diverse små förtretligheter

Jag försöker lägga in mina nyliga skriverier på bloggen, men kommer bara till ”dashboard”. Nästa steg fungerar inte, internet är inte stabilt nog. Så jag fortsätter väl att skriva …

Om ett par månader har jag låtit bli att nätspela ett helt år! Det är verkligen något att fira, hur har jag ännu inte bestämt. Jag är stolt över mig själv, och det känns tämligen ovant.

Minsann har kommit in och är sällskapssjuk, vill sitta i mitt knä och knö. Vill bli kelad med, men jag är inte riktigt på det humöret just nu. Hon ger med sig, lägger sig bredvid mig i soffan, med ryggen mot mig. Tycker säkert att jag är ogin.

Försöker förgäves få internet att fungera, önskar att jag hade någon Telia-person att gräla med just nu! Men det finns ingen, inte inom räckhåll i alla fall. Ungefär som när vi häromdagen var och handlade och scannade in våra varor för att det rimligen ska gå snabbare i kassan. Och då står där två personer med jättevagnar fulla med varor i självscanningskassan (utan scanners) – eftersom de insett att där inte var kö som till övriga kassor.

När vi försökte uttrycka måttful irritation till kassörskan höll hon för öronen, talade om att hon kände till och kände igen problemet – men att hon inte kunde göra något åt det. ”Nehej, men vem ska man prata med då?” ”Vet inte, försök med kundtjänst.” Där det var längre kö än till någon av kassorna …

Då handlar det om att andas, och andas igen, ta det lugnt och låta irritationen självdö. Men ibland är det svårt. Just nu är det svårt. Med 0,27 kbps kommer man inte långt, inte in på bloggen så att det går att lägga in en text. Med 0,00 ännu mindre, men Telia och modemet hävdar att det är anslutet! Jag har mest lust att langa ut hela paketet genom fönstret.

Nu är det i alla fall varmt och gott i huset. Jag har lagt in några vedpinnar i vedspis och öppna spisen, men kakelugnen får slockna nu. Den håller ändå värmen till i morgon bitti. Regndropparna hänger och faller långsamt från äppelträden utanför fönstret. Naturen struntar i om mitt internet fungerar eller inte. Och det borde jag göra också, eftersom jag faktiskt inte nödvändigtvis behöver vara uppkopplad just för tillfället.

Onsdag nästa vecka ska jag gå på skrivmingel hos Ann Ljungberg inne i Stockholm. Som inför allt sk mingel har jag blandade känslor. Dels är jag nyfiken och vill se vilka som är där och om det är några jag känner från skrivsajt och bloggar. Dels vill jag ju inte träffa så mycket folk på en gång, känner mig liten och malplacerad i sådana sammanhang. Men nu har jag betalat de 230 kronor det kostar för att komma dit och inta någon sorts förfriskningar till skrivpratet – och se Ann IRL, vi har enbart haft internetkontakt hittills.

Minsann talar om för mig att hon vill gå ut igen, hon hoppar upp på bordet, sedan ner och så går hon till ytterdörren. Jag följer efter och öppnar.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till diverse små förtretligheter

  1. Skrivmingel. Hm. Det ser jag fram emot att få någon liten rapport ifrån sen. Lycka till. /A..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s