Skrivarmoment 22 och dillsås

Så försvinnande liten jag blir när jag läser om alla framgångsrika författare, etablerade som debutanter. Ska jag därför sluta läsa en tidning som ”Vi läser” eller ”Skriva”? Jag tror inte det – det är ju kul att försöka sätta sig in i hur andra fungerar. Men jag krymper, det gör jag.

Om jag vill. Vill gör jag kanske, eftersom jag som krympt inte just kan skriva. Så då slipper jag.

Ett antal veckor nu har jag inte skrivit med någon som helst regelbundenhet. Det fungerar inte för mig att släppa skrivandet så här. Jag behöver skriva varje dag, hur motigt det än är, hur mycket annat väldigt viktigt jag än har att ägna mig åt. Men när jag släppt taget om skrivandet så har jag heller ingen lust att skriva. Moment 22.

För att inte skriva läser jag Joyce Carol Oates´ ”Änkans bok” – den är outhärdlig. Och bra.

Lördag morgon, slötittar in på FB, rekommenderar andra att läsa Bodil Malmstens senaste bok, ”Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag”, testar min hjärnkapacitet på ett läsprov publicerat av Jack – min hjärna hör till de speciella – som om jag inte visste det redan. Huruvida det är bra eller inte framgår ej.

Det tycks inte regna (ännu) idag, men blåser gör det. Och blött är det efter gårdagens envisa skvalande. Kanske blir det dill- och persiljesådd idag på mitt lilla 1×1 m land. Och kanske sticker Minsann nosen utanför dörren idag, det gjorde hon inte igår.

Jag har mejlat mitt manus i pdf-form till några förlag, och har en tjock påse med utskrivet manus att skicka till stort förlag på måndag. De som tidigare fått ”smakprover” har alla utom ett artigt och belevat tackat nej och önskat mig lycka till annanstans. Det finns ju så många förlag …

På måndag åker mannen min och jag upp till hans hus utanför Sala igen. Minsann följer med och gillar att vara där, hon också.

Idag ska jag testa att laga dillkött med fläskbog, som en god vän gjort senast jag åt detta. Jag har lagt in dill i ättika som jag minns att vi hade hemma, och jag minns att det var den godaste såsen i hela världen. Får se om min når dessa höjder! Ikväll vet jag.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Skrivarmoment 22 och dillsås

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Hallå där! Spotta upp dig (som man brukade säga) och krymp inte!! Alla känner sig säkerligen lika ”små” i samma situation som du. Men det innebär inte att du eller de ÄR små! Du är alldeles storartad i ditt skrivande! Släpp det föralldel inte!
    Dillsåsen hemifrån får det fortfarande att vattnas i munnen. Har aldrig lyckats få samma smak….. Måste kanske dillen ha varit inlagd under längre tid, eller?
    Ha det så gott och skriv varje dag!
    Kramar
    Syster B.

  2. Stina Gottliebsson skriver:

    Lycka till med såsen! Inlagd dill låter spännande, men det går bra med färsk också. Bara man smakar av ordentligt för att få den rätta brytningen av sötma och ättika. Tänkte faktiskt ta resterna av dillköttet till middag idag. Men så hittade jag en lammlever i frysen, så det får bli någon slags gryta med den, bacon, lök och kapris och vad jag kan hitta på.

  3. Svenarne Jansson skriver:

    Kommentar till Skrivarmoment 22 hittar du på min blogg Ordvändor / Infall och utfall. Dillkött gör hos mig en lång resa bakåt längs smaknerverna. Angenämt tror jag, men är inte helt säker. Blir nyfiken på läsprovet från Jack, är det tillgängligt? I övrigt en grånum tid i staden mellan bergen. En vilsam helg önskar jag dig!

    • beskrivarblogg skriver:

      Hallå min vän – nu har jag ätit dillsåsen, den blev inte som den var – i minnet i alla fall! Som det mesta. Ätbart dock, läsprovet från jack ska jag leta på, hade det i alla fall i morse på FB. Och visst vore det kul att oftare känna sig som droppen, och inte som en envis HÅRD sten. Den grånuma tiden går över, snart har ni ljust däruppe – vilket härligt ord, grånum. Om också inte vad det beskriver. Kram/Margareta

  4. Karin skriver:

    Men!? Det funkar inte att jämföra sig. Jösses vilket sjå man skulle få då! Du vet ju att du skriver bra och att du gillar att skriva. Och att du mår bra av att skriva. Och att du har något att berätta. Och att det finns många som skulle må bra av att läsa det du skriver (alternativt tycka att det är jobbigt, men så är det ju med litteratur). Seså. Läs om andra författare om det är intressant (det är det ibland), men det där krympandet är ingen bra idé, helt enkelt!

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära Karin, visst vet jag att det inte funkar att jämföra sig! Ibland hjälper det inte. Och det som hjälper är goda tillrop från vänner i skrivandet, som du t ex! Tack för att du finns där och för att du läser och kommenterar! Jag ger f-n i krympandet för stunden!

  5. lena skriver:

    Haller fullstandigt med det Barbro skriver.Dillsasen daremot har jag inga komentarer till har inte en aning om hur den gors.Kram Lena.

    • beskrivarblogg skriver:

      Kram på dig Lena – dillsåsen jag gjorde behöver du inte lära dig, den blev för ättikig … Jag får experimentera mera med inlagd dill – någon gång ska det väl fungera. Tack för att du läser och bryr dig, kram Margareta

  6. Jag känner igen viss hybris i bemärkelsen ringaktning/nedlåtenhet, som vi i vår ålder gärna ägnar oss åt. Vi fick ju lära oss att inte ”förhäva oss” … När jag kom med i poesigruppen för en tid sedan började jag med att jämföra mig med de andra. Det var ju helt ”dödsdömt”… fick på pälsen av en manlig vän, som gav mig råg i ryggen. Varför skulle inte jag duga? Klart jag gör. Jag är jag och du är du. Vi är unika! Lycka till med dina manus! En dag så öppnas dörren och någon förstår att du har något viktigt att berätta. Dessutom gör du det på ett förträffligt sätt!

    Ha så tevligt i Sala! Hoppas du ändå skriver. Kram!

    • beskrivarblogg skriver:

      Vad glad jag blir över alla goa människor jag känner – tack för din läsning kära Skrivmoster – både du och jag får väl träna på att låta bli att jämföra oss med andra. Vi är unika, vi är som vi är! kram på dig/Margareta

  7. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Just det! Så det så! 🙂 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s