beskrivarblogg

Torsdag 29 februari 2024 – jo, det är skottår. Här är temperaturen på förmiddagen 16 grader, det är sol och det blåser. Halv elva har jag bara avslutat frukosten och kollat internet. Går nog ut lite längre fram på dagen.

Tittar på bunten med utskrivna sidor om demens och de sista åren med Jan, än får de ligga där de ligger på soffbordet. Men, innan jag åker hem ska jag ha redigerat dem så att jag får en uppfattning om manuset. Det har legat länge nog.

Har hittat en länk med transporter till flygplatsen, mina gäster åker hem väldigt tidigt efter veckan här och behöver beställa taxi i förväg. Om en vecka är de här, sondotter och bästa kompisen – ser fram emot det.

Lyckas få till 49 p i Wordfeud.

När jag tittar ut ser jag hur palmernas bladkronor (heter det så även för en palm?) står åt ett håll. Kraftig vind. Det blir kanske ett hörn i hyfsat lä på altanen i stället för promenad idag, har mat hemma. Behöver inte handla, även om jag fortfarande inte har några ljus. Fikar och tar fram en halv kyckling ur frysen, till middag. Pasta eller potatis till bestämmer jag senare. Salladen tog slut igår, men jag har små goda tomater, en bit squash, fin rödsvart paprika, ostronskivling.

Soppåsen väntar på att slängas, men den står sig, inga räkskal i den. Mest förpackningar, det retar mig varje dag att plast inte sorteras här. ”Allt” är förpackat i plast av något slag. Häromdagen var det någon i en grupp härnere som hyllade en färsk finhackad blandning av vitlök och persilja, i en plastburk. Jag menade att det var lätt att göra själv och slippa plastburken. Fick veta att det minsann var svårt att hacka, och att plastburken kunde användas om och om igen. Hum.

Nåja, gillar det mesta av utbudet i matbutikerna här – men inte alla söta bakverk, inte plastburkarna, inte butiksbakat bröd, utom i Mercadona som ibland har gott bröd. Inte tunnskivat kött, vare sig det är fläsk eller ko, konstigt styckat lamm. Vill inte heller ha kanin i någon form, även om jag ätit det i Frankrike (och förmodligen när jag var liten, eftersom jag hade en mössa gjord av kaninskinn, krigstid). Älskar frukt och grönsaker, färsk fisk och skaldjur av ibland obekanta sorter. Och alla okända viner till överkomligt pris.

Saknar lokal marknad typ den i Antibes, Marché Provencale. Finns kanske här också, annanstans. Dit man tar sig med bil, vilket jag inte gör. Om inte för annat så behöver man en bilkörande partner.

Här finns bröd, frukt och grönt, oliver, ost, lufttorkad skinka och korvar på lördagsmarknaden inom gångavstånd – och en massa krafs, väskor, kläder, skor, ett par stånd där du kan köpa dryck eller grillad kyckling. Förstår att det inte fungerar med färsk fisk och kött under bar himmel, och bara en gång i veckan. Men, ingenstans att äta några ostron och ta ett glas vin, ingenstans att beundra fiskdiskens personal fjälla och filea en okänd fisk (det senare kan jag göra både i Consum och i Al Campo, fantastiska fiskdiskar och skicklig, trevlig personal).

Kan förmodligen också äta ostron på restaurang här, men har inte hittat dit än. De irländska/engelska har inga ostron, inte de kinesiska eller indiska eller libanesiska heller. La Mirada vid havet visar en meny från 2020 på sin hemsida. Kollar andra ställen, ett lär ha serverat ostron med hallonsås… Och på ett annat blev gästerna sjuka efter ostronätande. Så, ostronen får nog vänta. Och ni som läser min blogg någorlunda regelbundet vet att jag äter gott.

Satt på altanen tills min mage började bli skär. Bytte till balkongen en stund, men där var det svårare att hitta lä, så jag gick in.

Syrran knappar in på mitt försprång, nu har jag bara 12 poäng mer än hon. Och min FB-vän är fena på detta, leder med 352 poäng mot mina 179… Sonsonen och jag har precis börjat, så han leder med bara 7 poäng. Just nu.

Jag har ätit min middag och diskat. Plockat undan. Sitter just nu och längtar efter godis, men är för lat att gå till Consum (och vet faktiskt inte om de har öppet efter klockan sex). Äter gamla jordnötter i stället, de kom med hemifrån. Och en clementin, som var ovant svårskalad. Tittar så på Rapport, och försöker ändå hålla allt elände ifrån mig. Örebro, Gaza, Ukraina, Iran. Överallt dör människor en våldsam död, av olika orsaker. Allt är inte politik och makthunger, men det mesta. Sorgligt. Det räcker för idag.

Apropå att hacka persilja.

Igång igen med min laptop – vad som kommer ur fingrarna vet jag inte. Det gör jag oftast inte, och nu är inget undantag. Jag har haft en skön dag, molnigt i morse, men sol senare, vinden lite snällare än tidigare i veckan.

Nu börjar det mörkna, jag får snart flytta fram den lilla lampan från skänken till soffbordet. Gillar inte att ha taklampan tänd.

Hävdade tydligen i mitt förra blogginlägg att syrran vann i Wordfeud med drygt fyrahundra poäng. Det gjorde hon inte, men väl med sina vanliga drygt hundra. Ibland tror jag att jag blivit lite bättre under de här månaderna vi har spelat – för det mesta visar det sig att det är inbillning. Vilket konstigt ord, inbillning. Varifrån kommer det? Googlar. Det jag hittar tyder på tyskt ursprung.

Där lät jag mig förvillas en stund och fingrarna stillnade.

Norwegian har reserea och bokning ska ske senast 29 februari. Är det skottår i år? Hade ingen aning, men något frieri är inte aktuellt för min del. Men om jag visste var jag ska tillbringa nästa vinter så skulle jag bokat resa…

Och just nu inser jag att jag skriver för någon okänd läsare, inte för mig. Då blir det stolpigt, med pauser både här och där, många kommatecken och lösa tankar. Varför kan inte fingrarna fånga upp det som möjligen pågår i hjärnan, för något är det ju. Hela tiden, också när jag halvsover, men tror att jag nog är vaken. Eller tvärtom.

Jag har en månad kvar här i La Zenia. Om jag ville skulle jag kunna gräla på mig över att jag inte har gjort färdigt manuset till demensboken, att jag inte har gått igenom bunten med texter skrivna under de senaste åren – texter om åldrande, död, ensamhet, kroppens förfall, rynkor, skrynklor och allt annat upplyftande som hör till när ”man” väl passerat 80-årsstrecket.

Numera tycker jag att jag blivit väldigt gammal väldigt fort. Har nog mest att göra med att jag inte längre kan gå obehindrat och snabbt, med fin hållning. När jag står still och ser mig i spegeln ser jag någon med hängande axlar och hopsjunken kropp, som dessutom är kraftigare än någonsin. Ögonen är trötta och ögonfransarna syns inte, om de ens finns där fortfarande. Ögonbrynen tycks också mer eller mindre ha försvunnit, näsan bär spår av solskadefrysningen i våras, och är dessutom rödare än vanligt av solen härnere. Trots solskydd.

Nåja, inte mycket att göra något åt. Visst kanske jag kan äta och dricka mindre och tappa några kilo. Kanske kan jag till och med bli rörligare om jag tränar med Sofia, regelbundet. Vill nog ha en kortisonspruta i mitt knä när jag kommer hem, tror att den jag fick innan jag åkte har tappat sin effekt. De sägs fungera tre månader, och det stämmer i så fall.

Begriper faktiskt inte varför jag tjatar så om mitt yttre. Min ensamhet lär inte ha mycket med mitt utseende att göra, men mera med min tendens och vana att isolera mig, undvika kontakt med andra – kanske av rädsla att inte vara välkommen. Här finns säkert skador från tiden som spelmissbrukare, fattig och svekfull. Och en jäkla massa annan psykologi som jag inte har minsta lust att fördjupa mig i. Numera.

På den kanten har jag gjort mitt, det får räcka.

Så här går det när jag inte vet vad jag ska skriva – plötsligt står där en massa ord som jag inte alls hade kontakt med när jag började fingra på tangenterna. Vill definitivt inte kalla det ”flow” om jag alls har begripit vad det kan vara, men en liten sniff av det kanske.

Jag får för få ostron! Orkar inte öppna dem själv.

Jag är klart beroende av min laptop. Vad i all världen skulle jag göra om jag inte hade den? Ingen kontakt med någon omvärld, vare sig den nära eller den längre bort. Inget wordfeudande, inget bloggande, inga mejl – skönt att slippa alla de som genast hamnar i papperskorgen i och för sig. Inga enkelt fixade betalningar av sådant som ska betalas. Inga ibland skrattade åt inlägg på Facebook. Inga j-la uppdateringar hit och dit. Inga bilder på syrrornas barnbarn eller egna, inte ens på det minsta lilla barnbarnsbarnet.

Nej, när den här går till hävderna, må jag ha ekonomi att skaffa mig en ny. Tycker inte om allt krångel som är förknippat med nya apparater, med appar, med överföringar som ibland fungerar och ibland inte. Jag kan nästan önska att tekniken slarvade bort en del av innehållet i min dator, en del av alla ord och alla bilder som jag inte vet vad jag ska göra med. Men än är de kvar.

Så funderade jag igår kväll. Nu är det tisdag förmiddag, det blåser kallt därute. Satte på en tvättmaskin på altanen, och det var inte skönt. Sol och 13 grader säger mobilen. 18 fram på dagen, varning för hårda vindar. Det märkte jag när jag hängde tvätten nyss. Nu fika.

Pratar med yngste sonen, han och hans vän skulle tvätta idag, de också. Igår lyckades jag tydligen oroa honom genom att inte svara i telefon. När jag kollade hade jag blockerat hans samtal, av bara farten tydligen när jag blockerade ett annat från okänt nummer… Har blockerat av nu, hoppas jag.

Köpte något som hette äppelkaka igår, och visst kan jag urskilja tunna äppelskivor, men resten är inte gott. Smuligt, sött och tjockt. Jag borde ha lärt mig vid det här laget, den här åkte i soptunnan direkt. Jag tror att jag vill ha något till kaffet, för det mesta blir det fel. Syrrans korintkakor kan jag längta efter, eller de jag gör med samma recept men inte lika hennes. Jag tar lite mindre mjöl, och de rinner ut på plåten och blir härligt spröda. Här bakar jag inte. Köpte havregryn, tänkte baka, men använder till frukostgröt i stället varannan dag.

Middag idag var pizza, från Consum, färsk – påbättrad med tomat, mozzarella, timjan och Rajah´s hot curry paste, lite salt och peppar. Sallad till. Nu är jag mätt, det var gott, och jag har kvar tre fjärdedelar av pizzan till i morgon…

”Allt” säljs i plast, och ingen plastsortering.

Mat, mat, mat. Nog av.

Wordfeud: syrran leder med 445 p, och jag har REIRO plus två tomma att bidra med. Övriga bidar sin tid.

Onsdagen börjar med halvklart väder, men det bättrar sig. Mitt på dagen lyser solen igen, även om vinden fortfarande är stark. Varmt nog att sitta på altanen en lång stund, efter promenad och cortado. Idag med cheesecake till, tacksamt nog lagad med bara ett tunt lager digestivekex och en mängd god ostfyllning därtill, plus två smala skivor av osten som använts. Gott, det hela kostade 7 Euro, var värt det.

Nu sitter jag inomhus, orkar inte vara i solen så länge. Wordfeudar när någon vill, är inte särskilt bra på det. Syrran och jag har börjat en ny vända, hon vann förstås den förra.

Det blir pizzarest med sallad till middag.

Gummibandet på altanen, stadigt förankrat – används för att stärka musklerna runt atros och menisk

Måndag, 15 grader och regnskurar under förmiddagen, 19-20 grader och sol längre fram på dagen. Jag inväntar solen. (Och jag gick ut, men blåsten var inte skön även om solen sken. Snabbt hem igen, bara ungefär 2 000 steg.)

Har kollar internet, ätit frukost, plockat undan. Behöver röra på mig. Har på nätet lärt mig att skolbibliotekarien i Norrtälje heter Elsa Toll. Ska presentera min Free Spin för henne, tycker fortfarande att den kan tjäna som diskussionsunderlag i gymnasieklasser, på temat ”spelberoende och spelmissbruk”. Även om Roden-gymnasiet (Norrtälje) inte ens var intresserade nog att svara på mejl, eller tacka för boken…

Får mig inte till att jobba färdigt med ”demensboken”. Fikar nu i stället, bäddar, letar wordfeud-ord, läser lite, hittar nygamla skäggstån att dra, på hakan. Lägger extraparet solglasögon i sitt fodral. Bestämmer mig för att det lilla som är kvar av salladen duger till middag, tillsammans med en färsk kronärtsskocka. Låter mig irriteras av att jag lossar hårstrån som syns alltför väl på min gamla fleecetröja. Den behövs inomhus idag, det är svalt.

En tanke till familjen i Gislaved (?) som vann 173 eller så miljoner på Eurolotto. Hoppas de inte blir olyckliga. Vad ska man ta sig till med så mycket pengar? Jag skulle bli glad säkert, men också förskräckt. Och fantasin skulle rusa iväg, hit och dit. Självklart en stor del till familjen, men också till egna förmodligen nyfunna behov: eget hus eller annat lämpligt av mig ägt boende, ny bil (onödigt), kanske boende också utomlands (men inte i någon spansk urbanización), kanske lyxkryssning, även om det mingel som säkert krävs känns motigt. En förutsättning är dock att spela Eurolotto – och det gör jag inte…

När jag var riktigt bottenlöst fattig var fantasier om att äga mycket pengar något jag ägnade mig åt. Dagdrömmar om att betala skulder, som mitt spelmissbruk lett till, slippa fundera på vad mat och kläder kostade, sköta om mina tänder, köpa en bil.

Nu är de där fantasierna tämligen tråkiga, och roar mig inte längre. Jag har inte längre några skulder, jag har en bil ärvd efter ex-maken, mina tänder är omskötta och betalda för. Kläder har just aldrig intresserat mig särskilt mycket, och jag har råd att gå till frissan. Visserligen blir min bostad ett akut bekymmer den dag jag inte längre kan bo i det hyrda gamla dragiga huset på landet utanför Norrtälje. När jag inte längre kan köra bil. Men, den dagen, den sorgen.

Senare under måndagen vann jag över sonsonen i Wordfeud, med en hel poäng! Lite har jag tydligen lärt mig. I övrigt har dagen varit stillsam, lite läsning, men just ingenting som fängslat. Har ett lager på soffbordets undre skiva. Fjorton eller så. Kommer nog inte att läsa alla.

Såg att Disney+ (heter det så?) gör Shôgun, den vill jag se. Gillade böckerna för länge sedan. Får kolla kanalen. Är inte särdeles intresserad av att skaffa en till, har Netflix mest för att sonen hänger med där. Tittar just aldrig. SVTplay räcker för det mesta, utom utomlands eftersom allt inte visas utanför Sverige.

Ungern röstade in Sverige i Nato. Samtidigt lär vi i december ha ingått ett samarbetsavtal med USA, som utan debatt och utan offentlighet verkar vara långtgående. Hur ska någon kunna ”reparera” alla konstigheter som den här regeringen avtalar? Och hur ser världen ut i höst, om Trump åter blir president i USA.

Tacksam att jag inte är politiker, samtidigt som jag uppfattar att de som är makthavande politiker idag inte vet vad de håller på med.

Min vän i Nerja, som har sin hund med sig, berättar för mig att hon bestämt vem som ska ta hand om hunden om hon dör först. Det är en god idé. Här i Spanien har ”alla” hundar av många sorter, små och stora. Ibland försvinner någon, ibland återfinns den. Inlägg på Facebook berättar. Ibland har en tiggare en hund bredvid sig, på senare tid har jag inte sett just den hunden. Och jag vet ju, sedan jag var fodervärd åt Molly, att en hund får igång mig och får ut mig, också när resten av mig inte vill.

 Min vän i Nerja har bjudit in till Wordfeud, så nu spelar vi också. Kul.

Rösti, en av ”mina” hundar, älskad och saknad

Har just ätit gårdagens skaldjurssallad med fräscha grönsaker och färska gambas. Ny vinägrett. Ännu en god måltid. Viktigt för mig att äta bra och gott, också när jag är ensam. Men jag börjar längta efter svensk mat. Manifesterat senaste veckan via mina tunnpannkakor, pepparrotskött och -sås, hemgjort potatismos till korven.

Det är fortfarande söndag, och fingrarna vill skriva även om resten är tveksamt. Alltför blåsigt utomhus för promenad. Jag går upp ur soffan emellanåt, för att alls kunna gå. Sitter jag för länge vill inte benen det jag vill. Ändå upplever jag faktiskt att allt trappgående – hur det än har tett sig för tänkbara betraktare – har varit bra för min förmåga att röra mig. Men inte går jag som jag ska, inte orkar knän och ben gå så länge och långt som jag vill. Att bli gammal kräver anpassning och tålamod. Lära om, gå långsamt, inte som alltid förr, fort. Som om jag alltid hade bråttom. Det hade jag inte, men vanan satt i.

Syrran tränar med Sofia, jag har testat men inte fastnat. Är för lat, för bekväm – vilket jag förstår är dumt. Jag använder mina gummiband emellanåt, men för det mesta menar jag att trapporna och promenaderna räcker. Vill försöka gå rundan därhemma när jag väl är tillbaka. Ungefär 4 km, precis inom min förmåga idag.

Hittade husets personvåg häromsistens när jag städade lite extra noga under tvättfatsskåpet i toalettrummet. Har inte gått upp i vikt, men heller inte ner. Förstås, jag äter och dricker tillräckligt för att inte tappa några kilon. Nöjd ändå över att vikten inte ökat. Tänker inte tala om vad vågen stannade på… Såg en kommentar på Facebook idag om att ”vi berättar inte allt på FB” – efterföljansvärt exempel för att täppa till onödig nyfikenhet.

Börjar kolla boende oktober-mars, för nästa resa. Ett tips från en FB-vän, Nazaré, Portugal – kostnad 130 000 för sex månader. För dyrt, även om fint och nära stranden etc.

Grekland – blir inte klok på var som kan vara vettigt. Cypern – njae. Varit där i ungefär samma lite livlösa miljö som här.

Tenerife – går inte att få information för så pass lång period, kalendern är inte utlagd än. Helen, hjälp! Du har dina kontakter, du vet vad som är rimligt. Jag kan tänka mig att bo i Puerto, nära Lago Martianez, men vill ju gärna ha två rum plus kök etcetera. Inser att det är dyrare nu än det var för två år sedan… Annanstans på Teneriffa också okej, inte La Caleta de Interian dock.

Italien vet jag ingenting om, inte Sicilien heller – någon som vet får gärna kommentera.

Äter en ljuvlig clementin (mandarin? Vad är skillnaden?) till efterrätt – spelar ingen roll vad den heter. Marknadens frukt är toppen.

Wordfeudar förstrött, glad att de mina ids – syrran vinner för det mesta med ungefär 100 poäng, och än så länge vinner även sonsonen, fast inte med lika många poäng som tidigare.

Nu drar jag ner gardinerna i vardagsrum och sovrum, för att stänga ute gatubelysningen och lamporna på Guardia Civil´s helikopterplatta, mittöver gatan utanför. Inga ljus inköpta än, fortsätter skriva upp dem på handlalappen.

Låter mina tankar på hund som sällskap vila. Liksom vart jag ska ta vägen till hösten och vintern, den som kommer. Den som är har jag väntat ut (hoppas jag). Klockan är strax halv åtta, och jag ska kanske kolla Rapport på SVTplay – inte för att nyheterna gör mig, eller någon annan, glad. Har inte alls använt teven här, gillar inte att allt är dubbat till spanska. Behöver alltså inte tillgång till teve, var jag än hamnar i höst/vinter.

Lago Martianez i Puerto de la Cruz, saltvattenbassänger överallt

Söndag efter frukost, 25 februari 2024. Middagen är redan klar, står i kylen, resten av salladen från igår, fyller på med några gambas, lite sallad, paprika och kanske ett hårdkokt ägg.

Igår var det två år sedan Ryssland anföll Ukraina, ett krig som kostar hundratusentals liv på båda sidor – som alla krig. Soldater och civila. Navalnyjs mor har fått hem sin sons kropp, när och var begravningen ska ske är ännu oklart.

Jag kan inte föreställa mig hur modern, hustrun, barnen har det idag. Kan bara lite dela sorgen inför förlusten av en son, men för dem är det en sorg som de burit med sig sedan han fängslades. Som han bar med sig hela tiden i fängelse. Kanske finns en aning av lättnad att den ständiga oron och väntan på att det skulle ske, som till slut hände. Han dog, dödades, till slut. Hans mod och hans kamp lever vidare.

Och i Palestina fortsätter Israels totala förstörelse av liv och infrastruktur, ingenting finns kvar som gör det möjligt att leva i det som hittills kallats Gaza. FN-bilar med mat beskjuts av Israel. Sverige nekar fortsatt bistånd till den FN-organisation som utan hållbar bevisning beskyllts för terrorism, av Israel. Norge fortsätter bistå, liksom andra länder. Och ingen ser någon fungerande lösning, oavsett om några dagars vapenvila kan förhandlas fram. Kanske får några människor leva lite längre. Israel talar hela tiden om att kriget kommer att fortsätta tills Palestina utplånats. Biden och USA bannar Israel och fortsätter skicka vapen.

I USA fortsätter en galning att få röster i de val som föregår höstens presidentval. Oavsett hur han fälls i domstolar för alla möjliga brott. Alternativen för presidentposten är klena, den påtagligt åldrande nuvarande presidenten tycks inte stå högt i kurs, och den kvinna som försökt ge Trump en match lär numera betrakta foster som levande människor – hoppas jag har missförstått. Så kallad kristendom i USA har företrädare som gör mig mörkrädd.

Historiskt har det förmodligen alltid funnits krig någonstans i världen, vare sig vi känner till dem eller inte. Skillnaden idag handlar om snabb kommunikation, information och desinformation. Vem kan snart avgöra vad som är ”sant” och inte?

Artificiell intelligens på internet, ”troll” som arbetar frenetiskt på många nivåer för att misstänkliggöra, eller förhärliga, diverse personer och företeelser. Små svenska otäckingar med maktvilja och -anspråk skyr inga medel.

Parallellt växer den andra världen, gangster- och gängvärlden, som mördar och spränger. Regering, riksdag, myndigheter och polis pratar om insatser, justitieministern förespråkar Polen som ett gott exempel i bekämpningen av brottslighet. Fängelser i Sverige är överbelagda, polisutredningar läggs ner, ”mindre” brott läggs på hög. Advokater betalas av brottslingar som slåss om narkotikamarknaden, samtidigt som helgknarkandet bland de som har pengar ökar. Och så länge tull och polis inte får stopp på införseln lär alltihop fortsätta.

Tacksam att jag inte är ung idag. Sorgsen är jag över det samhälle vi skapat, vi som fick möjligheterna efter andra världskriget att göra något annat än det våra föräldrar fick ta över.

Kontrast – ett problem i min lilla värld: väggklockan, högt upp på väggen, som hittills visat en timme för mycket (spansk sommar-/vintertid?), visar nu en stelnad kvart i tio-tid. Batteriet är slut. Gäller att jag inte glömmer det och slänger ett öga på klockan, och litar på den. Klättra tänker jag inte. Apropå vad som är pålitligt, sant och icke.

De finns också.

Lördag eftermiddag, 24 februari 2024. Jag har just fyllt på min skaldjurs-/bläckfisksallad med färska gambas, gurka, tomat och sallad. Hoppade över den nyköpta paprikan, det var tillräckligt redan från början. Vinägrett till. Står till sig i kylen tills det är dags för middag. Ser fram emot en härlig måltid. Men dessförinnan en dry Martini, och lite wordfeud. Sonsonen är i alla fall på gång, syrran har annat för sig.

Läser parallellt. Underhållning, Barbara Taylor Bradford Letter from a Stranger. Och så har jag, ”bara för att jag kan”, skickat in en ansökan till Författares kopieringsfond. Igen, ingen utdelning i fjol.

Kroppen min är nöjd med promenerandet tidigare idag, till och från marknaden. Någon gång ska jag nog gå in på ”asian market” längs vägen, lite bortanför Al Campo (som jag är trött på). Livsmedelsbutiken Al Campo är bra, resten är alltför konsumeristiskt (finns det ordet?) för min smak och min ekonomi. Men, kul att studera människorna där i olika sammanhang, fikandes, fåendes sina naglar förvandlade, ståendes i kö för att köpa lotter med formidabla vinster. Drickandes ett glas vin med väninnan, eller en fika med gubben, hunden under bordet.

Jag talade ju med en vän igår, som bor i Nerja över vintern. Hon har sin hund med sedan flera år, och jag blir lite avundsjuk på alla som har älskade hundar. Kanske skulle en egen hund (för första gången i livet, andra hundar som jag älskat och skött om har jag inte ägt) skingra ensamheten, ge mig utlopp för kärlek? Eller skulle det vara för egoistiskt att ”skaffa” en hund vid min ålder, jag kommer förmodligen att dö före hunden? Nåja, jag är inte där än, varken död eller hundägande. Men behöver definitivt någon/något att älska och vara nära… Saknar de katter jag haft i mitt liv, men tror inte att en katt skulle gilla att åka utomlands med mig.

En hund i stället för en man? Även om hunden må fostras, så är det nog enklare än med en man i min ålder, som jag, fast i sina vanor.

Svårt göra vettigt inlägg i wordfeud med fem (!) T. Jag leder över sonsonen med 38 poäng, antagligen inte så länge till.

Får mejl med bild på omslaget till min väns lyrikbok – så fint, så perfekt för hennes dikter. Hoppas boken blir som hon önskar.

På söndagsmorgonen blåser det fortfarande, och varningarna om hårt väder räcker in på måndagen. 14 grader och halvklart när klockan är halv tio. Frukosten avslutad, bara pressade apelsiner i ett glas återstår som avslutning. Kanske blir det en innedag idag.

Gott!

Fredag 23 februari 2024 – det börjar mörkna bakom min rygg. Försökte hitta ljus på Mercadona idag, men det fanns bara parfymerade typ värmeljus. Vill jag inte ha. Nästa resa får jag ta med mig ett Ikea-paket med ljus, även om det är tungt.

Idag var det pepparrotskött igen, lite kvar från igår. I morgon blir det skaldjurssallad med extra gambas och extra sallad, tomater, gurka och paprika. Ska gå till marknaden i morgon förmiddag, med ”dramaten”, så att jag får med mig apelsiner, potatis, grönsaker och annat.

Har idag talat med en vän från 1av3-tiden, som har lägenhet i Nerja. Vi pratade om att kanske ses, men jag insåg att det är en drygt 12 timmars bussresa dit från Torrevieja, så det får anstå. Trevligt att pratas vid, hur som helst.

I morse torkade jag golven, duschade och tvättade håret. Gick ut, 2 500 steg var lagom för kroppen idag. Handlade på Mercadona, och tog en cortado på Take a Break. Hemma igen vid 2-tiden. Sol hela dagen, ganska kraftig vind som var ljum. Shorts och kortärmad T-tröja.

Nu talar plattan om att den är fulladdad, batteriet verkar ganska trött, och tar fort slut. Den är några år, men lättare att använda för wordfeud än mobilen.

Lördag drog jag iväg till marknaden, i blåsten. Sol, 16 grader och ”vänta dig vindar upp till 34 km/h” – och inte vet jag vad det är, men blåser gör det. ”Saker” far omkring, bland annat vinkade en tom plasthandske åt mig på hemvägen, den for upp och ner framför mig. Nu skönt att vara hemma igen. Apelsiner, clementiner, en citron ligger i fruktfatet, potatis och paprika i kylen, och en bit äppelkaka på bänken för senare konsumtion. Inte den jag ville ha dock, den fanns inte idag.

En cortado och en liten öl på vanliga stället, kort paus inför sista promenaden till lägenheten. Totalt ca 4 500 steg, sista delen av vägen fick mobilen ta igen sig i ”dramaten”. Idag blir det inte middag på balkongen, om inte vädret drastiskt ändrar sig.

Har böcker att läsa, kanske ord att skriva. Än är klockan bara halv ett.

Onsdag kväll, strax efter åtta. Svart natt bakom ryggen, helikopterplattan vid polisstationen är upplyst, liksom gatan härnedanför. Har läst ännu en bok, och lagt på återlämningshögen. Wordfeudat lite, pratat med sonen därhemma, betalat vatten och el till min hyresvärdinna.

Ätit hemlagat potatismos med två goda wienerkorvar (Lidl) och sallad till. Tagit fram en liten bit entrecôte ur frysen, som jag tänker koka i morgon och göra pepparrotssås till. Börjar visst längta efter svensk husmanskost. Fisk och skaldjur också, men de kräver nog att jag tar mig till Al Campo.

Suttit på altanen och solat lagom länge…

Gått nära 3 000 steg idag, och druckit en cortado på Paddy´s, tittat på folk av alla de ”sorter”. Saknar ställen att sitta på, utan att behöva köpa kaffe. I La Caleta på Teneriffa fanns bänkar lite överallt, här är det ganska glest till och med längs havet. Det blir inget utomhusskrivande, vilket ju är svårt hursomhelst, ser ingenting av det som hamnar på skärmen. Läser i stället till min cortado.

Jag är lat. I morgon får jag ta en vända med tvättmaskinen, byta lakan och torka av golven. Soporna slänger jag varje dag, och varje dag ser jag också hur fönstren är dåligt torkade, på utsidan. Får nog göra något åt det, tror jag når med fönsterskrapan.

Nu torsdag, sängen är nästan nybäddad, jag ska slåss med påslakan och täcke om en stund. Tvätten hänger på tork, lyckades dra det rena underlakanet mot altangolvet, röd Sahara-sand får torka med lakanet. På spisen puttrar en väldoftande buljong med en köttbit i. Nu fika, klockan är kvart i elva. Sol och 20 grader, upp till 22 efter lunch, blåsigt i kväll. Går ut efter fikat.

Gick mina nära 2 000 steg, tog in den torra tvätten, gjorde min pepparrotssås med buljongen (vitlök, lök och morot, plus grönsaksbuljong) – och så småningom åt jag middag ute på balkongen. Såsen blev precis som jag vill ha den, pepparroten medförd hemifrån, och det hela var mycket gott. Nu är jag mätt, och har gått in igen, klockan är snart sju. Har inte märkt av den vind som sades komma till kvällen.

Täcket är i påslakanet, men jag svär varje gång över att Ikea (eller vem som nu tillverkat detta påslakan) tog bort de öppna hörnen i ena änden. De gjorde det lättare att få ihop täcke och lakan. Men, det gick den här gången också.

Golven får vänta till i morgon. Känner mig tillräckligt duktig för idag. Har pratat med ena syrran, vi var överens om att vi båda numera hör till den där gruppen som benämns ”äldre”. Fick också mejl från andra syrran, vilket jag inte såg förrän alldeles nyss – skönt att de finns, att vi finns.

Tänder lampan, har ännu inte köpt nya ljus. Drar ner gardinen bakom mig så att lamporna över helikopterplattan mittemot göms. Disken är diskad, maten undanplockad (räcker i morgon också). Snart är det dags för sängen, egentligen borde jag duscha och tvätta håret dessförinnan. Jag fuskar, och gör det i morgon, gillar inte att sova med nytvättat hår – det står åt alla håll när jag vaknar.

Läser en stund till.

Not ”my” sea, men eftersom jag är dålig på att fota, så…

Måndag, sol, 16 grader klockan elva. Seg morgon, sov för länge (till kvart över nio), tar då tid innan jag och kroppen vaknar riktigt. Nu har jag ätit frukost, rutbröd med rökt skinka, behöver köpa bröd. Te, ska pressa ett par apelsiner och äta en liten yoghurt med citron.

Har kollat nätet, spekulationer om vad som hände när Navalnyj dog. Och trams om schlager-Gunillas kronofogdebeslagtagna ägodelar. Ser bilder från Thailand med snorklande son, ödla och hav.

Får nog gå ut och gå en vända, om jag ska klarna. (Ett närmast fult ord numera, men adekvat just nu.)  Ett par timmar, drygt 2 000 steg och en cortado plus två böcker senare är jag hemma i soffan igen. Piggare, hade tänkt sitta på altanen en stund i solen, men den (solen) har gömt sig. Lätta moln på himlen, lätt vind.

Gör pannkakssmeten till middagens tunnpannkakor, den kan stå och svälla tills det blir dags. Och ser till att Sofia får adressen hit, plus lite anvisningar om buss och taxi. I kväll har jag 3inga ljus att tända, de sista värmeljusen brändes igår. Al Campo har vanliga ljus, får ta mig dit när nu Consum inte har något annat än värmeljus.

Pannkakorna var som alltid supergoda.

Tisdag nu, klockan elva, sol och ungefär samma temperatur som igår, 17 grader. Det blir en stund på altanen.

Och senare en stund på balkongen när solen på altanen blev för stark – så småningom åt jag middag ute, en mycket god sallad, med tomater, färsk lök, vitlök, gambas, ett hårdkokt ägg, kryddor, lite olja, hot madras curry paste, portionsmozzarella, majonnäs och philadelphia cheese som ”sås”. Låter det krångligt?  Var det inte, men mycket gott. Och lätt.

Det är kväll, mörkt bakom min rygg. Fönstren är stängda nu, klockan är halv nio och det är snart läggdags. Jag har läst, jag har wordfeudat, kollat internet. Är nöjd med min dag.