Morgonkludd

Hon börjar skriva mitt i (mitt i vad vet hon inte riktigt). Ingen kronologisk ordning här inte, ingen start i någon början – bara ord som trillar ner på skärmen utan inbördes förhållanden. Idag är det måndag, fortfarande påskhelg, snart är det arbetsvecka igen för alla arbetande. Hon ska tillbaka till huset där hon bor, tveksamt ännu om det är ”hemma”, och deklarera bland annat.

Sonen har just vaknat och ska gå ut och räfsa lite innan han åker hem till stan. Och mannen har somnat om en stund i soffan efter frukosten, men tar nu sin bok och läser en vända. Hon sitter på sin ömmande rumpa i fåtöljen. Ömmande eftersom hon häromdagen snubblade över grannbarnens rävfälla – ett rep lågt över marken just där stigen mellan husen går… Hon landade på baken, men tyvärr också på en knölig tallrot.

Solen skiner och tidningarna talar om att det snart ska regna.

Läste en artikel om hur ett författarpar jobbar – den ene har idéerna, den andre skriver – och så redigerar de ihop. Träffas sällan, men jobbar ut en noggrann synopsis för varje kapitel tillsammans. De har varit framgångsrika och säljer både i Sverige och utomlands. Underlättar förmodligen att åtminstone den ena av dem hela sitt liv varit och är journalist.

En detaljerad synopsis för varje kapitel – det känns som att skriva boken lite kortare först och lite längre sedan. Skulle kanske kännas som att upprepa sig, tjatigt? Hon skrev ju en synopsis för ett par månader sedan – och fick för sig att den var för ingående och innehöll för mycket. Har just inte tittat på den sedan den skrevs.

Baksidestext skrev hon också då, den känns död idag. Hur ta sig från det självbiografiska till det roman-iska har inte klarnat, kanske via en skrivkompis? En sajt där hon skriver fem sidor, kompisen skriver de fortsättande fem, hon ytterligare fem etc. Allt utifrån den där detaljerade synopsen. Då återstår bara att hitta skrivkompisen!

(Det blev knepigt, rätt som det var gick jag från att skriva ”hon” till ”jag” – ändrade allt till tredje person, men det känns styltigt.)

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s