Skriv ändå!

Gästblogga hos Christian – vad har jag gett mig in i? Jag blev smickrad över hans förfrågan, och tackade snabbt ja – och nu sitter jag här! Inte vet jag vad jag ska skriva, inte har jag klart för mig vad han kan ha för förväntningar, måste läsa hans blogg. Men då blir jag kanske totalt oförmögen att skriva något, blir alltför imponerad av andra gästbloggare och jämför mig med dem, till min definitiva nackdel?

Jag struntar i att kolla, jag skriver ändå. Snart.

Något jag just nu undrar över är att min lust att skriva för en tynande tillvaro. Hoppas förstås innerligt att det är tillfälligt, en sorts baksmälla efter distansskrivkursen förra helgen. Jag minns hur jag förlorade lusten att måla efter att ha seglat i skärgården och målat med lärare och kurskompisar, och blir lite oroad.

Då lärde jag mig att jag inte kunde avbilda, och att jag inte kunde måla perspektiv som det skulle målas. Jag slutade måla, och jag slutade se. Inte så att jag blev blind, jag ser allt det vanliga, men jag förlorade förmågan att verkligen upplevelse-se, förlora mig i synen av en stubbe i skogen, och se stenens yta med alla sinnen. Samma saker nu pratar inte med mig på det sätt de gjordedå, när jag målade.

Jag är rädd att mina ord inte heller ska vilja fortsätta att prata med mig, när jag lär mig att jag t ex inte kan skriva dialog så att det fungerar. Mina försök till dialoger blir stolpiga, stela och onaturligt onaturliga. Mitt vanliga sätt att hantera motstånd är att ge upp. Nu råkar det vara så att jag inte vill ge upp skrivandet. Inte ens därför att jag inte kan skriva dialog som fungerar. Varför kan inte dialogandet bara komma till mig? När jag vill och som jag vill?

Vad handlar det här om egentligen? Jag tror så här: när jag inser allt jag kanske borde tänka på och utesluta eller lägga till i det jag skriver, så tappar jag sugen. Det blir för svårt, jag tappar det som är min röst och mitt flyt. Det vill jag inte – men samtidigt inser jag att en hel del av de kunskaper om skrivande som finns hos författarcoacher och författare är förstås är både användbara, och användarvänliga, dvs de gör läsandet av det skrivna lättare.

Det finns alltså en hel del som jag åtminstone borde försöka tillägna mig. Och annat som jag kan hoppa över. Antagligen har jag hela tiden känt till min oförmåga att skriva dialog, omedvetet. Jag har nämligen just aldrig använt den formen i det jag skrivit. Lika bra det uppenbarligen.

En del av motståndet handlar säkert också om lättja. Att skriva ska vara enkelt,det ska bli bra på en gång, jag ska gilla det jag skriver och för en stund glömma bort mitt kritiska jag. Kritikern i mig lever ett ständigt aktivt liv, ibland är jag själv i fokus, ibland är andra människor det. Ibland skriker hon högt och kräver uppmärksamhet, ”lyssna, hör du inte!?”. Ibland muttrar hon mera dämpat, men sover helt och hållet gör hon sällan. Jag kan kanske trötta ut henne genom att öva mig på att skriva dialog!

Midsommaraftonens himmel är lagom molnig, solen är varm mellan molnen och det fungerar synmässigt att sitta ute och skriva. God midsommar på er!

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skriv ändå!

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Strunta i det där med dialog! Det är tydligen inte din grej bara. Jag tycker också att det blir töntigt om jag ska försöka mig på det (vilket jag gjort i lektionsplaneringar t ex). Men dialog uppstår ju i en historia (fiktiv) där man ska visa kommunikationen ordledes. Du skriver ju mer om vardag, din egen livssituation, känslor, filosofi, existens och så och hur katten ska man få in en dialog i sånt? Det blir ju bara styltigt. Men om du ska skriva en deckare eller en komedi så kan du nog sno ihop en dialog också, men det ska du väl inte?!?! Det här är bara mina egna funderingar, helt amatörmässiga.
    Och din skrivarlust har förmodligen bara tagit midsommarledigt…….
    Kramar
    Barbro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s