Kommentar: ”obegripligt”

Kommentar från god vän: ”Du visste väl att Peters och Evas dotter knarkade ihjäl sig, du vet seglarkompisarna från förr? Ja, och så du nu med det här, hon kom ju från ett gott hem, och du, jag förstår inte – det visar bara att vem som helst kan drabbas.”

Ja, vem som helst kan drabbas och bli beroende, som låter sig drabbas. Där ligger mitt ansvar och dotterns, och alla andras. Handlar inte om skuld, utan om ansvaret att hitta den kraft som gör att man förmår kliva av (eller låta bli att börja) utan att behöva bli religiös eller ”frälst”.

Jag tror att min vän ville säga att han inte tycker att jag har dålig karaktär och därför har spelat som jag gjort, tror att han vill säga att han inte dömer mig. Han förstår inte heller hur det kan hända. Det är inte förståeligt – annat än möjligen i termer av lite nyare hjärnforskning kring sårbarhetsgener, dopamin och serotonin.

Jag som knappt har tagit en huvudvärkstablett när jag behövt, och som snabbt slutade med den anti-depressiva medicinen jag fick för första gången i livet i höstas – jag har kanske kemiska processer igång i hjärnan som jag uppenbarligen har svårt att styra. Det känns för j-igt. Om jag ville skulle jag skriva ”hopplöst”, men det vill jag inte.

Mera serotonin är bra. Massage ger serotonintillförsel lärde jag mig häromdagen – trist att ingen finns som masserar. Närhet till någon man älskar har samma effekt, och sex är också nyttigt – svårt att tillämpa just nu. Husdjur, ja, jag lånar ju mina kompisar Louie och Frankie emellanåt, och vet att jag då mår bra. Och om jag är ledsen så sätter sig Frankie nära och kräver tyst och envetet att bli klappad – och då glömmer jag att vara ledsen. Motion, det kan jag se till att jag får genom att promenera eller cykla härute, vackra omgivningar som också ger själen ro – och vargar, men de lär inte störa mig.

Och jag har syrror, gamla vänner, och nya på 1av3, och bloggkompisar, fd make, barn och barnbarn, ibland en fd kärbo, som allihop oftast gillar mig och ibland talar om det. Fortfarande. Jag behöver påminna mig det.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

2 Responses to Kommentar: ”obegripligt”

  1. Profilbild för Karin Karin skriver:

    … och som tycker att du skriver bra! Glöm inte det!!

    Gilla

Lämna en kommentar