Jag har ingenting att säga någon idag, vill gärna att någon kommer hit och pratar med mig, men att jag ändå slipper svara. Det är tomt inuti, allt känns luddigt. Vaknade i morse och trodde att klockan var halv 9, men såg solen gå upp över skogen när jag gick på toa, klockan var halv 5.  Somnade om så småningom och vaknade trött och kvar i mig själv vid halv 9, på riktigt. Fortfarande känns det inte som om jag kommit fram.

Har pratat kort med fd maken, som får besök av rörmokaren i eftermiddag. Pumpen är fortfarande inte OK.

Kokade kola i går, eller det var meningen att det skulle bli kola. Det blev något löst, smakar hyfsat, men går inte att äta utan att snurras upp på en sked. Men jag fick ju någon sorts användning för vispgrädden som annars förmodligen blivit dålig.

Inte mycket till flödesskrivande detta. Jag stannar upp, ändrar, försöker hitta något som är kul att skriva om – just nu t ex åker B till stallet, kanske för att se till den häst han har där. Hyresvärdinnan släppte möjligen enbart ut sin egen i morse. Jag smygkikar under staketet på altanen, ser honom som en skugga i dörröppningen till stallet, men ser inte vad han gör. Kommer han ut med en häst skulle jag väl se det – men det slår mig just att han inte behöver gå ut med hästen, om dörren till hagen är öppen kan hästarna gå ut själva.

Det är grönt omkring mig. Och gult, där borta lyser maskrosorna. Mandelblom, förgätmigej, gullvivor och gulnande blad efter vårlöken. Timotej. Några magra tulpaner i rabatten, och två pioner, den ena med en svällande knopp. Hoppas de doftar!

Skogen är vacker med sol som lyser på alla olika nyanser av grönt, löv- och barrträd. Och på stora husets parkliknande gräsmatta växer ett stort lärkträd, som också är skirt grönt nu. Jag älskar lärkträd för deras odisciplinerade grenverk, och hennaoranga färg när de vissnar på hösten.

Bilar far fram och tillbaka på vägen utanför tomten, som om de ville påpeka att jag inte har någon bil! På ett par minuter har fyra stycken farit förbi. Flygplan gör streck på himlen, jag har inga sådana heller.

Jag dricker mitt kalla kaffe. En liten lönnplanta sticker upp mellan brädorna i altangolvet. Grinden till altanen har tappat det övre gångjärnet och hänger på sned. Den får hänga så, det går att baxa upp den om jag skulle vilja stänga in mig och lånehundarna någon gång.