beskrivarblogg

Slarvat, lagt in samma text (med bara ett litet tillägg) i bloggen, två dagar i rad… Min uppmärksamma och alltid läsande vän undrade försynt om hon inte hade sett texten tidigare, igår eller i morse eller så. Det hade hon. Utom det sista lilla stycket om min dag idag,

Nu är det den dagens kväll, jag har ätit min middag och druckit min dry Martini, har en sista liten skvätt rött vin kvar i glaset. Resten av den flaska jag öppnade för en vecka sedan (om någon blir oroad över min alkoholkonsumtion).

Den är antagligen större här (och billigare) än hemma, men jag talar om för mig att jag fortfarande har hyfsad koll. Ett tag till.

I morgon går jag nog till marknaden igen, gillade stånden med frukt och grönsaker. Och jag ska försöka hitta en sån där penna som inte är en penna, att använda på plattan när jag spelar wordfeud. Den jag hade med mig har jag nött ut, den var slut. Tror att jag såg sådana förra veckan. Kanske blir det också ett ”rivfat”, ett litet fat att riva vitlök, ingefära och liknande på. Om något av de jag ser inte är alltför fult. När jag kollar på nätet kostar sådana fat allt från 176 till 275 kronor, här på marknaden 6 Euro för ett och 10 för två.

Ska försöka komma iväg tidigt, innan det blir fullt med folk i samma ärenden som jag. Nu vet jag att jag kan hoppa över alla stånden med väskor och kläder och behöver inte gå hela vägen till slutet och tillbaka igen.

Väldigt mycket här handlar om konsumtion av olika slag. Jag själv går och handlar oftare än hemma – mat, vin, gin, extra dry martini, böcker och en storrutig skjorta från charity shop´en som jag haft stor glädje av. Andra människor gör detsamma – de flesta på Al Campo verkar vara bilburna, och lastar in fulla varukorgar i sina bilar.

Vatten behöver många köpa, jag är glad att slippa det. Vattnet här i lägenheten har ett reningsverk någonstans (i källaren?), och är väldigt bra. Till och med gott. Vi köper, vi konsumerar – fikar, äter lunch, glass etcetera. Men jag har inte hittat en enda ”vanlig” bokhandel som möjligen kunde tillhandahålla en karta, en fysisk papperskarta.

Bra apotek på Al Campo, med tillmötesgående personal som nästan överfaller en i sin iver att hjälpa till. Om mitt knä blir sämre vet jag vart jag ska gå för att köpa knästöd (glömde det jag fick av en vän, det ligger på sängen i gästrummet därhemma).

På lördagen gick jag den långa vägen till marknaden (7 200 steg (från förra lördagens vända, mobilen låg i ”dramaten” och har bara registrerat 90 steg), köpte persilja, morötter och apelsiner, en bit äppelkaka. Vitlöksfaten på marknaden var för fula, någon icke-penna hittade jag inte idag. En Cava på Lidl, en cortado på Take a Break, klappade en fin liten grå och vit schnauzer med spansk husse, vi pratade i mun på varandra och ingen begrep nånting. Trevligt.

Har nu suttit på altanen i solen med bok, så länge jag tålde solen. I soffan nu, med datorn i knät, tunt revbensspjäll marineras i köket för anrättning i airfryern senare, Cavan ligger på kylning, champinjonerna är skurna liksom den färska löken, och vacker gul paprika, grön gurka och endive väntar på att bli sallad till maten. Än är klockan bara halv tre. Pratar med sönerna, den yngste kom aldrig iväg till landet och snön.

Torsdag, 1 februari 2024 – halvklart och 14 grader klockan tio. Har ätit frukost, med nypressade apelsiner, och wordfeudat lite, kollat mejl och blogg. Jag vaknade (för andra gången) halv sju och nästa gång jag vaknade var klockan nära nio.

Idag behöver jag handla och fylla på förråden, får ta min värdinnas ”dramaten” och ta mig till Lidl kanske. Då kan jag samtidigt få en cortado på Take a Break och gå in på charity-butiken och se om de har någon Spanien-karta. Jag vill orientera mig på lite gammaldags vis, över en stillaliggande karta. Kanske tar jag mig till marknaden igen på lördag, för apelsiner och grönsaker.

Tänker fortfarande på minister Forsell och hans uttalande, ”bra beslut”, att dra in biståndet till UNRWA. Han har kalla ögon, det kom jag på i natt. Och det är klart, om någon ”måste” fatta så barbariska beslut så kan nog ögonen inte vara annat än nollställda och kalla.

Jag gick och handlade, 1 800 steg, fyra apelsiner och en grape (räcker till lördag morgon), ingen Spanien-karta, två burkar Schweppe´s Indian tonic för att kanske byta någon dry Martini mot en Gin tonic. Bröd.

En bok följde med mig hem, i stället för den jag lämnade. Har suttit på altanen så länge jag orkade i solen, nu nere i soffan. Klockan är halv fyra. Har pratat med en äldre man som ville ta över mitt bord när jag gick från ”Take a Break” efter min cortado, och med servitrisen där, liksom med tiggaren utanför Lidl och kassörskan. Plus kvinnan i charity shop´en som talade om att de inte hade någon Spanien-karta. Mitt spansk/engelska ordförråd kan inte påstås ha blivit förmerat därmed.

Läser lite i A Parrot in the Pepper Tree av Chris Stewart, han ska just börja skriva de böcker han faktiskt så småningom skrev. Känner igen hur annat får komma före skrivandet, för min del därför att jag inte vet vad jag ska skriva. Han verkar ha vetat, i alla fall någon gång. Och han var yngre när han började försöka skriva. Behövde få till det för sin och familjens försörjning. Jag är gammal, behöver inte längre försörja mig på annat än pensionen (och skrivande i Sverige lönar sig just inte), har kort tid kvar i livet att skriva och gör det ändå inte.

Läser mera än jag skriver. Har bara träffat på en författare (i Sverige) som hävdar att han aldrig läser några böcker – han har kanske ändrat sig nu. Men han skriver, utkommer med böcker i skiftande genrer. Hoppas de säljs.

Talar med yngste sonen som åker ut på landet i morgon, över helgen. Han känner sig sliten, är trött av jobbet på Samhall, men samtidigt väl medveten om att han behöver en arbetsplats. Han behöver människor som finns i hans sammanhang, hans ensamhet skulle bli för stor annars. Gläds åt att han trots allt har chefer som (kanske) förstår honom. Sörjer att jag inte kan bistå, annat än med att prata i telefon med honom…

Gläds också åt att han faktiskt vill prata med mig, att han berättar hur han mår – också när han vet att jag inte kan göra någonting bättre. Att jag kanske morrar lite, och talar om att han måste städa därhemma, och göra sin lilla lägenhet mera trivsam. Han håller med, han vet – och han orkar inte. Jag hoppas han får en fin helg på landet.

Livet krånglar sig vidare – från Gaza, Ukraina, Putin och Trump till det nära, som handlar om familjen. Det som handlar om mig som morsa, och vad våra barn lever för liv nu, och hur det hände att en av våra söner, en de levandes bror, nu är död sedan snart tio år. Vår son. Barn, barnbarn, barnbarnsbarn. Vilket oerhört ansvar, omöjligt ansvar, inte förstått när det togs, aldrig begripet därefter heller. Och tur är väl det, om vi förstode vad det kan innebära att bli/vara förälder skulle nog inte många barn födas.

Livet har krånglat mig hit till Spanien, till en plats jag inte kände till och ett land vars språk jag är tråkigt okunnig i. Även om jag lär ha studerat spanska två år i gymnasiet, för länge sedan. Att vara här får mig att försöka komma fram till var jag vill tillbringa nästa vinter, om etcetera.

Det är många frågetecken som är omöjliga att räta ut, idag. Men jag vill fortfarande ha värme och sol, jag vill gärna hyra hyfsat billigt, med hiss, så att mina ben/knän inte ger upp. Behöver inte vara lika stort som nu (tre sovrum med fem sovplatser, altan och balkong, två plan), men gärna ett sovrum, kök och vardagsrum. Bra internet. Kanske i Puerto de la Cruz på Teneriffa, nära den fina poolanläggningen som jag just nu inte kommer ihåg namnet på.

Eller – Grekland, Portugal, Italien? Vem kan ge mig tips om bra boenden, med de förutsättningar jag försöker få uppfyllda? Jag kan inte betala hur mycket som helst, max 700 Euro per månad, gärna mindre. Vill hyra fyra eller fem månader, från november/december till och med mars. Och helst inte där det vimlar av andra gamla människor, men heller inte där de unga väsnas och lever livet…

En vän hävdar att vintern ska tillbringas i ett ”civiliserat land som Frankrike, med god mat och språk” – inte varmt nog, tänker jag.

Fredagen började med frukost och hempressade apelsiner. Samtal med yngste sonen, lite koll av internet. Senare gick jag 4 700 steg, fram och tillbaka från Al Campo som inte heller hade någon karta, i alla fall ingen jag hittade. En cortado och en oläst bok på mina vanliga ställen.

Väl hemma satt jag på altanen i solen så länge jag ville, nu nere i soffan, klockan är strax fyra. Får små ”myggbett”, nu ett i vänster armveck, häromnatten på höger arm – finns det mygg här, nu? Eller är det loppor? Kliar gör de i alla fall.

Nu ska jag göra en dry Martini, och läsa i Martina Cole´s bok The runaway. Hon skriver bra, skönt att läsa något annat än feelgood. Papegojan i pepparträdet får vänta lite.

Torsdag, 1 februari 2024 – halvklart och 14 grader klockan tio. Har ätit frukost, med nypressade apelsiner, och wordfeudat lite, kollat mejl och blogg. Jag vaknade (för andra gången) halv sju och nästa gång jag vaknade var klockan nära nio.

Idag behöver jag handla och fylla på förråden, får ta min värdinnas ”dramaten” och ta mig till Lidl kanske. Då kan jag samtidigt få en cortado på Take a Break och gå in på charity-butiken och se om de har någon Spanien-karta. Jag vill orientera mig på lite gammaldags vis, över en stillaliggande karta. Kanske tar jag mig till marknaden igen på lördag, för apelsiner och grönsaker.

Tänker fortfarande på minister Forsell och hans uttalande, ”bra beslut”, att dra in biståndet till UNRWA. Han har kalla ögon, det kom jag på i natt. Och det är klart, om någon ”måste” fatta så barbariska beslut så kan nog ögonen inte vara annat än nollställda och kalla.

Jag gick och handlade, 1 800 steg, fyra apelsiner och en grape (räcker till lördag morgon), ingen Spanien-karta, två burkar Schweppe´s Indian tonic för att kanske byta någon dry Martini mot en Gin tonic. Bröd.

En bok följde med mig hem, i stället för den jag lämnade. Har suttit på altanen så länge jag orkade i solen, nu nere i soffan. Klockan är halv fyra. Har pratat med en äldre man som ville ta över mitt bord när jag gick från ”Take a Break” efter min cortado, och med servitrisen där, liksom med tiggaren utanför Lidl och kassörskan. Plus kvinnan i charity shop´en som talade om att de inte hade någon Spanien-karta. Mitt spansk/engelska ordförråd kan inte påstås ha blivit förmerat därmed.

Läser lite i A Parrot in the Pepper Tree av Chris Stewart, han ska just börja skriva de böcker han faktiskt så småningom skrev. Känner igen hur annat får komma före skrivandet, för min del därför att jag inte vet vad jag ska skriva. Han verkar ha vetat, i alla fall någon gång. Och han var yngre när han började försöka skriva. Behövde få till det för sin och familjens försörjning. Jag är gammal, behöver inte längre försörja mig på annat än pensionen (och skrivande i Sverige lönar sig just inte), har kort tid kvar i livet att skriva och gör det ändå inte.

Läser mera än jag skriver. Har bara träffat på en författare (i Sverige) som hävdar att han aldrig läser några böcker – han har kanske ändrat sig nu. Men han skriver, utkommer med böcker i skiftande genrer. Hoppas de säljs.

Talar med yngste sonen som åker ut på landet i morgon, över helgen. Han känner sig sliten, är trött av jobbet på Samhall, men samtidigt väl medveten om att han behöver en arbetsplats. Han behöver människor som finns i hans sammanhang, hans ensamhet skulle bli för stor annars. Gläds åt att han trots allt har chefer som (kanske) förstår honom. Sörjer att jag inte kan bistå, annat än med att prata i telefon med honom…

Gläds också åt att han faktiskt vill prata med mig, att han berättar hur han mår – också när han vet att jag inte kan göra någonting bättre. Att jag kanske morrar lite, och talar om att han måste städa därhemma, och göra sin lilla lägenhet mera trivsam. Han håller med, han vet – och han orkar inte. Jag hoppas han får en fin helg på landet.

Livet krånglar sig vidare – från Gaza, Ukraina, Putin och Trump till det nära, som handlar om familjen. Det som handlar om mig som morsa, och vad våra barn lever för liv nu, och hur det hände att en av våra söner, en de levandes bror, nu är död sedan snart tio år. Vår son. Barn, barnbarn, barnbarnsbarn. Vilket oerhört ansvar, omöjligt ansvar, inte förstått när det togs, aldrig begripet därefter heller. Och tur är väl det, om vi förstode vad det kan innebära att bli/vara förälder skulle nog inte många barn födas.

Livet har krånglat mig hit till Spanien, till en plats jag inte kände till och ett land vars språk jag är tråkigt okunnig i. Även om jag lär ha studerat spanska två år i gymnasiet, för länge sedan. Att vara här får mig att försöka komma fram till var jag vill tillbringa nästa vinter, om etcetera.

Det är många frågetecken som är omöjliga att räta ut, idag. Men jag vill fortfarande ha värme och sol, jag vill gärna hyra hyfsat billigt, med hiss, så att mina ben/knän inte ger upp. Behöver inte vara lika stort som nu (tre sovrum med fem sovplatser, altan och balkong, två plan), men gärna ett sovrum, kök och vardagsrum. Bra internet. Kanske i Puerto de la Cruz på Teneriffa, nära den fina poolanläggningen som jag just nu inte kommer ihåg namnet på.

Eller – Grekland, Portugal, Italien? Vem kan ge mig tips om bra boenden, med de förutsättningar jag försöker få uppfyllda? Jag kan inte betala hur mycket som helst, max 700 Euro per månad, gärna mindre. Vill hyra fyra eller fem månader, från november/december till och med mars. Och helst inte där det vimlar av andra gamla människor, men heller inte där de unga väsnas och lever livet…

Mitt soffbord just nu

Kokat ägg i airfryer – det har jag just gjort. Gick väldigt bra, ett kylskåpskallt ägg i apparaten, 140 grader och 10 minuter, blev perfekt. Kyl direkt när klart, så ägget inte blir hårdkokt. I stället för middag, eftersom jag åt soppa till sen lunch. Har soppa till i morgon också…

Testar att använda airfryern, har ingen och behöver förstås ingen, men lite kul att lära sig nya sätt att laga mat. Har gjort potatisklyftor, blev väldigt bra, bacon likaså. Slapp dessutom stekoset. Kyckling.

Gillade ju min slow cooker, tills på- och avreglaget gick sönder. Den här apparaten är avsedd för stort hushåll, XL Moulinex, men såvitt jag begriper bra, gör vad den lovar.’’

Dagens matprat.

Upprörs över Sveriges sketna regerings beslut att dra in biståndet till det FN-organ som anklagats för Hamas-samröre. ”Ett bra beslut” enligt ansvarige ministern med politiskt korrekt skäggstubb och självsäker min. Finns det ingen källkritik i den där regeringen? Bara sväljer Israels anklagelser, men struntar i FNs generalsekreterare. Heter väl politik. Usch. Under tiden raderas Gaza och palestinska människor i alla åldrar dör i tusental.

Brukar kallas folkmord, men inte nu. Har viss förståelse för det väl underhållna trauma som nazismen och judeförföljelser i alla tider skapat – men detta är exempellöst, en hämnd på ett helt folk på grund av politik och religion, av politiska och religiösa skäl. Makt, och ekonomi som jag inte begriper ett dugg av. Israels premiärminister är i gott sällskap vid sidan av Hitler, Putin, Erdogan och Irans ayatollor, Iraks makthavare. Det finns säkert flera.

Jag läser ut Driving over lemons, och lär mig att ”ipex” på engelska är ”stenbock”. En sådan forslades över floden till veterinär i trakten, efter att ha hittats sjuk. En bok som får mig att tycka mycket om det Spanien som skildras, och som förstås har förändrats på de drygt tjugo år som gått sedan den kom ut… På spanska heter det visst ”urbanizacion”, det som sker på Teneriffa, det som sker här längs Costa Blanca. Och överallt.

I morgon ska jag läsa nästa bok av Chris Stewart, A Parrot in the Pepper Tree. Det går att hålla omvärlden stången, om man som jag är privilegierad svensk. Skamsen svensk.

Absurt är att koka ägg i airfryer och samtidigt/parallellt förtvivla över Sveriges indragna bidrag till FN-hjälp i Gaza, samt läsa skildring av liv i Spanien för tjugo år sedan, liv som blev en uppskattad bok

Onsdag morgon, 31 januari 2024 – 15 grader och molnigt, ”följt av eftermiddagssol”. Dags för en kopp kaffe när klockan snart är halv elva. Får ta in kastrullen med fisksoppa från balkongen och klämma in den i kylen. Gick inte, fick flytta över till mindre kastrull. Dagens middag.

Min dagvilsenhet fortgår, inte lätt att hålla reda på varje dag när jag inte har någon vidare rutin för någonting.

Såg en undran på FB om ”sån” resp ”sådan”, och andra liknande sätt att skriva. Kerstin Ekman lär i någon bok ha blandat både det lite äldre språkbruket (sådan) och talspråket, också när det inte varit frågan om tal. Annars rekommenderas konsekvens, antingen si eller så. Jag har svårt att bestämma mig, lutar numera åt sa i stället för sade, nånting i stället för någonting, nån. Kanske, nån ser konstigt ut, väljer antagligen någon.

 Hajar till när jag läser han där det borde varit honom, och tvärtom. Folke Aldenius, min svenskalärare i realskolan, bankade in predikatsfyllnad i min hjärna. Numera har syrran och jag ibland en lätt diskussion om detta, hon brukar prata om objekt och subjekt (tror jag just nu) och tycka att hon har rätt, jag tycker detsamma – att jag har rätt. Gillar att språk rör på sig, förändras – men vissa varianter förblir obekanta för mig. Unga idag har självklart ett annat språk än jag.

En vän tyckte att min blogg gav intrycket att jag var ”fången i ett turistghetto” – och så har jag kanske fått det att låta när jag saknat ”vanliga hus och vanliga människor”. För visst är det många turister som jag, gamla som jag, många i lägenheter som står tomma under delar av året (som jag). Men fången är jag inte så länge jag beger mig dit jag är, frivilligt. Allt ger mig erfarenheter som kan komma till nytta i andra sammanhang. Märker att jag blev lätt störd av att betraktas som ”fången”. Om det var ordet fången eller turistghettot som fick mig att gå igång är oklart.

Åt soppa till sen lunch, gott idag med. Behöver ingen middag idag. Gick sedan en kort promenad, bara 1 400 steg till soptunnan och Consum, och så hem igen. Fortfarande molnigt, solen gömmer sig idag.

En stillsam eftermiddag medan jag läst vidare om ”optimisten i Andalusien”, Chris Stewart, i hans bok Driving over lemons.

Tisdag 30 januari 2024 – molnigt, 15 grader klockan tio. Ungefär som igår. Kommer just ihåg att jag har några T-tröjor kvar på torkställningen på altanen. Förmodligen fuktiga efter natten. Tvätten var tillräckligt torr för att tas ner.

Har duschat och tvättat håret, som nu inte är lika snyggt format som när det var nyklippt av omsorgsfull frissa förra veckan.

Idag får det bli en promenad även om vädret inte är så lockande. Får komma ihåg att det är bättre än hemma. Jag behöver ut och röra på mig, helst varje dag. Stelnar till i både kropp och resten annars. Och jag behöver handla smör på Consum, Lidl har inte Lurpak, bara eget märke som jag inte gillar. Middag idag? Fisksoppa kanske, har ingredienser i kyl och frys. Kan fylla på med några färska gambas.

Hemma igen när klockan är halv ett, har handlat både böcker och mat. 2 500 steg, lagom. Nu av med skorna och på med ulltofflorna. Och min hyresvärdinnas nytvättade varma ”pyjamas”. Golven – och husen – här är lika kalla som hemma hos mig i Sverige så här års.

Pressar två stora apelsiner till den ljuvligaste juice.

Börjar göra soppan, potatis, majrova, palsternacka, morötter, färsk lök, vitlök, en liten bit pimiento, (grön paprika får vänta, liksom färska gambas och fiskblandning, köpte djupfryst påse för ”supa”). Fiskbuljong, kanske också små tomater så småningom, och en skvätt vitt vin.

När grönsakerna/rotfrukterna kokat nästan färdigt får soppan stå och dra tills det blir dags för resten. Tror det blir ätbart, doftar gott.

Klockan är tre, jag har smakat på soppan som den står på spisen, utan gambas och utan innehållet i de frysta ingredienserna. Så himla god. Det enda jag saknar är persilja, eller ännu hellre persiljerot. Nästa gång. Frysvarorna får vänta, gambas åker i soppan när jag värmer på den för att äta. Heja, vad jag är bra på det här.

Idag köpte jag fyra nyinkomna böcker av en och samma författare, Chris Stewart. Fräscha, och fina.  En, Three ways to capsize a boat, läser jag just nu och gläds åt språk, åt seglande både i Grekland och norröver nära Island. De tre andra, som nog kom före denna, Driving over lemons, A parrot in the pepper tree, och The almond blossom appreciation society, lär ha varit bestsellers.  Ser fram emot att läsa dem, har aldrig hört talas om författaren. Men det har jag ju inte gjort om all världens författare… Lite elakt att inte författarna till de böcker jag köper i charity shop´en får någon royalty – men å andra sidan kanske katter, hundar, åsnor och what not gläds. Och deras böcker läses, om och om igen.

Gläds gör jag också åt min soppa idag, den var så god. Och det blir middag även i morgon, nu står kastrullen på balkongen i hyfsat sval temperatur.

Det börjar mörkna halv sju, snart dags att tända mina ljus, har köpt flera idag.

Måndag, 29 januari 2024 – eftermiddag, efter en dag av tvätt och läsning. Mulet/halvklart, 14 grader. Ingen lust att ta någon promenad idag. Har gjort pannkakssmet till middagen, den får stå till sig lite. Wordfeudar.

Stänger av datorn för att direkt sätta på den igen – varför? Vill inte läsa, inget wordfeudande just för ögonblicket, vad göra? Antagligen därför jag skriver det här nu… Vispar och spär pannkakssmeten lite till. Snacka om att vara rastlös. Har sju böcker liggande på hyllan under soffbordet, plus en på bordet och en i sovrummet – ingen lockar mig. Fyra ligger på sideboardet för avlämning till charity shop´en. I morgon. Klockan är tio i fyra på eftermiddagen.

Tyvärr lockar mig inte heller mitt eget demensmanus, men jag tar det någon dag igen. Skriver något nytt gör jag inte, annat än tjatiga blogginlägg om mat, antal steg per dag och vad en cortado kostar här och där. Och dry Martinis.

Börjar ju i alla fall bli klar över hur bussen går till och från Al Campo, får väl ta den åt andra hållet (playa Flamenca, kanske längre bort) någon dag. Bara jag slipper möta den där arga kvinnliga bussföraren igen. Marknaden har jag besökt nu, behöver inte ta mig dit igen.

Längtar efter att se vanliga hus, med vanliga människor. Inte mer eller mindre (oftast mer) tomma turistbostäder, som alla liknar varandra. Teneriffa, la Caleta – visserligen isolerat och på vischan, men inte så exploaterat som här. Och med fungerande bussförbindelser till exempelvis Puerto. Andra delar av ön lär vara nära ”kollaps” enligt infrastrukturerare, på grund av alla turister och allt som ska behaga dem.

Så vart ska jag ta vägen nästa vinter, om jag fortfarande är förmögen att flytta på mig? Gärna Teneriffa igen, men kanske någon annan del av ön, eller annan del av Puerto. Italien är mig lika obekant som resten av Spanien. Juan les Pins är inte aktuellt igen, resten av Frankrike är alltför okänt. Franskan är lättare än spanskan, men… Storstäder är inget för mig.

Vad vill jag ha? Värme, helst inte enbart via AC inomhus. Slippa snö. Tyvärr tror jag mig inte om att köra bil utomlands, det får räcka med att jag gör det hemma. Därmed är jag beroende av fungerande busstrafik, som på Teneriffa. Det får också gärna vara billigare att leva än hemma, även om jag får betala dubbla hyror.

Inte fel med någon form av kontakt med andra människor – bara inte alltför pensionärstillvänt eller försiggående i lokaler med för mycket ljud – då hör jag ingenting. Långbord t ex fungerar inte. Samtal i mindre grupp kan vara okej.

Tror att jag alltid, också när jag hörde som jag skulle, föredragit att möta människor i mindre grupp. Prata om viktigheter, försöka förstå, ibland lyckas. Ofta inte. Men inte mingla, inte vara på stora tillställningar och göra mig till en annan än den jag är, eller var. Inte leva upp till förväntningar som jag inte ens begriper, inte bete mig som ”man ska”. (Inte för att jag vet hur det går till.)

Kollar tidningsrubriker och blir bara less.

Halv sju har jag ätit mina goda tunnpannkakor och är mätt. Pratar med ena syrran. Den andra syrran lägger just nu ordet ”ut” i wordfeud. Får se vad jag kan göra åt det. Hon leder som vanligt, nu med 72 p. Testar ord, hittar inga som ger många poäng. Hon brukar vinna med ungefär 100 poäng.

Nu är det mörkt bakom mig, polisstationens lampor lyser upp omgivningen. Jag har tänt mina ljus.

Söndag 28 januari 2024 – klockan är strax tio och frukosten klar. Snart dags för fika. Bloggat, kollat FB (tagit bort en ganska nylig vän som ”översvämmar” med inlägg och bilder). Tagit bort mejl, inga viktiga.

14 grader och ”mestadels klart”, såvitt jag kan se sol, men kanske molnen kommer fram på dagen.

Är i solen på altanen, ser inte vad jag skriver, men det gör inget. Glömde solhatten därnere. Enda bekymret är om jag tappar bort ”pilen”, det är svårt att hitta den igen utan att se…

Söndagar här är mycket lugna, mera stillsamma än annars. Inte många bilar, få människor ute. Kanske är de på stranden, i kyrkan. Har jag redan skrivit om hur jag uppfattar att man här behöver en bilkörande partner? Så är det, bussarna är inte alls lika frekventa som på Teneriffa. Infrastrukturmakarna räknar uppenbarligen med att de flesta är bilburna.

Hämtar solhatten. Wordfeudar. Läser. Skriver några ord. Har smort in näsan med solkräm. Via Facebook har jag förstått att kronärtsskockor hjälper levern att fungera bättre – men man kan ju inte äta sådana till varje måltid. Därför bör man i stället peta i sig hälsokostskapslar… Man behöver också tillräcklig produktion av galla – och min är väl sisådär efter galloperationen. Undvika socker, vilket är svårt. Jag är fetare om magen än jag någonsin varit, och förmodligen är min lever inte i toppform på grund av dry Martinis etcetera. Att helt sluta dricka alkohol är naturligtvis något som skulle vara bra för levern, men antagligen inte för mitt humör.

Syrran tyckte sig se Ulf i några av hattarna på bilden från marknaden. Jo, han hade nog gillat och provat, han tyckte om och hade många hattar. Och jag gillar män som klär i hatt.

Jag tog en kort promenad och en cortado, 1 500 steg, 1,30 Euro. Nu hemma i soffan igen. Det blir ”pytt-i-panna” till middag idag, resterna av ostbroccolin, en i tärningar skuren stekt entrecôte, stekt lök, röd och grön paprika – kanske ett ägg, antingen vid sidan av eller i.

Testade balkongen, men som igår, alltför mycket vind. Och alltför mycket sol på altanen – kanske kan hitta ett hörn utan sol om en stund. Min omtänksamma vän Helen skickar länk på Facebook om grupp för ”nordmänniskor” i Torrevieja – och jag får kryp i kroppen när jag kollar och ser långbord med gamlingar (som jag) havandes haft en ”mycket god lunch och god samvaro”. Vill inte sådant, vill heller inte vara ensam alltid, är en gnällig velpotta.

Klockan är strax kvart över sex. Jag har ätit min ”pytt-i-panna” (inget ägg) och den var mycket god, jag lade till en pytteliten röd pimiento (stark) också. Mums. Nu är jag tröttmätt i soffan. Ett glas rödvin på soffbordet, och lite förstrött wordfeudande.

Började läsa en bok men lade den åt sidan, den åker tillbaka till butiken. Skönt att kunna strunta i att läsa, när det inte stämmer – om boken bara kostar 50 c, så är det inte svårt. På marknaden igår kostade böckerna mellan 1 och 3 Euro. Gläder mig åt mitt lilla ”bibliotek”.

Marknadsblomster

Lördag, 27 januari 2024 – marknadsdag i La Zenia. En bra bit bortanför Al Campo hittade  jag marknaden. Jag gick ut tidigt efter frukosten och var där och kollade innan det blev alltför mycket folk. En typisk turistmarknad, det enda som var intressant var frukt, grönsaker och bröd. Massor med väskor, skärp, skor, kläder, leksaker och böcker för 1-3 Euro styck. Korvar och skinkor, oliver och nötter. Så kallad konst. Kånken. Några apelsiner och en citron fick följa med hem. En mandelkaka som ser ut som en hel måltid, i muffinsform. Testar till fikat i morgon.

Och broccoli att göra i ugnen, ”smashed” med riven parmesan. Koka buketter nästan mjuka 2-3 minuter, skölj, låt kallna, ugnen på 150 grader, låt broccolin torka lite, höj temperaturen till 225+ grader, tryck till buketterna på bakpapper med lämpligt verktyg/mugg/kastrull/stomp, och lägg på mycket grovriven parmesan, låt ”grillas” tills osten smält och ytan är krispig. Tillbehör till middagens entrecôte. Tror inte jag behöver någon potatis. Tomater och paprika, lite endive kanske.

Klockan är bara kvart i två och jag börjar redan längta till middagen. Har tagit fram entrecôten för att tempereras, köpte en bit häromdagen som såg fint melerad ut. Det jag inte äter idag hamnar i frysen.

Klockan elva var jag hemma igen och satt en stund i solen på altanen. Nu nere i soffan. Hade tänkt sitta på balkongen (för att slippa solen), men det blåser lite för mycket. 7 200 steg idag, benen är trötta. Det är 20 grader varmt ute, och ”övervägande soligt”.

Kokar broccolin, och låter den svalna, skär ett par skivor av köttet, resten in i en burk och frysen. Öppnar en Rioja, Cepa Lebrel 2017, vackert mörkröd och smakfull. River ost, italiensk och spansk. Läser lite till i Time´s Echo, av Pamela Hartshorne. En bok som försiggår både i nu- och dåtid. Klockan är bara tre på eftermiddagen.

Nu, kvart i fem, har jag plattat till broccolin och satt på ugnen. Inte riktigt dags än för middag. Öst ut ost över grönsakerna på bakpapperet, tagit fram stekpannan för köttet, saltat det och pepprat – bryr mig inte om att ”man” inte ska salta förrän efteråt. Läst ut boken, den var konstigt fängslande, och ibland ville jag inte läsa och veta hur det gick. Förmodligen betyder det att den åtminstone var välskriven. Har flera olästa böcker på och under soffbordet.

Har nu ätit in middag, som var okej. Inget att skryta om, men godtagbart. Broccolin var broccoli.

Tänker på och undrar, hur många gamla människor finns det här? Hur många ensamma? Har sett många äldre par som håller varandra gott i handen, men också många ensamma män och kvinnor. Hur kan vi mötas? Var? Längtar inte direkt efter en irländsk bar med allsång, eller Elvis-härmare, ”öppet till sent”. Fish&chips där var okej, resten är inte något jag söker. Tror vi är många som tycker livet är trist utan sällskap – och många som inte accepterar vilket sällskap som helst.

Nu har jag ätit upp mandelkakan också, den jag tänkt spara till i morgon. Den var god.

Tio över sju. Jag är mätt, disken är diskad, allt är undanplockat. Jag kan gå till sängs, men det är för tidigt för att jag ska tro att jag ska sova till i morgon bitti. Ofta vaknar jag vid 2-3-tiden, går på toa och försöker somna om därefter. Går så där. Somnar förstås, men vaknar för tidigt efter krångliga drömmar och vill inte gå ur sängen.

I morgon är söndag, har inget jag tror att jag ska göra. Läser nu en stund till, en måttligt engagerande bok. Cecilia Ahern, If you could see me now.

Mina ljus brinner, två av dem var avbrutna, men står ganska stadigt ändå. Får köpa flera på Consum nästa gång.

Tänker på vilket jobb alla säljare på marknaden idag lägger ner. Så mycket som ska plockas upp och packas ner igen, när marknadsdagen är slut. Minns mina och Ulfs loppisdagar på Vaksala torg i Uppsala. Vi packade kvällen före och åkte från Jonsborg nära Sala vid 4-tiden på morgonen för att få en bra plats på torget. Plockade upp, försökte visa allt så säljtillvänt som möjligt – lyckades ofta. Gjorde goda affärer med sådant vi köpt på auktion i Broarna nära Norberg. Det var roligt, det var då. Numera har jag banankartonger med ”loppisgrejor” därhemma, som jag nog får skicka till Myrornas eller liknande. Jag lär inte åka på någon loppismarknad igen.

Torsdag 25 januari 2024 – sol, 15 grader klockan åtta. Nu klockan tio är frukosten avklarad, tekoppen står fortfarande kvar med lite svalt te. Har slutat ha AC´n på om nätterna, tycker inte det behövs. Är van vid låg inomhustemperatur hemifrån… Och på morgonen drar jag på mig min värdinnas mjuka varma syntetfleecepyjamas, har fått lov att låna. Den får sitta på tills jag klär mig för dagen, oftast i mjukbyxor och T-tröja. När jag går ut blir det sondotterns manchesterskjorta eller den på charity shop´en för 3 Euro inhandlade stora storrutiga skjortan. Beror på vädret. Någon gång har jag använt min parka, när regnet hängt i luften.

I bussen igår skällde den kvinnliga föraren ut en äldre (förmodligen) rysk kvinna, som inte riktigt visste var hon skulle kliva av. Hon gick av bussen där den stannade och hon fick en vink av chauffören. När bussen stannade nästa gång klev hon på igen, hade tydligen åkt med bussen framför oss. Och då började utskällningen.

Den var magnifik, på snabb spanska, hög arg röst så att alla skulle höra – ”i Spanien pratar man spanska, man vet vart man ska och man pratar inte ryska, inte ryska” (flera gånger) – plus en hel del till som jag tack och lov inte förstod. Det gjorde inte den utskällda heller, hon hade en pappersnäsduk med en adress skriven i blyerts som hon visat bussföraren. Ordet ”mercadona” förekom flera gånger i utskällningen, och det finns ju många sådana butiker…

Jag blev svenskt upprörd å den utskällda kvinnans vägnar, ingrep inte och kunde inte ha bidragit. Men jag klev tacksamt av på rätt hållplats, hade uppenbarligen lyckats göra mig förstådd på engelska.

Fullmånen kanske gjorde sitt till…

Igår gick jag in på hårsalongen nära Lidl, hälsades välkommen av en svartvit mops som luktade noga innan han lät mig klappa honom. Jag fick håret väldigt välklippt, av en ung och mycket omsorgsfull kvinna, 45 Euro, 5 i dricks (som jag hoppas hon får). Nöjd även på fredagsmorgonen, håret står inte åt alla håll utan ser bra ut även idag.

Igår talades det om rekordvärme för januari idag fredag, än märks den inte men solen skiner, och det är 15 grader redan klockan nio. ”Rekordvärmen” tycks ha försvunnit under natten, idag ”lite svalare än igår”, runt 20 grader mitt på dagen. Det räcker bra för min del.