Nawal al-Sadawi – 80 år, egyptisk författarinna som säger ”my books have played a role in the revolution” när hon idag deltog i inspelningen av ett kommande program i Babel.

Häromdagen skrev jag om Karlfeldts ”Dina ögon äro eldar” – och den här vackra gamla kvinnan har verkligen eld i sina ögon, hela hon är energi, det vita håret är hopsnurrat i en slarvig knut till höger på huvudet, hon har en ”stödstrumpa” på höger hand och hennes händer pratar lika mycket som hennes mun. Så full av liv, så intensiv, så stark trots de umbäranden hon hunnit uppleva i sitt liv.

Dessförinnan var det den unga amerikanska författarinnan Nicole Krauss som intervjuades.

När Krauss kom till entrén i TV-huset var hon stressad, tog snabbt upp telefonen och berättade att hon var på plats,  samtidigt som hon tog av sig en extra kofta hon haft under jackan. Koftan knölades ihop och stoppades ner i den mjuka och rymliga väska hon hade över axeln. Några djupa andetag och så var hon klar att tas emot av en Babel-medarbetare och kunde släppas in.

Vi som skulle utgöra publik fick vänta ytterligare en stund. Jag räknade oss ungefärligt, ca 25 personer, de flesta i åldersgruppen 65+, några yngre och flest kvinnor. Medan vi väntade visade Tv-skärmen under rubriken ”Inrikes” att EU öppnar för skärpt gränskontroll...!

När vi väl kommit in i studio5 fick vi instruktioner om var vi skulle placera oss (för att det skulle se fullt ut, antar jag), vi fick träna på att applådera kort och långt, att fnissa, fnittra lite högre, småskratta och storskratta, slutligen kombinera skratt och applåd. Vi var läraktiga, tyckte studiokvinnan.

Programledaren kom in, applåderades, Krauss dito – och så samtalade de om hennes bok ”Det stora huset” som Brombergs ger ut. Tyvärr hörde jag inte särskilt mycket av samtalet – de talade ganska lågt och hon mycket snabbt, som ett rinnande vatten – men jag kan ju se programmet!

Det var intressant även utan hörselintrycken, en vacker kvinna med talande händer hon också, ringar på båda händerna, armband och stor klocka – och mycket uttrycksfullt ansikte. Mörkt hår uppsatt baktill. Svarta kläder, snygga moderiktiga skor. Jag ska läsa hennes bok på svenska, har läst någon tidigare på engelska och gillat.

Ett inslag visade det japanska fenomenet ”twitterromaner” – dvs mycket korta romaner. ”Jag skriver kärleksromaner” sade en berömd japansk  författarinna, och läste upp hela sin roman på ca 2,5 minuter! Enligt henne stämde twittrandet och ”twitter novels” väl överens med den moderna japanens livssyn.

Jämförelser gjordes förstås med haiku-skrivandet som ju har mycket gamla anor i Japan – en berömd mästares haiku är från 1686:

Den gamla dammen

en groda hoppar i

ljudet av vatten

Jag har inte räknat, men förmodligen omfattar den de klassiska 17 stavelserna och är ”ögonblicklig”.

Gör som jag planerar, kolla Babel och ta reda på vad de talade om! Och ni som kan, häng på som publik någon gång, det var kul. Tack Maria som förmedlade kontakten!