beskrivarblogg

Nyårsafton 2023 – sol/halvklart och sexton grader när klockan är tolv (på dagen). Lär inte vara vaken när den slår tolv på nyårsnatten.

Har sovit hyfsat i natt, men svettats. Känns att kroppen fortfarande är i lätt olag. Jag har inget ansträngande framför mig, så det gör inget. Ska laga den där paellaliknande middagen, och kanske gå ut med soporna. Mer än så blir det inte idag, läser och skriver lite förstås, som för det mesta. Ska nog vara helt utslagen för att låta bli.

Trodde jag skulle vilja gå till poolen idag, och ligga en stund i solen. Men det får vänta, jag hinner dit.

Det var en bra idé att ställa ljusstakarna i en glasform – ljusen rann mycket riktigt ner i formen, och inte på det nya bordet. Har ingen aning om hur motståndskraftig bordsytan är, det är ek men ska kanske oljas in? Jag är bara så försiktig jag kan, med en torkhandduk under tallriken när jag äter, och glasunderlägg i kork. Trivs med bordet, det passar bra in.

Karin i Danmark som köpt franska ostron till nyår, har fått ta del av artikeln från Expressen häromdagen – om förbud att sälja från vissa odlare. Jag har inte kollat med Consum varifrån de kom som jag åt, de är historia.

Nu är klockan tre på eftermiddagen. Jag förbereder middag – kokar ris, steker lök, purjo, vitlök och champinjoner, rensar gambas, skär små tomater i halvor, tar fram det sista av den första chèvren. Har suttit en stund på altanen däruppe, och känt ljuvliga dofter av grillande. Menar det verkligen, det luktar gott. Inte bränd flintastek. Resten av mina egna middagsbestyr får vänta ett par timmar, ska bara röra ihop det så att smak ges och fås.

Letade förgäves efter pusselmatta hos ”kinesen” idag – ett problem där är att det är så mycket, och sorteringslogiken är inte att känna igen. Kanske har de inga, den stackars medhjälpare jag hittade sträcker fram sin mobil och jag försöker säga pusselmatta på engelska. Det tog oss till hyllan med pussel, och där hade jag varit redan. Nåja, nytt försök efter helgen.

Nu i soffan med några tunna bitar spansk torkad korv – som jag just nu inte kommer ihåg namnet på – och en Dry Martini. Googlar, ”fuet”. Väldigt ofta är Google bra.

Om en stund ska jag ringa yngste sonen och önska gott nytt år – och tala om att jag inte vill bli uppringd klockan tolv i natt. Dito till den äldste, syrrorna vet (eller sover kanske som jag). Tänkbart ringande vänner, nej. Inser att wordfeud nog får vila till i morgon.

Idag är grannarna längre bort på våningen här, de (en man och en son) kom efter mig i trappen när jag varit ute. Jag bad lite lätt om ursäkt för min långsamma gång uppför trapporna, sonen log brett och sa ”no problem”, pappan (?) log nästan.

När jag senast tog mig nerför trappen från altanen kom jag att tänka på ”långsamhetens lov”. Mina upp- och nergångar i trappor är verkligen långsamhetens lov, blir nästan meditativt. Är nog bra. Jag har alltid gått fort, sett ut som om jag haft bråttom också när jag inte har haft det. ”Flängt” är kanske ett ord jag skulle använt om jag vore ung igen.

Ser också i helkroppsspegeln här att jag sjunkit ihop, böjer på nacken/ryggen. Minns hur jag i höstas tänkte att vår kusin gjorde just det – visste inte då att jag också gör det. Handlar förvisso om kotor som inte är som de varit, med mera. Men kanske också om ork, att inte längre orka visa hur pigg och alert man är – när man faktiskt inte är det. Inte vilja visa något som inte är. Jag vet inte. Gillar inte bilden av hopsjunkna mig, men något lakan har jag ännu inte hängt över spegeln (tips från Hanna i Göteborg). Kanske en senare fråga.

Helen, det där om att finna sig själv pågår kanske, utan större medvetenhet från min sida…

Får just veta att både äldste sonen och sonhustrun har covid, inget större firande där och inget barnbarnsvaktande heller. Trist, men så blir det ibland. Hoppas de frisknar till fort.

Är otäckt med covid igen, som tydligen sprider sig fort. Var är han Tegnell? (Intressant, eller inte, hur fort man/jag glömmer namn. Gör många det?) En person som är så i allas medvetande en period, och så kliver av eller övergår till annat – och namnet försvinner… Kanske något som är bra att veta, kanske glädjande för en fd spelmissbrukare som jag. Som inte är någon i allas medvetande och aldrig har varit det, tack och lov.

Yngste sonen halkade igår och gjorde sig illa i handleden – inget brutet, men kanske stukat. Är därmed hemma och sjukskriven i helgen. Jag försökte övertala honom att kolla vad som hänt med handen, men det är kanske inte riktigt rätt tid för att ge sig till akuten om det inte känns väldigt nödvändigt… Nå, inget den här morsan kan göra något åt. Ibland är det bra att veta att det faktiskt inte är möjligt att förändra det som är.

Nu, halv sex på eftermiddagen, har jag ätit min middag, druckit ett gott, kallt glas vitt vin till. Pratat med ena syrran som var på lunch hos andra syrran, tillsammans med systerdotter och man. Gläder mig att någon av oss håller ihop oss. Jag är lugn och glad, mätt, kommer förmodligen att somna vid halv åtta. Tacksam över livet, utan att alltid vara eller ha varit, glad, över hur det tagit sig fram.

Länge sedan, morfar och hans hästar, och en fin hatt

Nyårsafton 2023 – sol/halvklart och sexton grader när klockan är tolv (på dagen). Lär inte vara vaken när den slår tolv på nyårsnatten.

Har sovit hyfsat i natt, men svettats. Känns att kroppen fortfarande är i lätt olag. Jag har inget ansträngande framför mig, så det gör inget. Ska laga den där paellaliknande middagen, och kanske gå ut med soporna. Mer än så blir det inte idag, läser och skriver lite förstås, som för det mesta. Ska nog vara helt utslagen för att låta bli.

Trodde jag skulle vilja gå till poolen idag, och ligga en stund i solen. Men det får vänta, jag hinner dit.

Det var en bra idé att ställa ljusstakarna i en glasform – ljusen rann mycket riktigt ner i formen, och inte på det nya bordet. Har ingen aning om hur motståndskraftig bordsytan är, det är ek men ska kanske oljas in? Jag är bara så försiktig jag kan, med en torkhandduk under tallriken när jag äter, och glasunderlägg i kork. Trivs med bordet, det passar bra in.

Karin i Danmark som köpt franska ostron till nyår, har fått ta del av artikeln från Expressen häromdagen – om förbud att sälja från vissa odlare. Jag har inte kollat med Consum varifrån de kom som jag åt, de är historia.

Nu är klockan tre på eftermiddagen. Jag förbereder middag – kokar ris, steker lök, purjo, vitlök och champinjoner, rensar gambas, skär små tomater i halvor, tar fram det sista av den första chèvren. Har suttit en stund på altanen däruppe, och känt ljuvliga dofter av grillande. Menar det verkligen, det luktar gott. Inte bränd flintastek. Resten av mina egna middagsbestyr får vänta ett par timmar, ska bara röra ihop det så att smak ges och fås.

Letade förgäves efter pusselmatta hos ”kinesen” idag – ett problem där är att det är så mycket, och sorteringslogiken är inte att känna igen. Kanske har de inga, den stackars medhjälpare jag hittade sträcker fram sin mobil och jag försöker säga pusselmatta på engelska. Det tog oss till hyllan med pussel, och där hade jag varit redan. Nåja, nytt försök efter helgen.

Nu i soffan med några tunna bitar spansk torkad korv – som jag just nu inte kommer ihåg namnet på – och en Dry Martini. Googlar, ”fuet”. Väldigt ofta är Google bra.

Om en stund ska jag ringa yngste sonen och önska gott nytt år – och tala om att jag inte vill bli uppringd klockan tolv i natt. Dito till den äldste, syrrorna vet (eller sover kanske som jag). Tänkbart ringande vänner, nej. Inser att wordfeud nog får vila till i morgon.

Idag är grannarna längre bort på våningen här, de (en man och en son) kom efter mig i trappen när jag varit ute. Jag bad lite lätt om ursäkt för min långsamma gång uppför trapporna, sonen log brett och sa ”no problem”, pappan (?) log nästan.

När jag senast tog mig nerför trappen från altanen kom jag att tänka på ”långsamhetens lov”. Mina upp- och nergångar i trappor är verkligen långsamhetens lov, blir nästan meditativt. Är nog bra. Jag har alltid gått fort, sett ut som om jag haft bråttom också när jag inte har haft det. ”Flängt” är kanske ett ord jag skulle använt om jag vore ung igen.

Ser också i helkroppsspegeln här att jag sjunkit ihop, böjer på nacken/ryggen. Minns hur jag i höstas tänkte att vår kusin gjorde just det – visste inte då att jag också gör det. Handlar förvisso om kotor som inte är som de varit, med mera. Men kanske också om ork, att inte längre orka visa hur pigg och alert man är – när man faktiskt inte är det. Inte vilja visa något som inte är. Jag vet inte. Gillar inte bilden av hopsjunkna mig, men något lakan har jag ännu inte hängt över spegeln (tips från Hanna i Göteborg). Kanske en senare fråga.

Helen, det där om att finna sig själv pågår kanske, utan större medvetenhet från min sida…

Får just veta att både äldste sonen och sonhustrun har covid, inget större firande där och inget barnbarnsvaktande heller. Trist, men så blir det ibland. Hoppas de frisknar till fort.

Är otäckt med covid igen, som tydligen sprider sig fort. Var är han Tegnell? (Intressant, eller inte, hur fort man/jag glömmer namn. Gör många det?) En person som är så i allas medvetande en period, och så kliver av eller övergår till annat – och namnet försvinner… Kanske något som är bra att veta, kanske glädjande för en fd spelmissbrukare som jag. Som inte är någon i allas medvetande och aldrig har varit det, tack och lov.

Yngste sonen halkade igår och gjorde sig illa i handleden – inget brutet, men kanske stukat. Är därmed hemma och sjukskriven i helgen. Jag försökte övertala honom att kolla vad som hänt med handen, men det är kanske inte riktigt rätt tid för att ge sig till akuten om det inte känns väldigt nödvändigt… Nå, inget den här morsan kan göra något åt. Ibland är det bra att veta att det faktiskt inte är möjligt att förändra det som är.

30 december 2023, eftermiddag. Min värdinna har tillbringat hela förmiddagen med att montera ett nytt soffbord från Jysk. Hennes tidigare hyresgäster förstörde det hon hade (och annat). Och nu vet jag var poolen finns, såg jättefint ut med solstolar. Vi gick runt kvarteret, hon pekade på den irländska baren där det sjungs, vägen till stranden som verkar vara den jag gått flera gånger (?), talade om var marknaden är på fredagar och visade mig den engelska trädgården/parken.

Så gick vi till Consum, handlade och jag fick tillfälle att träffa hennes väninna. De kollar om brödleverantören som kommer varje dag där väninnan bor också kan leverera till mig. Vore fint. Bussen till Torrevieja, där t ex kyrkan anordnar många begivenheter, utgår från Al Campo. Finns andra bussar också, går att köpa biljett kontant på bussen. De kollar och återkommer.

Så himla bra med all den här informationen. Tacksam. Och imponerad över det strukturerade och noggranna sätt min värdinna fick ihop det nya fina bordet. Hon är en fin vän, vi pratade om livet, hennes och mitt, medan hon skruvade.

Promenaden runt kvarteret och till butiken och hem var alldeles precis vad jag orkade med. Nu har jag suttit en stund på altanen i solen, men spar övrigt solande till i morgon vid poolen.

Jag har ställt mina ljusstakar i en eldfast form på det nya bordet, så att inte stearinet ska hamna där. Idag blir det en färsk pizza med lite sallad till middag, orkar inte laga något mera spektakulärt. I morgon planerar jag en ”paella” som ingen spanjor skulle godkänna, med ris, purjo, lök, vitlök, bruna champinjoner, gambas. Hoppas över kycklingen, det har jag ätit tillräckligt för ett tag. Tror det blir bra ändå.

Idag hörde jag svenska för första gången, på Consum, framför hyllorna med vin och sprit. ”Här var det mycket folk”, en ung röst. Och det var det, många var där för att fylla på det som druckits under julhelgen, jag också – även om jag inte var särskilt vintörstig då. Köpte en Cava Brut, får se vad den smakar, i morgon. Skåla för ett nytt år må jag, även om jag är ensam. Och även om jag inte håller mig vaken till tolvslaget – för det gör jag inte.

Wordfeudar med sonsonen. Och syrran. Glad att de vill. Hoppas de har vett att säga ifrån om det blir betungande. Det är kul att ha den här kontakten, vi ”pratar” inte mycket med varandra, jag stönar ibland över deras stora poängskicklighet. I morgon tror jag att farmor och farfar ska vara barnvakt åt Mileah, eftersom föräldrarna ska på 30-årsfest.

Värmen fungerar fint från sovrummet, jag fryser inte.  

Ser i pressen att ostron från flera franska ostronodlare förbjuds – de misstänks orsaka typ vinterkräksjuka… Kanske var det sådana jag åt, spelar ingen roll. Jag är på bättringsvägen, ostronen var goda, även om de kanske var skadliga. Men det får dröja ett tag innan jag äter ostron igen.

Ni vänner, som mejlar eller kommenterar när jag bloggat, ni ska veta att ni är viktiga. Jag gläds åt varje ord.

Efter helgen ska jag införskaffa en pusselmatta, från kinesen. Här i lägenheten finns flera pussel och tydligen kan man rulla ihop mattan när man inte vill pussla mera – och pusslet stannar där det ska. Fungerar det så kanske mattan får följa med hem, har syrrans mångbitiga turkiska pussel som jag hittills inte klarat att lägga. Mycket jag inte vet.

Stoppar in min färska pizza i ugnen, påförd mera ost, tomater och timjan. Den ser fräsch ut.

Känner mig just nu gott omhändertagen – både från Sverige och här i La Zenia. Efter helgen blir det nog en utflykt till Torrevieja, men kanske bör jag skaffa en fysisk karta dessförinnan. Det är en intressant balansgång detta, att både behöva hjälp och information, och vilja ”kunna själv”. Det har jag större delen av livet kunnat, men kanske inte i alla sammanhang numera. Handlar om att acceptera mitt åldrande, mitt knä som ändå inte längre gör ont (även om det är opålitligt), syn och hörsel, ork. Spännande, intressant och lärorikt. Vill inte ha det alltför lärorikt just nu dock. Och varför måste var och en av oss lära sig att bli gammal, utan vägledning? Ingen har berättat för mig hur det kan vara, jag har bara här och där snappat upp sådant som kan ske. Och får fortsätta att treva mig fram.

Har ätit min förstärkta pizza, halva. Resten blir kanske frukost/lunch i morgon… Bra botten, bra smak, helt okej. Jag är mätt. Plockat undan disken, ljusen brinner fortfarande och jag har tänt taklampan.

Fortsättning fredag.

Luftfuktigheten här är högre än jag förstått – Falu Rutbröd är segt… Lär mig något nästan varje dag.

Av absolut okänd anledning kan mina fingrar inte hålla sig borta från datorn. Men fantasi och hjärna hänger inte riktigt med fingrarnas skrivlust. Halvklart och 13 grader idag, fredag. Blir upp emot 16-17 under dagen. ”Räkna med att i morgon blir nästa soliga dag.” Enligt vädret på mobilen.

Nu kom AC-montörerna, två unga män, och står och tittar på apparaten, går ut på balkongen för att kolla något. Sätter i mina hörapparater ifall vi måste/kan kommunicera. Men tror det knappast, de verkar enbart tala snabb spanska. De lyckades inte fixa apparaten, men vi önskade varandra gott nytt år, och den ena killen lyckades säga att Clas skulle ringa. Teckenspråk fungerade när jag väl begrep att han sa namnet Clas, deras chef – och inte något väldigt obekant spanskt ord. Jag har pratat med min värdinna, och fortsätter som hittills med varmluft på i båda sovrummen, och ut i vardagsrummet. Det är för svalt annars.

Äter en mycket god mandarin till lunch, känns än så länge bra. Provar mig fram lite. Än är jag inte fit for fight.

I morgon kanske jag är det, för då kommer min hyresvärdinna för att visa mig lite runt.

Läser Liane Moriarty´s Nine Perfect Strangers, och den verkar ganska kul. Konsumerar ungefär en bok om dagen, tur att charity-shop´en finns. Hoppas min senaste uppdragsgivare kommer med ett nytt uppdrag, snart. Men inte troligt, eftersom han fick tillbaka sitt manus strax före jul. Jag behöver något att göra. Flera uppdragsgivare, redigering, språkgranskning, korrekturläsning.

Tror det får bli kycklingsoppa även idag, trots att det blir ganska tråkigt. Den behöver ta slut. Intet spektakulärt till nyår, inte ostron igen – ännu – men kanske pulpos, kanske gåsleverpastej, kanske bubbel. Har inte hittat något bageri i närheten, är inte förtjust i det butiksbakade som påminner alltför mycket om sådant hemma. Jag får googla, eller fråga min värdinna.

Ser rubriker i en av kvällstidningarna om kvinnor gifta med män som drabbats av demens. ”Jag känner mig som en gift singel.” ”Rädslan vid de första tecknen.” Känner igen, att vi var skilda spelar ingen roll, ensamheten och rädslan för det som händer är densamma. Att se den man känt och älskat under större delen av livet, förändras så gåtfullt, är skrämmande. Det är hotfullt, beklämmande, frustrerande, irriterande, sorgligt – sätter medkänsla och kärlek på prov. Tvingar båda parter till en ny verklighet, en annan sorts gemenskap än den de haft dittills. Någon skrev att Alzheimer är värre än ”snäll demens”, eftersom den som lider av Alzheimer är medveten om det som händer. De med snäll demens förmodas inte vara det. Hur kan någon veta? 

Det enda jag vet är att Jan sörjde att livet nu var annorlunda, och att han saknade det han haft. Han var glad att jag fanns (för det mesta). Tacksam att han (såvitt jag kan påstå mig veta) inte drabbades av ångest, utan faktiskt bara några gånger under sina sista år tröttnade på mig och mitt tjat, och sade ifrån. Ordentligt. Så att jag backade och fick tillbaka lite av min ”snällhet”. Den var ömtålig, och mot slutet hade den förmodligen inte stått pall länge till. Jan dog på Lucia-morgonen för tre år sedan. Hoppas han nu vilar i frid hos vår son.

Äter det sista av de små gula goda päronen före middagen. Klockan är fyra på eftermiddagen. Min hyresvärdinna har pratat med Clas, som talar om att AC-apparaten i vardagsrummet behöver bytas ut. Vilket resulterar i rekommendationen till mig att enbart ha värmen på i mitt sovrum, och stänga av i det andra. Jaha. Blir intressant att se elräkningen när den kommer någon gång i januari.

Halv sju har jag ätit min soppa, druckit en Dry Martini och ätit en clementin. Och mår än så länge bra, men är fortfarande lite ”vinglig”. Trött i benen utan att jag använt dem. Lärt mig att misofoni är när man bara inte står ut med vissa ljud. Läste om denna disorder i Moriarty´s bok, och visste inte vad det hette. Nu vet jag. Själv klarar jag inte vissa röstlägen, eller att någon sörplar i sig kaffe eller te. Det lär gå att stävja med KBT, det också. Glad att jag emellanåt kan ta ur eller åtminstone stänga av mina hörapparater.

Oj, nu har jag just läst ut Liane Moriarty´s Nine Perfect Strangers, jag kunde inte lägga den ifrån mig. Bra, otäck, spännande, välskriven underhållningslitteratur – rekommenderas. Sällan jag läser en bok som jag nästan vill sluta läsa, men ändå inte vill sluta läsa. Bra på ett alldeles annorlunda sätt jämfört med de två senaste bra böckerna jag läst, The Last Runaway av Tracy Chevalier och ”Second Honeymoon” av Joanna Trollope. Alla från charity shop´en à 50 cent.

Torsdag 28 december 2023 – jag mår bättre. Tror jag i alla fall än så länge, har ätit ett par rostade brödbitar till frukost, och te förstås. Dessutom är jag varm och skön i lånad pyjamas (min värdinna var här igår, och kollade AC´n i vardagsrummet, den verkar inte fungera som den ska, så idag jagar hon installatören).

Eländigt att tappa energi och ork så fort bara efter tre-fyra dagars magsjuka. Tur jag ska vara här i tre månader till. Idag tar jag det lugnt. Behöver kanske inte ens byta från den sköna pyjamasen till kläder. Har duschat och klädde ändå på mig. Bäddat rent i sängen. Stranden och poolen får vänta. Sol och nio grader när klockan är halv tio.

Behöver dock fylla på mitt bokförråd före nyårshelgen. Har fyra utlästa böcker att lämna tillbaka. Talat med min värdinna, kanske kommer någon och kollar AC´n. Under tiden stänger jag av den i vardagsrummet och sätter på i båda sovrummen, draperiet för trappen upp till altanen. Då ska det bli varmare här nere.

Satt en stund på altanen, men solen gömde sig. Nu ser himlen mera blå ut igen. Dricker grönt te. Kollar vad det är för dag, torsdag, bra med informationen lätt tillgänglig längst ner på skärmen.

Någon påminde om att Stephen King alltid börjar sin dag med att skriva 2 000 ord. Minst. Är en god idé, särskilt som jag förmodar att han vet vad han ska skriva.

Tror inte jag vågar mig på någon lunch idag, och är tveksam till middag också. Kanske lite eget potatismos och ett par kokta skinkskivor är snällt nog. Eller om kycklingsoppan från julafton fortfarande är okej…

Gick ut med soporna och lärde mig att man kan trampa på en ”pedal” nertill för att få upp det tunga locket. Den soppåse jag ställt utanför dörren igår var borta, kanske tog min värdinna hand om den, eller någon annan snäll människa. Har suttit en stund i solen som återkom efter förmiddagens molnskärm. Nu nere i soffan igen, den korta promenaden till soptunnan var tillräckligt. Benen är darriga. Dricker vatten och te, och tänker testa en Dry Martini senare. Har ätit ett ljuvligt sött och gott litet päron, och än slipper jag springa till toan.

Nu 16 grader och halvklart, klockan är halv tre. I morgon och på lördag verkar det bli ungefär samma väder. Söndagen 20 grader och så fortsätter det hela första veckan på det nya året, lite varmare varje dag, fortfarande halvklart. Den lilla julstjärnan har börjat släppa sina blad, nu är bara de röda kvar. Nya ljus i ljusstakarna.

Det blev kycklingsoppa till middag, och än så länge stannar den där den ska. Nu har jag dessutom en Dry Martini på bordet, livsandarna återvänder, ljusen är tända. Ingen AC-montör idag, kanske i morgon.

Pratat med syrrorna i Uppsala, Karin är hemma från London och var hos Barbro. Glad att de har varandra, ibland är jag avundsjuk på att de lätt kan träffas när de vill. Båda är avsevärt mera sociala än jag, en fråga idag var ”har du träffat något folk” – tja, ”hundpromenerare och butikspersonal, min hyresvärdinna” blev svaret. Jag har vant mig av med sällskap. Jo, jag har pratat med en granne, eller kanske en grannes städerska som hjälpte mig upp med ”dramaten” en av de första dagarna här. Och förstås Mattias som mötte mig vid lägenheten, och killen som torkade golven utanför lägenhetsdörren häromdagen. Huset är annars tomt på folk.

Och det jag saknar är inte ytligt sociala möten med okända människor. Det jag vill ha är samtal om allt mellan himmel och jord, inte lätt att få till när man möts i en butik eller en trappuppgång. Och varken svårare eller lättare här än därhemma.

Jag skriver ofta om ensamhet, och jag tror att den som läser kan få för sig att den alltid är plågsam. Så är det inte. När jag får välja min ensamhet är den vad jag vill ha. Men inte all tid, inte varje dag i resten av livet.

Så, när benen bär mig igen bättre än idag, så får jag ge mig ut och ta kontakt, eller åtminstone spana efter möjligheter till kontakt. Det borde inte vara svårt, tror att här finns många ensamma människor. Liksom många äldre par som går hand i hand, eller för all del, par där han tittar ner i mobilen och hon går en bit före, eller efter. Många nationaliteter, har ännu inte hört svenska pratas på ”stan”. Häromdagen en skotte, skrudad i vacker kilt och vad därtill hör. Ingen säckpipa, men väl en plastkasse från Al Campo i ena handen. Han var på väg någonstans, med bestämda steg och knästrumpor.

Fredag förmiddag – har ätit frukost, sitter i lånad varm pyjamas med tekoppen fortfarande på bordet framför mig. Har inte sovit bra, och känner mig slak. Läser, löser sudoku och wordle, kollar internet. Just inget som får igång mig. Så, kroppen säger ”ta det lugnt” och det gör jag. Soporna slängde jag igår, det finns mat hemma, inget jag behöver göra. Det finns till och med hittills olästa böcker, och om inte annat Storytel. Ingen AC-montör än så länge, de ska väl också ha helg. Jag kommer igen.

Kommer igen.

27 december – mår forfarande inte bra. Men, ingen feber, och lyckas hålla undan ansatser till kräkningar. Resten behöver inte beskrivas. Sitter i soffan, med en kopp grönt te framför mig och filt om knäna. Om ett par timmar får jag besök, som jag inte ska komma nära. Och ut tänker jag inte gå. Läst ut The Last Runaway, bra. Tur att jag lade upp ett litet lager av böcker vid senaste besöket på charity shop´en. Just nu Joanna Trollope Second Honeymoon, verkar också bra.

Min värdinna kom, vi höll oss på avstånd från varandra. Hon behövde hämta lite saker för sin vistelse här nere. Vi får ses mera när jag är frisk igen, just nu har jag druckit ännu en kopp te, och faktiskt ätit fyra små pepparkakor. De verkar stanna där de ska. Tänder mina ljus på soffbordet, drar ner gardinerna bakom mig, och rättar till filten över knäna. Lånar en skön pyjamas av Johanna, har tröjan över axlarna just nu. Hon ska kolla om något är fel med AC´n här i vardagsrummet och återkommer om det.

Trista mellandagar, men sådant här går ju över.

Längtar efter en lätt måltid med fisk av något slag. Ska kolla det nästa gång jag kommer till Consum som har en fin fiskdisk. Inte för att jag känner igen fiskarna, men jag kan alltid be dem filéa så kan jag göra resten själv. Börjar få matlust igen.

Dagens ”middag”

Skrev nyss om min goda kycklingsoppa. Lyckades tydligen ta bort det dokumentet, så nu gör jag ett nytt försök. Två kycklinglår, lök, vitlök, purjo, kycklingbuljong, snäll grön chili, så småningom stora vita bönor från burk (bara att skölja och lägga i när resten är klart). Kycklingen befrias förstås från skinn och ben. Hel svartpeppar, lite timjan. Så enkelt, och så gott. Glömmer hur lätt det faktiskt är att göra soppa. Den här räcker ett par vändor till.

I kväll blir det gravad lax med ”sås” gjord på skyr (i brist på Crème fraîche), Maille-senap med honung och färsk dill. Kanske, om jag är hungrig, en bakad potatis till, laxrom finns också i kylen. Med mera.

Sol och femton grader, har öppet ut till balkongen bakom mig. Nu ska jag gå ut med soppåsen och ostronskalen. Soppkastrullen står nu på balkongen, där är svalare än inne, och än mera så till kvällen.

Själv har jag suttit någon timme på altanen, i solen. Längre än så orkar jag inte. Läser, ”pratar” med barnbarnen via Facebook, och sönerna per mobil. Anders jobbar i morgon igen. Och nu trodde jag att jag skulle få se/behöva se Kalle Anka, men tittandet tog slut när ljuset tänts i studion av julvärden.

Så, det där med vad som får ses utomlands och inte är inte lätt att hålla reda på. Programmet går, men visas inte…

Jag överlever utan Kalle. Har ätit min goda middag, med bakad potatis, lax och laxrom. Mätt och belåten. Har dessutom läst ut boken om ”the ton” och England före Victoria. Den blev tjatig.

Så blev det så småningom annandag jul, och jag blev magsjuk. Om ”vanliga” vinterkräksjukan eller ostron eller gravlax, vet jag inte. Men skit har jag mått. Nu dricker jag en kopp te, och hoppas att den stannar där den ska. Tror att det lugnat sig något.

Det enda jag tänker göra idag är gå ut med soppåsen. Försökte dela en bild från Facebook på Albin, Tove och Mileah, men klarade det inte. Syrran har inte FB…

Lördag, klockan är halv tre på eftermiddagen och det är soligt och 16 grader ute. Hemma efter många steg (6 000) lite runt och till slut till Al Campo, igen. Hittade en ostronkniv (cuchillo ostras), och en propp till diskhon. Har inte vågat kolla om någondera fungerar än. Pustar i soffan, med tvättade händer. Många människor hostade omkring mig idag. Har kollat proppen till diskhon, fungerar. Återstår att se om ostronkniven är bra, har en likadan hemma som jag just inte gillat… Lite för vek. Kanske går det bättre här när jag inte har något alternativ.

Fick för mig att jag faktiskt gick lättare än hittills idag. Må vara inbillning, möjligen assisterad av den öl jag såg till att få i mig innan jag gick hemåt. Men oj, vilket konsumtionseldorado Al Campo är.

Nåja, jag ger mig hellre på ostronen med en kniv som möjligen fungerar, än en vass hushållskniv. För i kväll blir det nio ostron till middag, kanske med god ost efter. Rött vin till, eller Cava Brut. I morgon tänker jag göra en god soppa, med kyckling och diverse, bland annat stora vita bönor. Och någon dag äter jag väl en eller två av de (lite för tunna) fläskkotletter jag köpte idag, kanske med bruna champinjoner till. Och kanske bakad potatis.

Vet inte varför jag så ofta skriver om mat, har aldrig sett mig som särdeles matintresserad. När sönerna (inkl kompisar) växte upp handlade matlagning och bakande ofta om att utfodra hungriga ungar. Inte så mycket finlir. Kanske därför jag idag gillar att fundera kring min mat, och också äta sådant som jag inte åt så ofta förr. (Det där ”förr” som förekommer lite väl ofta.)

Nu har jag suttit en stund på altanen, i solen. Och därefter, nu, i soffan i vardagsrummet. Ostronen får vänta lite, chèvren är framtagen ur kylen. Jag gör mig en Dry Martini, och äter dessförinnan halva den äppel”tarte” jag köpte. Andra halvan i morgon. De är inte lika häftigt sockrade som allt annat kaffebröd här. Mobilen försöker tala om att någon har wordfeudat. Syrran fick 29 poäng för ”AH”. Hum säger jag.

Så försöker jag lägga ett (rimligt) ord och blir helt förbryllad över att det nekas, och anger något som inte ens är i närheten av det ord jag gav, som orsak. Begriper mig inte på det här. Men försöker hävda att det är kul ändå.

Mitt ostronöppnande lämnar mycket i övrigt att önska. Tacksam för den rejäla grytlappen som skyddade mig. ”Mannen min” skulle aldrig ha godkänt detta, men jag hade inget val. Det var gott, även om det följde med en del små skalbitar. Nu har jag ätit och njutit, nästa gång får det bli på lokal. Jag ska inte öppna ostron själv. Ostronkniven får stanna här. (Har andra hemma.) Torr Prosecco till, gick alldeles utmärkt. Om en stund en bit chèvre. Klockan är bara fem. Osten var god. Och diskproppen fungerar den också.

Nu sitter jag här och försöker läsa en 50 cents-bok A Rogue´s Proposal. Inte helt lätt att fortsätta läsa… Men, eftersom jag inte har annat att göra så. Mina kvällsljus brinner, den vanliga sorten, inte värmeljus. Och den lilla, lilla julstjärnan är fortfarande fin, har inte tappat några blad. Min tvätt torkar på altanen. I morgon är det julafton.

Diskhopropp och ostronkniv

Så, fredag eftermiddag inför jul. Här, i La Zenia i Spanien nära Torrevieja, känner jag mig tacksamt o-julig. Jag äter det jag vill, idag köpte jag ostron till i morgon, inga köttbullar, inga prinskorvar och ingen Jansson. Böcker att läsa, steg att gå i den mån jag kan, ord att skriva också. I den mån jag kan.

Laddar telefonen.

Sonsonen och hans sambo och dotter flyttar just nu till ett annat hus i Kimstalund. Glad att de finns där nära varandra.

Har ätit min sushi-middag, med förstärkning av ingefära, wasabi och soja. Det enda som ingick i paketet var soja… Fortfarande, klockan kvart över fem, sol och vackert utanför fönstren. Inte ett moln i sikte.

Jag läser, och de senaste böckerna har varit skadade i inbindningen, hamnar därför i soppåsen. Sällan böcker jag har slutar där, men är de trasiga så. Har just satt ”vanliga” ljus i ljusstakarna, inte värmeljusen. Nu vet jag att Consum har sådana som jag vill ha. En vänlig kvinna – samma som jag beställde ostronen av – visade mig var de fanns. Det är intresssant att studera människor i butikerna, personalen menar jag. Vissa är naturligt hjälpsamma, andra gör sitt bästa att slippa se att en kund kanske behöver hjälp. Har mött båda sorterna i samma butiker… Hoppas de hjälpsamma stiger i graderna, något jag också tror mig förstå är att vissa medarbetare bestämmer och andra inte.

”Min” tiggare och jag vinkade glatt åt varandra idag. Jag hade inte mera växel att dela med mig av, men han såg glad ut ändå. Möten.

Tänker ofta på mina döda. De jag älskat, de som inte lever längre. Son, syster, föräldrar, svärföräldrar, ex-make, älskad sam/särbo.

Tänker förstås också på de som fortfarande lever, men aldrig blev mera än ouppfylld kärlek. Och därför fortfarande finns i någon form, för mig. Och alla de andra, som kanske fick mig att tro att vi var älskande, men som visade sig inte vara det. Inte för att de var så många som ”alla” antyder, men ändå. Önskar dem ett gott liv, eller en god död, eller något. Vet inte vad. Vill kanske tala om tacksamhet, även om inget någonsin blev någonting. Bara var inget. Inget är bra ibland, när inget annat finns. Även om det fanns utan att jag visste om det.

Bla, bla.

Är glad att jag har mina ulltofflor med mig. Och sockorna jag fick av Sofia. Jag har just satt på AC´n i sovrummet och tänder taklampan i vardagsrummet för att alls se vad jag skriver. Mina ljus brinner, jag tar ett glas rödvin efter min Dry Martini. Börjar fundera på att det vore billigare att dricka GT, men… Och nu talar mobilen om för mig att syrran tycker att ”tadel” är ett bra ord i wordfeud. Okej. Försöker hitta något på Netflix som tål att ses, nada. Eller kanske heter det niente på spanska.

Mitt rödvin får stå till i morgon.

Kanske gör drömmarna mig mera gott än att sitta här och läsa A Rogue´s Proposal…

Vaknade i en dröm där vår son Mats levde och var glad. Visserligen hade han färgat håret, så att han liknade sin yngre bror, men han log stort och pratade om något viktigt. Vet inte vad, det jag minns är hans glädje. Som gladde mig.

Det är dagen före julafton, och solen skiner, temperaturen nu klockan tio är tolv grader. Långsam frukost, med sudoku och wordle, och wordfeud. De mina har tid sent på kvällen, men då sover jag oftast. Och nu kan jag tänka mig att de stökar runt med de sista julbestyren. Jag knaprar ändå åt mig några poäng.

”Hallon” hälsar mig välkommen till Spanien, åtminstone en gång i veckan. I morse klockan kvart över fem. Det gillar jag inte att väckas av, eftersom jag då oftast har somnat om efter toabesök. Mejlar för att få dem att låta bli dessa meddelanden. Tror att ”roboten” förstod mitt mejl, det visar sig.

Ingen julgran direkt, men lever gör den…

Onsdag 20 december 2023 – har gått och lämnat ifrån mig böcker, och köpt nya. Sju böcker för 3,5 Euro totalt, det finns så mycket att välja på att det blir svårt. Nu hemma igen, och fikar. Det blåser idag, men inga kalla vindar, och solen värmer. Sjutton grader just nu.

Inser att det inte blir mycket fotograferande, med ryggsäck och bokkasse i handen, och mobilen ligger i ryggsäcken. Har just inte hittat något ”värt” att fota heller, här i närheten är mest hus och parkerade bilar. Det där havet får vänta, jag går inte ut mera än kanske på altanen idag. Har inte kollat om det blåser där också.

Wordfeudar lite med sonsonen, syrran har nog annat för sig. Jag tycker det är mycket skönt att slippa allt julståhej numera. (Det har inte varit särskilt belastande de senaste åren heller, då det varit äldste sonen med familj – främst min kära sonhustru och hennes syster – som ordnat allt.) Men jag minns ju hur det var när vi fortfarande var en familj med julmat och julklappar och jobb och alltihop. Nu kan jag göra precis som jag vill, jag kan äta eller låta bli – men ingen julmat av svensk modell här. Har köpt Falu rutbröd dock, kanske blir det lite rökt eller gravad lax också, beroende på var jag handlar om någon dag.

Promenaden idag var bara 2 000 steg, det räcker. Det var lite för blåsigt på altanen, så jag gick ner till vardagsrummet igen efter en stund i solen. Sopade altanen, tror fåglar pickar i blomkrukorna och släpper skräp på golvet. Sopade igår ju.

Eftersom mina ”vanliga” ljus tog slut häromdagen, och jag ersatte dem med värmeljus, så försökte jag tända dessa igen i kväll. Det gick så där. De flammade och sotade och slocknade till slut. Nu har jag svartsotiga ljusstakar, är inte så intresserad av att tända flera värmeljus, och har inte hittat några vanliga ljus här. Får ta mig till Al Campo igen… När jag har diskat ljusstakarna.

Har öppnat balkongdörren bakom mig för att vädra ut ljusbrinnandet.

Läser, wordfeudar, har diskat och dessförinnan ätit bacon och ägg. Duglig middag.

Nu torsdagsmorgon, frukosten är avklarad. Har kollat internet och rubrikerna i kvällstidningarna. Snösmocka i julhelgen. Glad jag slipper, hoppas de mina kör försiktigt.

Kollar att det faktiskt är torsdag, det är lätt att bli dagvill när inget tvingar mig att hålla reda på tiden. Har gått 2 300 steg idag, och inbillar mig ibland att det går lite lättare. Tills det inte gör det. Har också suttit i solen på altanen en stund, pratat lite med mannen med en hund som är väldigt glad och välkomnande när hen ser mig. Engelsk/spanska, har ingen aning om vilken nationalitet han har. Men trevligt glad när vi ses i parken, han rastar hunden, jag går tvärs över för att handla på Consum. I morgon ska jag hämta beställda ostron, hoppas jag kan öppna dem också. Jag pratar en blandning av engelska/spanska/franska, men gör mig förstådd. Tiggaren utanför Consum, idag utan sin hund, fick den växel jag hade, klarade inte av att går förbi honom utan att ge något.

En man sitter också utanför Lidl, men ser inte lika sympatisk ut. Taskigt att behöva se sympatisk ut, när man av vilken orsak som helst också måste tigga.

Idag har jag ätit ”julskinka” (kokt skinka) med Maille senap, honungsvarianten. På ”pain riche”. Letade förgäves efter färska kryddor, fanns varken på Consum eller Lidl. Vill ha färsk dill till gravlaxsåsen, men får nog klara mig utan. Har i alla fall inhandlat en bit gravad lax (hoppas jag), och laxrom och pulpos (igen), en burk gåslever. Har godsaker till helgen, det lär inte gå någon nöd på mig.

Nu, fredagen den 22 december, Jans födelsedag, har jag hämtat mina ostron och hittade färsk dill till gravlaxen. Har redan hunnit smaka av ett ostron, spar de övriga nio till i morgon. Lite bökigt att öppna, har inte riktigt rätt verktyg här. Får ta med mig nästa resa. Ikväll blir det sushi. Nu tror jag mig ha handlat färdigt inför julhelgen. Har förstått att butikerna är öppna till 2-3-tiden på julafton, men stängda juldagen.

Jag har tvättat håret och duschat. Är nu iklädd min gamla långa fd svarta linneklänning och den charity-köpta stora flanellskjortan. Den bor jag i. Tänker inte gå ut mera idag. Har slängt sopor, och är varje gång glad att jag orkar få upp locket till sopcontainern tillräckligt för att klämma ner soppåsen.

Min näsa är rödare än vanligt, och jag behöver snyta mig titt som tätt. Tror det mera handlar om sol och AC, känner mig inte förkyld. Såg något om att det var hög pollenhalt här (av vad?), men har veterligt aldrig varit känslig för sådant. Satt en stund i solen på altanen, men klarar inte några långa timmar. 18 grader klockan ett, strålande sol, inga moln, bara lätt, ljum vind.