beskrivarblogg

Måndag 18 september 2023 – bara fem grader klockan åtta. Kör ännu en tvättmaskin med lakan, bäddar om i gästrummet. Går igenom träningsprogrammet. Cyklandet får vänta till senare. Fikar med bulle som Albin hade med sig i lördags när han, Tove och Mileah kom på besök. Anders och Lotta åkte hem igår.

I kväll hårtvätt inför starroperation i morgon. Droppar nu båda ögonen. Och gläds åt mina solrosor, ärligt betalda för per swish.

Tvätten torkar fort i vinden. Klockan är tre, och jag har ätit lunch/middag – resterna av pasta och korv-i-ugnen. Mättande.

Mannen som brukar cykla förbi kommer gående med sin cykel, på hemväg. Punka?

Det blev tisdag, och bussfärd in till ögonkliniken. Fick vänta en stund, men allt gick sedan som det skulle. Utom när jag skulle ta upp SL-kortet och inte hittade det. Kan ha åkt ur jackfickan i skåpet på ”operation” eller i väntrummet. Kom hem fem minuter efter telefontiden, så jag får kolla i morgon. Nu har jag laddat ner SL-app och köpt nya biljetter, i telefonen. Hoppas jag begriper hur jag ska göra när jag ska åka också. Hittade 48 kronor från mitt gamla kort som SL lär ska betala tillbaka. Och på ögonkliniken kom jag in på frikortsutrymmet, så jag behövde inte betala mer än 50 kronor för operationen, återbesöket blir gratis. Hade väl 150 kronor på SL-kortet – så det kanske jämnade ut sig…

Gick alldeles utmärkt att köra hem efter operationen. Ser visserligen suddigt på höger öga, men vänster är desto skarpare. En fröjd. Innan jag åkte såg jag en vacker hjorthind som betade av grönskan därute. Det blir inget bad idag heller, kanske i morgon – om badstegen ligger kvar i sjön.

Nu glömmer jag att använda glasögonen, behöver ibland känna efter som de sitter där de suttit i några år, eller inte. Om jag slipper glasögon helt vet jag inte ännu.

Himlen blånar vackert när jag ser ut genom fönstret. Nyss kom något som jag nog kallar en stormby – trodde linden utanför skulle komma ner över huset. Det gjorde den inte, men regnet ligger nu blött på det fönster som ligger i ”rätt” riktning. Skönt att vara inomhus. Och himlen ljusnar lite igen.

Onsdag morgon, lätt regn. Kollat med ögonkliniken, inget SL-kort. Hoppas någon har glädje av det.

13 sept 23 – klockan är snart sex på eftermiddagen. Sitter här och funderar på döden. Kanske inte funderar, försöker begripa mig på mig och döden. Någon del av min gamla hjärna förstår att också jag ska dö. Om inte alltför lång tid, eftersom jag redan överlevt 81 år. Påminns varje dag om döden, vänner, älskade människor, okända kändisar – alla dör de. Men jag lever, jag gnäller om mina rynkor och min ensamhet, opererar ögonen så att jag ser klarare än jag kanske vill, tränar för att få ett ohjälpsamt vänsterknä att samarbeta, så att jag nästa år kanske kan gå i svampskogen igen. I år är det kört.

Uppenbarligen tror jag mig ha en framtid. Jag har hyrt lägenhet i Spanien i fyra månader – december till och med mars nästa år. Det är en okänd framtid, det mesta jag vet om den är att köket är rött. Och att det spelas boule i environgerna, plus att vattnet i lägenheten är drickbart.

Men, det där med döden. Älskad son och f d make och sambo har dött under de senaste tio åren. Jag har två söner med familj som lever. Ändå känner jag mig ensam med min död, som tack och lov inte inträffat ännu. Som alla är ensamma i den stunden.

När min sambo, ”mannen min”, dog skrev jag en dag eller kväll eller morgon, ”hej, vet du om att du är död?”. Fick förstås inget svar – men frågan känns viktig. Kommer jag att veta att jag är död? Min familj vet, men jag? Är det bara tomt? Utan någon som helst förnimmelse (vackert sällan använt ord). Dött^?

Ingen vet, ingen kan berätta. Inte ens Google eller Wikipedia.

Det är inte så att jag är suicidal – som jag lärt mig självmordsbenägen heter numera. Hoppas jag aldrig blir det.

Nej, jag är nyfiken, oinformerad, lätt stressad av ålder och rynkor, och livslust. Det senare inte minst viktigt. Jag såg en gammal man på bussen idag, en rollator stod vid sidan – kan ha tillhört honom eller den andre äldre mannen. Han tog av sig en keps som det stod Portugal på på baksidan, när han fick telefon. Ljusblå keps. Så pratade han, eller snarare pratade någon i andra änden med honom, han satte på sig kepsen igen. Den kom på sned. Och jag fick hålla i mig för att inte rätta till den… Säger mera om mig än om mannen med kepsen. Vad det nu har med döden att göra.

På samma buss, men ditvägen – en kvinna med blå ryggsäck, vita byxor och uppsyn som antydde Östermalm. Det vill säga inte i min liga. Hon fick inte till det med betalningen, och jag som kom efter henne kom inte förbi. Bad henne ganska försynt att dra sig lite åt sidan, hon stod som cementerad kvar. Vilket jag kommenterade. Efter ytterligare en stund klättrade jag förbi henne och en dramaten på andra sidan, talade (ganska) snällt om för henne att hon verkade klistrad vid golvet. Tog mig fram till en sittplats utan att åka på öronen. Hon fortsatte krångla med sin mobil, stod kvar, lyckades till slut betala för resan – och gick upp på andra våningen. Kanske för att slippa alla vi som sett hur hon höll på. Det jag inser att jag kände var klassförakt. Hon var övertygad om att hon inte behövde flytta på sig. Vi andra, några jag sett på bussen i förmiddags, delade inte hennes uppfattning. Jag må kunna strula när jag ska betala, men inte blockera hela gången. Underklassen flyttar på sig så att andra kommer fram…

Fan. Det sitter i. Och jag går fortfarande nästan på det. Försökte i alla fall få människan att flytta på sig. Även om hon inte gjorde det.

Dessutom är jag väldigt trött på alla foton från releasefester. Avundsjuka kanske, men trött på bilderna. Ofta framgår inte vad som releasats. Blev det rätt med stavningen där?

Har lite bekymmer med mitt seende vänstra öga – det högra ligger så långt efter. Och glasögonen fungerar inte bra – otålig, vill använda det bra´a vänstra, men behöver då blunda med det högra. Nå, på tisdag – ”vi opererar på tisdagar” – blir det annorlunda. Förhoppningsvis bättre. Lärde mig häromsistens att starroperationer är världens vanligaste operation – inte Sveriges. Vet dock inte hur man beräknar ”världens vanligaste” – ingår tredje världen? Finns den alls i statistiken? Finns den? Starroperationer känns lite som om det finns viktigare saker att göra där.

Nu, ingen vind alls. Inga löv som faller. Stilla. Halv sju, solen lyser på träden längre bort.

Det är ganska knepigt att ha ett bra öga och ett inte bra. Och glasögon som är fel, just nu. Jag gillar verkligen det jag ser så skarpt och tydligt med vänster öga, när jag lyfter på glasögonen. Men gillar inte diset när jag släpper ner brillorna igen. Hoppas det ordnar sig efter nästa operation.

Nu går rottweiler-paret förbi med sin hund i långt koppel. Så här dags är inga andra hundpromenerare ute. Och det kanske är bra. Gillar att de tar hand om hunden och går med den. Även om jag inte vill träffa den på nära håll.

Torsdag 14 sept 2023 – klockan halv fem har jag redan ätit middag. Välstekt fläsk och bruna bönor.

Har frukt hemma, och irriterar mig på de små flugorna som bara uppstår nånstans ifrån. Ställer en burk med diskmedel och ättika (minns inte hur det ska vara) för att fånga dem. Verkar inte fungera.

Dagen har använts till cyklande10 minuter, bad, städning, en tvättmaskin som får torka inomhus. Ingen programträning, det får bli i morgon. Innan jag hämtar sonen och hans vän i Norrtälje, och lämnar in gammal medicin på apoteket, och handlar det som ska handlas. Det blir kräftkalas i morgon kväll, äldste sonen lämnade en hink med signalkräftor fångade i Bodatorps-träsket (många sjöar på Värmdö heter något på träsk, har aldrig förstått varför). Flodkräftorna fanns fortfarande när vi kom dit för snart sextio år sedan. Nu är de borta.

Inte för att jag vet vad persiljan (?) gör där, men bilden är lånad från nätet…

13 sept 2023 – löser ultrasvårt sudoku, men inte det supersvåra. Wordle avklarat. Text om ensamhet på bloggen. Törs inte ringa syrran och gratulera förrän om en stund. Lite för tidigt när klockan inte ens är nio. Har nu gratulerat och varit i stan och besökt ögonkliniken, där jag och vänster öga fick klart godkänt.

Före besöket gick jag en sväng på Åhléns och insåg fort att jag inte hade någonting där att göra. ”Konsumera mera” överallt, jag blev trött, drog iväg upp till kaféet vid KTH och satt där med en kopp kaffe tills det blev dags för Sophiahemmet.

Nu är jag hemma, trött i benen efter 4 600 steg och tänker inte cykla idag. Alla stegen får räcka. I morgon är en ny dag. Så skönt att vara hemma.

Åt en hamburgare med pommes frites och cola på Max Sergels torg – första gången på jag vet inte när, kommer inte att upprepas. Otrevligt mätt, blir nog te med en tunnbrödsmacka till middag idag.

Här var jag inte, men det kändes ungefär som detta ser ut – överväldigande

Kvart i sju denna lördagskväll, droppar mitt vänstra öga efter starroperation. Tror att jag nu ser bättre med det ögat än med det andra.

Jag är en tämligen sur och fördömande gammal kvinna, och vill inte bli pensionärsroad av diverse organisationer till för ändamålet. Kan bara hoppas att jag aldrig i livet måste klappa en ”mjukiskatt” (leksaksdjur, olevande katt). Mitt problem är att jag inte vill vara ensam heller, inte hela tiden, inte all den tid som återstår.

Så vad göra? Nätdejting – nej. Pensionärsresa per buss – nej. Reser ensam till Spanien och Torrevieja, eller snarare en förort (?) som heter La Zenia december till mars 2024. Kanske måste jag lära mig spela boule, och hänga på Svenska kyrkans evenemang i närheten för att inte dö av ensamhet. Tror att jag ska komma igång och skriva min nästa bok där, om det blir Sorgkanter eller Vår demens (arbetsnamn) eller något hittills alldeles okänt, vet jag inte. Agnes/Kristina och Andrès på Teneriffa verkar ha somnat in.

Skrivandet är också ensamt. Måste vara det för att alls bli något skrivet.

Så läser jag – och inser – att ensamhet är en lika utbredd folksjukdom som alla de andra. Vi dör av ensamhet, om vi överlever pandemier, cancer, artros, infarkter, stroke och benbrott vid fall därhemma.

Att det inte är bekvämt att bli gammal är en sak. Men att förlora den rörlighet jag haft hittills, att inte våga gå i skogen och plocka svamp – inte enbart på grund av vildsvinen – därför att ett jäkla knä inte är att lita på. Att se hur jag krymper ihop, jag också, i stället för att räta på kroppen och röra mig som jag varit van. Tack och lov ser jag bättre på mitt nyopererade vänstra öga, hoppas på samma goda resultat på högerögat om en vecka.

Hör gör jag inte utan hörapparater. Springer inte (saknar det inte heller), hoppar aldrig mera över diken (vilket ibland är praktiskt). Förmår inte sitta på huk, om jag måste kissa utan toalett gör jag det stående (med nerdragna byxor), och ibland i en pimpinett (liten kvinnlig potta).

Nu när jag ser bättre, till och med så bra att jag höll på att glömma glasögonen när jag skulle köra bil idag – så undrar jag om jag länge haft sådana påsar under ögonen, om jag länge sett så skrynkligt gammal ut som jag gör nu. Minns hur en vän berättade att hans mamma sa när hon starropererats och han hämtade henne – ”vad alla ser gamla ut”… Jag ser gammal ut. Får kanske se till att ha glasögon med fönsterglas om jag inte behöver förstärkning om några veckor. Att gömma mig bakom. Eller glädjas åt att jag börjar likna Viveca Lindfors, åtminstone vad rynkor beträffar.

Eller så kan jag göra så här

8 sept 2023 – soligt. Droppar ögat, stirrar förundrat på mina påsar under ögonen. Hoppas de försvinner med droppandet. Gör såsen till krabban i kväll. Diskar frukostdisken, slänger trötta solrosor. Har gjort två av övningarna i träningsprogrammet, tar resten senare, kanske. Annars i morgon. Dags för fika ute. Därefter ett dopp i Addarn.

Har nu ätit tidig middag, en halv krabba med hovmästarsås – gott. Ett halvt glas rödvin (Lisa) till, eftersom jag öppnat en flaska. Andra krabbhalvan i morgon. Mördar en mygga, så många som nu har jag inte sett på hela sommaren.

Till slut, efter flera försök, löste jag båda svåra sudoku i DN, Wordle klarade jag redan på förmiddagen. Cyklar 10 minuter, resten får vänta till i morgon.

Ett ungt par med en rotweiler i långt koppel går förbi. Den hunden skäller alltid på bilar och vill skrämmas – och den är stark. Men jag tror husse är lika stark. Kollar brevlådan, tom.

Lördag 9 september 2023 – vaknar vid sex, går upp halv sju. Dimma, som lättar fram emot åttatiden. Nu sol. Stökig (=vaknat ofta) natt. Tar jag av mig glasögonen ser jag bättre med höger öga (det nyopererade) än det andra. Det får nog bli nya brillor när allt är klart.

Värdfolket är här, såg nyss ”nannyn” gå förbi med mopsen. Inget bad idag alltså. Privatskylten på badhusets grind får gälla. Tog fram flugsmällan för att jaga en fluga. Den satte sig på smällan, och lever än.

Nu har jag ätit den andra krabbhalvan, lika god som igår. Och så har jag nätköpt ett par cargo pants – hoppas de passar. Vill ha dem för alla fickorna. Var in och kollade på H&M i

Norrtälje, men där fanns bara à 450 kr, de här var billigare, 228 kr inkl frakten. Årets klädinköp.

Söndag morgon får jag besök av gröngölingen igen, nu ensam. Han hittar mat i backen. Och de sent sådda krassefröna har börjat blomma på stenen bland torr och vissnad mandelblom. Kör igenom träningsprogrammet, väntar med cyklandet. Ska försöka lyssna till musik idag, så blir det kanske mindre tråkigt. Sol och lätta moln, det blir småningom fika ute.

Två små solrosor återstår, i svärmors gröna lilla vas.

Och det blev måndag morgon, dimmig sådan. Utomhus. Tidig också, gick upp klockan sex och fixade frukost. Halv åtta hänger dimman kvar, jag har försökt lösa mina två svåra sudoku, misslyckats. Men klarade wordle på fyra försök. Och alldeles nyss ultrasvåra sudoku. Nu far jag i dimman in till Norrtälje med en Bokbörsen-bok – och går på biblioteket. Har intet att läsa…

Rester

6 september 2023 – försöker använda läsglasögonen som annars bara ligger i sitt fodral. Går sådär. I natt när jag var upp en vända såg jag (utan glasögon) en halo runt gatlyktan utanför, det tar nog några dagar innan synen på vänster öga använder sin nya lins på rätt sätt. Hjärnan ska väl också hänga med. Droppar ögat, i kväll också, ska fortsätta med det i tre veckor.

Soligt idag, kanske ett bad längre fram på dagen, än bara 12 grader ute och lite blåsigt.

Mina solrosor börjar nicka, men än får de glädja mig någon dag. Behöver åka in till Norrtälje och lämna böcker. Och handla lite, mera dyra ögondroppar t ex. Försöker handla återhållsamt och i stället göra slut på det jag har i skåp och frys. Åker ju härifrån i fyra månader om tre månader.

Köpte en färsk krabba, kunde inte låta bli – får väl äta den två kvällar i rad. Men dessförinnan ska jag göra hovmästarsås med dill och senap, socker och vinäger, rapsolja. Inte idag, till middag blir det pasta och en odefinierbar köttgryta med champinjoner… Ur frysen.

Har cyklat bara 10 minuter idag, badat och kört träningsprogrammet. Kanske blir det en kort vända på cykeln igen i kväll. Har suttit ute under parasollet och haft det skönt efter träningen. For en sväng åt det håll i skogen där jag hittade kantareller för någon vecka sedan, men insåg att mina ögon klarar att köra bil, men inte skilja kantareller från höstgula löv. Jag for hem igen.

Min värdinna i Spanien (som bor i Sverige) har skickat länk till bussarna i trakten av La Zenia. Tänker mig att jag ska utnyttja dem och åka runt lite i obekanta omgivningar. Min erfarenhet av bussar i Spanien är att de är tämligen pålitliga vad gäller tid, kör fort så man får hålla i sig, och kostar inte alltför mycket. Brukar finnas pensionärskort.

Torsdag 7 september, inte sophämtning idag, nästa torsdag. Insåg det innan jag dragit fram tunnorna…

Igår både cyklade jag (bara en kvart) och körde igenom träningsprogrammet, känns idag i kroppen. Bra hoppas jag. Solig dag, kylig morgon, elva grader ute. Den relativa kylan får mig att äta havregrynsgröt till frukost, med geléig svartvinbärssylt till. Wordle klarar jag på fyra försök, sudoku fixar jag inte flera dagar i rad. Kan inte skylla på ögonen.

Idag har jag inget jag tror att jag måste. Och ingen träning idag, kanske lite cyklande. Bad längre fram på dagen. När jag åkte ner till badhuset var det redan en man där, så jag vände och for hem igen.

Lagade currysås till middagens ris och kyckling. Rostade grönsaker till. Men än är klockan bara halv tre.

Har skickat in stipendieansökan till Författarnas kopieringsfond. Två gånger tror jag, eftersom jag fick två bekräftelser… Ultrasvårt sudoku äntligen löst, flera försök. Men inte det lättare, supersvåra.

Har ätit middag, gillar currysås, Rajah´s variant. Nu ska jag läsa lite innan jag går till sängs, det är svårt att ligga och läsa. Har just sett att jag har hittills icke sedda påsar under båda ögonen – har de alltid varit där utan att jag sett dem, eller har det med ögonoperation och ögondroppar att göra?

4 september 2023 – sitter ute i lagom molnigt väder, skönt. Säger upp moln-prenumeration jag inte vill betala för. Hoppas det fungerar. Riktigt vilka konsekvenser det har vet jag inte…

Internet fungerar dåligt härute på altanen. Gör inget. Läser några kapitel i Andrev Waldens bok Jävla karlar, den är bra och plågsam att läsa. Föredömligt korta kapitel, bra språk, starka bilder av ord.

När jag tittar upp på himlen ser jag ett heltäckande molnsjok sakta komma närmare. Dags att ta in trasmattan från trappen om en stund, den har fått hänga där för att torka ordentligt. Solen kom igen, vinden lugnade sig och jag gick ner till sjön och tog ett dopp. Sitter nu när klockan snart är halv tre ute en stund i skugga under parasollet. Har läst ut Waldens bok.

Pratar dillsås med syrran, och reder ut begreppen med inlagd dill och spad. Och läser min egen bok – tycker faktiskt att jag skrivit riktigt bra om det elände som var, det liv som blev mitt, då. I november är det fjorton år sedan kraschen. Ska delta i bokmässa på biblioteket här i Norrtälje i slutet av november, mera info senare. Kollar på Storytel att flera lyssnare delar min uppfattning om inläsningen, lyssnade en kort stund och tycker inte om den. Att dessutom flera tycker att boken är tråkig kan jag leva med. Avsikten var inte att vara rolig eller ”feelgood”.

Tisdag 5 september är det lite mulet och kraftig vind. Inget bad idag, varken före starroperationen efter lunch eller därefter. Droppar ögat, och inser att jag nog får skaffa en dos till från apoteket.

Vid halv fyra är jag hemma igen, efter operationen av vänster öga. Gick galant såvitt jag kan bedöma, ser förstås fortfarande grumligt om jag blundar med det andra ögat, men det lär bättra sig. Att köra hem från busshållplatsen var inget problem. Bra, vänlig och professionell personal på Capio Ögon på Sophiahemmet. Om fjorton dagar dags för återbesök och därefter höger öga till operation.

Har ätit middag och tänt ljus, det mörknade för en stund sedan och såg ut som om det skulle börja regna – men nu ljusnar det lite igen.

1 september 2023 – jag sitter inne på landet och tittar på regnet. Som öser ner. Välsignar altantaket som i alla fall skyddar mina utlagda (på tork!) svampar. Om någon timme ska jag åka hem igen, hoppas regnet tar paus. Glad att jag gick i skogen igår!

Tog på regnjacka och gick ner till bilen en vända. Barfota i flipflops var perfekt. Nu fika innan jag låser huset och åker. Trattisar och trumpeter var kanske lite torrare än igår, åtminstone var tidningarna de låg på fuktigare. Vrider upp varmvattnet och diskar efter mig. Och vrider tillbaka. Mina sopor får följa med hem, vet inte när nästa tömning här är.

Hällregn. Sitter nu vid färjan till Rindö och väntar, den går igen om 25 minuter. Personalen har rast så här dags. Alla kör försiktigt i regnet, håller hastigheterna, skönt. Och bilen blir ren(are). Är faktiskt lite mysigt att sitta här omsluten av bilens tak och väggar, utom räckhåll för blötan.

Jag kom hem, och såg hur min tvätt från igår hängde tungt på strecken. Den får hänga, det slutar väl regna nån gång. Nu, när klockan är två snart, verkar det faktiskt ha avtagit.

Har gjort jordgubbssylt av de sura bären, höll på att glömma den på spisen eftersom jag öppnade datorn. Det gick bra, men den blev välkokt. Dator och matlagning är ingen bra kombination.

Middag idag blir kantareller och färdiga ”baby back ribs”, hoppar över ”chili glacen”. (Svenska är ett förunderligt språk.) Kanske lite ris till. Men inte från 2 kg-påsen, den använder jag när jag tränar. Som jag just gjort. Lyckas inte ställa in tiden på motionscykeln, så jag får komma ihåg att ställa in min lilla väckarklocka. Tar 30 minuter uppdelat på några vändor, för att inte tröttna. Träningen känns, men inte på något otrevligt sätt.

I vardagsrummet ligger nu trattisar och svarta trumpeter utspridda på ett gammalt lakan. Tanken är att de ska torka så småningom.

Åt tidig middag. Kollade jordgubbssylten, hade nog i lite för mycket syltsocker… går nästan att skära. Lite sol bland alla moln, lär komma mera regn. Tar en kort promenad till brevlådan.

Lördag 2 september – sol och moln. Det sägs att det blir regn framåt dagen. Har ätit frukost, kom inte upp ur sängen förrän halv nio, eftersom jag somnade om halv sex… Seg, har försökt mig på sudoku, inte klarat något av de svåraste. Kollat internet, inser att ”de oönskade” inte är inbjudna till Nobel-festen, enbart till ceremonin. Gör det någon skillnad? VDn försökte prata om återgång till praxis… Otrevligt hur som. Men Nobel-stiftelsen gör som den vill. Tänk om kungen och drottningen skulle nobba att delta! Då bleve jag nog rojalist. Läser senare på eftermiddagen att Nobelstiftelsen backat, ambassadörerna är inte välkomna ens på ceremonin i Sverige. Så kungen kan nog gå…

Ett dopp i Addarn gjorde mig mera vaken, det var riktigt skönt. Men jag tog bilen ner till badhuset, ska vara rädd om mina ben idag. Ingen träning heller, kanske en eller ett par korta vändor på cykeln senare. Nu fika.

Har tagit in tvätten som var så gott som torr, får ligga till sig lite inne. Och suttit på altanen tills solen försvann, läsande en Bosch-novel av Michael Connelly – The Crossing. Bra. Har läst den tidigare, men den är omläsbar.

Går ut en vända igen när tveksam sol återkommer. Rensar räkor från frysen till något som blir middag, har hårdkokta ägg.

Nu inne igen. Diset omkring mig tilltar, men vinden är fortsatt mild och snäll. Klockan är kvart i fyra. Har flyttat kökets solros till fönstret, den gör sig bra där. De vissna blommorna i svärmors gröna lilla silvervas bor numera i komposten. Pelargonerna ute är städade, men inte vackrare för det. Växer bara rakt upp.

I svärmorsvaddennuheter kommer en liten knopp upp vid sidan av de två. Ett blad är dekorerat (?) med bild av hjort, gåva av Gunilla – tack – och det andra vassa bladet har växt sig starkt bredvid. Och nu något litet till. Liv.

Söndag 3 september 2023 – bäddar rent i sängen och kör en tvättmaskin. Hoppas kunna hänga ute. Cyklar 10 minuter med bara ett par kilos motstånd, långa minuter mätta med äggklockan. Nu mör – resten av träningsprogrammet får nog vänta till eftermiddagen. Wordle är avklarat. Klockan är tio, fika. Sätter mig ute i lätt vind och sol blandad med moln. Hänger tvätten.

Fem Bokbörsen-böcker ska lämnas in, lika bra att göra det idag – eftersom jag ska droppa vänster öga i morgon inför operationen på tisdag.

31 augusti 2023 – soligt, lätta sommarmoln. Sätter på en tvättmaskin. Kroppen känns förvånansvärt bra efter gårdagens träning, kör en stund på cykeln även idag. Flyttade upp sitsen lite, knäna gillade inte att den var för låg. Tror jag ska åka ut till landet en vända, där finns vad jag vet inga vildsvin ännu. Tvätten får bli klar först.

Åkte när jag hängt tvätten. Plockade bara in det som skulle in i kylen, sen ut i skogen. Och plockade svamp – kantareller, svart trumpet, svart skivling som jag glömt vad den heter, trattisar och ett par fina soppar. Glad att jag tog mig hem, trött i hela kroppen. Men benen höll. Nu har jag rensat och förvällt kantareller och diverse, trattisar och trumpeter får torka så gott de kan här på tidningar ute på altanen över natten, och fortsätta hemma. Åker hem i morgon. Sitter ute i skön halvskugga. Tänker inte gå in förrän jag fryser. Eller tror att jag måste äta middag.

Har ätit tre Ullna-jordgubbar, sura. De får nog bli sylt. Galia-melonen däremot var perfekt, den andra halvan får bli frukost i morgon.

Hade tänkt ta en dusch efter skogen. Gjorde det också, med tvekan, eftersom vattnet var kallt. Ger mig inte på att sätta igång varmvattnet, som tydligen är avstängt. Håret fick duga utan blöta.

Bara sitter här och tänker på alla andra gånger jag suttit här. Det är fint att kunna komma hit igen, att sonen och hans familj tar väl hand om det hans pappa och jag en gång skapade.

(Skapade låter väl ambitiöst, men jag minns hur sprängsten flyttades, hur saker bars upp till det som blev ett hus, hur vatten borrades – och ungar växte upp. Liksom grannens. Vänskap som håller, och gläder mig. Nån sorts skapelse var det.)

Just nu mår jag bra även om kroppen är mör. Klockan är halv fem, en mild och ganska varm vind far omkring mig. På tisdag starroperation, kör och ställer bilen på Rösa, tar bussen in till Sophia-hemmet därifrån. Och tillbaka. Stökigt när man är för frisk för sjukresa…

Har inte programtränat idag, men väl tränat i skogen. Det får duga.

Här är stilla, tyst. Har i och för sig inga hörapparater i öronen, de behövs inte just nu.

Onsdag 30 augusti 2023 – vaknar och går upp klockan sex. Äter frukost. Lyckas lyfta köksbordet så att jag får ett rött gummiband runt ena bordsbenet – tungt. Så har jag gjort alla övningar utom cyklandet, som förhoppningsvis blir av i kväll när jag hämtat en gratis träningscykel i Svanberga. Tur att jag hade en påse med 2 kg ris i skafferiet, det fick fungera som fasthållare av annat gummiband (och med min egen tyngd) för att göra en av rörelserna. Nu är både kroppen och jag nöjda. Tog paracetamol före träningen, enligt ordination av fysioterapeuten Frida.

Hoppas detta fungerar och att jag orkar genomföra programmet åtminstone tre gånger i veckan, varje dag är inget jag lovat vare sig mig själv eller Frida.

Nu är klockan halv nio, jag har blåst ut ljusen jag tände tidigt. Det ser blött ut därute, men verkar inte regna just nu. Någon badlust har inte infunnit sig. Bara 14 grader ute.

Gläds åt ”mina” solrosor. Packar två Bokbörsen-böcker. Gläds åt det med. Dock inte åt att en Euro idag kostar 11,84 kr. Det var lättare att räkna med 10 kr per Euro…

Klockan elva har jag löst wordle men inga sudoku idag. Kanske ljusnar det lite ute, kanske inbillar jag mig.

Räfsar ihop ett par högar med lindfrön och låter ligga bredvid högen med kvistar från trädet. Kanske tar någon av ”killarna” på gården hand om det någon dag. Min skottkärra har punktering…

Och när jag kommer hem från Svanberga med min träningscykel är både högar och kvistar borta. Tack!

Det var lätt att hitta till Sofia J och hennes familj, även om jag behövde kolla exakt var de bodde. Grusvägen såg lite smal ut… Hennes vänlige man bar ut cykeln och hjälpte mig få in den i bilen – på trappen stod en stor kasse med fantastiska kantareller, den hade jag gärna tagit med mig också. Nu fick jag ett träningsverktyg gratis och är tacksam! Har testat och får nog vara glad om jag tar mig ur sängen i morgon bitti.

Världen/makterna/universum/människor är vänliga mot mig just nu. I söndags en gratis väl fungerande GPS och idag en träningscykel – utan att jag behövt betala ett öre. Och bortforsling av kvistar och frön.