Kapare, häxor, änglamakerskor och vi som lever (och dör) nu

Idag är det en sån där dag när jag vill skriva, men inte vet vad. Det känns som om något vill ut, vill bli alla de där orden på skärmen, men inte är riktigt mogna ännu. Ofödda ord, inte ord jag redan skrivit och glömt bort. Önskar att jag kunde koppla ur hjärnan som hela tiden väger och mäter, jämför och dödar min skrivvilja. Önskar att mina fingrar ska överraska mig och ge mig ord att läsa, meningar som berättar en historia.

Det lär inte fungera på det viset. Jag måste nog vara inblandad, till någon del.

På onsdag begravs mina söners kusin; min fd man och två av sönerna åker ner till begravningen. Jag vaktar vännens hundar. Min granne, som förlorade sin unga dotter i julas, flyttar in till stan. Jag kommer att sakna henne och hennes katter och lilla nystan till hund. Igår, när min hyresvärdinna och jag gick långa rundan med respektive hundar, talade vi om de människoöden som finns omkring oss här på gården. Och som funnits här tidigare.

Alla människor har sin historia, och ibland flera än så. Vi lever våra liv, ibland är det lättare och ibland inte lika enkelt eller smärtfritt. Vissa människor tycks drabbade av olyckor och elände mera än andra.

Boken om Lasse i Gatan – som mannen min just läser – berättar om de korta liv många hade på 1600-talet. En 18-åring var kanske kapten på ett kaparfartyg, men dog också som 18-åring. I krig, på sjön eller på land. Av svält, kanske dödsstraff för verkligt eller påhittat brott. Alla kvinnor som ungefär samtidigt fick etiketten häxor och brändes på bål. Änglamakerskor som i bokstavlig mening lät sk oäkta barn dö när det inte fanns en familj som kunde ta hand om barnen.

Idag dör vi av olika sorters missbruk, och sjukdomar förknippade med missbruk. Vi dricker, knarkar, äter för mycket, äter för litet. Jobbar ihjäl oss. Eller tar livet av oss när vi inte orkar leva längre. En forskare häromdagen kunde lägga fram bevis för att livslängd och -kvalitet ökade om man kunde bryta den ensamhet många lever i. Det trodde jag faktiskt varit klart och tydligt länge!Ibland hänger inte vetenskapen med! Parallellt lever vi allt längre, kvaliteten på de sista åren kan diskuteras och bör diskuteras, mera, högre, argare!!

Livet idag är annorlunda i så gott som alla avseenden, jämfört med 1600-talet. Om det är så mycket bättre vet jag inte, möjligen är det ändå så att vi som individer idag har större möjligheter att själva påverka och skapa de liv vi vill leva, välja att leva ett gott liv. Och om vi fattar dumma och felaktiga beslut kan vi välja att göra något annat, kanske bättre. Varje dag, varje stund, ett ögonblick i sänder.

PS Mannens bröd var jättegott! DS

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s