Önskar att jag drabbades av flow, det tycks nämligen flera av mina skrivarkompisar på skrivsajten 1av3 göra! Men icke, här sitter jag och tuggar, har inte skrivit på över en vecka – skyller på födelsedag, två dagars certifiering av Element B-användare, hundpassning och bokhyllemontering med ty åtföljande insortering av Bokbörsen-böcker.

Flera lådor, alla böckerna känns som om de sitter i mina axlar idag, men jag ser ju att de står där, i bokstavsordning. De två hyllorna jag fått av en god granne på ”gamla landet” och utkörda hit av sonen i helgen, rymde böcker t o m bokstaven R. Resten ligger fortfarande i banankartonger. Med hyllorna följde många av de böcker som min vänliga granne haft och nu ville bli av med. Jag tog emot dem och ser fram emot att läsa flera av dem innan de hamnar på Bokbörsen, de också.

Flow var det. Det låter som ett avundsvärt tillstånd, oavsett vad flödet gäller. Morgonens hundpromenad utfördes i 20 graders kyla, med nyplogad väg som tillät mig att halka fram, och försöka hålla balansen när jyckarna drog för att komma fram till det där de alltid är på väg till när de är ute. De (Frakie och Louie) har nog flow då.

Tråkigt nog törs jag inte släppa ut dem utan att ha dem kopplade. Igår kutade nämligen Louie genast ut på åns nätt och jämnt frusna vatten där husfrun brukar slänga bröd till änderna. Jag skrek åt honom så att han studsade tillbaka upp på vägen – men jag hann bli ordentligt rädd. Min badlust är obefintlig så här års, åtminstone utomhus. Och ån är ganska ström, plus att han skulle bli tung av sin fina päls om han trillat i – alla fantasier hann bli bilder i min hjärna de sekunder han var därute på den tunna isen.

Och är det inte tunn is så är det vargar. Om jyckarna smiter iväg – och det vill de gärna göra om de slipper sina koppel – så sticker de till skogs. Och där lurar vargen. Flera stycken, de lär ha fått fyra valpar i våras och är kanske numera 9-10 stycken. Lodjur finns också, och vildsvin. Inomhus finns bara Minsann, hon är nyfiken och närmar sig hundarna och de är än så länge både nyfiket och försiktigt avvaktande. Skäller de så gömmer hon sig under sängen. Hasp på sovrumsdörren med en öppning som tillåter henne att ta sig ut eller in, men inte hundarna.

Måndag och tisdag var jag alltså i huvudstaden, kom tillbaka hit ut till ”mitt” hus på onsdagen. Då var jag utmattad av oljud och alla människor som far omkring i Stockholm. Jag är avvand, behöver numera tystnaden och lugnet på landet. Som nu t ex. Mannen min sitter bredvid mig vid det stora köksbordet och skär apelsiner, grapefrukt och citroner. Han ska göra citrusmarmelad. Jag har datorn mitt bland frukten och mina fina ljusstakar.

Minsann leker i sovrummet med alternativt champagnekork, kryddburkslock, hårsnodd eller liten skotskrutig tygmus med pingla. En hund sover på köksgolvet med en skön stor hundmatta under magen, den andra snusar i soffan på sin mjuka fleecefäll. Lugnt. Tyst. Lite småprat mellan varven. Det ska stoppas in ett vedträ i spisen med jämna mellanrum, disken står i diskstället, födelsedagsblommorna är ännu vackra. Utanför fönstren kallt, vitt och vackert. I kväll serveras varsitt dussin ostron och bubblande gott vitt vin.