Så fort det blev lördag!

Vi läser Röde Orm, och citerar meningar och ord högt för varandra. Det är möjligt, eftersom vi har varsin del. Gläds åt uttrycksfullheten i gamla ord och  alla målande bilder Frank G. Bengtsson ger oss.

Nu är det mitt på dagen och jag har röjt! I huset finns en skrubb, som det nätt och jämnt går att gå in i. Den är fullproppad med mina saker och sonens saker, allt det där ni vet som man inte behöver dagligen. I förmiddags fick jag för mig att häva ut alltihop och försöka få någon sorts överblick. Tre timmar senare är en del slängt, en del nedburet i källaren, och en del glatt återsett. Flytvästen t ex, den kan vara bra att ha om även jag ska ut på sjön, vi har pratat om att låna grannens båt och meta någon dag. Lite bättre ordning blev det i skrubben, men det går fortfarande inte att gå in i den …

Böcker, böcker, böcker överallt. I hyllor, i kartonger, i stora dubbla papperskassar. Försöker locka mannen min att åka till sonen och hämta den hylla jag har stående där. Men han är idag upptagen med att försöka räkna ut och förbereda för ett räcke på trappen. Där har funnits ett förut, men nu är det sex trappsteg i betong utan räcke. Inte bra för vingliga gamlingar. Eftersom värdparet sålt gården har de inte lust att lägga ner mer pengar på underhåll, vilket är förståeligt.

Det har mulnat, kanske blir det regn. Jag är svettig, behöver duscha igen. Apropå blöt. Och apropå fönster så borde jag tvätta dem …

Och så plötsligt är det lördag. Mulen morgon, men inget regn ännu. Ovädersvind.  Varmt.

Den här dagen är ännu oskriven. Inga planer, inga måsten. Frukost småningom. Lite läsning i Röde Orm, kanske gräsklippning före regnet. Minsann springer upp i det träd där skatan nyss landade. Nu byter skatan träd, Minsann sitter kvar. Det går fortare att komma upp än ner.

Jag försöker vakna efter en halvsoven natt. För varmt i sovrummet trots öppet fönster bakom rullgardinen. Och en kropp som blir mör och öm efter minsta ansträngning, som skrubbröjningen igår. Det tar en stund att få igång mig idag. Te får bli första hjälpen. Nu.

 

 

 

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar