Cayenne och Minsann och koflytt

Idag fick jag en fin present i posten. Annika Bengtssons bok som kommer ut i september, om ”Cayenne – kryddpojken med bett”. Cayenne är stilig katt med många olika anor, och fyller i år 10 år. En härlig bok om Annikas liv med flera katter, och de senaste tio åren med just Cayenne.

Både Minsann och jag gillar boken, men vi har än så länge bara tittat i den. Boken är utgiven på Annikas förlag, Grim förlag. Den lär synas på bokmässan i Göteborg i höst, i montern hos Egenutgivarna. Köp boken om ni som vi älskar katter!

Om Minsann har jag inte planerat att skriva någon bok, än.

Idag smet hon igenom en sån där gammal järnlucka i husgrunden, och var försvunnen innan jag hann blinka. Förra gången hon var på väg fick jag tag i svansen. Så icke idag – och vart det hålet leder vet jag fortfarande inte. Men Minsann kom tillbaka efter en orolig (jag) halvtimme, hon hade nog haft roligt i husets okända innanmäten.

Gårdens kor har flyttats till nytt bete. Det innebär att jag står och försöker se ut som om jag visste vad jag gjorde, medan gårdsfrun går först och ”joddlar”. Avsikten är att se till att korna inte avviker från vägen, in på min tomt t ex. Idag var hela flocken så när som på tre-fyra stycken med mularna i rätt riktning, när en därframme fick för sig att de skulle gå tillbaka. Vips kom trettio kor, några med rumpan högt, åt mitt håll.

När jag flaxade såg de bara mer beslutsamma ut. ”Matte” lyckades medelst spring och skrik få dem att vända igen, och när jag gick undan lite kom även eftersläntrarna på åt vilket håll de andra gått. Nu antar jag att de är i de bättre beteshagarna, eftersom det är lugnt på vägen.

Minsann ligger i mitt knä och spinner. Just nu funderar hon på om hon ska bry sig om att jaga den där flugan som sitter på fönstret, eller om det är skönt att ligga kvar. Klorna spänner lite och slappnar av. Hon ligger kvar. En stund.

 

 

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Cayenne och Minsann och koflytt

  1. Annika skriver:

    Katter älskar spännande hål som leder under huset. Min förra katt, Tussie, hade ett eget hål i husgrunden, dit hon alltid tog sin tillflykt. När hon dog täppte jag till hålet med en sten. Cayenne har sedan han var liten förgäves försökt baxa undan stenen. För några veckor sedan var lyckan total i hans liv: stenen var borta och han klämde sig in i hålet och försvann under huset! Efetr en halvtimme kom han ut på andra sidan, där jag öppnat en lite större lucka. Nu är stenen på plats igen och han känner med tassen om den inte ska gå att flytta.

    Jag hoppas att du ska få nöje av läsningen av min lilla kåserisamling!

    • beskrivarblogg skriver:

      Ja, tydligen är det spännande med hål som man inte vet vart de tar vägen! Ska försöka försegla luckan till det som lockar Minsann. Jag vet att jag kommer att ha nöje av din bok – jag läser en bit här och en där. skön helg på dig – om du jobbar hemma eller borta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s