Hurra, jag skryter!

Grannens katt låtsas att hon är osynlig när hon springer förbi mig på altanen, med magen hukande i backen – katten, inte jag. Det är tidig morgon och redan väl varmt för morgonrocken jag trodde jag behövde. Barfota, stor mugg med te på bordet, och datorn – en god början på en måndag.

Jag har just sett ”© Margareta Börjesson” för första gången i något som väl får kallas tryck, i antologin ”Hetta”, en e-bok från förlaget Pupill. Den lär vara färdig för utsläpp till helgen, gratis. Inga royaltypengar alltså… Känns väldigt roligt i alla fall!

Idag känns som ännu en sån där ”skriv ändå”-dag, när jag stretar och jobbar för att få ord på skärmen. Just nu t ex går jag i stället för att fylla på te, inte för att muggen är tom utan för att det är att göra något annat. När jag byter sittplats för att komma i lite skugga ser jag korna som ligger och idisslar därborta i hagen. De två tjurarna har flyttat längre bort och syns inte härifrån.

Nu är det sen eftermiddag, äldste sonen har varit här med en motorgräsklippare på ”långlån” från hans svärfar! Dessutom klippte han hela gräsmattan, och min goa svärdotter hade bullar med sig. Härligt med omtänksamhet, speciellt när den kommer från en av sönerna! Idag var deras första semesterdag dessutom.

Jag har gjort allt möjligt utom skrivit idag. Tvättat två maskiner, städat, lagt sommarmattor på golven och bäddat rent i sängarna. Varit och tittat på den otroligt lilla och ofattbart söta svarta kattunge som blir min när hon är stor nog att lämna mamma! Och extramamma som husets lilla nystan till hund fungerar som – hunden är ofta här och hälsar på, så det borde inte behöva bli någon alltför plågsam skilsmässa. Än dröjer det några veckor, vilket passar bra eftersom sonens stora hund ska bo hos mig en vecka när familjen är i Turkiet. Jag tror att de får bekanta sig med varandra när min katt är lite större och kavatare. ”Minsann” heter hon (det är bara ni och jag som vet det ännu).

Så har jag läst lite i Jan-Erik Ullströms  ”Vägen till Umbria”, och lite i Joyce Carol Oates´ ”The Gravedigger´s Daughter” men är inte riktigt på läshumör – de får vänta.

Däremot gläder jag mig alldeles skamlöst åt den kommentar Johanna Broman Åkesson skrev i min blogg – hon menar att jag har den sorts ”gehör för skrivande” som P-O Enquist skriver om i sin ”Ett annat liv” och en skrivstil och ett flyt som påminner om Bodil Malmsten och Gerda Antti! Eftersom jag verkligen tycker om och beundrar samtliga dessa tre damer och även P-O i just den boken, blir jag alldeles tagen! Och skryter så mycket jag orkar!

Mitt glädjeskafferi har fått livgivande påfyllning idag, jag är tacksam för livet mitt!

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Hurra, jag skryter!

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Vad härligt glad jag blev av att läsa om ditt ”skrytande”. Fortsätt skryta – du är ju jättebra!
    Härligt namn på katt, förresten!
    Kram

  2. Ingrid skriver:

    Så roligt Margareta! Stort lycka till med allt ! Bamsekram från mig!

  3. Karin skriver:

    Jamenvadvardetjagsa! Eller kanske jag inte sade det, utan bara tänkte, när du skrev om skrivarkurserfarenheter och något om att inte kunna skriva dialog. Som jag ser det har skrivarkurserna två funktioner, eller olika funktion för olika sorters skribenter. Det finns de som kan lära sig hela hantverket på skrivarkurser och det kan bli bra böcker av det, snygga byggen helt enligt ritningar och regelverk. Och så finns det de som har gehör för skrivandet, språksinne och en känsla för de rätta detaljerna och stämningarna. Och då kan skrivarkurser vara bra för motivationen och för att få ordning på manuset. Verkar som om du hör till den senare gruppen! För övrigt är jag övertygad om att du kan måla också! Skit i perspektivet – du kanske är kolorist?

    • beskrivarblogg skriver:

      Karin – du är en klippa! Jag är glad att du läser och kommenterar – det vet jag att jag sagt förut – och dina ord om hantverk resp gehör hjälper mig att hantera dialogstolpigheten! No more dialogues, eller vad det nu kan heta och stavas apropå språksinne. Kolorist är/var jag nog, mera färg och känsla än avbildning även där – tack för styrkeorden, och kul att se dig igen på 1av3.se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s