beskrivarblogg

Torsdag 7 mars 2024 – halvklart. 12 grader. ”Regn möjligt denna kväll.” Jag får plocka in tvätten senare idag. Kollade, den är fortfarande fuktig efter natten. Och jag är fortfarande kraxig, dricker vatten och te, pressar apelsiner. Lär inte göra många knop idag.

Tar fram lite köttfärs ur frysen, det får bli en ”hamburgare” med stekt ägg och kokt blomkål idag till middag. Kanske, just nu känns det inte som om jag behöver någon.

Hänger syrran i hälarna på wordfeud, sonsonen vinner med sisådär 200 poäng. Läslusten är minimal, skrivlusten också. Inte ens fingrarna är särskilt villiga, hjärnan har gått i stå.

Från Gaza visas bilder på barn som svultit ihjäl, blomsterhögen på Navaljnys grav blir allt högre. Och människor dör överallt, i Palestina, i Ukraina, i Ryssland och i Israel. I Sverige dör folk av gängskjutningar eller -sprängningar, eller arbetsplatsolyckor. Några dör av brist på adekvat vård, av politiska felbeslut.

Och här gnyr jag över snuva. Löser sudoku och wordle. Snyter mig, hostar. Kollar börsen och inser att Lysa gått upp med 14 procent sedan min start där för två år sedan – dags att öka sparandet. Avanza och jag är inte lika duktiga.

Det här är en lång dag. Nu är klockan bara drygt 12. Tvätten var torr, solen har tagit sig fram.

Yngste sonen gjorde klart för mig igår att jag kommer hem mitt i påsken, på skärtorsdagen. Då kanske det blir svårt för äldste sonen (eller något barnbarn) att möta mig på Arlanda? Jag behöver bara skjuts hem till sonen för att hämta bilen – och bilnycklarna förstås. Får kolla. Annars taxi. Tänkte inte när jag bokade återresan…

Kände mig plötsligt hungrig och började laga mat. Skivad gul lök stektes, dito ostronskivling, därefter köttfärsen som tinat, mosad med gaffel. I med delade små tomater, lök och svamp, en aning grönsaksbuljong, en aning Rajah´s hot curry paste, en aning spansk sweet chilisås. Och en skvätt vatten. Nu får det där stå till sig till senare på eftermiddagen, att ätas med tunn pasta. Före uppvärmningen lägger jag på delade små mozzarellor, hoppar över riven parmesan. Blir nog bra.

Nu te igen. Lite sol bakom ryggen. Sonsonen vann solklart i wordfeud, syrran gör det när hon väl lägger sitt sista ord. Men inte med 100 poäng längre.

Strax efter sex har jag ätit, och det var väldigt gott. Räcker som vanligt till ytterligare en måltid. Kanske lördag eftersom jag just nu tror att jag är sugen på fish&chips i morgon. Diskat och plockat undan, det blir tidig kväll i kväll också. Försöker lyssna till kroppen.

Min skärbräda är röd, och jag har inga tatueringar, plus att jag hade små runda ostar – annars samma lika

Onsdag 6 mars 2024 – sol. Ingen vind, åtminstone är pinjernas kronor i parken stilla. Jag är snorigare än hittills. Tur jag har ett förråd av pappersnäsdukar. Behöver handla lite, men vill inte gå ut. Gör det inte heller, bara på altanen för att hänga tvätten på eftermiddagen.

Och vill nog inte skriva heller, här tog det stopp. Är inte i form för någonting. Om tre veckor packar jag och åker hem till Sverige igen. Känns både skönt och overkligt. Vad kommer jag att sakna? Solen och värmen förstås, möjligheterna att köpa böcker billigt, och kunna lämna ifrån sig när de är lästa, frukt (framför allt apelsiner och clementiner) och grönsaker. Cortados, Take a Break och Maria där, och fish&chips. Havet som jag bara doppat fötterna i. Att det är lätt att ta sig över trafikerade gator, eftersom bilarna stannar snällt när de ser en.

Vad kommer jag inte att sakna? Att det är kallt inomhus, väggar och golv. Att det tar tid innan varmvattnet kommer i duschen. Alla trapporna i huset där jag bor. Att nästan enbart möta gamlingar som jag själv när jag är ute. Hundskiten på gator och trottoarer, sophantering som inte sorterar plast, bara glas, grovsopor typ badkar och madrasser på samma ställe som andra sopor. Alla sopor slängda på grönytor och längs gatorna.

Fram på eftermiddagen pressar jag ännu en apelsin och en röd grape, C-vitaminer lär ju vara bra mot förkylning. Känner mig dassig, men vill inte lägga mig. Har satt på en tvättmaskin som snart är klar. Idag blir det ingen stund i solen, även om den är där hela dagen, nyss var det 18 grader ute.

Har lagt ännu en mycket lättläst bok på högen som ska återbördas till butiken. Jag har tio böcker att välja bland, och ingen lockar. Sonsonen leder wordfeud med drygt 100 poäng, syrran med drygt 50. Jag löser sudoku och wordle, medan jag väntar på deras drag. 

Det blir tidig kväll, klockan är sju och jag drar ner rullgardinerna. En kopp te, vatten, en bunt mjuka servietter på sängbordet. Tar en bok med, kommer förmodligen inte att läsa. Men jag vill vänta ut mina kombattanter i wordfeud innan jag går till sängs. Tre bokstäver kvar i mitt spel med sonsonen, jag vet hur jag ska lägga dem, men varje gång jag räknat ut något har han det också. Han har öga för det här. Och syrran likaså. Och jag har för mycket tid och för lite viktigt att göra.

Tror det är första gången på mycket länge som jag är så här förkyld. Känner mig som om jag har feber, men en koll visar bara på 36,8. Sedan tröttnade jag på att hålla rätt på termometern.  Mycket lätt middag, två kokta wienerkorvar, fyra små tomater, den sista biten Comte. Vatten till.

Har just läst ut en bok, vilken ska jag läsa nu? Har flera att välja bland, men ingen som riktigt ropar på mig. Samtliga från charity shop´n. På Storytel läser jag sakta, sällan, Marcel Proust´s På spaning efter den tid som flytt. Orkar inte med honom i stora mängder, men är varje gång jag läser helt fascinerad av hans sätt att berätta.

De här månaderna har jag läst nästan enbart på engelska, har inte haft lust med Storytels svenska författare, alltför många är enbart ljudböcker som jag undviker utan att veta riktigt varför, alltför många är gulliga feelgoodböcker eller hiskliga deckare eller thrillers och spänningsromaner. De sistnämnda kategorierna roar mig inte det minsta numera. Förr (länge sedan) läste jag gärna deckare. Läser gärna fantasy, och bra historiska böcker, på svenska eller engelska.

Det är måndagskväll, den 4 mars 2024, ljusen brinner på soffbordet. Det är mörkt därute. Jag har nyst och kraxat under dagen, och halsen känns varken bättre eller sämre. Har varit inne, utom när jag åt frukost och senare middag på balkongen. Varmt och skönt, lite lagom sol i morse och fin skugga till kvällen. Middagen blev sallad, två goda wienerkorvar (lätt kokta med lagerblad och hel svartpeppar) och hemgjort potatismos.

Och fort blev det tisdag, med sol och ganska kraftig vind – ingen snö dock, som i delar av norra Spanien. Satt en stund på altanen, gick en promenad för att lämna tillbaka lästa böcker, och få en cortado. Hem igen, behövde inte handla. Snyter mig tämligen regelbundet, hostar ibland.

Har pratat med en gammal vän som inte mår bra. Och med yngste sonen som gör det. Och med ena syrra. Pannkakssmeten till tunnpannkakorna står till sig på köksbänken. Det blir middagen idag.

Resten av manussidorna till demensboken lyckades fara iväg ut över golvet, när jag ordnade korsdrag i förmiddags. Nu ligger de i en stökig hög på soffbordet, och vill att jag ska ta mig an dem. Just nu säger jag till mig själv att jag är för snuvig, fryser lite trots fleece inomhus, tror inte jag har feber.

En vän till min värdinna skjutsar sondotter och hennes kompis till Alicante mycket tidigt på morgonen när de ska hem. Billigare än taxi, plus att jag vet vem som kör. Taxi här ser ut att kunna vara vad som helst.

Mina pannkakor var goda.

Söndag 3 mars 2024 – igår lade jag in en text på bloggen och idag lät jag samma text gå iväg… Uppskattar att jag har uppmärksamma läsare som fick mig att inse fadäsen. Så nu skriver jag en söndagstext, om vad vet jag inte än. Har just ätit resten av fisksoppan (också det en upprepning) och den var god idag också.

Har suttit på altanen i vinden, hyfsat i lä, men gick ner efter någon timme. Borde ha tagit en promenad även idag, men låter gårdagens många steg kompensera för noll idag. Läser, diskar, bäddar, plockar, torkar av tvättmaskinen så att det bruna sanddammet försvinner. Skulle behöva baxa in den lite också, men klarar det inte. Den drar sig lite ut ur sitt krypin på altanen för varje centrifugering. Johanna, min värdinna, får ordna det, hon kommer hit när jag åker härifrån.

En systerdotter och hennes man har just annonserat att de kommer till Torrevieja ”snart”. Kul.

Läser, funderar över livet och dess vändor, gläds åt vissa, sörjer andra – och försöker hålla sorg av olika slag i schack. Såg att Iris Apfel, ”stilikon, känd först efter 80”, har dött vid 102 års ålder. Ni vet hon med häftiga kläder och jättestora brillor, rött läppstift – jag sörjer henne inte, men beundrar livskraften hon hade så länge. Och önskar ibland att jag hade ett uns av hennes mod. När jag berättade för en av syrrorna att hon var en förebild (lite på skoj, lite på allvar), fnös syrran och ruskade på huvudet. Not her cup of tea.

Måndag, vaknar snuvig och med lite ont i halsen… En anledning till att hålla mig hemma idag. Tar det bara lugnt (som om jag inte gör det annars), satt faktiskt på balkongen i morgonsolen och åt min frukost. Nu inne. Sol och 17 grader ute, inte lika blåsigt som igår.

Den här giraffen återfanns undeer rubriken ”sneezing” hos Pexels.com…

Fredag 1 mars 2024 – blåsigt och sol även idag. Nu klockan två på eftermiddagen är det 19 grader varmt. Har promenerat, handlat lite, druckit min cortado, suttit på altanen så länge jag orkade i solen. Nu nere i soffan igen. Påklädd.

Fläskkotlett ur frysen, ostronskivling och potatisklyftor, sallad till middag så småningom.

Talade med äldste sonen igår, de är hemma från Thailand och en kort vända till Sri Lanka. Väldigt nöjda med sin resa. Flyget tar 14 timmar… Inget för mig av diverse skäl.

Väggklockan stannade på kvart i tio, dessförinnan gick den en timme före aktuell tid. Innebär det något, och i så fall vad? Jag flinar åt mig själv och letar tecken här och där, vad eventuella tecken månde tyda på är väldigt oklart. Hittade ett litet blått plasthjärta på trottoaren häromsistens, och strax därefter en ”guld”stjärna med död magnet på baksidan. En billig trasig ring på marknaden.

Som sagt ovan, jag gick ut. Kom på att jag glömt mina läsglasögon hemma, och ville läsa när jag drack min cortado. Gick in på affären under Take a Break och köpte ett par, lite starkare än de senaste, à 2 Euro, hittade de kolor jag vill ha där också. Fortsatte upp till charity shop´n och köpte tre böcker. Gick tillbaka till Take a Break och fick mitt kaffe, och läste lite i en bok. Handlade på Lidl och hittade mitt glasögonfodral i en av fickorna i ryggsäcken… Så nu har jag tre par läsglasögon. Och många böcker. 2 700 steg.

Kvart i sex har jag ätit middag och diskat. Dörren till balkongen är öppen bakom mig, skönt att vädra ut stekos, men lite för blåsigt att sitta ute. Kanske blir det en sväng till marknaden i morgon förmiddag, beror lite på om det blåser hej vilt eller inte.

Det blev en sväng till marknaden, apelsiner, grape, blomkål och en cortado plus liten öl på mitt vanliga ställe. Spanjoren med sin pratsamma lilla jycke var där idag också, den hunden är väldigt uttrycksfull, en liten grå en med schnauzer i sig. Spanjorens spanska förstod jag ingenting av, men vi log och gladdes åt hunden. Och ”bon´dia” klarade vi båda.

Noterade också några andra infödda, det går tydligen bra att prata med munnen full av mat, bara man håller handen för.

Lite vind även idag, men också sol, min stora skjorta åkte av efter en kort stund och ner i ”dramaten”. Halv ett är jag hemma igen, efter nära 4 000 steg, väldigt tillräckligt. Skönt med en vilopaus på Take a Break, idag fick jag en liten tapa gratis av den vänliga kvinnan som alltid ler så glatt och numera vet hur jag vill ha mitt kaffe. Uppskattade vänligheten mera än tapa´n, en liten fyrkantig brödbit med potatissallad och två små capris. Behöver ingen lunch, och vet inte vad jag ska ha till middag. Om jag ids gör jag fisksoppa.

Jag ids. Just nu står blivande soppa och småputtrar på spisen. En liten guindilla roja, smal röd stark chili fick mig att hosta direkt. Gamla kvinnor ska inte hosta, om de inte varit på toa alldeles nyss… Nu är chilin uppfiskad och i soporna, men den fick vara med en stund.

Senare ska tilläggas gambas och diverse fisk, bläckfisk, musslor och annat från havet (fryst påse, Sopa de Marisco från Consum). Lök, vitlök, en chalottenlök, två morätter, tre små potatisar, fiskbuljong och en liten sked Rajah´s starka curry paste ingår redan. Kanske en skvätt Cava på tampen, det får visa sig. Blir gott med bra bröd och några skivor lagrad Comte. Har inget torrt vitt vin, så det får bli Cava Brut i stället. Tur jag tog med mig min vakuumkork hemifrån. Men inte än, stänger av spisen nu, så får kastrullen stå.

Är nöjd med min dag nu när klockan är tre på eftermiddagen. Satt en stund nyss på balkongen, men det blev lite för blåsigt. Jag kommer att ha suttit ner den här soffan innan jag åker härifrån, hoppas Johanna förlåter mig för slitaget. Kommer dessutom inte ut på balkongen genom det första fönstret bakom mig, det verkar ha gått i baklås…

Nu en stunds läsning, Reginald Hill´s A Cure for all Diseases. Den är en riktig pusseldeckare (om jag förstått termen rätt) och är lite seg, men kul eftersom språket inte bryr sig om citation hit och dit, skriver dialekt och slarvig polisengelska, likaväl som ungdomligt mejlspråk med förkortningar som kräver att jag tänker till, och jag vet fortfarande inte hur Andy Dalziel uttalar sitt efternamn. En tanke som fastnade, en gravt kriminell inser att kärlek (inte den sexuella)  nog är ”den smärta som infinner sig, när man tvingas ljuga för den man älskar”.

Höll på att glömma, jag hittade ”vanliga vita ljus utan doft” på Asian Market, längs vägen tillbaka från marknaden. Så nu står två ljusstakar här på bordet, i en eldfast form för att inte stearinet (eller vad de nu är gjorda av) ska rinna ut på det nya soffbordet. En av ljusstakarna sprack nästan när ett värmeljus brann lite för häftigt, så den åkte i soppåsen. Det blir fint att tända ljusen när det mörknar. 12 ljus för 4,5 Euro. Ikea nästa resa.

Nu, lite efter fem på eftermiddag en, har jag ingen matlust. Har gjort en god fisksoppa, men… Har smakat, gott, men är inte hungrig. Eller så. Väntar lite.

Åt förstås så småningom. Soppan var mycket god, och räcker till middag även söndag.

Fredag 1 mars 2024 – blåsigt och sol även idag. Nu klockan två på eftermiddagen är det 19 grader varmt. Har promenerat, handlat lite, druckit min cortado, suttit på altanen så länge jag orkade i solen. Nu nere i soffan igen. Påklädd.

Fläskkotlett ur frysen, ostronskivling och potatisklyftor, sallad till middag så småningom.

Talade med äldste sonen igår, de är hemma från Thailand och en kort vända till Sri Lanka. Väldigt nöjda med sin resa. Flyget tar 14 timmar… Inget för mig av diverse skäl.

Väggklockan stannade på kvart i tio, dessförinnan gick den en timme före aktuell tid. Innebär det något, och i så fall vad? Jag flinar åt mig själv och letar tecken här och där, vad eventuella tecken månde tyda på är väldigt oklart. Hittade ett litet blått plasthjärta på trottoaren häromsistens, och strax därefter en ”guld”stjärna med död magnet på baksidan. En billig trasig ring på marknaden.

Som sagt ovan, jag gick ut. Kom på att jag glömt mina läsglasögon hemma, och ville läsa när jag drack min cortado. Gick in på affären under Take a Break och köpte ett par, lite starkare än de senaste, à 2 Euro, hittade de kolor jag vill ha där också. Fortsatte upp till charity shop´n och köpte tre böcker. Gick tillbaka till Take a Break och fick mitt kaffe, och läste lite i en bok. Handlade på Lidl och hittade mitt glasögonfodral i en av fickorna i ryggsäcken… Så nu har jag tre par läsglasögon. Och många böcker. 2 700 steg.

Kvart i sex har jag ätit middag och diskat. Dörren till balkongen är öppen bakom mig, skönt att vädra ut stekos, men lite för blåsigt att sitta ute. Kanske blir det en sväng till marknaden i morgon förmiddag, beror lite på om det blåser hej vilt eller inte.

Det blev en sväng till marknaden, apelsiner, grape, blomkål och en cortado plus liten öl på mitt vanliga ställe. Spanjoren med sin pratsamma lilla jycke var där idag också, den hunden är väldigt uttrycksfull, en liten grå en med schnauzer i sig. Spanjorens spanska förstod jag ingenting av, men vi log och gladdes åt hunden. Och ”bon´dia” klarade vi båda.

Noterade också några andra infödda, det går tydligen bra att prata med munnen full av mat, bara man håller handen för.

Lite vind även idag, men också sol, min stora skjorta åkte av efter en kort stund och ner i ”dramaten”. Halv ett är jag hemma igen, efter nära 4 000 steg, väldigt tillräckligt. Skönt med en vilopaus på Take a Break, idag fick jag en liten tapa gratis av den vänliga kvinnan som alltid ler så glatt och numera vet hur jag vill ha mitt kaffe. Uppskattade vänligheten mera än tapa´n, en liten fyrkantig brödbit med potatissallad och två små capris. Behöver ingen lunch, och vet inte vad jag ska ha till middag. Om jag ids gör jag fisksoppa.

Jag ids. Just nu står blivande soppa och småputtrar på spisen. En liten guindilla roja, smal röd stark chili fick mig att hosta direkt. Gamla kvinnor ska inte hosta, om de inte varit på toa alldeles nyss… Nu är chilin uppfiskad och i soporna, men den fick vara med en stund.

Senare ska tilläggas gambas och diverse fisk, bläckfisk, musslor och annat från havet (fryst påse, Sopa de Marisco från Consum). Lök, vitlök, en chalottenlök, två morätter, tre små potatisar, fiskbuljong och en liten sked Rajah´s starka curry paste ingår redan. Kanske en skvätt Cava på tampen, det får visa sig. Blir gott med bra bröd och några skivor lagrad Comte. Har inget torrt vitt vin, så det får bli Cava Brut i stället. Tur jag tog med mig min vakuumkork hemifrån. Men inte än, stänger av spisen nu, så får kastrullen stå.

Är nöjd med min dag nu när klockan är tre på eftermiddagen. Satt en stund nyss på balkongen, men det blev lite för blåsigt. Jag kommer att ha suttit ner den här soffan innan jag åker härifrån, hoppas Johanna förlåter mig för slitaget. Kommer dessutom inte ut på balkongen genom det första fönstret bakom mig, det verkar ha gått i baklås…

Nu en stunds läsning, Reginald Hill´s A Cure for all Diseases. Den är en riktig pusseldeckare (om jag förstått termen rätt) och är lite seg, men kul eftersom språket inte bryr sig om citation hit och dit, skriver dialekt och slarvig polisengelska, likaväl som ungdomligt mejlspråk med förkortningar som kräver att jag tänker till, och jag vet fortfarande inte hur Andy Dalziel uttalar sitt efternamn. En tanke som fastnade, en gravt kriminell inser att kärlek (inte den sexuella)  nog är ”den smärta som infinner sig, när man tvingas ljuga för den man älskar”.

Höll på att glömma, jag hittade ”vanliga vita ljus utan doft” på Asian Market, längs vägen tillbaka från marknaden. Så nu står två ljusstakar här på bordet, i en eldfast form för att inte stearinet (eller vad de nu är gjorda av) ska rinna ut på det nya soffbordet. En av ljusstakarna sprack nästan när ett värmeljus brann lite för häftigt, så den åkte i soppåsen. Det blir fint att tända ljusen när det mörknar. 12 ljus för 4,5 Euro. Ikea nästa resa.

Soppstart – det blir bättre

Torsdag 29 februari 2024 – jo, det är skottår. Här är temperaturen på förmiddagen 16 grader, det är sol och det blåser. Halv elva har jag bara avslutat frukosten och kollat internet. Går nog ut lite längre fram på dagen.

Tittar på bunten med utskrivna sidor om demens och de sista åren med Jan, än får de ligga där de ligger på soffbordet. Men, innan jag åker hem ska jag ha redigerat dem så att jag får en uppfattning om manuset. Det har legat länge nog.

Har hittat en länk med transporter till flygplatsen, mina gäster åker hem väldigt tidigt efter veckan här och behöver beställa taxi i förväg. Om en vecka är de här, sondotter och bästa kompisen – ser fram emot det.

Lyckas få till 49 p i Wordfeud.

När jag tittar ut ser jag hur palmernas bladkronor (heter det så även för en palm?) står åt ett håll. Kraftig vind. Det blir kanske ett hörn i hyfsat lä på altanen i stället för promenad idag, har mat hemma. Behöver inte handla, även om jag fortfarande inte har några ljus. Fikar och tar fram en halv kyckling ur frysen, till middag. Pasta eller potatis till bestämmer jag senare. Salladen tog slut igår, men jag har små goda tomater, en bit squash, fin rödsvart paprika, ostronskivling.

Soppåsen väntar på att slängas, men den står sig, inga räkskal i den. Mest förpackningar, det retar mig varje dag att plast inte sorteras här. ”Allt” är förpackat i plast av något slag. Häromdagen var det någon i en grupp härnere som hyllade en färsk finhackad blandning av vitlök och persilja, i en plastburk. Jag menade att det var lätt att göra själv och slippa plastburken. Fick veta att det minsann var svårt att hacka, och att plastburken kunde användas om och om igen. Hum.

Nåja, gillar det mesta av utbudet i matbutikerna här – men inte alla söta bakverk, inte plastburkarna, inte butiksbakat bröd, utom i Mercadona som ibland har gott bröd. Inte tunnskivat kött, vare sig det är fläsk eller ko, konstigt styckat lamm. Vill inte heller ha kanin i någon form, även om jag ätit det i Frankrike (och förmodligen när jag var liten, eftersom jag hade en mössa gjord av kaninskinn, krigstid). Älskar frukt och grönsaker, färsk fisk och skaldjur av ibland obekanta sorter. Och alla okända viner till överkomligt pris.

Saknar lokal marknad typ den i Antibes, Marché Provencale. Finns kanske här också, annanstans. Dit man tar sig med bil, vilket jag inte gör. Om inte för annat så behöver man en bilkörande partner.

Här finns bröd, frukt och grönt, oliver, ost, lufttorkad skinka och korvar på lördagsmarknaden inom gångavstånd – och en massa krafs, väskor, kläder, skor, ett par stånd där du kan köpa dryck eller grillad kyckling. Förstår att det inte fungerar med färsk fisk och kött under bar himmel, och bara en gång i veckan. Men, ingenstans att äta några ostron och ta ett glas vin, ingenstans att beundra fiskdiskens personal fjälla och filea en okänd fisk (det senare kan jag göra både i Consum och i Al Campo, fantastiska fiskdiskar och skicklig, trevlig personal).

Kan förmodligen också äta ostron på restaurang här, men har inte hittat dit än. De irländska/engelska har inga ostron, inte de kinesiska eller indiska eller libanesiska heller. La Mirada vid havet visar en meny från 2020 på sin hemsida. Kollar andra ställen, ett lär ha serverat ostron med hallonsås… Och på ett annat blev gästerna sjuka efter ostronätande. Så, ostronen får nog vänta. Och ni som läser min blogg någorlunda regelbundet vet att jag äter gott.

Satt på altanen tills min mage började bli skär. Bytte till balkongen en stund, men där var det svårare att hitta lä, så jag gick in.

Syrran knappar in på mitt försprång, nu har jag bara 12 poäng mer än hon. Och min FB-vän är fena på detta, leder med 352 poäng mot mina 179… Sonsonen och jag har precis börjat, så han leder med bara 7 poäng. Just nu.

Jag har ätit min middag och diskat. Plockat undan. Sitter just nu och längtar efter godis, men är för lat att gå till Consum (och vet faktiskt inte om de har öppet efter klockan sex). Äter gamla jordnötter i stället, de kom med hemifrån. Och en clementin, som var ovant svårskalad. Tittar så på Rapport, och försöker ändå hålla allt elände ifrån mig. Örebro, Gaza, Ukraina, Iran. Överallt dör människor en våldsam död, av olika orsaker. Allt är inte politik och makthunger, men det mesta. Sorgligt. Det räcker för idag.

Apropå att hacka persilja.

Igång igen med min laptop – vad som kommer ur fingrarna vet jag inte. Det gör jag oftast inte, och nu är inget undantag. Jag har haft en skön dag, molnigt i morse, men sol senare, vinden lite snällare än tidigare i veckan.

Nu börjar det mörkna, jag får snart flytta fram den lilla lampan från skänken till soffbordet. Gillar inte att ha taklampan tänd.

Hävdade tydligen i mitt förra blogginlägg att syrran vann i Wordfeud med drygt fyrahundra poäng. Det gjorde hon inte, men väl med sina vanliga drygt hundra. Ibland tror jag att jag blivit lite bättre under de här månaderna vi har spelat – för det mesta visar det sig att det är inbillning. Vilket konstigt ord, inbillning. Varifrån kommer det? Googlar. Det jag hittar tyder på tyskt ursprung.

Där lät jag mig förvillas en stund och fingrarna stillnade.

Norwegian har reserea och bokning ska ske senast 29 februari. Är det skottår i år? Hade ingen aning, men något frieri är inte aktuellt för min del. Men om jag visste var jag ska tillbringa nästa vinter så skulle jag bokat resa…

Och just nu inser jag att jag skriver för någon okänd läsare, inte för mig. Då blir det stolpigt, med pauser både här och där, många kommatecken och lösa tankar. Varför kan inte fingrarna fånga upp det som möjligen pågår i hjärnan, för något är det ju. Hela tiden, också när jag halvsover, men tror att jag nog är vaken. Eller tvärtom.

Jag har en månad kvar här i La Zenia. Om jag ville skulle jag kunna gräla på mig över att jag inte har gjort färdigt manuset till demensboken, att jag inte har gått igenom bunten med texter skrivna under de senaste åren – texter om åldrande, död, ensamhet, kroppens förfall, rynkor, skrynklor och allt annat upplyftande som hör till när ”man” väl passerat 80-årsstrecket.

Numera tycker jag att jag blivit väldigt gammal väldigt fort. Har nog mest att göra med att jag inte längre kan gå obehindrat och snabbt, med fin hållning. När jag står still och ser mig i spegeln ser jag någon med hängande axlar och hopsjunken kropp, som dessutom är kraftigare än någonsin. Ögonen är trötta och ögonfransarna syns inte, om de ens finns där fortfarande. Ögonbrynen tycks också mer eller mindre ha försvunnit, näsan bär spår av solskadefrysningen i våras, och är dessutom rödare än vanligt av solen härnere. Trots solskydd.

Nåja, inte mycket att göra något åt. Visst kanske jag kan äta och dricka mindre och tappa några kilo. Kanske kan jag till och med bli rörligare om jag tränar med Sofia, regelbundet. Vill nog ha en kortisonspruta i mitt knä när jag kommer hem, tror att den jag fick innan jag åkte har tappat sin effekt. De sägs fungera tre månader, och det stämmer i så fall.

Begriper faktiskt inte varför jag tjatar så om mitt yttre. Min ensamhet lär inte ha mycket med mitt utseende att göra, men mera med min tendens och vana att isolera mig, undvika kontakt med andra – kanske av rädsla att inte vara välkommen. Här finns säkert skador från tiden som spelmissbrukare, fattig och svekfull. Och en jäkla massa annan psykologi som jag inte har minsta lust att fördjupa mig i. Numera.

På den kanten har jag gjort mitt, det får räcka.

Så här går det när jag inte vet vad jag ska skriva – plötsligt står där en massa ord som jag inte alls hade kontakt med när jag började fingra på tangenterna. Vill definitivt inte kalla det ”flow” om jag alls har begripit vad det kan vara, men en liten sniff av det kanske.

Jag får för få ostron! Orkar inte öppna dem själv.

Jag är klart beroende av min laptop. Vad i all världen skulle jag göra om jag inte hade den? Ingen kontakt med någon omvärld, vare sig den nära eller den längre bort. Inget wordfeudande, inget bloggande, inga mejl – skönt att slippa alla de som genast hamnar i papperskorgen i och för sig. Inga enkelt fixade betalningar av sådant som ska betalas. Inga ibland skrattade åt inlägg på Facebook. Inga j-la uppdateringar hit och dit. Inga bilder på syrrornas barnbarn eller egna, inte ens på det minsta lilla barnbarnsbarnet.

Nej, när den här går till hävderna, må jag ha ekonomi att skaffa mig en ny. Tycker inte om allt krångel som är förknippat med nya apparater, med appar, med överföringar som ibland fungerar och ibland inte. Jag kan nästan önska att tekniken slarvade bort en del av innehållet i min dator, en del av alla ord och alla bilder som jag inte vet vad jag ska göra med. Men än är de kvar.

Så funderade jag igår kväll. Nu är det tisdag förmiddag, det blåser kallt därute. Satte på en tvättmaskin på altanen, och det var inte skönt. Sol och 13 grader säger mobilen. 18 fram på dagen, varning för hårda vindar. Det märkte jag när jag hängde tvätten nyss. Nu fika.

Pratar med yngste sonen, han och hans vän skulle tvätta idag, de också. Igår lyckades jag tydligen oroa honom genom att inte svara i telefon. När jag kollade hade jag blockerat hans samtal, av bara farten tydligen när jag blockerade ett annat från okänt nummer… Har blockerat av nu, hoppas jag.

Köpte något som hette äppelkaka igår, och visst kan jag urskilja tunna äppelskivor, men resten är inte gott. Smuligt, sött och tjockt. Jag borde ha lärt mig vid det här laget, den här åkte i soptunnan direkt. Jag tror att jag vill ha något till kaffet, för det mesta blir det fel. Syrrans korintkakor kan jag längta efter, eller de jag gör med samma recept men inte lika hennes. Jag tar lite mindre mjöl, och de rinner ut på plåten och blir härligt spröda. Här bakar jag inte. Köpte havregryn, tänkte baka, men använder till frukostgröt i stället varannan dag.

Middag idag var pizza, från Consum, färsk – påbättrad med tomat, mozzarella, timjan och Rajah´s hot curry paste, lite salt och peppar. Sallad till. Nu är jag mätt, det var gott, och jag har kvar tre fjärdedelar av pizzan till i morgon…

”Allt” säljs i plast, och ingen plastsortering.

Mat, mat, mat. Nog av.

Wordfeud: syrran leder med 445 p, och jag har REIRO plus två tomma att bidra med. Övriga bidar sin tid.

Onsdagen börjar med halvklart väder, men det bättrar sig. Mitt på dagen lyser solen igen, även om vinden fortfarande är stark. Varmt nog att sitta på altanen en lång stund, efter promenad och cortado. Idag med cheesecake till, tacksamt nog lagad med bara ett tunt lager digestivekex och en mängd god ostfyllning därtill, plus två smala skivor av osten som använts. Gott, det hela kostade 7 Euro, var värt det.

Nu sitter jag inomhus, orkar inte vara i solen så länge. Wordfeudar när någon vill, är inte särskilt bra på det. Syrran och jag har börjat en ny vända, hon vann förstås den förra.

Det blir pizzarest med sallad till middag.

Gummibandet på altanen, stadigt förankrat – används för att stärka musklerna runt atros och menisk

Måndag, 15 grader och regnskurar under förmiddagen, 19-20 grader och sol längre fram på dagen. Jag inväntar solen. (Och jag gick ut, men blåsten var inte skön även om solen sken. Snabbt hem igen, bara ungefär 2 000 steg.)

Har kollar internet, ätit frukost, plockat undan. Behöver röra på mig. Har på nätet lärt mig att skolbibliotekarien i Norrtälje heter Elsa Toll. Ska presentera min Free Spin för henne, tycker fortfarande att den kan tjäna som diskussionsunderlag i gymnasieklasser, på temat ”spelberoende och spelmissbruk”. Även om Roden-gymnasiet (Norrtälje) inte ens var intresserade nog att svara på mejl, eller tacka för boken…

Får mig inte till att jobba färdigt med ”demensboken”. Fikar nu i stället, bäddar, letar wordfeud-ord, läser lite, hittar nygamla skäggstån att dra, på hakan. Lägger extraparet solglasögon i sitt fodral. Bestämmer mig för att det lilla som är kvar av salladen duger till middag, tillsammans med en färsk kronärtsskocka. Låter mig irriteras av att jag lossar hårstrån som syns alltför väl på min gamla fleecetröja. Den behövs inomhus idag, det är svalt.

En tanke till familjen i Gislaved (?) som vann 173 eller så miljoner på Eurolotto. Hoppas de inte blir olyckliga. Vad ska man ta sig till med så mycket pengar? Jag skulle bli glad säkert, men också förskräckt. Och fantasin skulle rusa iväg, hit och dit. Självklart en stor del till familjen, men också till egna förmodligen nyfunna behov: eget hus eller annat lämpligt av mig ägt boende, ny bil (onödigt), kanske boende också utomlands (men inte i någon spansk urbanización), kanske lyxkryssning, även om det mingel som säkert krävs känns motigt. En förutsättning är dock att spela Eurolotto – och det gör jag inte…

När jag var riktigt bottenlöst fattig var fantasier om att äga mycket pengar något jag ägnade mig åt. Dagdrömmar om att betala skulder, som mitt spelmissbruk lett till, slippa fundera på vad mat och kläder kostade, sköta om mina tänder, köpa en bil.

Nu är de där fantasierna tämligen tråkiga, och roar mig inte längre. Jag har inte längre några skulder, jag har en bil ärvd efter ex-maken, mina tänder är omskötta och betalda för. Kläder har just aldrig intresserat mig särskilt mycket, och jag har råd att gå till frissan. Visserligen blir min bostad ett akut bekymmer den dag jag inte längre kan bo i det hyrda gamla dragiga huset på landet utanför Norrtälje. När jag inte längre kan köra bil. Men, den dagen, den sorgen.

Senare under måndagen vann jag över sonsonen i Wordfeud, med en hel poäng! Lite har jag tydligen lärt mig. I övrigt har dagen varit stillsam, lite läsning, men just ingenting som fängslat. Har ett lager på soffbordets undre skiva. Fjorton eller så. Kommer nog inte att läsa alla.

Såg att Disney+ (heter det så?) gör Shôgun, den vill jag se. Gillade böckerna för länge sedan. Får kolla kanalen. Är inte särdeles intresserad av att skaffa en till, har Netflix mest för att sonen hänger med där. Tittar just aldrig. SVTplay räcker för det mesta, utom utomlands eftersom allt inte visas utanför Sverige.

Ungern röstade in Sverige i Nato. Samtidigt lär vi i december ha ingått ett samarbetsavtal med USA, som utan debatt och utan offentlighet verkar vara långtgående. Hur ska någon kunna ”reparera” alla konstigheter som den här regeringen avtalar? Och hur ser världen ut i höst, om Trump åter blir president i USA.

Tacksam att jag inte är politiker, samtidigt som jag uppfattar att de som är makthavande politiker idag inte vet vad de håller på med.

Min vän i Nerja, som har sin hund med sig, berättar för mig att hon bestämt vem som ska ta hand om hunden om hon dör först. Det är en god idé. Här i Spanien har ”alla” hundar av många sorter, små och stora. Ibland försvinner någon, ibland återfinns den. Inlägg på Facebook berättar. Ibland har en tiggare en hund bredvid sig, på senare tid har jag inte sett just den hunden. Och jag vet ju, sedan jag var fodervärd åt Molly, att en hund får igång mig och får ut mig, också när resten av mig inte vill.

 Min vän i Nerja har bjudit in till Wordfeud, så nu spelar vi också. Kul.

Rösti, en av ”mina” hundar, älskad och saknad