Det kan inte vara särskilt utmanande att spela med mig.

Har precis fått förskottsbetalningen för sju böcker till en och samma köpare. Bra tillskott, även om frakten kommer att kosta mera än de 62 kronor som är gällande pris, oavsett antal böcker. Jag är nöjd. Tio böcker att lämna till posten i morgon. Har många kvar i hyllorna…

Lägger in annons om boende nästa höst och vinter, på bloggen och Facebook. Borde förmodligen lägga ”annonsen” på engelska någonstans också.

Den här bilden är från en bokhandel i Nicosia, Cypern. Tyvärr suddig, är kanske Barbro (syster) som fotograferat

Önskar boende någonstans varmare än i Sverige, och utan snö –

perioden oktober-mars, alternativt november-april 2025.

Husvakt, husdjursvakt (van vid både hund och katt). Kan då betala el och internet.

Eller, HYRA liten lägenhet, sovrum och vardagsrum, med kök, badrum, AC, internet, hiss, alternativt EN trappa.

Spanien/norra Teneriffa (inte Nerja, inte Torrevieja), Portugal, södra Frankrike, Italien, Sicilien, Korsika (?), Grekland (?). Helst nära hav, helst inte alltför många turister/pensionärer. Gärna alldeles vanliga människor i närheten.

Jag är 82 år, ensamstående med vuxna barn och barnbarn i Sverige, frisk (inga mediciner), klarar mig på egen hand, lätt artros i knäna, men går utan rullator eller käpp. Hör dåligt, har och använder hörapparater. Bor i Sverige på landet i Roslagen, men gillar inte längre snö och hala vägar. Har körkort och kör bil.

Språk: hyfsat franska, dito spanska (läser bättre än pratar), engelska, tyska, svenska, ”skandinaviska”. Förstår ibland italienska.  Inga betalningsanmärkningar.

Jobbar mycket vid datorn, skriver på mina egna bokprojekt, och har uppdrag där jag redigerar, lektörläser och korrekturläser andras manus. Gillar att laga mat. Ser gärna att det finns marknad/bra varuhus och bagare nära.

Jag, febrilt stirrande in i mobilens kamera…

Lördag 4 maj 2024 – än lyser solen över mig. Natten verkar ha varit ganska kylig, bara två grader vid halv sju. En hundpromenerare med stor rottweiler, en cyklist är än så länge dagens motionärer förbi mitt köksfönster. Inga gässlingar idag, bara ett par talgoxar som leker i syrenhäcken.

Igår fick jag dit ännu en pall ovanpå den som redan fanns vid altanplanket. Ett par kärror med kompost räcker inte som grogrund för potatis – får se till att få dit ännu en kärra. Och köpa lite mera jord och gödning, plus förgrodda potatisar. Och lite blommor, men ska nog vänta in ”snö och kyla från Finland” nästa vecka innan jag går vidare. Verkar som de kommande två veckorna blir svala, om inte annat.

Idag ska jag njuta av solen, fika om en stund (frukosten är klar) och läsa. Möjligen också cykla någon vända på träningscykeln om kroppen vill. Det vill den inte, men jag tror att det är bra, så…

Klockan är strax fyra på eftermiddagen, och jag har suttit ute så länge jag orkade i solen. Har ätit något från frysen, tidig middag, ingen lunch. Har läst ut Vikram Chandra´s Sacred games om ett Indien jag tack och lov aldrig kommer att möta. En bokbeställning på Bokbörsen, ingen förskottsbetalning för de sju Fogelström-böckerna. Än. Skickar påminnelse om annan utebliven betalning, bok levererad och hämtad.

Hittar Madeleine Richters fina bok i brevlådan. Dikter på svenska och spanska, Från fönstret följer hon natten. En vacker bok, att läsa, se och hålla i. Och Madeleine hade precis som jag en första cykel som hette Fram, hennes var röd, tror min var blå – eller, kanske, orange?

Swish +46 73 999 1969, 150 kr plus porto (de blå postpåsarna kostar numera 69 kronor).

Gick ner till badhuset och såg skäggdoppingar, gäss, måsfåglar, sädesärlor. Såg inga ungar av någon sort, men det kan bero på att jag ser dåligt på håll. Kniporna såg jag inte heller till. Någon i en roddbåt fiskade ute på sjön. Varmt i solen mot husväggen.

Tusen steg till sjön och tillbaka är bättre än ingenting, och när jag kutar omkring inomhus bär jag ingen telefon med mig (med stegräknare). Inte heller när jag kör jord i skottkärran från kompost till odlingspall. Eller hänger tvätt borta vid vildsvinsstängslet som skiljer ”min” tomt från resten.

Solen är obarmhärtig mot mina köksfönster. Insidan torkade jag häromsistens, men utsidan. Får ta fram morfars käpp och förlänga min fönsterskrapa med så att jag kommer åt utifrån. Numera klättrar jag inte längre upp på bänken framför det ena fönstret och hänger ut genom ena sidan för att tvätta den andra. Har slutat tvätta emellan, de falska spröjsen trillar bara ner.

Gamla trötta påskliljor har återuppstått lite här och där. De första gullvivorna har slagit ut, och gräset utanför huset är fullt av små djupblå violer. Scillan har gjort sitt, men det finns gula tunna blomster, och gula mera sippliknande. Några små tulpaner i den ovårdade rabatten, och annars mest blad som varit något en gång. Kaprifolen under vardagsrumsfönstret ser gles ut, men en del blad kommer även i år. Den borde antagligen både klippas ner i höst och gödslas, få mera jord. Har ännu en risig kaprifol runt ett träd vid klädstrecket, än ser den inte grön ut. Jag är en dålig trädgårdsmästare, har inte ärvt pappas gener inom den professionen.

Åt nyss en rutbrödmacka med tunt skivad kall fläskkarré och saltgurka. Jag var hungrig igen. Nu åker resten av fläskkarrén in i frysen. Har resten av resterna från idag till middag i morgon. Lagar fortfarande mat som om jag hade lika stort hushåll som förr, med man och tre söner och kompisar… Känner igen hemifrån, mina föräldrar gjorde likadant, verkade ha glömt att deras fyra döttrar inte längre bodde hemma, bara kom på besök ibland. Till helgen kommer yngste sonen och hans särbo på besök, då får jag laga mat. Vad behöver jag inte bestämma nu. Och helgen därefter (pingst?) åker jag till ena syrran i Uppsala, och där blir jag bjuden på god mat. Får kanske ta med mig vin, eftersom hon numera inte dricker något alkoholhaltigt. Hon är ett gott exempel, men jag är klen på att följa i hennes spår.

Ännu en Bokbörsen-beställning.

Första maj, igen. Jag är 82 år och beter mig som om jag har många år framför mig. Som om jag kommer att vara icke-dement och fungerande ännu åtminstone tio-femton år. Det är inte rimligt.

Men, jag skjuter upp sådant jag kanske borde hantera. Jag skriver inte färdigt någon släktkrönika åt äldste sonen som ”beställt” en sådan. Jag sköter inte om mig, dricker för många Dry Martinis, motionerar för lite, går för få steg varje dag (eftersom de gör ont).

Skriver inte alls det jag inbillar mig att jag ska skriva. Slösar fortfarande bort mina dagar, oavsett väder och annat som kan användas som orsak. Jag behöver ingen orsak.

Jag har visserligen sparat pengar och investerat på börsen. Med hyfsat gott resultat, räcker i alla fall till en enkel begravning med fest därefter. Jag vill att någon ska fira mitt liv. Sedan får sönerna med familjer tömma huset, framför allt på alla böcker. Då kan jag inte längre bry mig.

Om tre veckor börjar loppisen vid Roslagsstoppet, kanske kan jag bli av med något där. Böcker eller något ur flyttkartongerna utanför skrubben. Kan nog tänka mig att skänka bort (ta fem eller tio kronor betalt) det mesta. Och strunta i om utflykten går med förlust, bara jag blir av med något. Alla prylar börjar jaga mig.

Måndag, fast det är torsdag. Sover och vaknar under natten, svårt att somna om efter turen till toan. Drömmer konstiga drömmar. Går för det mesta upp mellan sju och åtta, fixar frukost – ibland havregrynsgröt med äppelmos, oftare enbart te och två smörgåsar med pålägg.

Stel och mör i kroppen – konstigt att använda de två orden samtidigt. ”Mör” i det här fallet betyder inte mjuk, bara ont här och där. Men, än kommer jag ur sängen utan hjälp.

Den 2 maj bjuder också på strålande väder, sol och ingen stark vind. Svalt kändes det när jag klev ut på trappen och luktade på dagen. Elva grader klockan åtta säger mobilen.

En familj grågäss, med sex dunbollar efter föräldrarna, går just nu över min lilla väg och bort över gräset. Hoppas de vuxna kan böja på halsen och gå under stängslet, som ska vara i vägen för vildsvinen. Det blev ingen bild, jag bara njöt av att se dem.

En kort vända in till Norrtälje för att lämna böcker och handla, så hem till altanen igen. Större delen av dagen tillbringades där, jag smorde in mig med nyköpt solkräm. En fin dag.

Här andra gäss, flera och större ungar än de jag fick se

30 april, Valborgsmässoafton, 2024 – Karin är hemma i Danmark igen. Här har varit fantastiskt väder idag, tvätten torkade fort och jag har städat. Innan jag satte mig på altanen och läste i solen, och så småningom med parasollet uppe. Ett par timmar. Nu inne igen, orkade inte med mera sol.

Har fått beställning på sju Fogelström-böcker på Bokbörsen, problemet är bara att förpacka dem vettigt. Begärt förskottsbetalning, så jag får se vad som händer. De får vänta på köksbänken.

Den här beställningen innebär att jag igår och idag har ”sålt” tio böcker, bra.

Middag idag blir samma som igår, Karins grönsakstårta med sallad till. Kaltbach-ost som dessert.

Det är fortfarande, när klockan är strax efter fem, ljuvligt soligt ute. Mina få påskliljor har slagit ut, några magra små tulpaner också. Och åtminstone den ena pionen börjar kvickna till under fjolårsgräset. De små djupblå violerna i ”gräsmattan” blir fler och fler. Idag eldar jag inte inomhus, det behövs inte. Ingen eld ute heller.

Första maj – sol. Vaknar vid sextiden, men ligger kvar i sängen och ”klurar” till sju. Nu har jag klarat av frukosten och wordle, men misslyckats med ultrasvårt sudoku. Haren har skuttat förbi på vägen, annars ingen trafik. Syrenhäcken grönskar, linden har synliga knoppar och jag längtar efter blommor att ha på altanen. Blir nog något inköp i morgon.

Sitter ute och fikar i sol som lyser genom en kal trädkrona, det blåser lite för mycket för att vara riktigt skönt. Läser, noterar att den ensamma haren plötsligt hade sällskap bort över fälten och kullarna. Jag går in till datorn en stund. Klockan är bara elva på förmiddagen.

Har bestämt mig för att det blir mjölkstuvade makaroner och stekt falukorv till middag idag. Läser vidare i Sarah J Maas´s House of Flame and Shadow, del 4 i Crescent City-serien. Mastig, 835 sidor.

Har suttit ute ett par timmar till. Solskyddet är slut, så jag törs inte exponera mig för solen längre, även om jag nog har en bas från Spanien. I morgon – blommor och solskydd. Som den alltid gör, så exploderar våren. Det blir allt grönare omkring mig. Min så kallade gräsmatta skulle behöva en ordentlig klippning, men numera har jag ingen gräsklippare. Varken maskinell eller mänsklig.

Har ätit mina makaroner, pappas var godare. Nu är jag mätt, har diskat, och är tacksam för den här dagen. Blåser fortfarande lite. Och solen finns där på himlen ännu några timmar. Det är nog vår.

Nertill till höger i bild altanplank – om någon undrar

Lördag eftermiddag 27 april 2024. Solen tittade fram ett ögonblick, och termometern säger åtta grader ute. Nu grått igen. I mitt sinne också, en vän från Facebook är död. Det påminner mig om att se till att någon/äldste sonen till exempel, stänger ner min blogg och mitt FB-konto, när det är dags. Döstäda även på internet… Alltför många döda vänners födelsedagar dyker upp om ingen städar.

Precis nu föreslår Karin att vi åker in och äter thaimat i Norrtälje klockan 19, och handlar det som behövs på Flygfyren. Eftersom min Dry Martini är påbörjad får hon köra. Det blir bra. Har till och med hittat Götgatan på kartan, så jag vet vart vi ska.

Maten var god, och vi slapp lyssna till musik, några gäster och några som kom och hämtade mat. Phou Nam på Götgatan i Norrtälje.

Nu är det söndag morgon och tveksam sol, även om det ännu inte är särskilt varmt ute. Dimma tidigare i morse.

Idag ska jag kolla inställningen av bilens belysning, igår körde vi antingen på hellyse eller parkeringsljus… Har dessutom insett att sonsonen med familj stängde av airbagen, eftersom det kan vara farligt att ha den aktiverad när man har barn i bilen. Nu gäller det att aktivera den igen.

Dusch. Fick ordning på lyset, men inte på airbagen. Kapat lite oönskade grenar runt linden och längs altanplanket, burit upp en pallkrage från källaren. Tagit in ved – det lär komma regn i eftermiddag och de närmaste dagarna. Då kan det vara bra att ha alldeles torr ved inne.

Karin går den långa rundan, jag nöjer mig med att gå ner till sjön. Ser ett par knipor, ena skäggdoppingen, skrattmås och andra måsfåglar som verkar häcka på de stenar som sticker upp längs vassen längre bort. En sädesärla sitter och vippar på räcket. Några vitsippor rör sig i vinden längs den lilla vägen ner till badhuset. Haren springer förbi på vägen.

Vid tvåtiden kommer ett lätt regn.

Så småningom gjorde Karin en härlig ”tårta”, en pa j med havregrynsbas och rismjöl, och ovanpå pajskalet sötpotatis i småbitar, mycket purjo, ramslök (alltfick fräsa ett tag med en aning ättika och lite socker, salt) och svarta Kalamata-oliver överst. En ”äggstanning” gjord på ägg, veganvariant av philadelphia-ost och kokosgrädde. Mycket gott – se receptet. Inga loppefröskal (vad det nu är).

Nu är jag mätt, smakar just på min färska limoncello – den är också god. Klockan är nio, snart dags för sängen.

Lördag 27 april, regn och fyra grader. Snö i Enköping, enligt där boende vän. Det första jag såg när jag tittade ut i morse var en gulärla som viftade på stjärten och kanske hittade något ätbart. Ser vanliga sädesärlor ofta, men den med gult bröst är mera sällsynt. I alla fall för mig.

Nu har jag fixat toaletten som stod och rann. Har löst sudoku och wordle, och tyvärr läst ut den tjocka fantasyboken. Jag har lånat del 4 men inte del 3…

Skrivlusten är inte påtaglig. Men regndropparna hänger i linden utanför köksfönstret. Jag ser dem och gläds åt att även regn kan vara så visuellt vackert. Nu börjar det visst blåsa och då försvinner dropparna fort.

Flyttar pelargonen till andra fönstret i köket, det som inte har ett element under sig. Längtar efter att kunna ta upp den oanvända pallkragen ur källaren, ställa den ovanpå den som redan står nära altanplanket och fylla på med kompost, köpa förgrodda potatisar och peta ner. Och hoppas på åtminstone något kok hemmagjord potatis.

Läser om ”no dig”-odling, där kan mina vattenförstörda flyttkartonger komma till nytta. Igenväxt rabatt har jag redan. Och kompost som visserligen innehåller lite grenar också, men det kan gå att lägga närmast kartongen. Och sedan dit med perenner av valfri sort. Ska det odlas grönsaker så krävs nog extra gödning. Att slippa gräva och ändå kanske byta ut den ovårdade och igenväxta rabatten mot lite blomster – det vore fint. Den sida som nu ger mig påskliljor och pioner, plus några mycket små tulpaner, den kan få vara som den är.

Karin jobbar och skriver i ”sitt” rum, jag sitter och är tämligen okoncenterad och ofokuserad (samma sak?) i köket. Utanför på vägen går just nu en annan gammal kvinna förbi. Jag har för mig att hon är flera år äldre än jag, och hon går mycket sakta med sina stavar. Men hon går. Varje dag, oavsett väder. Än har den här gamla kvinnan/jag enbart gått inomhus idag. Och till soptunnan.

Spisen brinner snällt, knäpper och pratar. Ljud jag har saknat.

Ännu en vän på Facebook har avlidit. Tacksam för att få veta, inte behöva undra – ledsen över att hennes liv nu är slut. Gudrun Allvin delade i diktform med sig av glädje och sorg, jag kommer aldrig att glömma när hon berättade att hennes dotter dött oväntat. Hennes ord då var som en spark rakt i min mage. Nu är också hon borta, och jag hoppas att hennes önskan om att åter få möta sin dotter på outgrundligt sätt infrias. Vila i frid, Gudrun.

Bilden har ingenting med min text att göra – annat än att det är en gammal kvinna som ser ut att glädjas och förundras inför livet

Torsdag 25 april 2024 – lätt snöblandat regn, ingen vind och ett par grader varmt. Karin kom igår, vi handlade, lagade grönsaksgryta/-soppa till middag, åt och pratade. Och pratade igen, lade oss trötta vid tiotiden.

Tidig morgon, ur sängen vid halv sju eftersom sotaren skulle komma ”7-9”. Det gjorde han, och jobbade mer än han kanske planerat med allt sot som pluggat igen spisen. Nu ”är det drag”, lovade han – och kunde berätta att en av piporna till skorstenen också har ett kajbo. Inte den som spisen använder, som tur är. Ska testa att elda i kväll. Vore skönt. Ska också skaffa Optizon för att få spisen fri från tjära…

Nu är det fredagsmorgon. Igår kväll testade vi att elda i spisen – och den fungerade precis som den ska. En rejäl sotning var tydligen vad som behövdes. Idag ska jag spänta tändved på sonens huggkubb här i köket. Får bara flytta skrivaren därifrån först.

Ett par grader varmt ute, lätt regn. Det snöoväder som varnats för syns inte till. Grått. Det lär inte bli mycket till uteliv idag heller. Bara ner i källaren och hämta den rostfria askhinken, nu när jag behöver den igen. Är så glad för en skicklig sotare som fixade min spis.

Fika efter duschen.

Ett par rådjur, möjligen hjortar, springer på kullarna mot skogen. Måsfåglar och kråkor i luften. Och på marken, tydligen hittar de något att äta efter allt regn. Knopparna i syrenhäcken börjar se ut som blad.

Fram på eftermiddagen fick Karin med mig på en promenad – 1800 steg för min del, Karin fortsatte hela rundan. Det var skönt att röra på sig, och regnet hängde i luften, men det hängde kvar. Tömde brevlådan på gratistidningar och tog in lite ved. Jag eldar, bara för att det går!

Klockan är kvart över fem, jag väntar på att Karin ska komma tillbaka. Middag ska vi väl fixa så småningom, vet inte riktigt vad – kanske kycklingresterna från igår, med sallad och möjligen sötpotatis. Det finns rensade stora fina räkor och rökt lax också i kylen, vi lär inte svälta. Det är så skönt att ha en vän i huset, en som klarar att göra det hon behöver och samtidigt vara tillsammans, precis på det sätt vi båda behöver. Vi pratar och ibland kommer vi tillsammans på något vi kanske inte hittat på egen hand. Det känns stort, efter att länge för det mesta enbart pratat med mig själv inombords.

Karin är tillbaka, lätt blöt av det där regnet som hängde i luften. Vi fortsätter vår konversation, mat får vänta. Så småningom äter jag något, och om en stund gör hon det också. Hon är nöjd med sin långa promenad, jag med min korta.

Någon snö har inte kommit idag, även om den nog finns där uppe. Spisen värmer både kropp och själ.

Vi pratar mat och vad som är gemensamma minnen och vad som inte är det. Pölsa heter förstås något annat på danska, och vissa maträtter är främmande för den ena eller den andra av oss. Vem vet vad sluring är till exempel, eller ölsupa? Tacksam att jag inte behöver äta sådant idag, eller att jag nog aldrig gjort det. Ölsupa var något mamma kom ihåg och inte tyckte om, sluring fick vi kanske (mjölgröt?) – men inte är det något jag vill ha numera. Tacka vet jag dillkött, pappas mjölkstuvade makaroner, kalops, pepparrotskött. Pannkakor. Mosters plättar. Mormors munkar.

Ulfs sniglar (hemfångade och tillagade), ostron varsamt öppnade. Italienska skorpor. Matglädje och fascinerat läsande av recept, utmaning att prova och smaka och testa.

Mat är inte enbart näring för att överleva.

Tisdag eftermiddag – har suttit i solen en timme, så skönt (väl påpälsad). Himlen såg ut som veckad bomull i blå plastpåse. Och nu har jag ätit lättstuvad (mycket lätt-) färsk vitkål med stekt falukorv till, så gott.

Försöker få tiden att gå, så att jag kan hävda (för mig själv) att det är okej att gå till sängs. Men just nu är klockan bara lite efter fem… Jag läser fantasy och börjar tycka att det är lite för mycket upprepningar. I morgon ska jag leta på del 3 av 4 på biblioteket, har nästan läst ut del 2. Och har redan lånat del 4. Mitt läsande är inte särdeles litterärt för närvarande.

Ena syrran hälsade mig välkommen till deras (syrrornas) skelögda klubb. Hon har också kollat sina ögon idag, gråstarr tja, men kan vänta med operation.

Att inte se, inte kunna läsa, eller skriva – det känns förfärligt. Hotfullt. Livet skulle bli tomt, utan allt skräp jag läser. Och, för all del, allt annat läst också. Att höra dåligt, behöva hörapparater, är ingenting jämfört med att inte se.

Jag kör försiktigt på vägen här nära – både igår och idag var det unga rådjur som ville ta sig över vägen/nyss hade gjort det. Har inte sett vare sig blåsippor eller vitsippor ännu. Inga tussilago heller, men det kanske beror mera på min ovillighet att röra på mig när det är trist väder.

Numera håller jag igen på mina Dry martinis, en varannan dag (nåja, ibland flera). I morgon kommer Karin från Danmark, och då blir det nog ingen. Kanske blir det flera dagar utan, det går har jag just lärt mig. I Spanien lät jag bli att dricka något annat än vatten och pressade apelsiner en månad, gick alldeles utmärkt. Utan stor vånda. Handlar mycket om att jag behöver ha annat för mig, något mer eller mindre viktigt annat att göra… Som att glädjas åt besök av en kär vän.

Är nöjd med att jag enbart tvättade fönstren inomhus. Utsidorna behöver definitivt tvättas, men inte förrän regn och snö lagt av. Och fläkten i källaren får stå på, eftersom ”man” inte hittade vart den trasiga värmekabeln tog vägen. Den lagades häromåret när det också blev översvämning, kanske är den begravd i betongen som fixade hålet i golvet, då? Förvaltaren var lätt generad idag. Jag muttrade om uteblivna elräkningar och försök att hålla användandet av el så lågt som möjligt.

Sotaren kommer tillbaka tidigt i morgon bitti. Jag har lovat att inte försöka elda.

Är inte svenska rådjur, men…

Tisdag, sotarstegen ligger utanför mitt köksfönster. Själv ska jag in till Norrtälje och kontrollera vilken sorts glasögon jag behöver, om någon timme.

Det blev inga nya glasögon, i stället remiss till oftalmolog i Täby, väntetid ”någon månad”. Optikern konstaterade att jag (liksom mina systrar) skelar, ser dubbelt. Hur allvarligt får ögonläkaren avgöra – operation, eller justerande glasögon. Vet att syrrorna både opererat och haft dyra speciella glasögon… Kan ju undra över att ögonläkaren som starropererade inte märkte något av skelningen. Apropå underhåll av den här gamla kroppen.

Nu hemma igen, sotaren har varit här märkte jag, när jag öppnade spisluckan och en hög med sot ramlade ut. Fick alltså ingen undervisning i hur bäst tända i spisen. Tänker testa senare idag. Fikar. Och inser att solen lyser därute, även om det blåser kallt. Blå himmel med bara lätta moln.

Nu brinner spisen, utan att just ryka in. Misstänker att det var sotning som behövdes, fick oklara besked när jag tidigare försökte få veta om spisen sotats i fjol.

Det vsade sig – när jag väl fått spisen att brinna – att sotaren inte varit här. Han kom just och får komma tillbaka på torsdag; någon sotning hade inte ägt rum i fjol… Ibland är jag för snabb att dra slutsatser, hade jag kollat hade jag sett att stegen stod kvar på baksidan av huset…