Vem klemar din vedspis? Och visste du att man faktiskt ibland behöver klema den gamla vedspis man kanske har tillgång till?

Idag har jag sett hur min älskade klemat vedspisen här i köket så att den blir tät och därmed håller värmen bättre i vinter. Det handlar om att blanda järnfilspån med eldfast bruk och vatten till en tjock massa som sedan medelst stekspade klemas ut under spisringarna över ugnen. Sedan ställer man gärna några värmeljus i ugnen för att få vattnet att ånga bort snabbare. Spisen ska inte eldas på tre dygn, men sedan är den tät! Jag har lärt mig ett nytt, gammalt ord.

Just nu skiner solen utanför fönstret, Minsann har varit ute en vända idag, i regnet i förmiddags, och sprang snabbt bort till det hål under verandan som hon upptäckte i går. I går reste hon också ragg för första gången. Hyresvärdinnans hund var inne på tomten, och spankulerade och på något vis visste Minsann att hunden inte är riktigt kattvänlig. Hundens matte kom snabbt med kopplet, men dessförinnan hade Minsann visat att hon kan bli dubbelt så stor som vanligt och VÄLDIGT FARLIG.

Ett förhärskande tema på skrivsajten har de senaste dagarna varit yttrandefrihet, censur och sk konstruktiv kritik. Ett svårt tema. Ingen är ju öppet för censur, eller emot yttrandefrihet – ändå har en medlem stängts av efter att ha betett sig otrevligt och kränkande mot några av oss på sajten. De flesta accepterar avstängningen som bra – jag gör det – och några blir rädda för att det inte ska vara tillåtet att ha negativa synpunkter på något som skrivits och publicerats.

Konstruktiv kritik är ett väldigt flytande begrepp, för min del kan det nästan innebära vad som helst. Ska kritiken handla om att den som ger den vill påpeka förbättringsmöjligheter i en text – men vad är bättre? Varje skribent skriver ur sitt inre, och vem kan då säga att det borde se annorlunda ut? Jag fick omdömet av den anonyme mannen från Lund att ”du skriver bra, men innehållet är trams och dravel” – för mig en obegriplig kommentar som inte bidrar till att jag blir en bättre författare.

Det finns en speciell grupp på sajten  – som fanns även tidigare – som heter Konstruktiv kritik. Den som vill ha sådan kan lägga upp sin text där, och ta emot ros och ris. Det är bra. Och det kan med all säkerhet vara bra att träna på att också få synpunkter som inte är odelat positiva. Förhoppningsvis blir det också tydligt vad kritikern vill med sin kritik. Vi får se.

Ett tag kändes det som om hela skrivsajtens tillvaro skakade. Vi är många som känt oss trygga nog att skriva och låta andra läsa – kanske för första gången i livet. Ingen har tidigare stått för den sortens påhopp som nu kom från en medlem, som själv inte publicerat något enda inlägg, men sade sig älska att få hundraprocentigt ärlig kritik …

En positiv konsekvens är att jag fick tillfälle att fundera över min reaktion på att få det jag skriver bedömt som trams och dravel – jag gav för ett antal timmar denna okända person alltför stor makt över mitt sinne och min sinnesfrid. Jag blev helt enkelt ledsen och arg och kände mig maktlös gentemot hans giftigheter.

Nu vill jag ta tillbaka makten över mina ord och mitt sinne. Och behålla den, kanske lära mig av sk konstruktiv kritik i den mån jag får det, och ruska av mig det jag inte uppfattar som konstruktivt och givet med god vilja.