Tomt i glädjeskafferiet

Hur kan jag fylla på mitt tomma glädjeskafferi? Det går inte ju att handla glädje som håller någonstans. Önskar att det vore lika lätt att skriva ”glädje” på handlingslappen till ICA – det är i och för sig krångligt nog att få hem det jag behöver, men det är en annan historia.

Och inte blir jag glad av att sitta här och kura och fundera. Alltför mycket jobbigt, tråkigt, sorgligt, ledsamt, trist, oönskat, obegripligt, lögnaktigt, idiotiskt, hjärnsläppigt, bedrägligt, svekfullt – dyker upp. Det finns säkert flera ord av ovanstående sort, men fler blir för deprimerande.

Tankens kraft lär ju vara obegränsad sägs det – så glädjeord: glad, fnittrig, fnissig, lycklig, varm och lugn, förväntansfull, belåten, ro i själen, spritt i kroppen, full i skratt, storskrattande, flabbande, småleende, uppåtsträvande mungipor, småmysig, frusta av skratt, vrida sig av skratt, skratta så man nästan kissar på sig, garva.

Det var onekligen trevligare att fundera i glädjetermer än i den andra sorten. Lite.

Någonstans tror jag ju att man kan bestämma sig för att vara glad/lycklig eller något däråt. Det kräver en sjuherrans fokusering och disciplin dock, att varje dag leta på det som gör just mig glad, och försona sig med allt det andra. Inte strunta i det dåliga, inte bygga en fasad som gömmer – men acceptera att det finns. Och inte låta det göra dig mera illa.

I mitt jobb var allas valfrihet grunden för det jag förmedlade till de människor jag mötte – att jag sedan inte förmådde leva upp till vettiga val i mitt eget liv gör mig inte särskilt trovärdig. Men numera jobbar jag ju inte med andra än mig själv.

Fortfarande vill jag mena att vi alla hela tiden fattar beslut, oftast små och många, och att de besluten/valen är det som skapar våra liv. De stora skiljevägarna är inte så många för de flesta av oss. Jag har fattat många dumma beslut (milt sagt) och står inför en skiljeväg: att sluta spela för gott.

Det låter enkelt, en av mina söner uttryckte det som ”det är väl bara att låta bli”! Och det är det, bara att låta bli – nedskrivet ser det lätt ut, i min verklighet är det svårare. Men jag vill – och försöker hålla den tanken levande i mig, varje stund. En dag innehåller många möjligheter att fatta både dumma och mindre dumma beslut – så det gäller att vara medveten, hela tiden. Eller gå ut och gå, vilket jag ska göra nu!

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i glädje, utmaning, val. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tomt i glädjeskafferiet

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Kom hit ska jag lära dig sticka (igen, för du kan ju egentligen). Det är meditativt och kreativt. Du kan sitta på min balkong som är duvfri, ren och fin nu! Kom!
    Barbro

    • beskrivarblogg skriver:

      Kram på dig – ska jag gå till Uppsala, eller cykla – eller kanske hyra en Segway som din dotter just nämnt på Facebook? Vi hörs.

      • Barbro Fällman Caglar skriver:

        Try a bus. Har ingen aning om vad Segway är.

      • beskrivarblogg skriver:

        Segway är en motoriserad ”sparkcykel” – ser i alla fall ut som en sådan. Buss ska betalas, har inga kontanter just nu. Och som du vet inget kort. Alltså, ingen Uppsala-resa nu, men nån gång! Kram på dig, igen.

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Kom ihåg Jerry i augusti! Biljetten klar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s