Jag är i mål, har skrivit alla de där orden i november! Drygt 50 000!!! Otroligt, hur gick det till egentligen? Och vad i all världen ska jag göra med dem? Kanske läsa dem, om några veckor. Låta dem ligga till sig. Jag kommer säkert inte att känna igen dem, eller så känner jag igen dem alltför väl …
Nå, jag har skrivit dem. Jag har gjort det jag bestämde mig för att göra. Det blev ett hårt upplopp beroende på trevligt och icke-skrivbefrämjande leverne bitvis i november – rekommenderas, liksom skrivande – men det lyckades.
Axlarna värker, om av skrivande eller plankbärande till vedbod tidigare idag är oklart. Nöjd är jag. Just nu. Det ni!
Bravo och grattis! Så där, då är det ju bara att skriva ihop en bok. Språket har du, liksom storyn och det viktigaste av allt: skrivdisciplin. Själv har jag ägnat mig åt redigering vid sidan av skrivandet och dessutom inläsning för ett par artiklar som tagit lite tid – så jag kan nog inte säga att jag är i mål med mina 50000 tecken. Men lite har det ju blivit gjort.
GillaGilla
Tack vännen – ja disciplin krävdes det! Det var kul att se att jag hängde i, fast jag inte alls hade lust ganska ofta.
GillaGilla
Grattis kara moster! Du skriver sa vackert 🙂 Kram.
GillaGilla
Stor kram tillbaka – till dig och Sebastian, och förstås till Mira när du träffar henne!
GillaGilla
50 000 ord blir ju en hel bok, vetja. Grattis kära syster. Du har verkligen flyt i skrivandet. Jag läste det du skrev igår också. Mycket bra. Skönt att få en vedbod, eller hur. Ha det bra. Kramar från mig till dig,
Karin
GillaGilla
Hej – vad roligt att du läst! Tack för uppmuntran – vi får väl se hur jag gillar det jag skrev under november, om ett tag! Kram på dig, kära syster.
GillaGilla