beskrivarblogg

Onsdag morgon, 31 januari 2024 – 15 grader och molnigt, ”följt av eftermiddagssol”. Dags för en kopp kaffe när klockan snart är halv elva. Får ta in kastrullen med fisksoppa från balkongen och klämma in den i kylen. Gick inte, fick flytta över till mindre kastrull. Dagens middag.

Min dagvilsenhet fortgår, inte lätt att hålla reda på varje dag när jag inte har någon vidare rutin för någonting.

Såg en undran på FB om ”sån” resp ”sådan”, och andra liknande sätt att skriva. Kerstin Ekman lär i någon bok ha blandat både det lite äldre språkbruket (sådan) och talspråket, också när det inte varit frågan om tal. Annars rekommenderas konsekvens, antingen si eller så. Jag har svårt att bestämma mig, lutar numera åt sa i stället för sade, nånting i stället för någonting, nån. Kanske, nån ser konstigt ut, väljer antagligen någon.

 Hajar till när jag läser han där det borde varit honom, och tvärtom. Folke Aldenius, min svenskalärare i realskolan, bankade in predikatsfyllnad i min hjärna. Numera har syrran och jag ibland en lätt diskussion om detta, hon brukar prata om objekt och subjekt (tror jag just nu) och tycka att hon har rätt, jag tycker detsamma – att jag har rätt. Gillar att språk rör på sig, förändras – men vissa varianter förblir obekanta för mig. Unga idag har självklart ett annat språk än jag.

En vän tyckte att min blogg gav intrycket att jag var ”fången i ett turistghetto” – och så har jag kanske fått det att låta när jag saknat ”vanliga hus och vanliga människor”. För visst är det många turister som jag, gamla som jag, många i lägenheter som står tomma under delar av året (som jag). Men fången är jag inte så länge jag beger mig dit jag är, frivilligt. Allt ger mig erfarenheter som kan komma till nytta i andra sammanhang. Märker att jag blev lätt störd av att betraktas som ”fången”. Om det var ordet fången eller turistghettot som fick mig att gå igång är oklart.

Åt soppa till sen lunch, gott idag med. Behöver ingen middag idag. Gick sedan en kort promenad, bara 1 400 steg till soptunnan och Consum, och så hem igen. Fortfarande molnigt, solen gömmer sig idag.

En stillsam eftermiddag medan jag läst vidare om ”optimisten i Andalusien”, Chris Stewart, i hans bok Driving over lemons.

Tisdag 30 januari 2024 – molnigt, 15 grader klockan tio. Ungefär som igår. Kommer just ihåg att jag har några T-tröjor kvar på torkställningen på altanen. Förmodligen fuktiga efter natten. Tvätten var tillräckligt torr för att tas ner.

Har duschat och tvättat håret, som nu inte är lika snyggt format som när det var nyklippt av omsorgsfull frissa förra veckan.

Idag får det bli en promenad även om vädret inte är så lockande. Får komma ihåg att det är bättre än hemma. Jag behöver ut och röra på mig, helst varje dag. Stelnar till i både kropp och resten annars. Och jag behöver handla smör på Consum, Lidl har inte Lurpak, bara eget märke som jag inte gillar. Middag idag? Fisksoppa kanske, har ingredienser i kyl och frys. Kan fylla på med några färska gambas.

Hemma igen när klockan är halv ett, har handlat både böcker och mat. 2 500 steg, lagom. Nu av med skorna och på med ulltofflorna. Och min hyresvärdinnas nytvättade varma ”pyjamas”. Golven – och husen – här är lika kalla som hemma hos mig i Sverige så här års.

Pressar två stora apelsiner till den ljuvligaste juice.

Börjar göra soppan, potatis, majrova, palsternacka, morötter, färsk lök, vitlök, en liten bit pimiento, (grön paprika får vänta, liksom färska gambas och fiskblandning, köpte djupfryst påse för ”supa”). Fiskbuljong, kanske också små tomater så småningom, och en skvätt vitt vin.

När grönsakerna/rotfrukterna kokat nästan färdigt får soppan stå och dra tills det blir dags för resten. Tror det blir ätbart, doftar gott.

Klockan är tre, jag har smakat på soppan som den står på spisen, utan gambas och utan innehållet i de frysta ingredienserna. Så himla god. Det enda jag saknar är persilja, eller ännu hellre persiljerot. Nästa gång. Frysvarorna får vänta, gambas åker i soppan när jag värmer på den för att äta. Heja, vad jag är bra på det här.

Idag köpte jag fyra nyinkomna böcker av en och samma författare, Chris Stewart. Fräscha, och fina.  En, Three ways to capsize a boat, läser jag just nu och gläds åt språk, åt seglande både i Grekland och norröver nära Island. De tre andra, som nog kom före denna, Driving over lemons, A parrot in the pepper tree, och The almond blossom appreciation society, lär ha varit bestsellers.  Ser fram emot att läsa dem, har aldrig hört talas om författaren. Men det har jag ju inte gjort om all världens författare… Lite elakt att inte författarna till de böcker jag köper i charity shop´en får någon royalty – men å andra sidan kanske katter, hundar, åsnor och what not gläds. Och deras böcker läses, om och om igen.

Gläds gör jag också åt min soppa idag, den var så god. Och det blir middag även i morgon, nu står kastrullen på balkongen i hyfsat sval temperatur.

Det börjar mörkna halv sju, snart dags att tända mina ljus, har köpt flera idag.

Måndag, 29 januari 2024 – eftermiddag, efter en dag av tvätt och läsning. Mulet/halvklart, 14 grader. Ingen lust att ta någon promenad idag. Har gjort pannkakssmet till middagen, den får stå till sig lite. Wordfeudar.

Stänger av datorn för att direkt sätta på den igen – varför? Vill inte läsa, inget wordfeudande just för ögonblicket, vad göra? Antagligen därför jag skriver det här nu… Vispar och spär pannkakssmeten lite till. Snacka om att vara rastlös. Har sju böcker liggande på hyllan under soffbordet, plus en på bordet och en i sovrummet – ingen lockar mig. Fyra ligger på sideboardet för avlämning till charity shop´en. I morgon. Klockan är tio i fyra på eftermiddagen.

Tyvärr lockar mig inte heller mitt eget demensmanus, men jag tar det någon dag igen. Skriver något nytt gör jag inte, annat än tjatiga blogginlägg om mat, antal steg per dag och vad en cortado kostar här och där. Och dry Martinis.

Börjar ju i alla fall bli klar över hur bussen går till och från Al Campo, får väl ta den åt andra hållet (playa Flamenca, kanske längre bort) någon dag. Bara jag slipper möta den där arga kvinnliga bussföraren igen. Marknaden har jag besökt nu, behöver inte ta mig dit igen.

Längtar efter att se vanliga hus, med vanliga människor. Inte mer eller mindre (oftast mer) tomma turistbostäder, som alla liknar varandra. Teneriffa, la Caleta – visserligen isolerat och på vischan, men inte så exploaterat som här. Och med fungerande bussförbindelser till exempelvis Puerto. Andra delar av ön lär vara nära ”kollaps” enligt infrastrukturerare, på grund av alla turister och allt som ska behaga dem.

Så vart ska jag ta vägen nästa vinter, om jag fortfarande är förmögen att flytta på mig? Gärna Teneriffa igen, men kanske någon annan del av ön, eller annan del av Puerto. Italien är mig lika obekant som resten av Spanien. Juan les Pins är inte aktuellt igen, resten av Frankrike är alltför okänt. Franskan är lättare än spanskan, men… Storstäder är inget för mig.

Vad vill jag ha? Värme, helst inte enbart via AC inomhus. Slippa snö. Tyvärr tror jag mig inte om att köra bil utomlands, det får räcka med att jag gör det hemma. Därmed är jag beroende av fungerande busstrafik, som på Teneriffa. Det får också gärna vara billigare att leva än hemma, även om jag får betala dubbla hyror.

Inte fel med någon form av kontakt med andra människor – bara inte alltför pensionärstillvänt eller försiggående i lokaler med för mycket ljud – då hör jag ingenting. Långbord t ex fungerar inte. Samtal i mindre grupp kan vara okej.

Tror att jag alltid, också när jag hörde som jag skulle, föredragit att möta människor i mindre grupp. Prata om viktigheter, försöka förstå, ibland lyckas. Ofta inte. Men inte mingla, inte vara på stora tillställningar och göra mig till en annan än den jag är, eller var. Inte leva upp till förväntningar som jag inte ens begriper, inte bete mig som ”man ska”. (Inte för att jag vet hur det går till.)

Kollar tidningsrubriker och blir bara less.

Halv sju har jag ätit mina goda tunnpannkakor och är mätt. Pratar med ena syrran. Den andra syrran lägger just nu ordet ”ut” i wordfeud. Får se vad jag kan göra åt det. Hon leder som vanligt, nu med 72 p. Testar ord, hittar inga som ger många poäng. Hon brukar vinna med ungefär 100 poäng.

Nu är det mörkt bakom mig, polisstationens lampor lyser upp omgivningen. Jag har tänt mina ljus.

Söndag 28 januari 2024 – klockan är strax tio och frukosten klar. Snart dags för fika. Bloggat, kollat FB (tagit bort en ganska nylig vän som ”översvämmar” med inlägg och bilder). Tagit bort mejl, inga viktiga.

14 grader och ”mestadels klart”, såvitt jag kan se sol, men kanske molnen kommer fram på dagen.

Är i solen på altanen, ser inte vad jag skriver, men det gör inget. Glömde solhatten därnere. Enda bekymret är om jag tappar bort ”pilen”, det är svårt att hitta den igen utan att se…

Söndagar här är mycket lugna, mera stillsamma än annars. Inte många bilar, få människor ute. Kanske är de på stranden, i kyrkan. Har jag redan skrivit om hur jag uppfattar att man här behöver en bilkörande partner? Så är det, bussarna är inte alls lika frekventa som på Teneriffa. Infrastrukturmakarna räknar uppenbarligen med att de flesta är bilburna.

Hämtar solhatten. Wordfeudar. Läser. Skriver några ord. Har smort in näsan med solkräm. Via Facebook har jag förstått att kronärtsskockor hjälper levern att fungera bättre – men man kan ju inte äta sådana till varje måltid. Därför bör man i stället peta i sig hälsokostskapslar… Man behöver också tillräcklig produktion av galla – och min är väl sisådär efter galloperationen. Undvika socker, vilket är svårt. Jag är fetare om magen än jag någonsin varit, och förmodligen är min lever inte i toppform på grund av dry Martinis etcetera. Att helt sluta dricka alkohol är naturligtvis något som skulle vara bra för levern, men antagligen inte för mitt humör.

Syrran tyckte sig se Ulf i några av hattarna på bilden från marknaden. Jo, han hade nog gillat och provat, han tyckte om och hade många hattar. Och jag gillar män som klär i hatt.

Jag tog en kort promenad och en cortado, 1 500 steg, 1,30 Euro. Nu hemma i soffan igen. Det blir ”pytt-i-panna” till middag idag, resterna av ostbroccolin, en i tärningar skuren stekt entrecôte, stekt lök, röd och grön paprika – kanske ett ägg, antingen vid sidan av eller i.

Testade balkongen, men som igår, alltför mycket vind. Och alltför mycket sol på altanen – kanske kan hitta ett hörn utan sol om en stund. Min omtänksamma vän Helen skickar länk på Facebook om grupp för ”nordmänniskor” i Torrevieja – och jag får kryp i kroppen när jag kollar och ser långbord med gamlingar (som jag) havandes haft en ”mycket god lunch och god samvaro”. Vill inte sådant, vill heller inte vara ensam alltid, är en gnällig velpotta.

Klockan är strax kvart över sex. Jag har ätit min ”pytt-i-panna” (inget ägg) och den var mycket god, jag lade till en pytteliten röd pimiento (stark) också. Mums. Nu är jag tröttmätt i soffan. Ett glas rödvin på soffbordet, och lite förstrött wordfeudande.

Började läsa en bok men lade den åt sidan, den åker tillbaka till butiken. Skönt att kunna strunta i att läsa, när det inte stämmer – om boken bara kostar 50 c, så är det inte svårt. På marknaden igår kostade böckerna mellan 1 och 3 Euro. Gläder mig åt mitt lilla ”bibliotek”.

Marknadsblomster

Lördag, 27 januari 2024 – marknadsdag i La Zenia. En bra bit bortanför Al Campo hittade  jag marknaden. Jag gick ut tidigt efter frukosten och var där och kollade innan det blev alltför mycket folk. En typisk turistmarknad, det enda som var intressant var frukt, grönsaker och bröd. Massor med väskor, skärp, skor, kläder, leksaker och böcker för 1-3 Euro styck. Korvar och skinkor, oliver och nötter. Så kallad konst. Kånken. Några apelsiner och en citron fick följa med hem. En mandelkaka som ser ut som en hel måltid, i muffinsform. Testar till fikat i morgon.

Och broccoli att göra i ugnen, ”smashed” med riven parmesan. Koka buketter nästan mjuka 2-3 minuter, skölj, låt kallna, ugnen på 150 grader, låt broccolin torka lite, höj temperaturen till 225+ grader, tryck till buketterna på bakpapper med lämpligt verktyg/mugg/kastrull/stomp, och lägg på mycket grovriven parmesan, låt ”grillas” tills osten smält och ytan är krispig. Tillbehör till middagens entrecôte. Tror inte jag behöver någon potatis. Tomater och paprika, lite endive kanske.

Klockan är bara kvart i två och jag börjar redan längta till middagen. Har tagit fram entrecôten för att tempereras, köpte en bit häromdagen som såg fint melerad ut. Det jag inte äter idag hamnar i frysen.

Klockan elva var jag hemma igen och satt en stund i solen på altanen. Nu nere i soffan. Hade tänkt sitta på balkongen (för att slippa solen), men det blåser lite för mycket. 7 200 steg idag, benen är trötta. Det är 20 grader varmt ute, och ”övervägande soligt”.

Kokar broccolin, och låter den svalna, skär ett par skivor av köttet, resten in i en burk och frysen. Öppnar en Rioja, Cepa Lebrel 2017, vackert mörkröd och smakfull. River ost, italiensk och spansk. Läser lite till i Time´s Echo, av Pamela Hartshorne. En bok som försiggår både i nu- och dåtid. Klockan är bara tre på eftermiddagen.

Nu, kvart i fem, har jag plattat till broccolin och satt på ugnen. Inte riktigt dags än för middag. Öst ut ost över grönsakerna på bakpapperet, tagit fram stekpannan för köttet, saltat det och pepprat – bryr mig inte om att ”man” inte ska salta förrän efteråt. Läst ut boken, den var konstigt fängslande, och ibland ville jag inte läsa och veta hur det gick. Förmodligen betyder det att den åtminstone var välskriven. Har flera olästa böcker på och under soffbordet.

Har nu ätit in middag, som var okej. Inget att skryta om, men godtagbart. Broccolin var broccoli.

Tänker på och undrar, hur många gamla människor finns det här? Hur många ensamma? Har sett många äldre par som håller varandra gott i handen, men också många ensamma män och kvinnor. Hur kan vi mötas? Var? Längtar inte direkt efter en irländsk bar med allsång, eller Elvis-härmare, ”öppet till sent”. Fish&chips där var okej, resten är inte något jag söker. Tror vi är många som tycker livet är trist utan sällskap – och många som inte accepterar vilket sällskap som helst.

Nu har jag ätit upp mandelkakan också, den jag tänkt spara till i morgon. Den var god.

Tio över sju. Jag är mätt, disken är diskad, allt är undanplockat. Jag kan gå till sängs, men det är för tidigt för att jag ska tro att jag ska sova till i morgon bitti. Ofta vaknar jag vid 2-3-tiden, går på toa och försöker somna om därefter. Går så där. Somnar förstås, men vaknar för tidigt efter krångliga drömmar och vill inte gå ur sängen.

I morgon är söndag, har inget jag tror att jag ska göra. Läser nu en stund till, en måttligt engagerande bok. Cecilia Ahern, If you could see me now.

Mina ljus brinner, två av dem var avbrutna, men står ganska stadigt ändå. Får köpa flera på Consum nästa gång.

Tänker på vilket jobb alla säljare på marknaden idag lägger ner. Så mycket som ska plockas upp och packas ner igen, när marknadsdagen är slut. Minns mina och Ulfs loppisdagar på Vaksala torg i Uppsala. Vi packade kvällen före och åkte från Jonsborg nära Sala vid 4-tiden på morgonen för att få en bra plats på torget. Plockade upp, försökte visa allt så säljtillvänt som möjligt – lyckades ofta. Gjorde goda affärer med sådant vi köpt på auktion i Broarna nära Norberg. Det var roligt, det var då. Numera har jag banankartonger med ”loppisgrejor” därhemma, som jag nog får skicka till Myrornas eller liknande. Jag lär inte åka på någon loppismarknad igen.

Torsdag 25 januari 2024 – sol, 15 grader klockan åtta. Nu klockan tio är frukosten avklarad, tekoppen står fortfarande kvar med lite svalt te. Har slutat ha AC´n på om nätterna, tycker inte det behövs. Är van vid låg inomhustemperatur hemifrån… Och på morgonen drar jag på mig min värdinnas mjuka varma syntetfleecepyjamas, har fått lov att låna. Den får sitta på tills jag klär mig för dagen, oftast i mjukbyxor och T-tröja. När jag går ut blir det sondotterns manchesterskjorta eller den på charity shop´en för 3 Euro inhandlade stora storrutiga skjortan. Beror på vädret. Någon gång har jag använt min parka, när regnet hängt i luften.

I bussen igår skällde den kvinnliga föraren ut en äldre (förmodligen) rysk kvinna, som inte riktigt visste var hon skulle kliva av. Hon gick av bussen där den stannade och hon fick en vink av chauffören. När bussen stannade nästa gång klev hon på igen, hade tydligen åkt med bussen framför oss. Och då började utskällningen.

Den var magnifik, på snabb spanska, hög arg röst så att alla skulle höra – ”i Spanien pratar man spanska, man vet vart man ska och man pratar inte ryska, inte ryska” (flera gånger) – plus en hel del till som jag tack och lov inte förstod. Det gjorde inte den utskällda heller, hon hade en pappersnäsduk med en adress skriven i blyerts som hon visat bussföraren. Ordet ”mercadona” förekom flera gånger i utskällningen, och det finns ju många sådana butiker…

Jag blev svenskt upprörd å den utskällda kvinnans vägnar, ingrep inte och kunde inte ha bidragit. Men jag klev tacksamt av på rätt hållplats, hade uppenbarligen lyckats göra mig förstådd på engelska.

Fullmånen kanske gjorde sitt till…

Igår gick jag in på hårsalongen nära Lidl, hälsades välkommen av en svartvit mops som luktade noga innan han lät mig klappa honom. Jag fick håret väldigt välklippt, av en ung och mycket omsorgsfull kvinna, 45 Euro, 5 i dricks (som jag hoppas hon får). Nöjd även på fredagsmorgonen, håret står inte åt alla håll utan ser bra ut även idag.

Igår talades det om rekordvärme för januari idag fredag, än märks den inte men solen skiner, och det är 15 grader redan klockan nio. ”Rekordvärmen” tycks ha försvunnit under natten, idag ”lite svalare än igår”, runt 20 grader mitt på dagen. Det räcker bra för min del.

Tisdag 23 januari 2024 – redigeringsledig idag. Inser att jag faktiskt inte orkar jobba med alla orden från åren med Jan och hans sjukdom, som också blev min. Inte varje dag. Så jag har varit på Consum och försökt få hjälp med kontot. Den enda som talade lite engelska var Ruben, och han kunde förklara att problemet med appen var känt, och att jag kunde försöka si och så. Det har jag gjort, hjälper inte. Nu har jag mejlat Consum.es och bett om hjälp. Om jag inte hör något – eller får nyckeln till postlådan så jag kan kolla om kortet ligger där – så får Ruben rycka in igen. När jag tar med mig laptopen till butiken. Kollar med min värdinna om nyckeln, den är skickad men har inte kommit fram…

Jag försökte tacka Rubens kvinnliga chef för deras hjälpsamhet – och sa ”obrigado” i stället för gracias… Så blir det när jag snappat upp ord lite här och där.

Jag gick lite till och fick ihop 2 000 steg, drack en cortado och åt en väldigt stor och väldigt god äppelkaka på fiket från häromdagen, längs Calle Maestro Torralba. 4 Euro, värt det. Sedan gick jag hem, duschade och tvättade håret och satt på altanen en dryg halvtimme, naken i solen. Nu nere, i soffan, påklädd. Wordfeudar med syrran och sonsonen, middag idag blir två wienerkorvar och vita bönor, lättlagat.

Har ett stort fult blåmärke på höger handled, efter att ryggsäcken stretade emot när jag skulle ta den av mig.

Att gå igenom det jag skrev om demens och tiden före Jans död – det gör att jag drömmer hejvilt. Om Jan och oss i familjen, om många andra jag mött i livet, om de jag vet lever och de jag vet är döda. De här drömmarna är ibland obekväma, ibland blir jag glad och vaknar med ett leende. Min hjärna släpper ibland loss mera än jag vill ha, och just nu är den livlig fram emot morgonen, när jag somnat om ett par timmar innan det är dags för solen och mig att gå upp, runt klockan åtta.

Just nu, strax efter fem på eftermiddagen, läser jag The little Coffee Shop of Kabul, av Deborah Rodriguez. En bok som är bättre än titeln antyder. Eller så bara sitter jag och åtminstone ser ut som om jag funderar. Ingen ser mig, så jag anstränger mig inte. Har köpt nya ljus till mina ljusstakar, värmeljusen är inget att ha. Väntar dock med att tända dem tills det är mörkt, om någon dryg timme.

Sol hela dagen, just nu 17 grader varmt ute.

Kväll nu, halv åtta, mörkt och ljusen är tända. Läser boken om Kabul, om ett Afghanistan på väg att bli så eländigt som det är nu. Särskilt för kvinnor. Så svårt att förstå för någon som jag. Män och makt, religion, våld och kvinnor utan något som helst värde annat än som mödrar till männens barn/söner. Döttrar går att sälja ungefär som getter. Och narkotikan står för ekonomin. Jag kan ingenting om hur det är idag, och jag vill inte veta mer än det lilla jag vet. Men jag önskar att världen såge annorlunda ut än den gör, och att den framtid som finns inte blir sådan som den ter sig just nu – med Trump på gång i USA och Putin i Sovjet, plus diverse extremister lite här och där, inte minst i vårt eget land.

Min egen ovilja/oförmåga att göra något konstruktivt, något som gör skillnad – gör också att jag blir full av beundran för en människa som Anneli Wester från Göteborg, som åker till Kathmandu och gör vad hon kan för de som bor på soptipparna – kokar en massa ägg, handlar annat som fattas dem och ger till de fattiga och dammiga ungarna och deras familjer. Och försöker lära dem att säga ”tack” och inte omedelbart be om pengar när de får något… Swish +46 73 846 27 52. Skänk så lite eller så mycket du kan, hon ser till att pengarna kommer till nytta – några får skolavgifter betalda, andra får mat så att de överlever ett tag till. 

Problemen är förmodligen inte dessamma i Afghanistan och Kathmandu – men de fattiga och maktlösa människorna har det svårt på bägge ställena. Och vi har det så mycket lättare, även om vi också har maktlystna politiker som inte vet vad de gör, utom gläder sig själva. Och banker som delar ut rekordutbetalningar till sina aktieägare, samtidigt som antalet människor hos Kronofogden ökar stort…

Den här ser ut som den jag åt, men riktiga äppelklyftor och kanel

Måndag, 22 januari 2024 – glad och tacksam idag för att åter ha fått kontakt med en vän från 1av3. Vi har inte hört av varandra på ett par år, men vännen mår bra och är spelfri, som jag. Och vill läsa ”Demensboken” när den väl kommer. Läser från idag även min blogg. En annan god vän från skrivsidan 1av3 fyller år idag, men är numera aldrig på Facebook. Hoppas även den vännen fortfarande finns, lever och mår bra.

Och så fick jag mejl från Consum idag, med redovisning av intjänad bonus under december. Mejlet kom till laptopen, när jag laddat ner appen på mobilen så går det fortfarande inte att komma åt mitt konto… av säkerhetsskäl. Får väl ta med mig laptopen om jag vill komma åt de 2,72 Euro som jag ”sparat” ihop.

Har fortsatt redigera i demens-manuset, det gick bättre idag än igår. Fortfarande återstår en hel del. Boktitel t ex – tacksam för förslag från hågade.

Tog även en kort promenad, 1 800 steg, för inköp av fyra böcker, och vin och toapapper på Lidl. Tunna spaghetti och snabbvärmd pulpos-sallad med mycket riven ost till middag, påfylld med tomater, paprika, gurka och avocado.

Jag har endivesallad i kylen, kan den snabbkokas? Blir det gott? Har för mig att jag sett det någonstans. Får googla till i morgon. Just nu är jag för mätt för att läsa recept.

Har tänt mina ljus på bordet, det är mörkt ute bakom min rygg. Klockan är snart sju. Jag är tillfreds med min dag, och tacksam att vara här.

Gick ut en vända, eftersom redigerandet av demensboken gjorde mig snurrig. Har tyvärr ingen bra ordning på mina dokument. Ibland sparar jag här och ibland där – verkar logiskt när jag gör det, men inte när jag inte hittar det jag söker…

2 700 steg, en ”ale, inte beer” på C&Cbar i närheten. Där lärde jag mig också att man nog bör reservera bord om man vill äta söndagsmiddag där för 10 Euro, att det inte går att betala med kort på söndagar och att ”fish&chips” inte serveras på söndagar. Nu hade jag inte lust att äta kalkon eller biff med diverse tillbehör (Yorkshire-pudding?) som inte såg så lockande ut när bordet bredvid serverades. Så det blir pulpos-sallad här hemma i stället. Om ett par timmar, klockan är bara tre på eftermiddagen. Trots att jag lärt mig att bläckfiskar är intelligenta som en treåring.

Aningen varmare ute idag, inte lika blåsigt som igår, och det blir bara varmare i veckan.

Mitt manus får vänta till i morgon, idag blir det bara rörigare om jag fortsätter.

Och min middagssallad var god, förstärkt med röd paprika, gurka, avocado, några champinjoner. Blir lunch i morgon också. Nu sitter jag i soffan och undrar vad jag ska göra resten av kvällen. Mitt manus får ligga där det ligger, just nu har jag fått nog av det. Läser i diverse böcker, bl a en av Alexander McCall Smith, Love over Scotland. Tja, men jag har bara börjat läsa och är inte bekant med karaktärerna sedan tidigare.

Tydligen är det varmare/mindre kallt i Sverige igen. Lite för häftiga omsvängningar för att vara trevligt.

I morgon ska jag köpa godis, är akut drabbad av godisbrist. Här finns massor i butikerna, både sådant jag känner igen och okända varianter – men ändå har jag inte riktigt hittat något jag vill ha. Ny koll i morgon alltså. Och frukt, har just nu bara två smått ledsna mandariner på fruktfatet. Och potatis, de sista gick åt igår, nu bara en stor som väl får bakas någon middag. Har små tomater, gurka, röd och grön paprika, purjo, lök, vitlök, endive, en avocado (guacamolen väntar på sin tur). Och kyckling i frysen, liksom ett par lådor med vad? Lammgryta. Borde skriva vad burkarna innehåller.

Har ris och pasta. Och Falu rutbröd, liksom både löst te (grönt och svart), snabbkaffe. Vin fattas mig, och torr vit vermouth.

Vet inte varför jag skriver upp vad som finns, borde antagligen vara mera effektivt att skriva vad som fattas. Mer än godis. Toapapper till exempel.

Lördag, klockan elva på förmiddagen

Är hemma igen, efter 3 200 steg och en cortado. Sight-seeing, nya gator, men inga som ledde mig till marknaden. Idag heller. Himlen mörknade, så det känns bra att vara inomhus.

Nu är det kväll, jag har ljus tända. Eftersom det är värmeljus – som inte går att tända igen – så sitter jag här och väntar på att de ska slockna… Har ätit god middag, wordfeudat lite, diskat. Borstat tänderna. Läser vidare i If you were me, och funderar på ”om jag vore jag”. Tål att tänka på. Som en vän sa när jag skulle iväg igen, och inte kunde uttrycka varför – ”kanske för att hitta mig”. Kanske.

Har inte hittat något hittills, annat än att jag inte kan läsa kartor. Och det har jag nog vetat alltid.

Har läst igenom manuset till ”demensboken”, Jans och min. Har bytt fejkade namn till våra, och städat lite. Första kapitlet är nog redigerat, resten återstår. Sorgsen läsning. Söker titel.  Det är drygt 80 000 ord. Har kollat Amazon och Kindle för ”self publishing”. Fortsätter kolla och försöka förstå i morgon. Tänker inte försöka få något publicerat via sk vanliga förlag.

Inser att det finns en anledning till att de här sidorna legat utan att jag gjort något åt dem sedan jag kom hit. Jag behövde vila, de behövde vila. Snart har de vilat färdigt.