Idag är jag oskriven. Har klyvt ved så kroppen dirrar. En fin hög som nu ligger utanför huset för att förhoppningsvis torka så småningom. Jag har också slöläst skrivsajten och Facebook, och lite mera noggrant det manuskorrektur som anförtrotts mig. Även om jag, och författaren, har läst alltihop åtminstone en gång tidigare, hittar jag korrekturfel. Läste en artikel om just detta, hur hjärnan är hjälpsam och tyder även felstavade ord. Och därmed förblir korrekturfelen korrekturfel.

Nu har jag duschat och smort in hela mig, det behövde min kropp i kväll. I morgon ska jag kapa den ved som var för lång att klyva. Dessutom ska jag fiska kräftor. Den stora kräftfesten äger rum på lördag och det har fiskats i ett par veckor (och kokats), men än är det en bit kvar till de tre tusen kräftor som lär gå åt när de 150 gästerna sätter igång att äta! Bor man på gården blir man inbjuden, men det hör också till att man är med och fiskar åtminstone ett par kvällar. Skönt att det inte var aktuellt i kväll.

Jag läser vidare i Stephen King´s bok ”On writing” och ler åt hans ”rewrite formula” – dvs när du har skrivit färdigt ditt manus en första vända, och ska redigera – dra av 10 procent av texten/orden. Han menar att de flesta texter vinner på detta, och jag är böjd att hålla med. Utan att ha skrivit färdigt ett enda bokmanus, vet jag att många av mina ord kan strykas även i kortare texter. 10 procent verkar vara ett bra mått.

Sedan skriver han om ”the back story”, dvs allt det som hände innan din berättelse börjar, och som har betydelse för din historia. Försök få in den här ”back storyn” så tidigt som möjligt, och med ”grace”, dvs någon sorts finess. Som läsare är man trots allt mera intresserad av vad som ska hända, än av vad som hänt.

Han gillar definitivt inte ”in medias res”, latin ”i händelsernas mitt”. Att man startar mitt i skeendet och som medför att man måste göra tillbakablickar hela tiden och förklara. Eller utgå ifrån att alla ändå begriper varför det är som det är eller han och hon gör som de gör.

Det här må jag fundera på.

Han anger Harry Potter som ett väldigt bra exempel på ”back story”, varje ny bok rekapitulerar det som hänt tidigare utan att det blir trist och tråkigt. Låt din ”ideale läsare” kolla din bakgrundsinformation, blir han/hon uttråkad har du skrivit för mycket. Allt och alla har en historia, men inte alltihop är intressant för en läsare.

Och, kill your darlings.

Jag rekommenderar hans bok ”On writing” – eller på svenska ”Om att skriva” (tror jag). Den är informativ, emellanåt spännande och den är  välskriven. Nu ska den tillbaka till biblioteket i Norrtälje!

Kvällen är mörk nu. Vinden har lagt sig. Åns lilla vattenfall sorlar så där nätt och jämnt hörbart, åtminstone för mina öron. Annars är det tyst. Nu säger jag god natt.