Köprüler, ”ÖN” av Lotta Lundberg, och ännu en prinsessa

Det stora barnet har fått ett barnbarn, en prinsessa och tronföljare. Daniels känslor är ”all over the place” enligt kvällstidningarna. Mannen min skulle hissa flaggan däruppe i Västmanland – jag har ingen flaggstång och skulle inte hissa någon om jag hade. Ett barn är fött, det är alltid ett under.

Idag är det bara slask ute på vägen, men det mesta av isen är upplöst och det går att gå.
Solen visar att den finns där bakom dis eller moln, kanske orkar den fram. Det är vår, i alla fall idag. Det har droppat från träden så att marken runt om ser ut som en spikmatta, där spikarna är mjukt rundade.

Jag lyssnar till turkisk musik, en grupp som heter Köprüler. Min syster rekommenderade dem, särskilt ett stycke som heter Gülemcan. Tror att jag gillar dem, måste lyssna flera gånger. Det är speciellt att lyssna till något som jag inte har några associationer till, titeln säger mig ingenting och musiken är främmande, men ändå inte.

Idag åker den gula nejlikan ut, den ser nu lite trött ut. Krysantemen (eller vad det är) får stå någon dag till. Medan jag skriver jobbar solen på, och lyser nu så att jag knappt ser att skriva.

Nu har jag sträckläst Lotta Lundbergs ”Ön”. Berättelsen om den svenska läkaren Olivia som stannade på ön, som älskar Taip, lever med öns människor och tar till sig synsätt och moral som är öns. En delegation från brittiska samväldet kommer för att utreda påståenden om sexuell lössläppthet, pedofili, våldtäkter – och hittar det de vill hitta. Med konsekvenser för livet på ön och människorna där.

En välskriven bok, insiktsfull – hur kan ett paradis fortsätta att vara ett paradis och samtidigt finnas i en värld med internet, FB, lagar och bestämmelser? Vad är paradisiskt med ön? Vad fick Olivia att stanna där? Det är en bok som det är svårt att lägga ifrån sig. Den väcker frågor som inte har några svar. Kort sagt, läs den!

Härmed har jag fullgjort mina skyldigheter visavi Fru Booked, och ser fram emot nästa bok att läsa – jag gillar att jobba gratis när det handlar om att få läsa böcker!

För övrigt minns jag just att farmor var döpt till Olivia, men kallades Olga. Olivia är vackrare.


Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Köprüler, ”ÖN” av Lotta Lundberg, och ännu en prinsessa

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    ”Gülüm can” [gyllym djan] ”betyder min kära älskade”
    Fint, va!
    B.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s