Jag har ett foto där du står och håller en Ardenner(?)-häst i vardera handen, du är ung, stolt och säker mellan de stora hästarna. Kanske är bilden från rekryten på Gärdet i Stockholm, eller hemifrån gården? En minnesbild är du på den gamla nötta stolen i hallen. Du satt ofta där i ensamhet, medan vi andra satt i köket och pladdrade. Din stol står hemma hos mig idag. Tom.

Jag har också en tavla, köpt på auktion, målad av okänd konstnär. En röd liten stuga, några träd och en gammal man i hatt stående framför ytterdörren. För mig är den mannen du. Din hatt låg kvar på hyllan i hallen långt efter din död. Tavlan hänger i mitt kök.

Minns att du var den snällaste i hela världen. Alltid. Snälla händer minns jag, du sade aldrig särskilt mycket, men du var där, snäll rakt igenom.

Minns att du, din bror Daniel, Gunnar och de andra gubbarna spelade poker i kammaren, att ni drack kask och hade trevligt någon söndag emellanåt. Och jag satt i ett hörn och var alldeles tyst så att ingen skulle komma på att jag inte borde vara där.

Du var den första i byn att köpa bil, en T-ford. Den och du finns också förevigade på ett fotografi. Mormor lär också ha lärt sig att köra och betalat inspektören med en halvliter Kron. (När hände detta, jag får inte ihop er ”kronologi”?)

Jag vet inte hur du hade råd att köpa bil, kanske din del av arvet efter föräldrarna betalade bilen? Din yngste bror bodde kvar på gården, och dina systrar var gifta på andra gårdar i bygden. Du, mormor och moster bodde i den lilla staden några mil bort, där vi också fanns.

Din hosta de sista åren i livet gjorde ont också i mig. Dina luftrör var dåliga och det fanns ingenting som kunde lindra. Du dog när jag födde min andra son, det var påsk det året i slutet av mars. När jag ringde hem till er från BB berättade mormor att du var död. De ville inte tala om det för mig förrän Johan var född.

Och sedan tog mormor dig ifrån mig, en stund, när hon själv var död – men det är en annan historia. Jag lät henne inte göra det, men ett tag kändes det så. Jag tror inte att hon ville det, det handlar mera om hur jag reagerade.