Jag har absolut ingen lust att skriva just nu. Det är sen tisdagskväll, svart utanför fönstren, Minsann trampar runt och vill ut (vilket hon undvikit hela dagen) – och jag är trött, eller kanske uttråkad. Läser lite här och lite där, inget som tar tag i mig. FBar, det tar inte heller tag i mig. Mannen min läser också, han är fängslad. Kanske är det det som gör mig uttråkad.

Vi har äntligen fått kontakt med husuthyraren i Thailand, han har inte plats för oss förrän i mars nästa år – i morgon ska vi försöka hitta en lämplig resa.

Nu har jag åter en katt i mitt knä (hur skriver man knä i bestämd form, knät eller knäet?). Det gäller för oss båda att hålla balansen då, så att hon inte nästan åker ner och sätter klorna i mig. Varför hon nödvändigtvis ska sitta här när jag skriver är mig en gåta (vilken töntig fras som kom alldeles osökt). Värme kanske, bekvämt tror jag inte att det är.

I morse letade jag länge efter en bok, som jag sedan kom fram till att jag redan skickat till köparen. Därefter letade jag efter en annan beställd bok – och hittade den under andra böcker efter genomgång av alla tänkbara boklådor. Jag behöver få hit de två bokhyllor jag ännu inte fått någon att hämta! En i stan hos mannen min och en hos sonen. Skit att vara beroende av att någon ska vara snäll!

Nu har mannen min läst ut sin bok, och studerar recept på rönnbärsgelé. Var finns det rönnbär här omkring? Projekt för morgondagen. Svampplockning också gissar jag. Nu är det två dagar sedan vi var ute i skogen, börjar nästan få abstinenskänslor.

Apropå, jag är stolt icke-spelare på internetcasinon fortfarande, nu 1 år och snart två månader sedan sist. Skriver sist med avsikt, inte senast. Sist är vad det handlar om och ska så förbli.