Agenter och påminnerskor

Nu har hon alltså en litterär agent. Eller i alla fall kontakt med en som kan tänkas bli hennes agent. Det är ganska vagt ännu, och det verkar kunna ta tid innan något händer. Men ändå, vad gör man med en sådan om man inte har något riktigt manus som agenten kan försöka sälja in? Låtsas att det är på gång, fast det inte ens för ögonblicket finns en enda liten ny idé? Nej, det blir naturligtvis ohållbart ganska snabbt. Men en synopsis kanske hon kan prestera, en som ser ut som om …

Eller kan hon kanske hävda att de lösa texter hon åstadkommit hör hemma i en tänkt längre berättelse, att de kommer in i mitten av romanen och därför kan verka lite hängande i luften?

Hon suckade. Det hjälpte inte. Istället satt hon där och stirrade på besticklådan som var smutsig vid handtaget. Köksluckorna var ganska slitna och smutsiga allihop. Och fönstren behövde tvättas. Men hon måste ju skriva något, något att prata med agenten om när de träffades om två veckor. Hon hade för all del lite tid på sig, men om hon var riktigt ärlig så trodde hon inte att hon skulle kunna skriva mera och bättre om ett par dagar än idag.

Och ändå stod hon där och torkade köksluckor några minuter senare.

Mannen hennes hade klippt färdigt gräsmattan och gick upp för en vilostund före middagen. Hon stannade kvar i köket. Det var där hon helst satt och skrev, när hon kunde skriva. Nu bara satt hon där framför datorn med fingrar som stelnade mer och mer. Huvudet hade slutat försöka tänka och hängde bara med i hennes tramsande med tangenterna. Det var kanske något att vara glad för, att hon inte trodde att hon tänkte kloka tankar och fick ner dem på skärmen.

Varför i all världen var det så svårt just idag?

Spider solitaire gör henne bara enormt uttråkad. Vart har alla ord tagit vägen? Titta, titta här och titta, titta där, vad finner vi väl där – Fablernas värld en gång i barnens TV-värld. Hon finner ingenting. Inte ens några griniga sura gnälliga tycka-synd-om-mig-ord. Tomt. I alla fall just nu. Nu ska hon läsa en stund, datorn får stå på och kanske händer det något medan hon läser.

”Nästan hemma” (av Jean Kwok) har sålts till 15 länder och är en uttalad Oprahfavorit” enligt texten på skyddsomslaget. Hon tröttnade på att läsa den efter bara några kapitel. Den berörde henne inte på något sätt. Vad är hon på för humör idag? Nu ska vi se vad som händer när hon läser Andrew Taylor´s ”the Anatomy of Ghosts” – om något. Den är i alla fall inte rekommenderad av Oprah. Men den vann en Diamond Dagger 2009 …

Nej – den är alltför bestialisk. Nog sagt.

Det får bli Anne Tyler´s ”Påminnerskan” – även om den av baksidestexten att döma påminner mycket om en japansk bok hon läste för några månader sedan. Den handlade om en japansk matematiker som fått en hjärnskada och bara kom ihåg det han alls kom ihåg under 25 minuter, sedan var allt efter olycksåret borta igen – hans hushållerska fick varje morgon tala om vem hon var, t ex. Vi får se – den här boken, Tyler´s, handlar om en pensionerad grundskolelärare vars minne stulits under den första natten i hans nya lägenhet. Han behöver en påminnerska … Han också.

Och det gör hon med ibland, någon som påminner henne om att skriva fast hon inte kan, vara glad fast hon är sur, eller åtminstone låta det sura gå över fortare – det är ju bara dumheter. Surt idag blev det när hon tyckte att mannen hennes hade klippt bort lite för många gräsmatteblommor.

Återkommer i morgon om Tyler´s ”Påminnerskan”.

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Agenter och påminnerskor

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Qué???!!! Nu låter du lite rädd/ängslig. Har du en ”agent”? Är du orolig att du inte svarar upp mot ev förväntningar? Fullt förståelig oro. Men du ska veta att du har en säker stil när du skriver, en stil som berör, som får oss läsare att se och känna, du har en härlig torr humor som du fångar med några få ord (en konst!) och du skriver om saker som alla kan relatera till. Vad mer vill du? Var inte rädd! Gå ut och ta för dig! Du kan!
    Kramar och kramar
    Syster B

    • beskrivarblogg skriver:

      Ängslig är jag nog inte och om agenten kan vi prata mera privat – och visst ska jag ta för mig när/om … Dagens text var mera en skildring av hur det faktiskt är just nu – klen lust att skriva och inte mycket att komma med … Därför blir jag så himla glad när du skriver det du gör, käraste syster min – tack för det! Kramar, och kramar Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s