Måndag 22 april 2024 – till tandhygienisten idag klockan 13. Någon grad varmt, lite lite sol tidigare i morse, nu verkar det mulna. Blåser.
Har just duschat, löst wordle och sudoku, förlorat i wordfeud mot syrran. Men, jag tror jag mina förluster är mindre än de var. Nu fika. Och momsinbetalning till Skatteverket. Min lätta laptop gick inte att rädda, är nu skrotad. Jag har en annan, större och tyngre, som fungerar. Och som tagit över allt från den skrotade – men jag tycker den är för tung att bära med mig. Jag vill ha tillgång till datorn, det duger inte med plattan, skrivutrymmet är för litet även med lös klaviatur.
Kollat, HP lär ha en laptop som var bäst 2024. Ju mer jag läser, desto mer förvirrad och obeslutsam blir jag…
Åker in till stan för tandhygienisten, kommer nästan för sent – satt vid datorn för länge, och glömde dessutom att klockan i bilen står kvar på vintertid. Trodde att jag hade en timme på mig, men så var det inte. Ringde och förvarnade, och studsade in fem minuter sent. Pust! 1 550 kronor fattigare. Nu har jag också en tid hos tandläkaren för koll. Kostnad? Jag behöver få några uppdrag och få in lite pengar – annars kanske jag inte har råd att betala för boende annanstans under vintern! Vem behöver en snabb, erfaren och leveranssäker språkgranskare, redigerare, korrekturläsare?
Glasögonkontroll i morgon. Kostar också. Nu får det vara slut på underhåll av den här gamla kroppen.
Ser på FB hur en (indisk?) man med skägg och hår som fått växa mycket länge, tas om hand av ung vit man (amerikan?) – skägg och hår rakas bort, hela mannen (utom det som döljs av hans höftskynke) tvålas in, vattnet strilar och han ser ut att njuta. Nya kläder, lite väldoft, (sol)glasögon – mannen är glad och antagligen tacksam. Så även välgöraren. Och jag gråter. Konstiga känslor.
En stor flock fåglar – jag ser inte vilken sort – landar på gräset på andra sidan vägen. Och hittar mat. Skit att jag ser så dåligt på håll. Kan vara nötskrikor, kan vara björktrastar – men ingendera brukar komma i så stort antal samtidigt. Lite uppblandade med alldeles vanliga kajor. När de kommer lite närmare är de nog björkstrastar eller snöskator, som de hette när jag var liten.
Har gått 3 100 steg idag, och jag höll. Där ser man vad stress över att komma för sent till tandis kan åstadkomma. Nu ska jag strax värma kycklinggryta och koka pasta. Middag idag.

Revd Dr Robert Walker (1755-1808) skating on Duddingston Loch 1795, konstnär Sir Henry Raeburn, här från omslaget till en fin skrivbok jag fick efter syrrornas besök i London, då när mitt liv var som mörkast – han och de lyste upp livet







