beskrivarblogg

Och, det är inte jag på den förra bilden, med paraply i stormen – Pexels bild.

Lördag 9 mars 2024 – det blåser. Mycket. Övervägande molnigt, 17 grader, varningar för hårt väder, regn under eftermiddagen.

Måndag och tisdag lyser solen igen, och temperaturerna går upp över 20 grader hela veckan (även om det också är molnigt, t ex på onsdagen).

Idag går jag ingenstans. På måndag får jag handla det som behövs för middag när mina gäster anlänt.

Halv elva har jag avslutat en långsam frukost, och löst sudoku och wordle. Wordfeud väntar, syrran har bridgegänget på middag idag och är förmodligen upptagen, sonsonen har sin familj att umgås med. De är aktiva med wordfeudandet på kvällarna, när jag redan ligger i sängen…

Såg ett citat som tillskrivs Margaret Atwood, på FB igår. Om jag minns rätt lät det ungefär så här: först när du ger upp tanken på att bli älskad, blir du fri. (Kollar på nätet, originalet lär låta så här: the desire to be loved is the last illusion; give it up and you will be free.) Orden pratade med mig, jag har ju fortfarande en önskan, kanske en dröm, om att bli älskad – av någon annan än min familj. Att de älskar mig vet jag.

Är det en befriande tanke? Eller en pessimistisk syn på oss människor? Kan vi inte vara fria, trots att vi vill bli älskade? Vara fri och älskad? Är kärlek – om det är det som avses med ”att vara älskad” – alltid förknippat med ofrihet? Måste kompromisserna i kärlek skapa ofrihet?

Orden får väl hänga med mig ett tag, kanske kommer jag fram till något. Det som möjligen skymtade igår när jag såg citatet.

Nu fikar jag i stället för att fundera på kärlek. Och sex. Och närhet, någon att ta tag i om natten när det behövs, en hand eller bara värmen från en annan levande människa. För, även om det är frihet utan allt det där, så är det jäkligt tomt. Ensamt, bokstavligt.

Känner faktiskt smaken på kaffet idag, det är nog ett friskhetstecken. Tror det är en ”mancold” jag har, som jag gnölar om den – men jag är ovan, har inte varit så här förkyld på åratal.

Tankarna på kärlek, passion och frihet fick mig att gå till Youtube och lyssna på Leonard Cohen´s Dance me to the end of love, med en man och en kvinna som dansar tango. Sensuellt, passionerat, inte mycket frihet där, men totalt uppgående i musik och rörelse, kärlek kanske. Hum.

Städar badrummet/toan/duschrummet vad det nu kan heta. Det där upp har jag inte använt, så det får stå tills gästerna bestämt var de vill sova. Byter lakan i min säng, men bäddar ingen annanstans av samma skäl som ovan. Törs inte tvätta och hänga tvätt idag, men den vind som är.

Har saknat en vän på FB, länge. Skickade en fråga för fem veckor sedan, ”finns du?”. Svar idag: ”jodå, glad och pigg”. Tolkar det som att vännen numera har ett liv som inte har plats för FB. Om det är så gläder det mig, gladast är jag över att få veta att vännen fortfarande finns, om än livstecknen är sällsynta.

Läsvärd bok, tror jag. Victoria Smith Haggor. Bonniers 2024, ca 250 kr.

Nu har jag i alla fall sorterat de hopblandade papperssidorna i demensmanuset, alltid något. Mer blir det inte idag.

Pratar med ena systern min, hon skulle gå och lyssna på konsert i ”aulan” i Uppsala, som tyvärr har klen akustik. Uppskattar att hon ringer, när inte jag gör det. Mitt telefonerande handlar väldigt mycket om att svara (när jag ser vem som ringer), men inte om att själv ringa upp. Och hon ringer via messenger, vilket jag inte gör. Vet inte hur det går till, har i alla fall inte rätt inställningar för det – och behöver det inte. Våren verkar inte riktigt ha kommit igång i Sverige ännu. Hoppas det är varmare om drygt två veckor!

Utslagen i soffan efter att ha torkat golven. Behöver handla, men väntar någon timme. Nu sol och 17 grader när klockan är elva. Regnade i natt. Hostar och snörvlar. Syrran vann wordfeud med (tror jag) drygt 50 poäng. Har redan glömt.

Gick till Consum, närmaste butik. Glömde lappen hemma, hittade inget alkoholfritt vin eller Cava, men väl öl. Köpte två för att testa. Och det blev ingen mat med hem, jag iddes inte tycka att någonting såg gott ut. Så ikväll äter jag väl gårdagens pasta, orkar inte gå ner till fish&chips-krogen. Glad att jag kom hem med det jag handlat, bl a 4 kg apelsiner. Det och jag ska uppför trapporna till lägenheten, och det gick.

Det blir ingen marknad i morgon, därav storköpet av apelsiner. Nu ska jag äta en liten yoghurt.

Jag noterar hur jag lätt lägger böcker ifrån mig, nu när jag har många billiga att välja mellan. Antingen hamnar de på returhögen för att de är tråkiga på något sätt, eller för att jag anar ett elände som är så stort att jag inte orkar läsa om det. Så känslig har jag nog inte varit tidigare i livet.

”Tråkig på något sätt” kan handla om att boken gör tillbakablickar från nuet till förr, ideligen. Eller boken kanske handlar om andra världskriget. Boken är kanske för gullig, för mycket ”lilla kaféet vid stranden”. Boken verkar sakna glädje och humor, berättar bara om svåra livsöden utan hopp. De böckerna intresserar mig inte vid närmare besiktning, men de hade kanske ett omslag som lockade mig. För 50 cent är felköpet helt okej, och butiken kan sälja böckerna igen, till någon annan.

Plötsligt vill min (android)platta att jag ska köra wordfeud ”stående”, det vill inte jag. Obekvämt. Varför blir det så och varför kan jag inte få spelet på rätt ledd? Laddar just nu, kan det ha med det att göra? Har stängt av och låter plattan ligga ett tag. Hittar ”vrid”knappen, och plattan stannar i rätt läge, men släcker ner efter några sekunder. Varför det då? Stänger av och fortsätter ladda. Hittade även förklaringen till kort visning – den var av okänd anledning inställd på att släcka ner efter 10 sekunder, nu ändrat till 10 minuter. Fortfarande vet jag dock inte varför den plötsligt började konstra.

Hoppas innerligt att jag är av med förkylningen till måndag då sondotter med kompis kommer. Vill inte smitta dem. Vi får spara kramarna till senare tillfälle. Dricker mina pressade apelsiner. Lade mig en timme på sängen, något jag just aldrig gör. Nu uppe igen, men har noll matlust (och klarar mig på fettreserverna om jag måste).

Har börjat läsa Orhan Pamuk´s roman Snow, men den kräver lite för mycket av mig som läsare just nu. Fortsätter när jag är mera vaken, kanske får den följa med hem. Proust får också vila där på Storytel.

Hittade äntligen vanliga ljus på en kinesisk butik. De är urdåliga. Tur att jag ställt ljusstakarna i en eldfast form på Johannas nya soffbord – de rinner över och brinner ner mycket fort. Tacka vet jag Ikeas.

Det där var igår. Idag är det lördag och jag känner mig en aning piggare. Ute blåser det vad som ser ut som halv storm. Jag håller mig inne.

Torsdag 7 mars 2024 – halvklart. 12 grader. ”Regn möjligt denna kväll.” Jag får plocka in tvätten senare idag. Kollade, den är fortfarande fuktig efter natten. Och jag är fortfarande kraxig, dricker vatten och te, pressar apelsiner. Lär inte göra många knop idag.

Tar fram lite köttfärs ur frysen, det får bli en ”hamburgare” med stekt ägg och kokt blomkål idag till middag. Kanske, just nu känns det inte som om jag behöver någon.

Hänger syrran i hälarna på wordfeud, sonsonen vinner med sisådär 200 poäng. Läslusten är minimal, skrivlusten också. Inte ens fingrarna är särskilt villiga, hjärnan har gått i stå.

Från Gaza visas bilder på barn som svultit ihjäl, blomsterhögen på Navaljnys grav blir allt högre. Och människor dör överallt, i Palestina, i Ukraina, i Ryssland och i Israel. I Sverige dör folk av gängskjutningar eller -sprängningar, eller arbetsplatsolyckor. Några dör av brist på adekvat vård, av politiska felbeslut.

Och här gnyr jag över snuva. Löser sudoku och wordle. Snyter mig, hostar. Kollar börsen och inser att Lysa gått upp med 14 procent sedan min start där för två år sedan – dags att öka sparandet. Avanza och jag är inte lika duktiga.

Det här är en lång dag. Nu är klockan bara drygt 12. Tvätten var torr, solen har tagit sig fram.

Yngste sonen gjorde klart för mig igår att jag kommer hem mitt i påsken, på skärtorsdagen. Då kanske det blir svårt för äldste sonen (eller något barnbarn) att möta mig på Arlanda? Jag behöver bara skjuts hem till sonen för att hämta bilen – och bilnycklarna förstås. Får kolla. Annars taxi. Tänkte inte när jag bokade återresan…

Kände mig plötsligt hungrig och började laga mat. Skivad gul lök stektes, dito ostronskivling, därefter köttfärsen som tinat, mosad med gaffel. I med delade små tomater, lök och svamp, en aning grönsaksbuljong, en aning Rajah´s hot curry paste, en aning spansk sweet chilisås. Och en skvätt vatten. Nu får det där stå till sig till senare på eftermiddagen, att ätas med tunn pasta. Före uppvärmningen lägger jag på delade små mozzarellor, hoppar över riven parmesan. Blir nog bra.

Nu te igen. Lite sol bakom ryggen. Sonsonen vann solklart i wordfeud, syrran gör det när hon väl lägger sitt sista ord. Men inte med 100 poäng längre.

Strax efter sex har jag ätit, och det var väldigt gott. Räcker som vanligt till ytterligare en måltid. Kanske lördag eftersom jag just nu tror att jag är sugen på fish&chips i morgon. Diskat och plockat undan, det blir tidig kväll i kväll också. Försöker lyssna till kroppen.

Min skärbräda är röd, och jag har inga tatueringar, plus att jag hade små runda ostar – annars samma lika

Onsdag 6 mars 2024 – sol. Ingen vind, åtminstone är pinjernas kronor i parken stilla. Jag är snorigare än hittills. Tur jag har ett förråd av pappersnäsdukar. Behöver handla lite, men vill inte gå ut. Gör det inte heller, bara på altanen för att hänga tvätten på eftermiddagen.

Och vill nog inte skriva heller, här tog det stopp. Är inte i form för någonting. Om tre veckor packar jag och åker hem till Sverige igen. Känns både skönt och overkligt. Vad kommer jag att sakna? Solen och värmen förstås, möjligheterna att köpa böcker billigt, och kunna lämna ifrån sig när de är lästa, frukt (framför allt apelsiner och clementiner) och grönsaker. Cortados, Take a Break och Maria där, och fish&chips. Havet som jag bara doppat fötterna i. Att det är lätt att ta sig över trafikerade gator, eftersom bilarna stannar snällt när de ser en.

Vad kommer jag inte att sakna? Att det är kallt inomhus, väggar och golv. Att det tar tid innan varmvattnet kommer i duschen. Alla trapporna i huset där jag bor. Att nästan enbart möta gamlingar som jag själv när jag är ute. Hundskiten på gator och trottoarer, sophantering som inte sorterar plast, bara glas, grovsopor typ badkar och madrasser på samma ställe som andra sopor. Alla sopor slängda på grönytor och längs gatorna.

Fram på eftermiddagen pressar jag ännu en apelsin och en röd grape, C-vitaminer lär ju vara bra mot förkylning. Känner mig dassig, men vill inte lägga mig. Har satt på en tvättmaskin som snart är klar. Idag blir det ingen stund i solen, även om den är där hela dagen, nyss var det 18 grader ute.

Har lagt ännu en mycket lättläst bok på högen som ska återbördas till butiken. Jag har tio böcker att välja bland, och ingen lockar. Sonsonen leder wordfeud med drygt 100 poäng, syrran med drygt 50. Jag löser sudoku och wordle, medan jag väntar på deras drag. 

Det blir tidig kväll, klockan är sju och jag drar ner rullgardinerna. En kopp te, vatten, en bunt mjuka servietter på sängbordet. Tar en bok med, kommer förmodligen inte att läsa. Men jag vill vänta ut mina kombattanter i wordfeud innan jag går till sängs. Tre bokstäver kvar i mitt spel med sonsonen, jag vet hur jag ska lägga dem, men varje gång jag räknat ut något har han det också. Han har öga för det här. Och syrran likaså. Och jag har för mycket tid och för lite viktigt att göra.

Tror det är första gången på mycket länge som jag är så här förkyld. Känner mig som om jag har feber, men en koll visar bara på 36,8. Sedan tröttnade jag på att hålla rätt på termometern.  Mycket lätt middag, två kokta wienerkorvar, fyra små tomater, den sista biten Comte. Vatten till.

Har just läst ut en bok, vilken ska jag läsa nu? Har flera att välja bland, men ingen som riktigt ropar på mig. Samtliga från charity shop´n. På Storytel läser jag sakta, sällan, Marcel Proust´s På spaning efter den tid som flytt. Orkar inte med honom i stora mängder, men är varje gång jag läser helt fascinerad av hans sätt att berätta.

De här månaderna har jag läst nästan enbart på engelska, har inte haft lust med Storytels svenska författare, alltför många är enbart ljudböcker som jag undviker utan att veta riktigt varför, alltför många är gulliga feelgoodböcker eller hiskliga deckare eller thrillers och spänningsromaner. De sistnämnda kategorierna roar mig inte det minsta numera. Förr (länge sedan) läste jag gärna deckare. Läser gärna fantasy, och bra historiska böcker, på svenska eller engelska.

Det är måndagskväll, den 4 mars 2024, ljusen brinner på soffbordet. Det är mörkt därute. Jag har nyst och kraxat under dagen, och halsen känns varken bättre eller sämre. Har varit inne, utom när jag åt frukost och senare middag på balkongen. Varmt och skönt, lite lagom sol i morse och fin skugga till kvällen. Middagen blev sallad, två goda wienerkorvar (lätt kokta med lagerblad och hel svartpeppar) och hemgjort potatismos.

Och fort blev det tisdag, med sol och ganska kraftig vind – ingen snö dock, som i delar av norra Spanien. Satt en stund på altanen, gick en promenad för att lämna tillbaka lästa böcker, och få en cortado. Hem igen, behövde inte handla. Snyter mig tämligen regelbundet, hostar ibland.

Har pratat med en gammal vän som inte mår bra. Och med yngste sonen som gör det. Och med ena syrra. Pannkakssmeten till tunnpannkakorna står till sig på köksbänken. Det blir middagen idag.

Resten av manussidorna till demensboken lyckades fara iväg ut över golvet, när jag ordnade korsdrag i förmiddags. Nu ligger de i en stökig hög på soffbordet, och vill att jag ska ta mig an dem. Just nu säger jag till mig själv att jag är för snuvig, fryser lite trots fleece inomhus, tror inte jag har feber.

En vän till min värdinna skjutsar sondotter och hennes kompis till Alicante mycket tidigt på morgonen när de ska hem. Billigare än taxi, plus att jag vet vem som kör. Taxi här ser ut att kunna vara vad som helst.

Mina pannkakor var goda.

Söndag 3 mars 2024 – igår lade jag in en text på bloggen och idag lät jag samma text gå iväg… Uppskattar att jag har uppmärksamma läsare som fick mig att inse fadäsen. Så nu skriver jag en söndagstext, om vad vet jag inte än. Har just ätit resten av fisksoppan (också det en upprepning) och den var god idag också.

Har suttit på altanen i vinden, hyfsat i lä, men gick ner efter någon timme. Borde ha tagit en promenad även idag, men låter gårdagens många steg kompensera för noll idag. Läser, diskar, bäddar, plockar, torkar av tvättmaskinen så att det bruna sanddammet försvinner. Skulle behöva baxa in den lite också, men klarar det inte. Den drar sig lite ut ur sitt krypin på altanen för varje centrifugering. Johanna, min värdinna, får ordna det, hon kommer hit när jag åker härifrån.

En systerdotter och hennes man har just annonserat att de kommer till Torrevieja ”snart”. Kul.

Läser, funderar över livet och dess vändor, gläds åt vissa, sörjer andra – och försöker hålla sorg av olika slag i schack. Såg att Iris Apfel, ”stilikon, känd först efter 80”, har dött vid 102 års ålder. Ni vet hon med häftiga kläder och jättestora brillor, rött läppstift – jag sörjer henne inte, men beundrar livskraften hon hade så länge. Och önskar ibland att jag hade ett uns av hennes mod. När jag berättade för en av syrrorna att hon var en förebild (lite på skoj, lite på allvar), fnös syrran och ruskade på huvudet. Not her cup of tea.

Måndag, vaknar snuvig och med lite ont i halsen… En anledning till att hålla mig hemma idag. Tar det bara lugnt (som om jag inte gör det annars), satt faktiskt på balkongen i morgonsolen och åt min frukost. Nu inne. Sol och 17 grader ute, inte lika blåsigt som igår.

Den här giraffen återfanns undeer rubriken ”sneezing” hos Pexels.com…

Fredag 1 mars 2024 – blåsigt och sol även idag. Nu klockan två på eftermiddagen är det 19 grader varmt. Har promenerat, handlat lite, druckit min cortado, suttit på altanen så länge jag orkade i solen. Nu nere i soffan igen. Påklädd.

Fläskkotlett ur frysen, ostronskivling och potatisklyftor, sallad till middag så småningom.

Talade med äldste sonen igår, de är hemma från Thailand och en kort vända till Sri Lanka. Väldigt nöjda med sin resa. Flyget tar 14 timmar… Inget för mig av diverse skäl.

Väggklockan stannade på kvart i tio, dessförinnan gick den en timme före aktuell tid. Innebär det något, och i så fall vad? Jag flinar åt mig själv och letar tecken här och där, vad eventuella tecken månde tyda på är väldigt oklart. Hittade ett litet blått plasthjärta på trottoaren häromsistens, och strax därefter en ”guld”stjärna med död magnet på baksidan. En billig trasig ring på marknaden.

Som sagt ovan, jag gick ut. Kom på att jag glömt mina läsglasögon hemma, och ville läsa när jag drack min cortado. Gick in på affären under Take a Break och köpte ett par, lite starkare än de senaste, à 2 Euro, hittade de kolor jag vill ha där också. Fortsatte upp till charity shop´n och köpte tre böcker. Gick tillbaka till Take a Break och fick mitt kaffe, och läste lite i en bok. Handlade på Lidl och hittade mitt glasögonfodral i en av fickorna i ryggsäcken… Så nu har jag tre par läsglasögon. Och många böcker. 2 700 steg.

Kvart i sex har jag ätit middag och diskat. Dörren till balkongen är öppen bakom mig, skönt att vädra ut stekos, men lite för blåsigt att sitta ute. Kanske blir det en sväng till marknaden i morgon förmiddag, beror lite på om det blåser hej vilt eller inte.

Det blev en sväng till marknaden, apelsiner, grape, blomkål och en cortado plus liten öl på mitt vanliga ställe. Spanjoren med sin pratsamma lilla jycke var där idag också, den hunden är väldigt uttrycksfull, en liten grå en med schnauzer i sig. Spanjorens spanska förstod jag ingenting av, men vi log och gladdes åt hunden. Och ”bon´dia” klarade vi båda.

Noterade också några andra infödda, det går tydligen bra att prata med munnen full av mat, bara man håller handen för.

Lite vind även idag, men också sol, min stora skjorta åkte av efter en kort stund och ner i ”dramaten”. Halv ett är jag hemma igen, efter nära 4 000 steg, väldigt tillräckligt. Skönt med en vilopaus på Take a Break, idag fick jag en liten tapa gratis av den vänliga kvinnan som alltid ler så glatt och numera vet hur jag vill ha mitt kaffe. Uppskattade vänligheten mera än tapa´n, en liten fyrkantig brödbit med potatissallad och två små capris. Behöver ingen lunch, och vet inte vad jag ska ha till middag. Om jag ids gör jag fisksoppa.

Jag ids. Just nu står blivande soppa och småputtrar på spisen. En liten guindilla roja, smal röd stark chili fick mig att hosta direkt. Gamla kvinnor ska inte hosta, om de inte varit på toa alldeles nyss… Nu är chilin uppfiskad och i soporna, men den fick vara med en stund.

Senare ska tilläggas gambas och diverse fisk, bläckfisk, musslor och annat från havet (fryst påse, Sopa de Marisco från Consum). Lök, vitlök, en chalottenlök, två morätter, tre små potatisar, fiskbuljong och en liten sked Rajah´s starka curry paste ingår redan. Kanske en skvätt Cava på tampen, det får visa sig. Blir gott med bra bröd och några skivor lagrad Comte. Har inget torrt vitt vin, så det får bli Cava Brut i stället. Tur jag tog med mig min vakuumkork hemifrån. Men inte än, stänger av spisen nu, så får kastrullen stå.

Är nöjd med min dag nu när klockan är tre på eftermiddagen. Satt en stund nyss på balkongen, men det blev lite för blåsigt. Jag kommer att ha suttit ner den här soffan innan jag åker härifrån, hoppas Johanna förlåter mig för slitaget. Kommer dessutom inte ut på balkongen genom det första fönstret bakom mig, det verkar ha gått i baklås…

Nu en stunds läsning, Reginald Hill´s A Cure for all Diseases. Den är en riktig pusseldeckare (om jag förstått termen rätt) och är lite seg, men kul eftersom språket inte bryr sig om citation hit och dit, skriver dialekt och slarvig polisengelska, likaväl som ungdomligt mejlspråk med förkortningar som kräver att jag tänker till, och jag vet fortfarande inte hur Andy Dalziel uttalar sitt efternamn. En tanke som fastnade, en gravt kriminell inser att kärlek (inte den sexuella)  nog är ”den smärta som infinner sig, när man tvingas ljuga för den man älskar”.

Höll på att glömma, jag hittade ”vanliga vita ljus utan doft” på Asian Market, längs vägen tillbaka från marknaden. Så nu står två ljusstakar här på bordet, i en eldfast form för att inte stearinet (eller vad de nu är gjorda av) ska rinna ut på det nya soffbordet. En av ljusstakarna sprack nästan när ett värmeljus brann lite för häftigt, så den åkte i soppåsen. Det blir fint att tända ljusen när det mörknar. 12 ljus för 4,5 Euro. Ikea nästa resa.

Nu, lite efter fem på eftermiddag en, har jag ingen matlust. Har gjort en god fisksoppa, men… Har smakat, gott, men är inte hungrig. Eller så. Väntar lite.

Åt förstås så småningom. Soppan var mycket god, och räcker till middag även söndag.

Fredag 1 mars 2024 – blåsigt och sol även idag. Nu klockan två på eftermiddagen är det 19 grader varmt. Har promenerat, handlat lite, druckit min cortado, suttit på altanen så länge jag orkade i solen. Nu nere i soffan igen. Påklädd.

Fläskkotlett ur frysen, ostronskivling och potatisklyftor, sallad till middag så småningom.

Talade med äldste sonen igår, de är hemma från Thailand och en kort vända till Sri Lanka. Väldigt nöjda med sin resa. Flyget tar 14 timmar… Inget för mig av diverse skäl.

Väggklockan stannade på kvart i tio, dessförinnan gick den en timme före aktuell tid. Innebär det något, och i så fall vad? Jag flinar åt mig själv och letar tecken här och där, vad eventuella tecken månde tyda på är väldigt oklart. Hittade ett litet blått plasthjärta på trottoaren häromsistens, och strax därefter en ”guld”stjärna med död magnet på baksidan. En billig trasig ring på marknaden.

Som sagt ovan, jag gick ut. Kom på att jag glömt mina läsglasögon hemma, och ville läsa när jag drack min cortado. Gick in på affären under Take a Break och köpte ett par, lite starkare än de senaste, à 2 Euro, hittade de kolor jag vill ha där också. Fortsatte upp till charity shop´n och köpte tre böcker. Gick tillbaka till Take a Break och fick mitt kaffe, och läste lite i en bok. Handlade på Lidl och hittade mitt glasögonfodral i en av fickorna i ryggsäcken… Så nu har jag tre par läsglasögon. Och många böcker. 2 700 steg.

Kvart i sex har jag ätit middag och diskat. Dörren till balkongen är öppen bakom mig, skönt att vädra ut stekos, men lite för blåsigt att sitta ute. Kanske blir det en sväng till marknaden i morgon förmiddag, beror lite på om det blåser hej vilt eller inte.

Det blev en sväng till marknaden, apelsiner, grape, blomkål och en cortado plus liten öl på mitt vanliga ställe. Spanjoren med sin pratsamma lilla jycke var där idag också, den hunden är väldigt uttrycksfull, en liten grå en med schnauzer i sig. Spanjorens spanska förstod jag ingenting av, men vi log och gladdes åt hunden. Och ”bon´dia” klarade vi båda.

Noterade också några andra infödda, det går tydligen bra att prata med munnen full av mat, bara man håller handen för.

Lite vind även idag, men också sol, min stora skjorta åkte av efter en kort stund och ner i ”dramaten”. Halv ett är jag hemma igen, efter nära 4 000 steg, väldigt tillräckligt. Skönt med en vilopaus på Take a Break, idag fick jag en liten tapa gratis av den vänliga kvinnan som alltid ler så glatt och numera vet hur jag vill ha mitt kaffe. Uppskattade vänligheten mera än tapa´n, en liten fyrkantig brödbit med potatissallad och två små capris. Behöver ingen lunch, och vet inte vad jag ska ha till middag. Om jag ids gör jag fisksoppa.

Jag ids. Just nu står blivande soppa och småputtrar på spisen. En liten guindilla roja, smal röd stark chili fick mig att hosta direkt. Gamla kvinnor ska inte hosta, om de inte varit på toa alldeles nyss… Nu är chilin uppfiskad och i soporna, men den fick vara med en stund.

Senare ska tilläggas gambas och diverse fisk, bläckfisk, musslor och annat från havet (fryst påse, Sopa de Marisco från Consum). Lök, vitlök, en chalottenlök, två morätter, tre små potatisar, fiskbuljong och en liten sked Rajah´s starka curry paste ingår redan. Kanske en skvätt Cava på tampen, det får visa sig. Blir gott med bra bröd och några skivor lagrad Comte. Har inget torrt vitt vin, så det får bli Cava Brut i stället. Tur jag tog med mig min vakuumkork hemifrån. Men inte än, stänger av spisen nu, så får kastrullen stå.

Är nöjd med min dag nu när klockan är tre på eftermiddagen. Satt en stund nyss på balkongen, men det blev lite för blåsigt. Jag kommer att ha suttit ner den här soffan innan jag åker härifrån, hoppas Johanna förlåter mig för slitaget. Kommer dessutom inte ut på balkongen genom det första fönstret bakom mig, det verkar ha gått i baklås…

Nu en stunds läsning, Reginald Hill´s A Cure for all Diseases. Den är en riktig pusseldeckare (om jag förstått termen rätt) och är lite seg, men kul eftersom språket inte bryr sig om citation hit och dit, skriver dialekt och slarvig polisengelska, likaväl som ungdomligt mejlspråk med förkortningar som kräver att jag tänker till, och jag vet fortfarande inte hur Andy Dalziel uttalar sitt efternamn. En tanke som fastnade, en gravt kriminell inser att kärlek (inte den sexuella)  nog är ”den smärta som infinner sig, när man tvingas ljuga för den man älskar”.

Höll på att glömma, jag hittade ”vanliga vita ljus utan doft” på Asian Market, längs vägen tillbaka från marknaden. Så nu står två ljusstakar här på bordet, i en eldfast form för att inte stearinet (eller vad de nu är gjorda av) ska rinna ut på det nya soffbordet. En av ljusstakarna sprack nästan när ett värmeljus brann lite för häftigt, så den åkte i soppåsen. Det blir fint att tända ljusen när det mörknar. 12 ljus för 4,5 Euro. Ikea nästa resa.

Soppstart – det blir bättre

Torsdag 29 februari 2024 – jo, det är skottår. Här är temperaturen på förmiddagen 16 grader, det är sol och det blåser. Halv elva har jag bara avslutat frukosten och kollat internet. Går nog ut lite längre fram på dagen.

Tittar på bunten med utskrivna sidor om demens och de sista åren med Jan, än får de ligga där de ligger på soffbordet. Men, innan jag åker hem ska jag ha redigerat dem så att jag får en uppfattning om manuset. Det har legat länge nog.

Har hittat en länk med transporter till flygplatsen, mina gäster åker hem väldigt tidigt efter veckan här och behöver beställa taxi i förväg. Om en vecka är de här, sondotter och bästa kompisen – ser fram emot det.

Lyckas få till 49 p i Wordfeud.

När jag tittar ut ser jag hur palmernas bladkronor (heter det så även för en palm?) står åt ett håll. Kraftig vind. Det blir kanske ett hörn i hyfsat lä på altanen i stället för promenad idag, har mat hemma. Behöver inte handla, även om jag fortfarande inte har några ljus. Fikar och tar fram en halv kyckling ur frysen, till middag. Pasta eller potatis till bestämmer jag senare. Salladen tog slut igår, men jag har små goda tomater, en bit squash, fin rödsvart paprika, ostronskivling.

Soppåsen väntar på att slängas, men den står sig, inga räkskal i den. Mest förpackningar, det retar mig varje dag att plast inte sorteras här. ”Allt” är förpackat i plast av något slag. Häromdagen var det någon i en grupp härnere som hyllade en färsk finhackad blandning av vitlök och persilja, i en plastburk. Jag menade att det var lätt att göra själv och slippa plastburken. Fick veta att det minsann var svårt att hacka, och att plastburken kunde användas om och om igen. Hum.

Nåja, gillar det mesta av utbudet i matbutikerna här – men inte alla söta bakverk, inte plastburkarna, inte butiksbakat bröd, utom i Mercadona som ibland har gott bröd. Inte tunnskivat kött, vare sig det är fläsk eller ko, konstigt styckat lamm. Vill inte heller ha kanin i någon form, även om jag ätit det i Frankrike (och förmodligen när jag var liten, eftersom jag hade en mössa gjord av kaninskinn, krigstid). Älskar frukt och grönsaker, färsk fisk och skaldjur av ibland obekanta sorter. Och alla okända viner till överkomligt pris.

Saknar lokal marknad typ den i Antibes, Marché Provencale. Finns kanske här också, annanstans. Dit man tar sig med bil, vilket jag inte gör. Om inte för annat så behöver man en bilkörande partner.

Här finns bröd, frukt och grönt, oliver, ost, lufttorkad skinka och korvar på lördagsmarknaden inom gångavstånd – och en massa krafs, väskor, kläder, skor, ett par stånd där du kan köpa dryck eller grillad kyckling. Förstår att det inte fungerar med färsk fisk och kött under bar himmel, och bara en gång i veckan. Men, ingenstans att äta några ostron och ta ett glas vin, ingenstans att beundra fiskdiskens personal fjälla och filea en okänd fisk (det senare kan jag göra både i Consum och i Al Campo, fantastiska fiskdiskar och skicklig, trevlig personal).

Kan förmodligen också äta ostron på restaurang här, men har inte hittat dit än. De irländska/engelska har inga ostron, inte de kinesiska eller indiska eller libanesiska heller. La Mirada vid havet visar en meny från 2020 på sin hemsida. Kollar andra ställen, ett lär ha serverat ostron med hallonsås… Och på ett annat blev gästerna sjuka efter ostronätande. Så, ostronen får nog vänta. Och ni som läser min blogg någorlunda regelbundet vet att jag äter gott.

Satt på altanen tills min mage började bli skär. Bytte till balkongen en stund, men där var det svårare att hitta lä, så jag gick in.

Syrran knappar in på mitt försprång, nu har jag bara 12 poäng mer än hon. Och min FB-vän är fena på detta, leder med 352 poäng mot mina 179… Sonsonen och jag har precis börjat, så han leder med bara 7 poäng. Just nu.

Jag har ätit min middag och diskat. Plockat undan. Sitter just nu och längtar efter godis, men är för lat att gå till Consum (och vet faktiskt inte om de har öppet efter klockan sex). Äter gamla jordnötter i stället, de kom med hemifrån. Och en clementin, som var ovant svårskalad. Tittar så på Rapport, och försöker ändå hålla allt elände ifrån mig. Örebro, Gaza, Ukraina, Iran. Överallt dör människor en våldsam död, av olika orsaker. Allt är inte politik och makthunger, men det mesta. Sorgligt. Det räcker för idag.

Apropå att hacka persilja.

Igång igen med min laptop – vad som kommer ur fingrarna vet jag inte. Det gör jag oftast inte, och nu är inget undantag. Jag har haft en skön dag, molnigt i morse, men sol senare, vinden lite snällare än tidigare i veckan.

Nu börjar det mörkna, jag får snart flytta fram den lilla lampan från skänken till soffbordet. Gillar inte att ha taklampan tänd.

Hävdade tydligen i mitt förra blogginlägg att syrran vann i Wordfeud med drygt fyrahundra poäng. Det gjorde hon inte, men väl med sina vanliga drygt hundra. Ibland tror jag att jag blivit lite bättre under de här månaderna vi har spelat – för det mesta visar det sig att det är inbillning. Vilket konstigt ord, inbillning. Varifrån kommer det? Googlar. Det jag hittar tyder på tyskt ursprung.

Där lät jag mig förvillas en stund och fingrarna stillnade.

Norwegian har reserea och bokning ska ske senast 29 februari. Är det skottår i år? Hade ingen aning, men något frieri är inte aktuellt för min del. Men om jag visste var jag ska tillbringa nästa vinter så skulle jag bokat resa…

Och just nu inser jag att jag skriver för någon okänd läsare, inte för mig. Då blir det stolpigt, med pauser både här och där, många kommatecken och lösa tankar. Varför kan inte fingrarna fånga upp det som möjligen pågår i hjärnan, för något är det ju. Hela tiden, också när jag halvsover, men tror att jag nog är vaken. Eller tvärtom.

Jag har en månad kvar här i La Zenia. Om jag ville skulle jag kunna gräla på mig över att jag inte har gjort färdigt manuset till demensboken, att jag inte har gått igenom bunten med texter skrivna under de senaste åren – texter om åldrande, död, ensamhet, kroppens förfall, rynkor, skrynklor och allt annat upplyftande som hör till när ”man” väl passerat 80-årsstrecket.

Numera tycker jag att jag blivit väldigt gammal väldigt fort. Har nog mest att göra med att jag inte längre kan gå obehindrat och snabbt, med fin hållning. När jag står still och ser mig i spegeln ser jag någon med hängande axlar och hopsjunken kropp, som dessutom är kraftigare än någonsin. Ögonen är trötta och ögonfransarna syns inte, om de ens finns där fortfarande. Ögonbrynen tycks också mer eller mindre ha försvunnit, näsan bär spår av solskadefrysningen i våras, och är dessutom rödare än vanligt av solen härnere. Trots solskydd.

Nåja, inte mycket att göra något åt. Visst kanske jag kan äta och dricka mindre och tappa några kilo. Kanske kan jag till och med bli rörligare om jag tränar med Sofia, regelbundet. Vill nog ha en kortisonspruta i mitt knä när jag kommer hem, tror att den jag fick innan jag åkte har tappat sin effekt. De sägs fungera tre månader, och det stämmer i så fall.

Begriper faktiskt inte varför jag tjatar så om mitt yttre. Min ensamhet lär inte ha mycket med mitt utseende att göra, men mera med min tendens och vana att isolera mig, undvika kontakt med andra – kanske av rädsla att inte vara välkommen. Här finns säkert skador från tiden som spelmissbrukare, fattig och svekfull. Och en jäkla massa annan psykologi som jag inte har minsta lust att fördjupa mig i. Numera.

På den kanten har jag gjort mitt, det får räcka.

Så här går det när jag inte vet vad jag ska skriva – plötsligt står där en massa ord som jag inte alls hade kontakt med när jag började fingra på tangenterna. Vill definitivt inte kalla det ”flow” om jag alls har begripit vad det kan vara, men en liten sniff av det kanske.

Jag får för få ostron! Orkar inte öppna dem själv.