Julian Barnes, besutten i våning?

Våning eller lägenhet? De olika benämningarna på boendet anger (för mig) att de mera besuttna bor i en våning, varför inte på Strandvägen i Stockholm. Vi andra bor i lägenhet, kanske i miljonprogramshus i någon av de södra förorterna.

Varför kom jag nu att tänka på detta – jo, både mannen min och godsägarinnan här talar om våningar. Jag har aldrig bott i en våning, enbart i lägenhet eller hus. Ingen villa heller när jag tänker efter …

Och när jag kollade ordet ”besutten” i SAOL från 1906 så står där
”Then stora Herren Gud, .. / Som uti Himlen har Sin högt besätna wåning. Fånge 17 (c. 1710)” – ordet kan beteckna både hög ställning och god inkomst.

Jag läser just nu Julian Barnes, The Sense of an Ending. En bok att läsa långsamt. Del av citat sidan 3: ”This last isn´t something I actually saw, but what you end up remembering isn´t always the same as what you have witnessed.”

Han fortsätter att skriva om tid, tid som formar oss och håller oss, men som han aldrig tycker sig ha förstått sig på. Den där vardagliga, vanliga, ordinära tiden, tick-tack-tiden. Vissa känslor får tiden att gå fortare, andra gör att den går långsamt; och ibland tycks tiden försvinna – och gör det också i ett bestämt ögonblick, tiden går och kommer aldrig igen.

Ovanstående är en egen tafflig översättning av hans vackra, fullödiga engelska. Läs boken, om den finns översatt hoppas jag att den är skickligt försvenskad. För övrigt har jag bett Norrtälje bibliotek att införskaffa Annika Bengtssons övriga böcker, nu finns Snökupan där och jag har läst den, även den en mycket bra bok!

Mitt ”p” är återfunnet! Tangenten från datorklaviaturen som Minsann lyckades peta loss för ett par månader sedan. Det är möjligen ett mått på min städordentlighet att den lilla plastbiten har legat så länge under en av de låga byråerna vid fotändan av sängen. Jag drog fram dem igår för att leta efter mina hörapparater – trodde Minsann lekt bort även dem, eftersom jag visste att jag lagt dem under kudden när jag tog en liten eftermiddagslur. Det hade hon inte, de återfanns under bäddmadrassen, inte under kudden. Jag måtte ha varit mycket trött!

Vanligen sover jag aldrig på dagen, klarar inte riktigt av att vakna snäll. Så var det även igår, jag hade en mardröm där jag skulle skjutsa någon till flygplatsen och hade kort om tid, och så hade en massa andra människor också klämt in sig i bilen och lyft ur bagage och lagt mina böcker på taket, etc. Jag vaknade med lätt ångest i hela kroppen, tung och seg. Det hjälpte att ta hundarna och gå ut på ännu en promenad i eftermiddagssolen.

Mannen min kan ta en sovstund och vakna, pigg som en nyponros (fast det var en konstig liknelse). Pigg är han i varje fall. Avundsvärt.

Just nu sover han fortfarande, det är måndagsmorgon och jag var ute med hundarna redan strax efter 7. De sover också nu, mätta och belåtna. Medan jag skriver väntar jag på att få äta frukost med min älskade. Jag behöver bara sätta på tevattnet.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Julian Barnes, besutten i våning?

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Tips: ställ äggklockan(mobilen) på ca 40 minuter, kasta dig i bingen med en sudoku, vakna pigg som en nyponros du med efter denna ca 25-30 min långa tupplur!

    Citat från ”Polly; the true story behind Whisky Galore”: ”Time was here before you came and I daresay time will still be here when you go away again” sagt av John Macpherson (”the Coddy”) på ön Barra, Yttre Hebriderna. Detta apropå vad det är som går – tiden eller vi?
    Puss o kram
    B/

  2. Viveka Seborn Roger skriver:

    Hej på dig! När jag flyttade hemifrån och fick en egen våning, var jag varken besutten eller bodde på Strandvägen. Min våning låg två trappor upp utan hiss i ett gårdhus i Vasastan i Stockholm! Jag tror att våning användes då på 60-talet i Stockholm på samma sätt som vi idag säger lägenhet för en bostad i ett hyreshus. Det låg ingen värdering som stor/liten, fin eller enkel, på Söder eller Östermalm i begreppet våning. Jag tror det är en fördom som många har mot stockholmare i allmänhet.
    Det är fint att läsa vad du skriver och jag är så glad att du har din älskade hos dig.
    Kram Viveka

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej Viveka – kanske är det som du säger, att man sade våning på 60-talet utan värderingar; gillar att du läser, och tycker om din fundering kring tid som kommer i stället för går! Kram på dig/Margareta

  3. Viveka Seborn Roger skriver:

    P.S Jag tror inte att tiden går, jag tror att den kommer..D.S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s