Du kom till mig igår. Vi älskade nästan omedelbart, jag körde hälarna i madrassen och grät när det gick för mig. Ord som dök upp i mitt huvud när jag dåsade efter kärleken var ”ne me quitte pas, ne me quitte pas, ne me quitte pas” – ”lämna mig inte”, ord ur en sång jag inte minns.

Så vilade du en stund, jag lagade mat, vi åt och spelade canasta. Jag vann! Ett trevligt slut på en fin dag tillsammans. Tills jag ställde några halvintresserade frågor kring Marrakesh och du berättade och plötsligt sade ”vi” med ett tonfall som fick mig att fråga vem du reste med?

Då först berättade du att det var du och damen, Lena, som du ju berättat om tidigare – hon hade varit med även i fjol på Mallorca, ni fyller år samma datum. Jag visste (sedan i vintras) att hon fanns, visste inte att hon fanns redan för ett år sedan, och visste inte att hon varit med i Marocko. När hon fyller år skiter jag i. Tystnaden mellan oss gick att ta på. Jag hade ingenting att säga.

Efter en liten stund gick vi till sängs, jag grät, tyst för mig själv – var väl svartsjuk, ledsen hur som helst, försökte komma fram till varför jag tyckte så synd om mig. Jag vet ju att det är slut mellan dig och mig. En fråga hade jag till dig, men jag ställde den inte. Var rädd för svaret. Jag ville fråga ”vad gör du här”?

Är du här för att vara snäll mot mig får jag lust att slå dig. Skrika åt dig, bära mig åt som ingen förmodligen någonsin gjort i dina väluppfostrade kretsar. Är du här för att du vill? Du kom fullastad med blommor, mat och vin. Vi har roligt ihop, älskar bra tillsammans, skrattar och får saker gjorda. Jag borde nöja mig med det.

Jag vill veta vad ni har för relation, du och Lena. Hur ser det ut när du fortfarande benämner henne ”damen”. Ligger ni också med varandra? Har ni roligt? Kommer ni mer och mer nära varandra? Nu har ni ju tillbringat två semesterveckor ihop – och jag vet inte hur mycket tid dessutom. Du och ”damen”. Frågar inte, har inte med det att göra.

Idag har du satt upp tvättlina åt mig, du har rensat under fotskrapan nedanför trappan, du har fixat kompostnätet så att det fungerar. Jag har varit glad hela dagen. Det får vara så. Jag är glad när jag är med dig. Önskar bara att du inte väntar två månader igen innan du kommer nästa gång.