Nu, och nu, och nu

Sitter ute och skriver, med sladden in genom fönstret. På enbart batterigång finns det inga möjligheter att se vad som händer på skärmen, inte ens muspilen syns. Går förmodligen att ställa om, men hur? Detta fungerar vad gäller tekniken…

Skärtorsdag, en helikopter låter illa på himlen, bästa vännen ringde och undrade om jag ville komma dit i eftermiddag, en annan vän skulle också komma. Jag ville inte, skyllde på att sonen skulle komma hit. Men vi vet båda att jag och den andra vännen inte riktigt ryms i samma rum. Måsarna skriker, kanske har någon lagt ut strömmingsrens på något berg i närheten. Nyss satt ekorren och åt solrosfrön i fågelautomaten, hade ett långt kalas och brydde sig inte om mig som satt här och tittade på.

Humlor far omkring, om de surrar hör jag det inte.

Jag tänker på Påke, kompis från skrivsajten 1av3.se. Han sitter inne, och har just skrivit en debattartikel om vård av missbrukare, och ev brott mot grundlagen. Artikeln är redan refuserad av SvD och den debatt den hittills väckt äger rum på Facebook. Kanske är det lite typiskt för hur media fungerar idag? Att de konventionella, som tidningar, inte hänger på, eller ens släpper fram?

Och jag tänker på att han sitter inlåst, han kan inte gå ut och klaga över att solen gömmer sig bakom en tall just nu, eller att det blåser lite där jag sitter. Han kan inte gå ut.

Jag kan, och jag sitter här och gläds åt att gräset redan ser lite piggare ut där jag räfsade häromdagen – eller åtminstone inbillar jag mig det. Jag kan se gräset. Gå på det, ta av mig strumpor och skor om jag skulle vilja och känna gräs och tallkottar under fötterna. Just nu vill jag inte, men jag kan välja.

Kycklingen står i lergrytan i ugnen, cheese cake till efterrätt gjorde jag igår och snart har sonen jobbat färdigt och kommer ut till sina föräldrar och sitt rum där jag bäddat rent. Det är gott att vara här just nu. Ett ögonblick i taget, en dag i sänder. Hela tiden, ett nu och ett nytt nu.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i debatt, val. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nu, och nu, och nu

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Enjoy! eller helt enkelt: njut!
    Kram, B.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s