Fredag som jag trodde var pingstafton, den är i morgon. Ljuvligt väder, skönast mitt på gräsmattan där det blåser lite, under parasollet i skuggan. Tvätt som sköter sig själv, fika och bok, plus kanske datorn igen, även om jag inget ser …

Nu har Gerda jobbat. Hon har riggat upp skarvsladd från hönshuset och kan nästan se vad hon skriver, eftersom datorn inte längre går enbart på batteriet. Det är så skönt att sitta här och se mannen min nere vid magasinet, han fixar till ett arbetsbord så att han ska kunna göra en ny liten dörr till ladugården, mm. ”Idag känner jag mig riktigt pigg” var det första han sade i morse. Och han verkar sådan.

Jag har städat lite inomhus, plockat undan vintertäcken, tvättar och hänger upp sådant som ska hänga och inte ligga slängt här och där. Nu kan jag öppna dörren till kammaren igen, förut såg där ut som ett förråd för diverse prylar, kläder och andra pinaler.

En snabbfotad spindel springer över skärmen och stannar i övre vänstra hörnet. Här blev det stopp i skrivandet för att klättra upp på ladugårdsvinden och ta ner en planka till arbetsbordet. Mannen min ska inte klättra längre. Helst inte jag heller, kände jag när jag höll mig i stegen och försiktigt tog nästa kliv uppåt. Tornseglarna bor i huset, under någon tegelpanna. De jagar högt idag. Hoppas tranor och svanar med ungar ligger i skugga. Minsann föredrar att vara inomhus.

Natten var lugn för samtliga inblandade, och kärleken i morse ljuvlig. Att vara gammal och ha någon att älska och älska med, igen – det är en gåva. Vem som står för gåvan vet jag inte, livet självt kanske. Tacksam är jag. Omkring oss här är så mycket liv just nu, alla sorters. Insekter, blommor, fåglar, katter. Och så vi, och ett döende körsbärsträd, som emellertid sett till att så mängder av små träd i skogsbrynet bakom mig. Så livet går runt, dör och kommer igen. Hela tiden.

Mannen min har idag också lagat regnvattenmätaren. Och böjt en liten tunn hushållskniv med lödkolven, så att kniven går att använda som grapefruktkniv. Den andra blev kvar i stan. Han fixar med stort och smått, har roligt och känner att han gör nytta, bekräftar för sig själv att han lever. Ännu. Jag gissar, försöker föreställa mig, hur det känns att ha fått t ex den där TIAn, och frossan häromsistens – att veta att hjärtat är klent och blodet än sämre, men att det hittills hållits i form av mediciner. Jag försöker begripa hur det är att faktiskt bli väldigt konkret påmind om att jag ska dö, kanske t o m snart, i alla fall inte om 20-30 år – som var det som nyss gällde.

Nyss,när var nyss? ”En månad går fortare nu än ett hjärtslag”, Bodil Malmstens titel på senaste boken.

Jag är ännu alltför frisk (veterligt) för att riktigt kunna omfatta min egen död, annat än som ett abstrakt begrepp. Den har börjat knacka på, gjort mina leder stelare, mitt hår grått, mitt ansikte skrynkligt. Gjort mina händer till min mammas. Men än har den inte kommit mig personligen närmare än så. Vi bekantar oss så sakteliga.

Minsann är sällskapssjuk och har kommit ut, ligger bredvid min stol under parasollet, utsträckt i hela sin lilla längd, avslappnad och samtidigt så absolut observant på omgivningen, som bara en katt kan vara.

Ett moln tog tillfälligt bort solen, och det var skönt. Jag ser ju att resten av himlen är blå, med bara några små moln här och där. Jag försöker lagra välbehaget idag, så att jag kan plocka fram det en annan, mindre behaglig dag. Att skriva om det är ett sätt att minnas. ”Mémoirs des temps perdues” Eller hur det nu skrivs …

I botten på bibliotekskassen ligger den gratis tidning biblioteken delar ut. Där skriver författarinnan till ”Svinalängorna”, Susanne (?) Alakoski till skrivsugna ungdomar ”ljug och hitta på så mycket ni orkar” – tror jag – har ännu bara sett rubriken och orkar just nu i värmen inte gå och hämta tidningen. Men rådet låter bekant, har ju hört det många gånger förr och det spelar nog ingen större roll om man inte kan kategorisera sig som ”ungdom”, det är säkert bra även för gamla kvinnor. Så varför ska det vara så förbålt svårt? Gerda kanske inte riktigt har lust eller fantasi nog, men Margareta borde kunna både ljuga och hitta på. Hon har ju gjort bådadera ett antal gånger i livet …

I all tysthet hittar hon nog på just nu också. Fantiserar om att hon och mannen ska åka till Thailand i vinter, när hon är skiträdd att han ska dö dessförinnan. Den sortens fantasier är ett sätt att hålla verkligheten på ett avstånd som gör den möjlig att leva med. Ungefär som tankar kring hennes ekonomi. Om hon lät sig omfatta hela den bilden vore det lätt som en plätt att falla rakt ner i ett svart hål. Hon klarar för det mesta att hålla pengaverkligheten ifrån sig, så pass att hon klarar att leva på det som blir över och ändå betala några skulder vid sidan av Kronofogdens indrivning.

Vilket brutalt ord, det låter som ett gäng cowboys med hästar och piskor snärtandes i luften jagar någonting framför sig.

Ni vill säkert veta vad som står på matsedeln idag: till lunch om en stund blir det våfflor ute, med tärnat stekt fläsk (sic!) och hemgjord lingonsylt – lagas och ätes ute. Till kvällen gravad lax med bubbel, trots att det inte är helgdagsafton.

Jag undrar om det är flera än vi som blir så här pensionärigt dagvilla? När arbetstider inte strukturerar tillvaron är det konstigt lätt att glömma vilken dag det är. Det gör inget, viktiga saker är inskrivna i almanackan – men det förutsätter förstås att man tittar i den. Det gjorde jag i morse och insåg att pingstafton är först i morgon.

Nu har vi avnjutit våfflor med sprödstekt randigt fläsk och lingon till. Vi är mätta och belåtna, för att inte säga proppmätta. Solen går lite i moln igen, datorn gör konstiga hopp mellan orden och jag kan inte göra något åt det,

Den börjar bli trött min lilla dator.  Så fort jag sätter punkt efter en mening blir det en glugg. Nu blev det ingen? Jag fattar inte vad som pågår.

Tredje tvättmaskinen för idag är i full gång, de andra har torkat redan. Härligt. Minsann försökte sig på att smyga efter en sädesärla, men den vippade bara till med stjärten och flyttade på sig. Hon gav upp. Vi har bestämt oss för att kapa det halvdöda körsbärsträdet, men lämna en del av den grenade stammen som ett vackert inslag på gräsmattan – och så kan fågeltalgen hänga där om vintern.

I morgon, idag får det räcka med verksamhet. Dörren till ladugården ligger och torkar iklädd både nyare och riktigt gamla tvingar för att hålla ihop den så att limmet tar. Och visserligen har jag mera tvätt, men den får också vänta till i morgon. Nu går mannen min in i huset och vilar en stund. Minsann har just kommit ut, så han slipper ha henne klivandes omkring på sig – skulle jag just skriva när jag ser en liten svart raket kuta in i huset så att hon nästan missar att svänga vid trappen. Hon såg att han gick in, och ville följa med.

Jag märker, igen, att det är skrivbefrämjande att skriva. Om det blir läsvärt är en annan fråga, men ju mer jag skriver desto mera skriver jag. VSB. Det är nog så gott som det enda mina geometrilektioner lärde mig, ”vilket skulle bevisas”. Nu kommer Minsann ut igen, det var tydligen inget roligt med en gubbe som vill sova i fred och kanske t o m har stängt nätdörren till sovrummet så att hon inte kom in!

.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Njuuuuutbart!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s