Minsann vill inte komma in, hon är ute i snön och väntar på småfåglar som inte kommer idag. Varför de håller sig borta vet jag inte, kattens närvaro brukar inte hindra dem. Kanske är det snön de inte gillar? Det snöar vackert och ser ut som vinter för första gången. Några centimeter har kommit hittills, det är dags att ta sig in i källaren och leta reda på snöskyffeln. Jag har nästan glömt bort var den finns. Jag vill inte gå ut idag, så det får vänta till i morgon. Då kanske snön är borta!

Jag har plockat fram svärmors vackra 30-talsservis och diskat det jag vill använda till födelsedagsmat. Mosters bestick med vita benskaft blir fina till – plus lite vardagsgafflar och -knivar också, plus diverse glas som definitivt inte är lika varandra. Det blir lite si och så när man som jag delat hem två gånger … Häromdagen skulle jag ta fram hålsleven och fiska upp musslorna ur soppan, men insåg att sleven numera lever sitt liv mig förutan. Det gick bra med spaghettigaffeln.

Det mesta av prylar och pinaler klarar man sig bra utan. Några nödvändigheter finns: en bra potatisskalare, osthyvel, äggskivare, en sådan där lökgrej med ”taggar” att skära lök fint med, stor järnstekgryta (bra framför allt när du har vedspis), bröd- och ugnsformar i teflon, någon sorts matberedare för degar, bra kastruller i olika storlekar, dito stekpannor. Pannkakslagg i gjutjärn. Tekanna kan jag inte heller vara utan, och elektrisk vattenkokare är bekväm. Några vackra vinglas, och goda Dry Martini-glas.

Högst upp ovanpå skåpen i köket står en rad krukor och gamla vaser, mormors kaffekvarn och mosters mässingsmortel, en liten glasburk med blått bygellock och en tennkanna. I några av krukorna ligger torkad svamp, övertäckta av smådukar som jag minns från barndomen. När jag slänger ett öga ditupp blir jag glad. Det klarar man sig heller inte utan!

Mannen min har fixat en lampa ovanför vedspisen – det blev en grön sak på mässingsarm, förmodligen avsedd för sovrum! Den lyser så att jag ser vad jag gör när jag lagar mat, och ser lite lagom knäpp ut där den sitter. Det som skymtar intill lampan är i stället för klädstreck – en avbarkad gren av ene där det gamla durkslaget, en kopparskopa och det gamla rivjärnet hänger perfekt. Dessutom har han skruvat fast duschens vattenledningsrör, de hängde tidigare osäkert i de gamla skruvarna. Skönt med en händig man, jag assisterar med glada tillrop och stor tacksamhet.

Skrivlusten infinner sig inte idag. Jag väntar in den …

Måndag morgon, efter frukost tar jag en bild på den gröna spislampan – här är den, och rivjärnet! Och snön är kvar.