Två vita hägrar flög förbi, och en skata strax därefter. Svalorna jagar mat trots regnet. Jag eldar i vedspisen och kurar inomhus idag.

Nyss pratade jag med fd maken i telefon och hävdade att han var dagvill, när han sade att det är fredag idag. Jag visste att det var lördag! En lång stund, tills jag fick fram almanackan och såg att han hade alldeles rätt – och jag fick chansen att skratta åt mig själv i stället för åt honom…

Att jag i denna vanföreställning önskat en bokköpare ”trevlig fortsättning på helgen” gör nog inte så mycket. Men det är intressant att se hur lite de olika veckodagarna betyder numera, jag menar som det mått på tid de en gång var. En gång är detsamma som ”när jag arbetade”.

Arbetar gör jag fortfarande, men det är jag själv som bestämmer när och hur och hur länge, och med vad. Just nu arbetar jag när jag skriver – också när det är enbart för mitt nöjes skull. Jag skulle nog också kunna kalla mitt läsande för arbete, ibland blir jag ju inspirerad av det jag läser, och det kan resultera i en bloggtext.

När jag sover drömmer jag – även det blir någon gång en text, av något slag. Så egentligen arbetar jag nog dygnet runt – vad trött jag borde bli!

Det kanske är därför jag inte kan hålla reda på vilken dag det är?