Nu har jag den stora klaviaturen kopplad till min lilla dator – jag klarar inte att skriva med de små täta tangenterna på datorn. Och åtminstone det tekniska skrivandet går bättre så här. Innehållet talar jag inte om.

Första vardagen i januari är grå och småregnig efter gårdagens lilla snö. Och katten jagar småfåglar innanför fönstren och sveder svansen på våra tända ljus. Det (svedjandet) tycks inte bekomma henne, men våra känsliga näsor rynkas! Och ljusen får blåsas ut, även om de faktiskt gör tjänst en dag som denna.

På torsdag ska här bjudas på lutfisk. Nyårsaftonens grannfest var så trevlig att den fick mannen min att invitera gästerna till oss på lutfisk. Vi blir åtta personer och jag försöker räkna ut hur mycket lutfisk som kan gå åt, liksom hur många kilo potatis som ska skalas och vilka mängder sås som ska till. Har redan bestämt mig för att senapen får stå på bordet så att var och en kan blanda själv efter tycke och smak. Folköl och en snaps till, hårt bröd och ost. Förrätt lantpaté med cumberlandsås och cornichoner, plus bubbel. Kaffe och mandelskorpa till efterrätt. Det blir bra.

Sedan far vi tillbaka till ”civilisationen” och vardagen igen. Det känns bra.

Ännu är 2012 ett tämligen oskrivet blad, idag är första måndagen på året, första arbetsdagen för många. För egen del är det en dag då jag vill skriva så som jag vill fortsätta skriva varje dag det här året. Jag känner inte att jag har något ”flow” som andra berättar om, men tänker inte låta det hindra mig. ”Misslyckas bättre” talade Samuel Becket om. Det ska jag göra.

Det enda löfte jag givit mig själv i all tysthet är att varje dag låta bli att spela på internet. Varje ögonblick, varje dag, varje natt. Varje stund då jag är uttråkad och tycker livet är trist ska jag skriva i stället. Varje gång jag är ledsen över något, verkligt eller inbillat, ska jag skriva i stället för att tröstspela.

Och just nu borde jag börja med att städa datorn, men det får vänta tills jag är hemma igen. Har inget USB-minne med mig! Jag borde försöka skaffa mig en överblick över vad jag skrivit hittills – vad kan jag slänga ut och vad kan jag kanske använda på något sätt? Det känns lite spännande att t ex läsa igenom alla de drygt 50 000 orden f rån novemberskrivandet. Jag kommer inte ihåg mycket av vad jag skrev, annat än att jag ofta klagade över att inte ha något att skriva om …

Minsann envisas med att halvligga över datorn och det får emellanåt konstiga konsekvenser. Nyss lyckades hon få upp ett tomt dokument så att jag ett ögonblick trodde att hon lyckats sudda ut det ovan skrivna. Hon är världens sällskapligaste katt och vill helst klättra på oss hela tiden, eller åtminstone ligga nära. Oftast är det mysigt med en varm liten kattkropp i famnen, men inte alltid. Nu sitter hon förnärmat i den korg som är hennes på hennes stol vid köksbordet. Hon blänger på oss.

Jag hade tänkt kolla ordet ”blänga” på Google, men det vill inte Telia. Jag vet ju vad det betyder, och Minsann vet vad det är, men det hade varit intressant att kanske hitta något om ursprunget. När jag väl kommer åt nätet står bara synonymer som ”titta argt eller surt på”.

Regnet strilar, dagen är jämngrå. Måndagsgrå.