>Läs Bodil Malmstens blogg ”Finistère” idag – hon skriver insiktsfullt och starkt om hur det är att vilja dö, fast kanske inte för alltid, mera ”tillfälligt” – jag tänker på Heberleins bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” – och jag tänker på egen förtvivlan som aldrig nått längtan att dö… Precis som Bodil Malmsten har jag lärt mig att ”det går över”. Allt går över, till slut. Ibland blir livet till och med gott! Sedan!

Så låt det få finnas ett sedan även för dig som är förtvivlad idag – du har ännu ett liv. Håll i det, och lev det. Och se till att få den medicin som faktiskt kan hjälpa dig – jag äter för första gången i mitt långa liv sedan en månad antidepressiv medicin, jag mådde illa (fysiskt!) till att börja med men börjar nu känna mig en aning gladare, eller mindre deprimerad. Det är en början! Majsan, på bilden, lever inte längre. Men hon gav mig vardagsglädje många gånger och jag saknar henne. Någon skulle sakna dig också.