Har nu surnat till ordentligt på opålitlig internetuppkoppling. Den lägger av när jag t ex nästan är inne på banken, när jag nästan har fått upp min blogg, när jag nästan kommit in på ”nytt inlägg”. Och det står ”4G” storstilat på modemet …

Dessutom hittar jag inte mina uppgifter för mitt Spotify-konto, och kommer bara nästan fram till Telia som jag köpt detta program av. Nu har jag huvudvärk av pur irritation. Och är fortfarande utan musik.

Stekt hemfiskad abborrfilé och färskpotatis hjälper något.

Men inte mot sömnlöshet. Jag kan inte somna. Ligger bara och snurrar, och stör förmodligen mannen min.  Nu sitter jag i becksvarta natten i köket och skriver. Vart tog de ljusa sommarnätterna vägen? De försvann medan jag gjorde annat, eller så regnade de bort. Nu är det augustimörkt redan, lampan är tänd i fönstret här, liksom hos grannen.

Kroppen är otålig och behöver vila. Men hjärnan har inte samma uppfattning. Minsann har också för mycket energi, hon far omkring i halvmörkret och jagar flugor eller mygg. Pigg och alert, av benont märks ingenting. Det är jag glad för.

Jag har just läst ut Åsa Hellbergs ”Sonjas sista vilja” – jag har följt skrivprocessen i Åsas blogg och är förtjust i resultatet. En roande och lagom galen bok om tre vänninnor som ärver den fjärde, under vissa förutsättningar. Välskriven, lättläst i positiv bemärkelse. Det lär komma en fortsättning. Den kommer jag också att läsa.

Parallellt läser jag lite här och där i Elizabeth George´s ”Skriv på – en handbok i skrivandets konst”. Den är mera komplicerad. Och, tror jag, ändå praktiskt användbar. Jag får läsa lite mera innan jag är säker på att jag begriper vad där står.

Min syster frågade mig häromdagen vad jag hade för sommarplaner? Jag har numera sällan planer, sommar eller andra årstider. Den här sommaren känns som en sådan där som bara försvinner, utan att man är riktigt medveten om att den är. Tiden springer ifrån mig. Jag hänger inte med. Det är mitten av juli, och ännu har jag t ex inte ätit middag utomhus en enda gång. Eller badat i sjön.

Jag vet inte om jag ska skylla på vädret, eller om det handlar om att jag är äldre än jag har förstått hittills. Min ålder syns utanpå, t ex på passfotot idag – men den har inte känts inombords så tydligt som på sistone. I kroppen som blir obefogat trött och stel, i själen som inte hittar ro när den ”ska”.

Nu gör jag ett nytt försök med sängen. God natt.