>Det gör jag hos terapeuten, så nästan 70 jag är! Jag är irriterat fascinerad av att några år så länge sedan fortfarande påverkar mig som de gör. Ledset fängslad och ”stuck”. Idag talade vi också om min älskade, som han ju fortfarande är. Jag kan  ju inte gör ogjort det som hänt, men jag hoppas fortfarande att vi ska kunna skapa något annat, ibland tillsammans.

Jag inser att ensamheten och ålderdom skrämmer mig, jag blir avundsjuk på alla ”gamlingar” som håller varandra i handen när de är ute och går – inte enbart för att hålla balansen på isiga gator… Jag vill ha närhet och kärlek och beröring. Någon att uttrycka min kärlek till helt och fullt. Och få kärlek tillbaka av.