Sov tungt några timmar efter halv 5, och drömde om kakbak med hallon. Minns att en icke-drömd tår trillade från mitt ena öga ner i det andra där jag låg på sidan i sängen, minns inte/vill inte minnas varför jag grinade. (Just nu är det grinar som gäller, inte gråter.) Inte mycket och inte länge, mina ögon är just inte röda idag. Något hade jag för mig i nattens mörker som övergick i ljus morgon vid 5-tiden.
Minsann är fortfarande ute. Drygt ett år gammal är hon kanske att jämföra med en tonåring, som vill göra det hon vill, och inte det jag vill. Vara inne om nätterna t ex.
Molnen bygger fantastiska skapelser tillsammans med nordlig vind, bara 5 grader i natt. Genom det ena köksfönstret är himlen fortfarande sommarblå, genom det andra mörknar den.
I natt skrev jag om längtan. Jag har längtan i mig, och brådska, ”skynda dig, skynda dig”. Börjar tro att det är mitt normala tillstånd, när sommaren snart är slut och hösten tar vid.
En sammanfattning av den här sommaren, som aldrig blev mycket till sommar: hallon och svamp. Fiske i sjön där jag bor. Bilåka mellan olika bostäder. LÅGTRYCK, som jag dessutom upplever i mitt stackars huvud. Cykelvurpa, allt äldre och ostadigare ben, i svampskogen och annars. Vedstacksflytt. Goda grannar. Älskad man.
En rätt bra sommar ändå. Ibland behöver jag tala om för mig vilket gott liv jag har. I natt glömde jag det ett tag, nu minns jag. Frukost.
beskrivarblogg 
Du skriver alltid så fint, fjäderlätt, aldrig tungt att läsa, ibland stinger det till i hjärtat av sorg, kanske igenkänning (ens egen sorg), men ditt mod, jordbundenhet (heter det så?) livsglädje och nyfikenhet balanserar alltid. Dina ord behövs.
GillaGilla
Johanna, Johanna – dina ord gör mig så glad att jag nästan gråter/grinar! Tack – önskar dig en fin helg!
GillaGilla
Åter kan vi betrakta ett stycke gången tid. Din sammanfattning av sommaren tycks mig välgjord med hänsyn taget till läsning av dina tidigare texter. Någon nytändning / förändring av sommaren känns inte trolig. Sorgligt men sant – jag skulle älska att ha fel …
Gråt är något förunderligt, det vill jag utveckla i en kommande text inom kort.
Tack för en – som alltid – tänkvärd text!
GillaGilla
Tack Svenarne för att jag vet att du läser! Jag har ju STÖRSTA MÖJLIGA TYSTNAD oftast, speciellt när jag låter bli att använda hörapparaterna – men just nu tål jag faktiskt inte radiolåten – så jag är väl allergisk jag med! Det ska bli spännande att läsa din gråt-text – kanske uttrycker jag mig klumpigt, men hoppas du begriper ändå. Kram och trevlig helg!/Margareta
GillaGilla