Musik – ibland

Nu har jag Ebba Forsbergs Feeling alive i öronen och i rummet. Det går än så länge, men hittills har uppspelningarna slutat efter några sekunder, förmodligen när uppkopplingen sviktat – vilket den gör just nu!  Och kommer igen. Klart störande. Inte skrivbefrämjande.

Inte för att jag har något som veterligt pockar på att bli skrivet. Det har jag just aldrig. Ibland kommer orden ändå. Ibland inte.

Nu skulle jag kunna skriva om mannen min som sitter på altanen och barkar av en liten syrenklyka att göra en stoppanordning för altandörren av. Där blev meningsbyggnaden seg, men det framgår nog vad jag avser. Han hittar hela tiden något att göra med händerna. Silversmed ville han bli i ungdomen, var i Tyskland och lärde sig. Men föräldrarna bestämde att han skulle bli ingenjör. Han blev en duktig säljare i stället, i familjeföretaget till att börja med – men sörjer nog ibland över att silversmidandet fick läggas på hyllan.

Nu sjunger Mikael Wiehe ”Var inte rädd mitt barn” – den sången tröstar mig när jag är ledsen. ”Det finns en väg i mörkret … jag lovar att natten ska bli dag. Jag är den bro som orkar bära dig, jag är den hand som ger dig mod.”

Jag är inte religiös, men nog finns det något annat i livet och världen, i mig och dig. Något som är större, något som tar bort rädslan, som ger mod och livslust. Jag har inget namn på det, men lutar mig däremot när jag behöver. När jag tänker på vännen Mike i USA, t ex, och hans hustru som båda kämpar för hans överlevnad i en svår cancer. Det finns absolut ingenting jag kan göra, annat än vilja och tro och hoppas att hans och hennes liv – oavsett vad som händer med sjukdomen – ändå också idag är bra liv. Fulla av just liv. Jag tror att det är så.

Gloria Gaynor sjunger ”I will survive”, med avbrott och återkomst …

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Liv och död, livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Musik – ibland

  1. Svenarne Jansson skriver:

    Vilken version av Spotify använder du – den fria, med reklam – eller den betalda. Den senare är mycket stabilare och om du inte har den rekommenderar jag byte. Kostar ca 100 kr / månad.
    Musik måste vi ha!

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej vännen, jag har den betalda … Och håller med, musik måste vi ha! Frågan är bara hur – jag får flytta till huvudstaden, där fungerar internet! Skämt åsido, det är det inte värt. Kram/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s