beskrivarblogg

Tisdag 8 augusti 2023 – regn. Lindens löv är vackert nytvättade, bilen ser ren ut. 16 grader, är sommaren redan slut? Den stora haren äter därute i grönskan. Jag bäddar om i gästrummet. Och fikar. Flyttar kaffemaskinen utom synhåll, ett dyrt felköp. Kaffet blir visserligen starkt, men inte varmt nog att tåla en skvätt mjölk… Klockan är snart tio.

Vad ska jag ha den här dagen till?

Mina frysta solskador är numera röda och fnasiga. Som de ska vara enligt informationen jag fick på hudmottagningen. Och doktorn som per mejl fick min begäran om recept på smärtstillande plus röntgen av mitt knä, han har semester. Åter nästa vecka.

Sudoku vill inte idag, Wordle på fjärde försöket.

En Bokbörsen-bok ska levereras, men den får vänta till i morgon. Idag har jag ingen lust att gå utanför dörren. Läser The Innocent Mage av Karen Miller, tillräckligt tjock. En andra del i bokhyllan. De förströr mig några timmar, även om jag läst båda tidigare.

Vinden tar i därute. Nu har jag gjort Hirams svartvinbärssylt, hoppas det fungerade med lite syltsocker i det vanliga strösockret, hade inte tillräckligt. Bären från i fjol. 1kg vinbär, 1 liter vatten – koka 15 minuter. Rör ner 2 kg strösocker tills sockret löst sig, häll upp på rena burkar och förslut. Det doftar gott i köket.

Fortsätter läsa.

Så regn igen, nu lätt duggregn som blåser upp på fönstren. Provsmakar sylten, den godaste.

Torsdag, dagsregnet mattas av lite på eftermiddagen. Blåsigt. Har inte sett någon blodmåne. Sophämtning, minns aldrig vilken torsdag det sker. Hade glömt ställa ut tunnorna, men den snälla sopbilsföraren tömde ändå, och ställde tillbaka tomma tunnor. Inget bad idag. Det känns som höst, lindens propellerfrön far i luften. Än får jag behålla vitklöver, rölleka och blåklockor i gräsmattan, kanske finns det ännu några bin i närheten som gläder sig. Övriga gräsytor på gården klipps hela tiden.

I morgon koll av ”solskador” – under förutsättning att jag hittar dit till mottagningen. Mörby är inte direkt hemmatrakter. Får ta god tid på mig. Har också skickat mejl till ”min” läkare på vårdcentralen i Norrtälje. Han rekommenderade ”kontinuerlig dos” av typ Alvedon för mitt onda knä, båda glömde vi att ordna med recept. Apotekets 20-förpackningar räcker inte långt, större förpackningar är receptbelagda. Passade också på att fråga (igen) hur jag ska bete mig för att få röntga mitt knä. I slutet av månaden är det ett halvår med begränsat promenerande och ont.

Fredag morgon visar att det regnat under natten. Tar fram pajdeg ur frysen (köpt) för att göra västerbottenostpaj till kvällens kräftor. Ska riva ost också, på min gamla Molinex.

Idag löser jag både supersvårt och ultrasvårt sudoku i DN och klarar Wordle på två försök. Antingen är jag klokare än vanligt, eller så är problemen enklare.

Halv två (har tid kvart i tre) sitter jag utanför SkinDoc´s lokaler på Svärdvägen. Tog mig dit via GPS, snurrade runt ett antal gånger (man förväntas kunna läsa nätt och jämnt existerande gatunamn medan man passerar) – kom rätt till slut. Har parkerat för 50 kr, hoppas det räcker.

En timme och en kvart, vad ska jag göra? Skriva? Har just nu ingen aning om hur jag ska ta mig härifrån – men får väl lita till min kvinnliga vägvisare i mobilen. Som numera också har en app för Easy Park. Skönt att jag hade tid att åka fel både hit och dit. Hem behöver jag bara ta mig in till Norrtälje för att hämta Anders och Lotta, någonstans. De åkte tidigt och skulle ”skrutta runt” lite tills jag hör av mig. Har handlat, tappade lappen så det blev väl lite si och så. Fick i alla fall tag i Marezzo på systemet i Arninge, den sorten finns inte i Norrtälje.

Hissen upp till femte våningen är en sån där som har fönster runt om. Hämtar en Sanpellegrino Naturali Limonata (italiensk läsk) som jag köpte på Ica. Godare när den är ordentligt kall, duger nu. ”Med råvaror av naturligt ursprung, tillverkad av italienska citroner”.

Någonting brusar kraftigt där jag sitter. Vet inte vad, dämpar med hörappaterna men det hjälper just inte. Tar ur apparaterna, kan ju sätta i dem om de behövs. Det är praktiskt ibland att vara tämligen döv. Sitter så att jag ser vilka som går in där jag ska gå in om en timme. Mest gamla (tänkte jag, tills jag insåg att jag hör till den kategorin numera). Nåja, jag åker inte rullstol, går inte med käpp, eller riktigt dåligt utan käpp. Än.

 En gubbe in till receptionen, ett par (man och kvinna) ut.  Och nu en kvinna med följeslagare och rullator. Hon sätter sig på en bänk och han kollar sin platta, kanske väntar de på sjuktransport. Två män och en kvinna in. En taxi står utanför, men paret på bänken sitter kvar. Taxin åker. Anders ringer, hinner inte svara eftersom mobilen låg i ryggsäcken. När jag ringer upp ”kan personen du försöker nå inte ta emot ditt samtal”. Kanske en fickringning. Så ringde han upp, han ville kolla om han kunde köpa något gott vin. Jag talade om att jag hade vad som behövs. De går förmodligen till biblioteket så småningom, hade just ätit gott på kinarestaurangen. Bra, då är de inte vrålhungriga när vi ses.

Gubbe med käpp ut. Murgrönorna på bordet, mini, är konstgjorda. Det ger mig lust att kolla om svärmorstungorna, maxi, också är det. Här finns sittplatser för ett femtiotal människor, jag är ensam. Medan jag kollar mobilen har kvinnan med rullator och yngre medhjälpare försvunnit, och ännu ett annat par kommit ut från mottagningen. Kanske finns det flera kliniker i huset, inte enbart den jag ska till?

Går in till receptionen och betalar mina 250 kr. Ber dem stänga av hissmusiken, och det gör de (eller åtminstone dämpar den kraftigt). Tacksam. Två personer väntar i väntrummet. ”Du är tidig”, säger flickan i receptionen. Det stämmer, en halvtimme tills det blir min tur. Talade inte om att jag suttit utanför en bra stund.

En ful fjärilstavla av modernt slag sitter på väggen mittemot min stol. De unga flickorna som sköter mottagandet pratar högt och fort, en av dem vänder sig mot oss väntande och gäspar stort. Antagligen är det ett tråkigt jobb, det enda roliga är nog att prata med kollegorna. Nu kommer en äldre läkare och släpper in en äldre man genom dörr märkt Läkare B. Och kvinnan som väntar liksom jag får sällskap av sin man. Vi är därmed fortfarande tre som väntar.

Ser just att det finns Läkare C också, lite längre in. Antagligen slipper jag åka i den där läskiga hissen. Läkare B är färdig med sin patient, och Monica Larsson ropas in. En stund senare är det min tur, hos läkare C.

En vacker grek med halvlångt svart hår, hållet på plats med en guldskena. Han kollar noggrant mina solskador, bryr sig inte om det för ögonblicket läkta märket på handen, skadorna i pannan och på näsryggen fryses. Snabbt och inte särskilt obehagligt. Ett förstadium till skivepitelcancer, som sällan utvecklas. Får information per papper med mig, klart på en kvart. Därefter vidtar hemfärd via GPS, och så småningom kan jag möta mina gäster i ett störtregn i Norrtälje.

Vi åkte hem och åt paj och kräftor, stora turkiska som inte smakade mycket. Nöjda ändå, glada att ses.

På lördagsmorgonen lyckades jag betala parkeringen hos Easy Park. Allt väl för ögonblicket. Solen skiner, men sägs upphöra med det vid lunchtid. Regnet verkar fortsätta hela helgen och större delen av nästa vecka.

Nyss, nåja, ganska nyligen, var jag rörlig och energisk och gladare än jag är numera. Alldeles nyss vräkte regnet ner (och in, eftersom myggfönstret fortfarande satt i) – nu är himlen fortfarande mörkt mulen i ena änden och ljusare molnig i den andra.

Har gått igenom, ögnat igenom, utskrivna sidor fulla med ord. Många av orden berättar om död och elände, om skrivande som inte kommer till skott, om ensamhet och längtan. Om en kropp som börjar svikta, eller kanske rättare, om ett knä som sviktar. Att kroppen inte är ung längre är inte mycket att göra åt. Letade efter en kopia på förlagskontraktet, hittade inte.

Alltihop lämnade mig i en dimma av förlust, av sorg och ledsnad. Saknad. Så de här orden blir tämligen desamma som alla de föregående.

Laddar min gamla laptop, men hittar inget kontrakt där heller. Och så försöker jag få igång Jans platta, som kvickt tog sig upp till 93% laddning, men nu segar på 94… Blev till slut fulladdad, har legat några år.

Lade in dill igår, kokar kalvkött idag – kanske kan en formidabel dillsås till kött och potatis bli en humörhöjande middag. Buljongen är bra, har ingen grädde. Och inget gott rödvin hemma, viño verde eller verdicchio får det bli till maten.

Har lyckats ställa in ljud till GPS´en som ska visa vägen till hudläkarmottagningen i Mörby på fredag. Visserligen tycker appen att jag ska ta omvägen via Bergshamra innan jag kör ut på E18, men det bryr jag mig inte om. Det är sluttampen jag vill åt.

Nu är dillsåsen avsmakad, och den är verkligen formidabel – behöver nästan inte något kött till. Ser fram emot middagen. Någon svensk dill i lösvikt fanns inte i butiken, denna kom från Italien – och den var fräsch och fin. 150 ca kronor per kg.

Har beställt toner till skrivaren, och får en stekpanna på köpet. Vet att den är bra, har en redan, men denna kanske kan bli en bra present till någon behövande.

Tisdag, den första dagen i augusti. Sommaren går fort. Kör en tvättmaskin och chansar på att regnet inte kommer förrän vid lunchtid. En liten envis fluga far omkring mig. Vildsvinen har bökat upp en del av grönskan bortanför vägen utanför mitt köksfönster.

Eftersom jag har jäst i kylen blir det kanske ett ovant bullbak idag. Har i alla fall tagit fram smör till fyllning… Något blir det i alla fall, degen jäser nu. Hoppas jag. Och tvätten hänger på tork, regnet dröjer nog en stund.

Det blev något. Det här receptet smulade jästen i mjölet och hällde på degspadet därefter – ingen bra metod tror jag. Bullarna är ganska goda, borde varit godare. Första bullbaket på många år, får vara godkänt. Det sägs ju att övning ger färdighet…

Gick och badade, gick är fel, tog bilen. Så hem till middag med färdigköpt rostbiff och potatissallad. Pratade med yngste sonen som kanske kommer hit i helgen, tillsammans med sin vän. Tvätten får torka färdigt inomhus.

Onsdag morgon. Vaknar tidigt och ger upp försöken att somna om. Fortsätter att läsa igenom gamla skriverier. Något går nog att använda, men till vad. Boktitel Sorgkanter föll mig in, men är förmodligen inte särdeles säljande. Om det är det jag vill. Gläds åt kommentaren i bloggen: ”Tack för din bok. Den kanske räddar mig.” Eftersom jag hittills bara givit ut en bok, Free Spin, så utgår jag från att det är den som åsyftas.

Pratar med syrran i Uppsala, hon virkar för ögonblicket en mössa åt sig själv. Barnbarnen växer fort och har fått både stickat och virkat. Önskar ofta att vi tre systrar bodde närmare varandra – vilket skulle innebära en flytt till Uppsala för min del. Inget jag vill.

Tonern i skrivaren tog slut idag – det visste jag inte när jag beställde ny i måndags.

Det blir rostbiff och potatissallad, pickles till middag även idag. Har tvättat min illgröna i Puerto de la Cruz inköpta klänning. Ser ut att ha gått bra, men har inte provat. Jag väger för mycket, mera än på länge. Inte att förundras över, som jag äter och dricker. Nu skiner solen och lockar mig nästan till sjön. Men bara nästan. Det blåser lite för kraftigt för att det ska vara fint därnere. Två böcker beställda på Bokbörsen idag, inga stora pengar men allt som kommer in är bra.

Läser Koka björn på Storytel, av Mikael Niemi. Det är den sortens bok som jag bara kan läsa ett par sidor i taget. Språket är så vackert, och jag blir så rädd inför vad som kanske ska komma, att jag behöver ta en paus. Det är författarskap.

Lördag, 22 juli 2023. Bad tidigt, kändes kyligt i vinden, var skönt. Plockade några blommor att sätta i min nyputsade gröna glasvas. Någon sorts lejongap, käringtand, rödklöver, haröron, rölleka och renfana. Dagen har tillbringats på altanen, i skugga, läsande. Nu behöver jag hitta andra böcker att läsa. Vädret har varierat, moln ibland, sol mest, vind. Och getingar som surrat runt mig. Gillar inte sådana.

En fågel som jag hittills aldrig sett landade på altanen, nära det sly som tränger sig in från utsidan. Brunspräcklig, större än en gråsparv, med ganska lång stjärt, satte sig platt mot golvet. Hur ser en nattskärra ut? Tror det var en sådan, efter koll i fågelboken. Tidigare idag, utanför köksfönstret, två gröngölingar med två ungar, den ena vuxna åt energiskt upp en vinbärssnäcka, delade inte med sig. Och på andra sidan vägen frukosterade en stor hare på det nya gröna. Ser spår av vildsvinen när jag går ner till badhuset.

Själv har jag hängt vitlök på tork över vedspisen.

Tidig middag/lunch idag – pepparrotskött med sås och potatis, kvar från igår. Förstärkte pepparroten med lite wasabi (som ju är mest pepparrot i alla fall).

Nu snart halv sex en Dry Martini. Wordle klarades på fem försök, sudoku inte alls. Tror inte det har med vartannat att göra.

Längtar ut i skogen, vill ha kantareller och Karl-Johan, vägrar köpa. Längtar till havet också, även om Addarn är bra.

Så här års känner jag mig definitivt privilegierad att få bo här. Tack Mats, som hjälpte mig när jag behövde det som mest. Kan idag inte tänka mig att ständigt bo i stadsmiljö, utan ängar, kullar, skog och sjö, tystnad, nära. De sista åren med Jan i Sundbyberg for vi emellan där och här. Vintertid kan jag absolut tänka mig att bo annanstans. I varmare klimat. Också kommande vinter, ännu oklart var.

Jag morrar över allt lindfnas som hamnar på bilen, fågelskit också. Och älskar att vara här, ibland med någon vän inneboende några dagar, oftast ensam.

Alla som känner mig vet att jag gärna skulle ha en kärlek igen, en man att älska och vara tillsammans med. En som gillar sex på det sätt vi kan, som tycker om och kan öppna ostron, gillar att laga mat, kanske också baka, leka, spela canasta (som jag nästan glömt). Någon att dela vardagen med, ofta – men inte alltid. Behöver ingen som alltid är här, ingen som alltid vill ha mig där. Men någon som vill leva tills livet tar slut, vara levande hela vägen. Någon som är lekfull och lagom galen, pålitlig och påhittig, någon som står ut med mina tysta och nedslagna vändor allt emellanåt. Någon att prata med, som inte alltid förstår, men som vill förstå, som jag vill förstå.

Men någon Tinder-registrering blir det inte, vilket en vän föreslagit (det är väl där man dejtar och svajpar). Gillar inte tanken. Och så sitter jag här, ensam. Ingen trillar in genom ytterdörren. (I höstas gjorde en man det, men han var väldigt ung, ca 30, och hade gått vilse i skogen när han var ute för att plocka svamp. Mobilen hade lagt av, han bar sin lilla hund eftersom vildsvinen hördes överallt, och det första han sa när han bankat på min dörr var ”jag vet inte var jag är”.) Allt ordnade sig. Hans närboende pappa kom och hämtade sin son. Tacksam att jag vågade öppna och att han vågade banka på dörren.

Min sondotter har föreslagit att vi ska åka Finlands-färja tillsammans… Tror inte det. Kontrasten är lite väl kraftig. Vänförfrågningar på Facebook av stiliga (förmodat amerikanska fd militära) män tar jag bort, tror inga sådana förfrågningar numera är okej. När rimligt vettiga män börjar tilltala mig med ”raring” backar jag och deletar.

Så hur går det till? Må jag vänta tills jag träffar någon pratbar gamling på äldreboendet? Eller kanske invänta den befriande känslan av att faktiskt inte ha någon framtid, den som Carl-Göran Ekerwald skriver om i sin senaste bok ”Fördelen med att bli gammal”. Läs den. Jag ska läsa om den.

Fågeln syns om du förstorar bilden, vid bordsbenet.

19 juli 2023 – hemma igen efter ett besök i Avesta igår med mina två systrar. Träffade kusin Lena och pratade, kom ihåg och hade glömt. Monumentalt regnväder på hemvägen, men vi kom hem. Jag stannade hos yngsta syrran över natten, trött i kropp och själ efter att ha besökt min födelsestad för första gången på länge. En fin dag, som avslutades med Hasse&Tage och Gula hund. Och tankar på hur de texterna skulle hanterats idag…

Nu hemma hos mig. Det blixtrar och regnar, åskar förmodligen också, men det hör jag inte. Tog in dyna etc från altanen i precis rätt ögonblick. Har köpt en kaffeapparat med ”coffeepads”, provat en vända (två, eftersom den första var kall, hade glömt att sätta på maskinen). Tja. Nu står den vid diskbänken och tar plats, den jag ville ha (aningen mindre) fanns inte.

Var in en vända på Ikea och handlade servietter, en ny ram till föräldrarnas bröllopsfoto, och två formar, en sån där delbar för tårtor etc och en för matlagning i ugnen. Blev trött, som alltid där. Så har jag plockat fram de böcker som beställdes igår, lämnar dem i morgon, fem färre i bokhyllorna. Dagens försäljning var Rolf Blombergs Vilden, två böcker av Richard Swartz, Ett hus i Istrien och Room Service, Berlin – slutstriden 1945 av Anthony Beever. Och Dominique Donne´s A season in Purgatory. Blandad kompott (är det en sån där som jag just nu inte kommer ihåg, där man använder två likartade begrepp samtidigt, vad heter det?). Det här är en åldersåkomma som blir allt vanligare, att inte hitta det man/jag vet att jag vet…

Nu har jag tagit på mig syrrans avlagda olivgröna kofta, den är skön. Passar väl till min solbränna dessutom. Mitt knä gör ont, i morgon ska jag försöka få en ny tid hos fysioterapeuterna som är anknutna till vårdcentralen. Så här kan jag inte ha det. 2 700 steg idag och ungefär detsamma igår (tror jag) är mer än mina ben klarar numera. Och om en vecka är det fyra månader sedan jag skadade mitt knä.

Läser en bok jag hittade i min systers bokhylla, The Switch av Beth O´Leary. Hon har ett mera ambitiöst innehåll i sina hyllor än jag, den här fick jag och kan sälja när jag läst den. Hittills verkar den tillräckligt bra för att läsas ut.

Något ur frysen till middag, lite oklart vad, och kokt potatis till, sallad etcetera om jag ids. Klockan är kvart i fem och det regnar. Det blev inget bad idag. Det rinner ymnigt från överfulla hängrännor runt huset. Snart växer det träd där i myllan. Och jag klättrar inte längre för att tömma dem. Kajorna gillar att leta mat där ibland, och rafsar ut en del. Mera är kvar.

Tautologi var det begrepp jag sökte för en stund sedan. Ja, ja, det är bara att vara tacksam att det alls dök upp. Igår bestämde vi fyra kusiner att det här med att glömma namn (och annat) är ett ”normalt” åldersinfall. Även om det är trist och ibland besvärligt. En av oss hör utan hjälpmedel, två av oss har hjälpmedel, men använder dem inte, en (jag) har och behöver hjälpmedel för att alls höra.

Burken från frysen visade sig innehålla fläskfilémedaljonger (!) med svamp och gräddig sås. Blir bra till middagen. Med snabbsaltad Västerås-gurka till. Och resten blir middag idag, torsdag. Har nyss övergivit altanen för ett störtregn. Syrrans kofta på, inomhus. Mera inbillning än fakta att det känns ovanligt svalt.

Inget bad idag, men boklämning (plus ännu en till Bokbörsen) och inköp, fika på Flygfyren. Trist (fesljummet kaffe, överkokt varmkorv, mjuk wienerbrödskam) – inte något jag gör om. Det är ganska skönt att sitta inne och läsa. Har just insett att myggfönstret som hittills enbart använts i det andra sovrummet, fungerar även i mitt rum. Det där med att sitta fast i alltför stelbenta uppfattningar om vad som är möjligt… Det gjordes av mannen min för fönstren inne i det som då var vårt sovrum. Nu ser verkligheten annorlunda ut, men myggfönstret består och fungerar. Mera flexibelt än jag.

Hur kommer det sig att min hjärna väljer att minnas att farbror Emil (gift med morfars syster Anna) i Gustafs, var så stolt över sina byxor i ”terylene”. Uttalat så som det skrivs, med ”e” på slutet. Han är död sedan länge, jag har en vag känsla av att han nog inte var någon snäll man, brallorna är borta. Jag fick vackra spetsar som Anna virkat, har ännu ett örngott med dem. Och dottern Lisa hade en son född på samma dag som min syster, Sven-Erik, kanske finns han i livet. Jag vet inte, minns bara ”terylene”. Dessutom tror jag mig minnas att en av makens vänners pappa fick någon sorts licens för terylene, och det var lönsamt…

En människas hjärna är förunderlig, också när den inte är det längre. Min fd man kom ihåg sådant jag glömt, jag kom ihåg sådant han glömt. En fungerande kompromiss, så länge den varade. Tills han dog, inte av demensen, men av covid. Ännu en av livets och dödens förunderligheter.

Finns terylene idag?

En doftande rosbuske på Sveden i Almunge lördagen den 15 juli 2023. Jag var där.

Söndag, lätt regn och mulet. Hägern flyger långsamt förbi från sjön. Det blåser, blir nog inget bad idag. Löser både supersvårt och ultrasvårt sudoku. Dags att bädda sängen och klä på mig. Klockan är halv tio.

Längre fram på dagen, när jag lagt in böcker på Bokbörsen och tagit emot ett par beställningar och klarat Wordle på femte försöket, regnar det rejält. Och blåser rejält. Kanske sköljs allt lindfnas på bilen bort. Det blir pasta och köttfärssås till middag idag, sallad och riven ”parmesan” till.

Plockar ordning i bokhyllorna, det blir ju hål när någon bok säljs. Och böcker hamnar ungefär rätt men får inte plats, utan läggs ovanpå raden, när jag får några till.

Har nu läst igenom papperen från ögonkliniken – de extra linserna kostar som lägst sju tusen per öga. Tror inte jag behöver investera i dem, men kanske kan förundersökningen ge svar på frågan.

Krollilja heter den där ensamma höga blomman nedanför trappen. Den kommer igen varje år, ibland går den av innan den hinner vissna. Giftig lär jag mig, men inga förgiftningar kända. Gammal torparväxt. Och av påsen med krassefrön som sattes sent för någon vecka sedan i grund jord på stenen vid min bilplats har det kommit upp ett par tre små plantor. Kanske kommer flera om det regnar lite. Pelargonerna ser trötta och tufsiga ut, framför allt Mårbacka-modellen. Nästa år blir det billiga röda, och kanske vita, i stället. De skära är trista.

Läser om ett lodjur som leker med en boll på gräsmattan utanför ett hus i Sala-trakten. Och minns när jag/vi såg ett lodjur utanför huset nära Sala. Jag var vaken mitt i ljusa sommarnatten och såg ut genom sovrumsfönstret. För nu många år sedan. En upplevelse som sitter fast i minnet, att se det magnifika djuret promenera förbi utanför sovrummet, med svansen i vädret, stanna för att kissa vid magasinsknuten, sedan sakta och lugnt fortsätta bortåt. Då var det bara vi ”stockholmare” som sett lodjur där, bonden och vännen/grannen hade då inte sett något, bara resterna av måltiderna. Som jägare gillade han nog inte lodjur, men som människa var han förmodligen lite avundsjuk.

Himlen nu varierar mellan lite sol och mycket mörka moln. Kanske åska. Klockan är halv fyra. Inser att jag dragit upp textstorleken på skärmen med +164 procent. Starroperationen i höst blir bra.

Igår gick en Villeroy-Bosch assiett sönder, den var redan sprucken. Oftast gör jag mig av med stött och sprucket porslin och glas, men den här har jag behållit. En av endast fyra. Och med en dekor som jag älskat sedan jag första gången såg den hos en vän. Hennes mamma (och systrar) hade fått hela servisen med allt vad den omfattade i present av grosshandlarpappan. Senare hittade jag några flata tallrikar och assietter på auktion i Norberg, köpte och gladdes. Nu har jag tre assietter och fem tallrikar. Är fortfarande glad åt dem. Använder varje dag.

Saknar auktionerna i Broarna, vet inte om de fortfarande finns. Saknar förstås också mitt sällskap där, mannen min. Han har varit död nu i sju år. Och han är ändå med mig varje dag, i någon form. Ibland bilden där han sitter i badkaret med badskum som en tuppkam, ibland i Rålambshovs-parken utanför vår bostad på Drottningholmsvägen, men en martinishaker i handen och en mössa som bara han kunde ha. Det fotot var också bilden på tack-kortet efter begravningen, som sönerna skickade även till mig. Jag var där, då – men syns inte på bilden…

Saknad, men inte längre sorg. Är det konstigt? Glad åt det vi hade, saknar det vi inte fick, saknar det vi hade. Sörjer (fast inte som förr) det som gjorde oss illa, jag som gjorde oss illa. Tacksam för alltihop.

Det är också något som behöver skrivas, min tacksamhet över mitt spelmissbruk och alla dess konsekvenser. Inte så att jag önskar något av det igen, eller önskar det för någon annan levande människa.

Men som något jag levt och överlevt, något som jag och de mina kunnat fortsätta leva med. Och något som familj och vänner hjälpte mig att klara av, på olika sätt. Det är min döde sons förtjänst att jag bor här, och jag älskar att vara i det här skruttiga huset. En vän var det stöd jag behövde under hela den här eländiga perioden i mitt liv – att hen numera inte är min vän är sorgligt, men kanske oundvikligt. Jag vet inte, kanske vet hen. Tack hur som helst. Och mannen min kom tillbaka, lite halvt osynligt för släkt och hans vänner – men väldigt påtagligt här för mig. Tacksam igen. Familjen – alltid min, alltid stödjande på rätt sätt.

Torsdag, 13 juli, 2023 – läser bok av Anthony Doerr, Grace – och någon sida in i boken ”planet hankade…”. Huvudpersonen sitter vid fönstret i ett flygplan. Känner inte igen att plan kan hanka, jag har hankat mig fram, någon kan hanka efter. Surt. Tror att planet svängde, eftersom mannen såg den ö han lämnade ett ögonblick.

Nåja, det är överkomligt. Nu har jag fått tid för ännu en ögonundersökning den 24 augusti (larmade Nina om 24 juli, men tack och lov så undrade hon försynt om det var juli som avsågs). En förundersökning inför starroperation, där jag redan nu och inom 14 dagar före undersökningen ska ange om jag tror mig vilja ha speciallinser för seende utan glasögon. Får veta att sådant kostar extra. Hur ska jag kunna veta det, före undersökningen?

Har städat idag, tvättat mattor och annat. Gått igenom högen med trasmattor och bestämt vilka jag vill ha kvar och vilka inte. Vardagsrummet återstår att dammsuga. Och köksfönstrens utsida att torka. Har badat, i vågor som svallade in mot badstegen. Kanske hankade de?

Veckorna framöver verkar bli regniga. Kollade eftersom jag kanske skulle åka på loppis på söndag. Tror inte det, med 80 procents chans till regn. Det verkar inte bli någon loppis i år. Ska kanske utse Stadsmissionen som mottagare till alltihop som står utanför skrubben. Längtar efter att komma ut i skogen och leta kantareller.

Karin och jag putsade svärmors små vaser med silverdekor. Jag visste inte att det gick, har ändå alltid tyckt att både den lilla blå och den lilla gröna är vackra. Nu är de vackrare. Tror den blå har motiv från Venedig, vet tyvärr ingenting om hur och varför.

Nyss kom något som liknade en monsterstor myra släpande på en grön kålmask. På altanbänken där jag satt. Jag fäktade bort ”myran”, men masken verkade redan död. Den hamnade under altanen, mellan plankorna. Äta eller ätas, i deras värld och i vår. Ninas Charlie (katt) jagar och fångar näbbmöss i Småland för ögonblicket, men äter dem förmodligen inte. Åtminstone har mina katter aldrig ätit sådana, de är nog inte goda.

Vid badhuset har tärnorna skitit ner igen. Inte som före regnen. Såg inte lomparet idag, men häromdagen hörde Karin och jag dem ropa.  Inte det melankoliska läte som jag hittills förknippat med storlommen. Det här var klarare, starkare och (kanske) gladare.

Tacksam för Karins besök här, vi har samtalat, vi har varit tysta, vi har hört vad vi säger. Ingen av oss har haft behov av att hävda sig själv. Vi har glatt oss åt likheter, lärt av olikheterna. Jag har t ex lärt mig att ”kapa” metallfolie mot bänkkanten, putsa vaser (se ovan), steka i annat än smör (ibland), äta smörgås med leverpastej och inlagda rödbetor! Och tycka det är gott. Antagligen mera som inte är klart för mig just nu. Ett gott besök.

Och idag, fredag, har jag läst ut Doerr´s bok Grace. En bok att rekommendera, att tänka över, att tycka mycket om. Sol och bad även idag, tvätt också. Men ingen städning, fönster och vardagsrum står som igår. Har tagit hand om innanlår som jag köpte i förrgår, och gjort oxrulader. Tvätten är torr och intagen. Tvättkorgen tom. Nu tar jag ur hörapparaterna. Läser i Frans G Bengtssons Karl XII´s levnad – han ger en underbar definition av vad den kungen inte var. Återkommer kanske till den. När jag läser blir jag påmind om den regering och statsminister vi har för ögonblicket.

5 juli 2023 – fångar ett tips i en bok av fransk författarinna, Raphaelle Giordano, Livet börjar när du inser att du bara har ett. En ”gnällburk” som kostar en tia varje gång man gnyr, gnäller, tycker synd om sig. Ingen dum idé. Eller, dyk för att lära dig att andas… Eller, skriv lista på allt du är missbelåten med, allt du inte gillar i det liv du har… Med mera. Nöjsam läsning. En häftig blandning av feelgood och självhjälp.

Därefter sitter jag vid mitt köksbord och gläds åt solen och vinden som får trädets löv att dansa utanför mitt fönster. Inser att jag är mera tillfreds med mitt liv än jag varit på länge. Saknar fortfarande mannen min, saknar att vara en av två, saknar sex och uppskattning, omsorg och matlagning tillsammans, ostron som var bättre öppnade än mina är idag. Och lever ett gott liv, ändå.

Är fortfarande så glad över att min gamle vän hörde av sig igår. Att han orkade ringa och prata med mig, låta mig höra hans röst. Få veta att han ännu lever, och att han finns där han älskar att vara. Med sin hustru.

6 juli – regnig torsdagsmorgon, somnar om och vaknar halv nio. Havregrynsgröt med äppelmos till frukost idag. Idag är en dag att kura inomhus. Tänker laga en kycklinggryta med curry (har ännu kvar av Rajah´s, den bästa, finns inte längre där jag handlar, men på nätet), kokosmjölk/-grädde, lök (kanske egenodlad vitlök), torkad svart trumpetsvamp eller/och trattkantareller, tills Karin kommer i kväll. Ris och grön sparris till, sallad. Om hon inte vill ha mat så har vi middagen klar till nästa dag.

Gräset börjar grönska igen, utom där torkan gått värst fram. Snart tar jag upp en vitlök och kollar hur den ser ut. Blasten har slokat senaste veckan. Mandelblommen är alldeles brun, vintergrönan har åter blivit grön. Det blåser.

Jag vistas en stund i den värld som ”kvällstidningar” och Facebook visar upp. Trivs inte där, det mesta är våldsamt eller övertjusigt. Nu lagar jag kycklinggryta i stället, det doftar gott. Molnigt, blåsigt, men ännu inget regn. Och just ingen skrivlust.

Gick ner till sjön med en rotborste, för att städa efter måsarna. Det behövdes inte, de senaste regnen hade skött om den saken. Så jag tog ett dopp, och gick hem i blöt T-shirt och trosor. Plockade några rosenmalvor som nu står i svärmors lilla gröna glasvas med gulddekoration. Utanför mitt köksfönster promenerar ett par målmedvetet och taktfast hemåt efter rundan runt hjorthägnet. Jag tar en Dry Martini medan jag väntar på att Karin ska landa på Arlanda och få sin hyrbil och komma hit. Hennes säng är bäddad med rena lakan, ett badlakan ligger och väntar på att även hon ska få bada i Addarn. I morgon.

Har läst Ekerwalds bok Fördelen med att bli gammal. Tycker om den och honom, hans sätt att beskriva sitt – och andras – liv. Det är en bok full av förtröstan (tror det kan vara rätt ord att beskriva andan i hans ord). Inte religiös sådan, men en levnadsglad och levnadsmätt tacksamhet över liv som varit och som fortfarande är. Jag brukar skriva om ”kort framtid”, han talar om ”ingen framtid”. Utan sorg, med en acceptans som känns avundsvärd, en förmåga att se varje dag och dess små (eller större) händelser och företeelser.

Han äter skivade rödbetor på leverpastejen på smörgåsen, tycks konsumera skivad purjolök varje dag. Har kontakt med sitt samvete, sin själ – hela tiden. Citerar ofta både Rumi och Bibeln, på ett begripligt sätt för den som inte har samma grundläggande kunskap om bibeln, och bara läst Rumi i amerikansk översättning. Han dansar, han sjunger. Tror inte han sörjer över att livet rimligen kan ta slut vilket ögonblick som helst. Hans livsglädje är smittsam.

Boken utgiven på Karneval förlag och finns att köpa där böcker säljs.

3 juli 2023 – måndag, regn under natten, för blött på altanen. Tidig frukost, försök med ultrasvårt sudoku, går inte. Klockan åtta är jag färdig med mitt kallnade te. Har vikt tvätten som torkat inne under natten. Sover och ligger vaken några timmar, trots svalare temperatur och öppet fönster. Nu blåser det och har börjat regna lätt. Har lärt mig att den rosa vackra blomman i min midsommarbukett (och nu) är en rosenmalva. En enda liten planta har valt att slå sig ner vid det gamla staketet vid den oanvända före detta tennisplanen, på väg ner till badhuset.

Får en återbudstid på ögonmottagningen, idag klockan 14.20 i stället för den 30 augusti. Bra. Satt just och försökte avgöra om det var en fasan eller en hare långt borta på ängen. Lägger resten av blomjorden på stenen vid mandelblomsresterna, och petar ner krassefrön. Kanske tar de sig.

Har nu varit på ögonmottagningen i Norrtälje, grå starr konstaterades – och remiss skickas för operation ”i höst”, Capio på Sophiahemmet. Buss dit och hem. Mitt frikort går ut i morgon, så besöket var gratis! När jag satt i väntrummet ringde min gamle vän – jag blev så himla glad att höra hans röst. Han och hustrun är på landet, om jag förstod rätt för första gången på länge. De senaste månaderna har varit tuffa, men nu är det ”hopp om livet” enligt honom. Jag har varit orolig, och tjatig – och nu orkade han ringa upp. Jag ringde tillbaka när jag var klar hos doktorn och vi pratade en stund. Ibland är livet förunderligt generöst med glädjeämnen. Dessutom körde jag hem med förstorade pupiller, och det gick bra.

För övrigt regnar det till och från under dagen. Har köpt en ny tvättställning, den jag fick av syrran har gjort sitt. En halkmatta till duschen fick också följa med hem från Jysk.

Lämnade tre Bokbörsen-böcker, samma beställare. Tacksam att de allihop gick i den stora ”bokkartong” jag felköpte för några månader sedan. När en beställare vill ha flera böcker är den modellen bra emballage. Var också in på biblioteket, lånade och lämnade. Hittade ”vegan-smör”och dito ost, plus Alpro yoghurt till Karin. Har ännu inte kommit på vad vi ska äta på kvällen när hon kommer, men det ordnar sig.

Känns som om det här hittills varit en bra dag.

Tisdag 4 juli, blåsigt och molnigt. För mycket vind för att sitta ute till frukost. En beställning från samma person på 13 böcker på Bokbörsen, en frakt – vad ska jag paketera dem i? Får leta kartong… Inget bad idag heller, men en stund sen eftermiddag på altanen i växlande sol.