>Bubbel eller snö!?

>

Ännu en ny dag, grå sådan, födelsedag. Har just haft kontakt med U, men det ”samtalet” gjorde mig mest ledsen, han är så uppenbart inte särskilt intresserad av mig och hur jag mår, mera av sig själv – han också… Golvet där i huset på landet blev vackert, men det vi hade lagt (som blev förstört av strömavbrott och tinad frys) var vackrare. Han ringde för att artig som han är gratulera på födelsedagen.
Något spackel hade han inte med sig, det skulle ju ha fryst, om… Så jag får skaffa det annanstans ifrån. Nu ska jag fan i mig inte vänta på hjälp från någon annan, jag får klara mig själv så gott jag kan. Idag kan jag nästan inte.
Har varit ut en gång till med hundarna, B har sandat så att det går att gå försiktigt. De blir blöta och smutsiga, ungefär som i stan. Jag med.
Det här skriver jag enbart därför att jag ska skriva, jag ska skriva , om så samma ord om och om igen – det får mig kanske till slut att känna mig som om jag gör något vettigt också av den här dagen.
Jag har fleeceställ på även inomhus, det är visserligen plusgrader ute, men blåser. Elementen är ställda så lågt som är acceptabelt, törs inte ens tänka på vad elen kostar. Rumpan är öm efter morgonens trillande.
Jag har fått fina presenter av M, och hälsningar från syskonbarn m fl – en syster och en gammal vän har också ringt. Men inte fd man, inte söner eller barnbarn – yngste sonen skickade kort tillsammans med sin fd flickvän. Nåja, de hinner ju än, det är bara halva dagen som gått. Och som sagt, U har ringt – hade ringt flera gånger utan att jag hört telefonen sade han…
Törs jag föreställa mig en framtid, dvs de år jag har kvar i livet, som ensamstående – enastående lär jag nog inte bli (det var ett ord som jag tyckte bättre om än singel, förr)? Ensam, dag ut och dag in, med någon sorts kontakter med min familj och fd man, kanske med min älskade också, och bästa vännen, syrrorna.
Boendes som nu, i ett hus som jag inte ens hyr själv, på någon sorts nåder. Utan bil, men med cykel, ingen katt längre, men hundar till låns ibland. Och låneböcker, och böcker som jag emellanåt lyckas sälja på Bokbörsen.
Utan pengar, eftersom jag ofta fortfarande så snart jag har lite över ser till att göra mig av med åtminstone en del av dem – förhoppningsvis (vem hoppas jag på?) ser jag även i fortsättningen till att kunna betala hyra etc.
Nästa födelsedag blir kanske roligare, då blir det väl fest tyckte syrran. Nästa födelsedag blir jag av med ett par tusen i pension som upphör! Fest? Och varför skulle det vara festligare att fylla 70 än 69?
Nej jag vill inte, törs inte föreställa mig den framtiden alltför detaljerat och inkänt. Stäng av och blockera. Vilket får mig att tänka på att jag inte på ganska länge nu behövt använda mig av mitt ”blockeringsmantra” för att hålla deprimerande och ovälkomna tankar borta! Det är bra.
Två sidor om dagen är min utmaning, med ”bokslut” och redovisning en gång i veckan – onsdagar eftersom jag började det här projektet igår, onsdag. Idag har jag tufflat ihop en sida, om man bortser från bloggarna. Där har jag också skrivit lite. Inser att jag skriver för publicering, kanske i någon av bloggarna, eftersom jag undviker namn på nära och kära – jag har just nu tappat bort det ord jag söker för den sortens försiktighet… Tomt i huvudet, eller förmodligen snarare, fullt. ”Censurerar” var ordet jag letade efter!
Ett tillägg till min önskelista, en liten plastburk med tunt ”rör” i locket för upptag av diskmedel – det önskar jag mig. Såg dem på Stockholm Design för 50 kronor; min älskade har sådana, jag saknar den lilla burkan att dutta diskborsten i.
Och så önskar jag mig sol och ljus – och just när jag tänker det tittar något lite solliknande fram.
Gårdagens damer fotograferade i lite mera ljus – visst är de väl fina? Ni får ställa er på huvudet eller så för att se dem, varför de hamnar med fel ända upp vet jag inte, jag fixar det inte…
Om jag fortsätter så här och lägger in bilder som tar plats har jag snart fixat mina två sidor om dagen. Fast det var väl inte riktigt så det var tänkt.
Jag har alltid något att skylla på för att inte göra något jag kanske borde, just nu skyller jag på två livliga hundar som gör att jag inte kan grundmåla de hyllor som kanske skulle kunna fungera för alla de böcker som nu ligger i kartonger därför att jag inte har några hyllor… Etc. Och så fick jag ju inget spackel heller, dvs alla hål i väggarna kan fortsätta vara hål. Och skitigt och halt är det ju ute så några riktigt långa promenader kan det förstås inte bli.
Nu har även fd maken ringt och grattat, tack, tack. Om det inte vräker ner snö i morgon kommer han hit med bubbel och jag har lovat att laga god middag! Snöar det får jag leta i frysen, och leva utan att skåla i bubblande vin!
Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i upp och nervända världen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s