Det kunde varit jag

Han kunde ha varit jag. Mannen i den översnöade bilen på en skogsväg i Norrland. Han som flera månader bott i sin bil på ett parkeringsdäck ovanpå ett hotell. Och som sedan bara satt i sin bil i skogen i två månader, utan mat. För att dö?

Jag vet hur det känns att förlora allt, som jag inbillar mig att han gjorde och kände. Det som räddade mig var att jag hade en bästa vän som brydde sig. Och en familj som ställde upp. Och jag hade ingen bil, kunde inte fly på det sättet. Jag ville leva.

Jag förlorade det liv jag hade. Hem, sambo, företag, pengar, självrespekt, andras respekt. Jag spelade bort alltihop på internetcasinon, fastnade i ett spelberoende och spelmissbruk när jag var drygt 60 år. Nu är jag 70 och börjar tro att jag inte kommer att spela mera. Varje dag övertygar jag mig om den saken.

Idag känner jag att jag har ett liv igen. Och nog kände jag att jag levde när det var som värst, och jag var som mest deprimerad och ångestfylld – men det var nätt och jämnt uthärdligt att ha det livet. Det gjorde ont i både kropp och själ. Kroppen gjorde sig av med tio kg på ett år, själen tog lite längre tid på sig att börja må bra.

För ungefär ett år sedan började jag skriva på 1av3.se och samtidigt blogga öppet om mitt liv här på beskrivarblogg.wordpress.com. Det har varit ett år av långsam läkedom, en start på ett spelfritt liv.

Jag har haft hjälp på vägen, utöver de närmaste, av kamrater i eländet. Inte av samhället, annat än i form av tio besök hos terapeut, ordinerade av husläkaren. Ett av de bästa och konkret praktiska tipsen från en spelberoende vän var att klippa sönder mitt bankkort. Idag betalar jag visserligen årsavgiften för ett Visa-kort, men har inget fysiskt kort. Tänker inte skaffa något heller, det känns fortfarande som att leka med elden. Opraktiskt, men det går.

Det viktigaste har varit min vana numera att skriva åtminstone ett par timmar så gott som varje dag. Skriva om det liv jag lever här på landet, skriva även om jag inte vill, skriva strunt och skriva sådant som känns angeläget. Det lär vara tämligen vetenskapligt bevisat att ”man” mår bättre/bra av kreativa aktiviteter, sådant som ger glädje. Jag bryr mig inte om vetenskapen, jag vet av egen erfarenhet att det är bästa medicinen.

Idag har min fd sambo och jag också en relation igen, utan hemligheter. Vi bor inte tillsammans, men vi ses ofta. Jag har fortfarande ingen bil (det är bra för min klena ekonomi) och jag är ofta ensam. Idag trivs jag bra med det, jag kan skriva utan att någon – eller jag själv – vill att jag ska göra något annat.

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det kunde varit jag

  1. Framgångsbyrån STHLM skriver:

    Jag tycker du är fantastisk!
    Kram Inger

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Jag är så jäkla stolt över dig min kära syster! Du är verkligen en syster att se upp till!
    Kramar
    Barbro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s