Dagen är min, bara min. Inga väntade besök, inga hörapparater, ljuvligt tyst omkring mig.

Bad, skrivande/bloggande, research (häpp!, OK då, faktasamlande kring spelberoende, fokusering, skrivande), läsning av något av allt det jag bokmärkt och laddat ner.

Biggification behöver jag just nu, så jag går tillbaka till det ord som låter mera ambitiöst och författaraktigt, ”research”, i stället för aningen mera prosaiska faktasamlande. Jag gillar det påhittade ordet ”biggification”, källa Havi Brooks (eller möjligen hennes anka Selma) på www.fluentself.com.

Hon har också ett annat bra ord, destuckification. Och hon pratar med väggar och monster (så att de försvinner förmodar jag, har inte hunnit fördjupa bekantskapen ännu). En härligt galen kvinna med många användbara idéer för oss som skriver.

/Undrar om det är samma slända jag släpper ut hela tiden?/

I sitt manifest, www.chrisguillebeau.com, anger Guillebeau två livsviktiga frågor alla (som vill) behöver ställa sig:

”Vad vill jag få ut av livet?” och ”Vad kan jag ge världen (=inte enbart mina närmaste)?”.

Han menar att de hänger ihop, som ler och långhalm. Om du låter dig omfattas av din passion för dina mål i/med just ditt liv, kommer de målen också att hjälpa andra. Mina egna tankar här är ännu lite oklara, men de leder omedelbart in på spåret ”snällhet” som i olika förpackning dyker upp lite överallt för ögonblicket.

Så hur skulle mitt svar på frågan ”vad vill jag få ut av livet” se ut? Så här just nu, kanske ändrar jag orden, men inte grunden:

Jag vill skriva.

Framför allt vill jag skriva om spelberoende, om konsekvenser när det gäller hela livet, ekonomin och relationerna, om att bli äldre och vara utan partner, om att börja ett nytt liv där jag saknar referensramar. Jag vill tala om känslor av skam och skuld, om svek och lögner – och om livskraft. Om vänskap.

Jag kan ge bilder från samhälle, lagstiftning, socialtjänst, vård/behandling, utredningar, statistik och mörkertal, tänkbara orsaker.

Jag vill belysa statens roll i spelberoende. Jag vill skriva så att ingen börjar spela, vare sig det är på internet eller annanstans, jag vill avskräcka alla dem som har framtiden kvar och ge oss andra hopp om ett friare liv resten av de dagar och nätter som återstår för oss.

Jag vill skildra min kamp och mina misslyckanden. Och ibland förhoppningsvis skratta åt eländet! Och glädjas åt att skriva!

Jag vill bli läst.

Svaret på frågan ”vad kan jag ge världen” är just nu detta:

Jag är expert på mitt spelberoende och mitt missbruk, jag har erfarenheter från mångårigt intensivt utövande, jag känner igen lockelsen och förhoppningarna, jag kan beskriva hur det går till när allt förnuft kastas överbord och bara den ögonblickliga tillfredsställelsen gäller.

Jag kan (som alla andra) spekulera i orsaker och sammanhang som bidrar till spelberoende, återge resonemang från forskare kring sårbarhetsgener mm.

Jag kan fungera som bollplank och stöd, länka till föreningar och myndigheter, ge min bild av vad som fungerar – tips som att klippa sönder sitt bankkort, lite krångligt men effektivt – och vad som inte gör det. Ställa krav och peppa. Förlåta återfall och misslyckanden, mina och andras.

Jag kan beskriva vad svek, lögner och dubbelliv gör med självkänsla och självrespekt. Hur ångesten dödar viljan att leva. Hur skrivandet ger mig den lusten åter.

Och för att varken jag eller andra ska storkna efter vägen kan jag blanda skriverierna om spel på internetcasinon (min specialitet),  med andra bilder och reflektioner, med referenser till bloggar jag gillar eller läsvärda böcker, ibland av skrivande kompisar. Och skrivsajter, som denna pärla – 1av3.se.

(Chris B rekommenderar att man har si så där 1000 som följer bloggen, men man/jag måste ju börja någonstans! Eller hur, Jack?)